Boorman är booring. Hela behållningen är prinsen med flöjten förutom hans kärlekshistoria som är kääs. Tycker han är precis som en rp- ska va. Demonbesatt som barn, mördat sin älskade storebror. Kämpar för att ta en plats och inser att magi är ju inte så svårt egentligen
Filmen var ju lite småtöntig redan när den kom. Val Kilmer blev ju tuff först i Heat.
Problemet var ju att innan sagan om ringen var man ju svältfödd på fantasyfilm.
Mon diue! Vid min ära, detta låter som min kopp vin. Jag är mkt intresserad av att som ett societetslejon ta mig an, musketörer och kardinaltrogna fjompiga fähundar.
Ja den premissen köper jag oxå så jag måste ha läst fel i tidigare tråd. Jag trodde nog att spelarna inte hade ett val utan var tvungna att gå till drakens håla, demonens näste.
Jag har inte hur mycket tid som helst att lägga på rollspel. Men när jag spelar och spelleder vill jag att...
Om du gör det tycker jag inte att du är den sorts spelledare jag skulle vilja spela med.
Men det känns som jag missförstås avsiktligt. Jag vill att spelarna ska ha en fair chans mot motståndet. När jag spelleder låter jag mina spelare kunna vinna över monstret eller fly om de tagit sig vatten...
Ja det är jag helt med på. Och har inget emot. Men jag ogillar att det sitter en kosmisk fasa bakom en tavla på museet och tittar du på tavlan som du blir uppmuntrad av Sl så dör din rollperson. Trist
Personligen ogillar jag monster som inte kan dödas. Hatar typ den där tjejen i brunnen i Ringu. Jag tycker att hjältarna dvs spelarna alltid ska ha en chans att vinna. Ogillar spel vars kampanj idé är att avverka rollpersoner så att det hade varit roligare att spela monster än hjälte.
Förvisso men i en fiktiv värld skapad av Gudar där magi existerar. Så hade ju havet lika gärna kunnat glittra som orikalk. Det är väl egentligen upp till varje Sl och spelgrupp.
Jag tror liksom inte att virus finns i Athos. Jag tror heller inte på evolution i fantasivärldar. Tycker att...
Detta spel kom i en fas då jag tyckte att rollspel var superseriöst och humor var absolut inte min kopp te. Nu förtiden uppskattar jag viss humor i rollspel. Men jag tror att likt jämt skulle jag näppeligen uppskatta ett så tokroligt spel som Svylses skatt
Bra att man inte tog med Oanqi som är värsta tråkmnstret. Hoppas man inte grottar ner sig med åtta olika sorters alver det tillför föga. Satyrer eller fauner är ju dock ett måste. Liksom resar och spelbara storväxta typer.
När jag läste historia B på universitetet. Läste jag provinsialläkarerapporter från Bohuslän på 1800-talet. Läkaren skrev en massa personliga smågrejer i marginalen om fiskebönder som slp för mkt. Och alltid skulle bjuda på en sup.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.