Spelet behöver rimligen vara både nostalgiskt och nyskapande och tilltala både tonåringar och deras betalande föräldrar.
Utöver detta tror jag att det behövs en spelvärld som lanseras med ett rejält kartpaket. Rollspelare gillar kartor. Spelvärlden kan kanske vara ett upphottat Ereb Altor, men...
MUA är en av de mest fantasieggande settingarna som har skapats i svenska rollspel. Uppföljaren År Noll var nog på vissa sätt ett smartare och tydligare spel rent designmässigt (vilket förklarar spelets internationella framgångar), men det har inte samma mysfaktor och rika setting som MUA har...
Nä, men jag tycker att det borde ha ingått där också. Det som är viktigt tycker jag ska lyftas fram direkt. Jag vill inte bli utestängd från spelets grundpremisser. MUA-trilogin var tämligen svåröverskådlig med alla sina detaljer. Det krävde en hel del antecknande för att verkligen fatta vad som...
Ingen aning! Det jag recenserade var grundspelet. Då tog jag upp sådant jag tycker bör ingå där. Och det jag talar om är ju något som går att beskriva ganska generellt. Jag tycker faktiskt att det generella är särskilt intressant i det här fallet. Mutant är närmast en egen genre. Då tycker jag...
Men handlar det egentligen inte om adaptation? Alltså ungefär som när en roman filmatiseras. Naturligtvis finns det då en massa som syns och hörs i filmen (bilder och ljud förstås men kanske också vissa narrativa funktioner) som inte fanns i romanen. En roman kan inte låta. Film har vissa...
Jag tror att alla rollspel ingår i någon typ av genre - även om det inte sägs rakt ut. Precis som skönlitteratur och filmer har även rollspel sina egna, mediespecifika genrer. Äventyrare som röjer i grottor är en sådan genre, som är typisk för rollspel (även om den också kan finnas i andra...
Jag fortsätter att vara sent på bollen... Bra recension, även om jag inte riktigt håller med om allt. Kör numrerat, så blir det överskådligt:
1. Lars Krantz illustrationer tycker jag är bland det bästa med hela spelet. Klockren gestaltning av Mutants både mörka och lite muppiga känsla. Jag har...
Jag tycker att det är precis tvärtom! Genre är, enligt min mening, ett av de problem som en spelskapare behöver lösa. Litterära och cineastiska genrer kan visst existera i rollspel. Det finns massor av exempel på det. Hur bra det fungerar varierar dock beroende på hur skickliga spelskaparna är...
Jo, men det jag menar med genre är något mycket mer avgränsat än fantasy eller science fiction. Jag inser nu att man nog behöver vara tydlig med det. För att genre ska bli meningsfullt behöver det rymma exempelvis någon typ av dramaturgi och typecasting. Film noir är ett bra exempel. Det är en...
Menar du då att genre ligger närmre känslan än settingen som är mer detaljregistrerande än gestaltande? Det är det jag menar. För att ta ett konkret exempel från just Star Wars - jag vill inte bara veta exakt hur kantinan i Mos Eisley ser ut, utan också hur jag ska använda den på ett genretroget...
Tydlighet i spel tycker jag ofta handlar om att spegla eller gestalta något väl - exempelvis i så olika saker som spelsituationer, kartor och formgivning. Att sådant kanske är en form av manipulation tycker jag inte är så intressant. Jag vill mest bara att det ska vara välgjort.
Det som är explicit behöver inte vara övertydligt. Att vara explicit tycker jag snarare handlar om att man är tydlig med sin vision. Det kan väl inte vara dåligt? Om premissen är att man ska spela äventyrare, så vill jag veta vad spelskaparen tänker sig att det är. Jag tycker alltså inte att det...
Det är här jag inte riktigt är med dig. Jag talade i och för sig inte bara om svenska spel, men vi kan ta det som exempel för enkelhetens skull. Vilken genre skulle du säga att Mutant Hindenburg hör till? Förmodligen är svaret ”flera olika”. Det finns ett kvarter och regler för att driva...
Jo, du har säkert rätt i att det görs mycket som spelare/kunder inte ser. Och ditt exempel låter som ett handfast gruppkoncept (men jag har inte ert spel). Men min poäng var snarare skillnaden mellan genre och setting. För nog finns det en sådan? Jag anser att en setting kan rymma flera olika...
Ibland glimmar det till i en kortfattad kommentar som sedan glöms bort... Spot on! Vad jag dock funderar på (även om det som synes tangeras här) är genre. Det kan tyckas helt självklart, men jag tycker att många rollspel alldeles för dåligt fångar den specifika genren och istället ägnar sig åt...
Jag skaffade aldrig den här kampanjen. Men det här med porträtten verkar kul. Är kampanjen alltså strukturerad kring att ett antal personer ska användas men i övrigt rätt öppet?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.