Search results

Är det här en brist i det skrivna ordet eller en brist i vårt sätt att hantera information? Tänker på att en del här förmodligen ligger i våra förväntningar att det skrivna ordet är lag. En mer kaotisk/kreativ inställning till det skrivna ordet gör nog att spelgruppen ser sig som medförfattare...

Jag har en gudstro, så mitt svar blir ja. Mitt intresse för frågan om huruvida gud finns eller ej är dock väldigt låg. Finns det en gud, eller gudar, så finns de. Finns de inte så hade jag väl fel i min egen övertygelse. Min syn på det hela har inte förändrats av att läst religion, etik och...

Dilemmat med att gräva sig djupare ned i ett intresse är att gränssättningarna och motsättningarna blir tydligare, just för att man stöter på extremerna på båda sidor. Gäller såväl rollspel, konst som datorspel.

Ska inte fastna för mycket i det här, men detta är anledningen till att kontext spelar så stor roll som jag säger till mina elever när de läser och ska träna på att begripa vad texten säger.

Här kan jag faktiskt förstå dig helt ut, jag vet inte varför men jag fixar inte att spela utan att ha väldigt tydliga strukturer. Jag blir vilsen, borttappad och känner mig inte alls bekväm då. Är samma i andra sammanhang, det måste finnas en otroligt tydlig struktur för att jag ska fatta när...

Som spelledare. Jag backar inte bak om jag sagt något... Det här har lett till en del roliga situationer som en kobold som kunde lukta sig till magi... Jag var inte helt pigg när jag skapade denna situation, men sagt ord gäller tänker jag som spelledare (gäller dock inte mina spelare). Gissa om...

Spelledare. Sagt om mig är att jag är duktig på att släppa in alla och låta alla ta plats. Så jag litar väl på att det stämmer.

Jag håller med, min fråga kom mer eftersom @Ram talade om fungerande scenarion och dåliga scenarion.

Jag är tvärseg, så jag ställer frågor som säkert är jättetydliga. Men det blir sammanlagt 12 hexes? När det kommer till system så skulle jag föredra om det var ett gratis system så att så många som möjligt kan delta utan att behöva investera i ett nytt rollspel. Förövrigt gärna med på...

Jag tycker det här är svårt för det känns så respektlöst att göra mot de som är i scenen. Känner även så när jag är spelledare. Jag förstår grejen och att det behövs men det tar emot i varje fiber av min kropp. Jag är på det även en kass gränssättare så kanske hänger ihop xD Däremot om andra...

Det här låter ju som ett fantastiskt sätt att spela på. Dels inkluderas gruppen i rollpersonens inre värld samtidigt som spelgruppen blir medvetna om vad spelaren vill spela mot. Det planterar ju frön till något som kan bli väldigt vackert i spel om det spelas ut. En dimension som tidigare...

För att se till trådens ämne. När jag spelat rollspel som skapar berättelser som griper tag i mig och lever kvar i mig så har de handlat om det vardagliga. De har legat närmare den personliga upplevelsen som kan uppstå i vardagen och aktivt arbetat med att skala bort det fantastiska. Istället...

Vad är då en fungerande scenariokonstruktion? Och hur kommer vi dit? Att gruppen ska vara eniga om vad vi gör där, förstår jag är en grundförutsättning men det går ju att säga om all form av aktivitet.

Jag tänker att en bra berättelse är underhållande och griper tag i den som hör den. Men vad som leder till detta kan ju skifta från person till person. En berättelse i skönlitteraturen griper ju generellt tag i mig mer än en berättelse i rollspel. Däremot är jag förmodligen mer engagerad i...

Tänker du att spelgruppen säger att de vill spela en kampanj (förskriven eller planerad) men väl vid spelbordet så fokuserar de på allt annat än ledtrådarna och premisserna som kampanjen presenterar då de egentligen inte alls vill spela en kampanj? För jag tänker att jag ibland har upplevt det...

Jag kan bli extremt passiv och luta mig tillbaka lite för mycket som spelare. Sen kan jag även vara extremt kaotisk i mina val som spelare för att få saker att hända om jag upplever att det står still. Samtidigt så har jag extremt lite intresse i att utveckla rollpersoner rent mekaniskt, så till...

Jag tror helt ärligt min ovilja att preppa kommer från att det påminner om jobbet. Som lärare är planeringsarbetet en stor del av mitt yrke, jag har verkligen ingen lust att preppa inför rollspel då för någonstans känns det då som jag gör jobb.

Jag kan relatera, ibland kan jag känna att jag är yrkesskadad då jag märker att jag nästan börjar fostra mina spelare då jag glömmer bort att jag är inte i jobbet, jag är vid spelbordet med några polare just nu. Även om de ibland beter sig exakt lika dant som tonåringarna på jobbet.

Jag blir extremt snabbt uttråkad, saker måste hela tiden röra sig framåt och stå i rörelse. Därför blir det, även om jag föredrar att saker får ta tid som spelare, att jag som spelledare drar saker till extremer. Saker eskalerar ruskigt snabbt och jag hamnar lite i en situation där världen blir...

Åh, fiffigt. Tack för att du delade med dig av länk med förklaring :gremsmile: