Search results

Tror att det har att göra med att i de flesta skräckspel ska man vara vanlig. Men nästa gång gör jag bara en Svensk Blade från Uddevalla och rusar ner i källaren heads on.

1. Jag har alltid stor inlevelse för mina karaktärer under spel. De är dock nästan alltid samma själspersoner. Trasiga(med drog eller alkoholproblem) , impulsiva ledarfigurer som vill stå i centrum och vara bäst. 2. Det är ganska viktigt för mig att skapa min egna karaktär men jag har nog ett...

Jag har läst Armasjärvi del 2 om ett väldigt dystopiskt framtids Sverige. Engström och Richert håller i pennan. Det är är en riktig bra rollspelsroman.

Nästa sommar kan ni alla ta er ner till Varberg på västkusten. Se på bockstensmannen, bada i kallbadhus och dricka en pilsner eller två

Marius va.

Slp handbok. Som en monsterbok fast med just nu levande uppdragsgivare, fiender, medhjälpare. Exempelvis Häxmästaren i Svarta tornet Härskaren i Yndar Alberto Mogger Hierofanten af Ruhl Klazende fâ Moskorien Tiggarprinsen Guldhazh Dvärgätaren

Jag gillar när dvärgarna är sura, hantverkare som bor tusentals meter under jorden och smider lömska artefakter åt Gudarna som de lurar för de är falska små as. Det hade varit coolt att låta alverna bli lite mer som Älvkungen och hans hov. Typ lite kvasionda naturandar som spöar knektar som...

I forntiden när woddamiterna och Gudarna slogs så svingade mångudinnan Ningal sitt stridsgissel där klotet var av månljusets frusna silver att krossa en av Woddams tre portar. När klotet träffade porten rämnade den, och Silverklotet sprack och i dess skärvor och spreds över världen. Än idag kan...

Arbalestpil i ögat, det är sen gammalt.

Purple hand Rabdo Rhana Shaguliter

Den här tråden är ju asmysig. Jag pratade med Måns en gång om att jag ville att minotaur bebisar skulle komma från havet. Men har för mig att Måns sa att dem skulle komma från minotaurmammor men att vi inte riktigt skulle gå in på det.

Förr minns jag att vi alltid ritade kartor och sånt. Eller visade med tärningar på spelbordet. Men nu gör jag sällan det. Inte ens när det är en shoutout i western. Mest kanske för måns skrattar åt mina kartor...

Jag tillhör de vuxna som spelar rollspel som faktiskt bli lite provocerade av dig. Men jag måste tillstå att realism är inget jag efterfrågar i rollspel.

Jag gillar att man kan luta sig mot religions grejen helt i fantasyvärldar, det finns ingen evolution och inga kanariefåglar. De finns dock gula pippifåglar. Om jag skulle börja tänka på det här som ett problem hade det ju varit svårare med Mutant för det ska ju typ vara vår värld som kraschar...

Mitt problem är att när jag ser människor framför mig i spel ser jag blir de ibland som Johan och Pellevin. Jag föreställer mig allt tecknat annars blir det tre solar eller det sjunde inseglet med gycklare som jonglerar med två bollar

En dinosaurid har fjädrar.

Men det var inte jag. Å han blev nerfar varje spelmöte.

För länge sedan typ tjugo år sedan spelade jag Mutant UA. Mina karaktärer kändes episka Gustavio Frankelhane(psi), August Sotörvv(IMM). Men i vår grupp hade vi en sträng spelledare som inte tillät vilka mutation kombos som helst. Min dröm hade ju varit att spelat en psi med tidskontinum och gå...

Det är väl bara att använda western reglerna men spela i England

Jag förstår inte varför man vill ha ett nytryck på gamla alster rakt av.