Search results

Jag tycker att det är intressant att jämföra med ett brädspel som ”Den försvunna diamanten”. Där är det glasklart vad scenariot (det finns ju bara ett) handlar om: ni är i Afrika och deltar i en tävling som handlar om att först hitta en försvunnen diamant. ”RP” är skattletare och ”settingen” är...

Jo, men då blir frågan HUR blir det uppenbart? Naturligtvis kan jag titta i äventyren, men där finns ju tillämpningen snarare än beskrivningen av konceptet. Det är alltså konceptet, ”vad man gör”, som jag är ute efter. När det är tydligt och intressant, så kan spelet i mina ögon bli helgjutet...

Men det är inte riktigt det jag pratar om här. Att vara tydlig med ”vad man gör” i en viss setting behöver inte alls ha med regelverket att göra. Om svaret på frågan om ”vad man gör” är ”man ger sig ut på äventyr”, så vill jag ha verktyg för och exempel på vad äventyr i just den här settingen...

Ett otight och språkligt illa skrivet rollspel med en setting präglad av kitschiga ”vikingar” (som är en stor del av spelets estetik). Jag tycker inte heller att helgjuten och väldigt utförlig är samma sak. För mig är det viktigare att det direkt (i grundreglerna) blir tydligt ”vad man gör” i...

Men vad menas egentligen med det bildliga uttrycket helgjuten? Jo, att något är gjutet i ett enda stycke. Allt hälls i formen samtidigt (och det är det som gör det bra). Formen är tillräckligt välgjord för att allt som behövs ska finnas med. Det är ju precis så Trudvang INTE ser ut. Det är...

Rent genremässigt är Jönsson-ligan särskilt intressant. Det är ju egentligen heist-filmer, fast med buskis-karaktärer. Jag har inga problem med att se en sådan rollspelskampanj framför mig. Det borde kunna bli riktigt roligt. Wall-Enberg som metaplottens mastermind? Eller 80-talets undre värld...

I samma spelvärld vill jag då ha ett supplement för 30- och 40-talens pilsnerfilm. Spela tjock gubbe med hängslen eller en riktig argbigga.

Men det är ju just det som är en del av hur dessa spel är designade: skaparna kan få in det viktigaste i settingen redan i grundreglerna därför att de skriver effektivt. Settingen fungerar utan en massa supplement eftersom den är genomtänkt från början. Trudvang är i mina ögon det motsatta...

För att nu svara direkt på frågan som ställs i trådens ämnesrad: nä, Trudvang är på intet sätt den mest helgjutna rollspelssetting som skapats. Om vi tar endast svenska spel som utgångspunkt (vilket man förstås inte alls måste göra) så tycker jag att exempelvis Järn, Mutant, Noir och...

Intressant! Jag kände inte till Cohens och Stewarts bok, men läste just referatet på Wikipedia. Håller med dem om att ”rare Earth”-perspektivet blir väl snävt. Därmed öppnar de också för perspektiv som även kan bli intressanta i fiktion. (För den som vill ha en snabb inblick finns referatet här...

Det blev visst ett personligt längdrekord i posten ovan. Jag ville som synes få ur mig mycket (sorry för den långa monologen). Tanken är alltså att vrida och vända på vad som kan göra utomjordiskt liv intressant i en hyfsat realistisk rymdsetting. Färdiga stats och bilder på varelser, som...

I det här inlägget tar jag mig an ett specifikt problem: hur kan rymdvarelser i rollspel göras både realistiska och spelmässigt intressanta? Jag tycker alltså att det är lätt hänt att välja något som är alldeles för simpelt, för jordiskt eller helt enkelt för mänskligt. Vi tenderar att välja det...

Ankeborg. Givet supplement: Långtbortistan. Kvack! 🐥

Har ni fortsatt spela? Väldigt cool setting! Jag gillar blandningen av olika närliggande sci fi-stilar.

Nu har jag också sett de två första avsnitten av tv-serien. Passar bra innan jag tar ut hunden på sista kvällsrundan. Den här serien är inte ett banbrytande mästerverk. Det är mer som om ett gäng animerade cosplay-figurer har släppts lös i Bladerunners Los Angeles. Eller som att titta på när...

Möjligen kan den här drygt kvartslånga videon om borgar vara till hjälp. Det går att spola förbi sponsorbitarna.

Spelmekaniken kommer att stödja utredningar, ungefär som något av Sherlock-spelen. Samtidigt verkar drama också vara fokus. Vad ”neo noir” innebär i det här spelet är oklart - förutom att det utspelar sig i L. A., som ska beskrivas utförligt. Tittar man på spelets eget forum verkar det finnas...

The Octopus i Troubleshooters. Det är inte en person utan en skurkaktig organisation. Bra därför att den är roligt och tydligt beskriven och går att göra mycket av. Dessutom är jag särskilt förtjust i konspirationer. Av samma anledning gillar jag Järnringen i gamla Mutant. De hade en ledare som...

Ankan bryter mot machostilen i spelvärlden. Därför blir ankan rolig att spela. Och ja, det är nog också en sorts identifikation, men på ett komiskt sätt. Som att spela en karikatyr eller seriefigur. Det blir alltså både eskapism och identifikation.

Det verkar som att jag behöver förtydliga mig. Jag påstår alltså att rollspel är en töntstämplad företeelse. Delvis kan jag förstå varför. Ofta handlar spelen om att med muskelstyrka döda en fiende. Alltså fiktion om klassiska machokillar och deras hjältedåd. Spelen ser inte alltid ut så, men...