Search results

Lägg upp dem [tiraderna] i artikelsystemet vetja. Då blir de Bearnies ansvar, och han kanske inte är lika militant vänlighetsförespråkare som jag. :gremwink:

Kanhända. Kanhända inte. Men jag hävdar likväl: Den som inte kan skriva inlägg utan att smäda folk (forumiter eller icke) bör kanske hitta ett rollspelsforum med hårdare klimat att hänga på. (Åtminstone så länge jag regerar oinskränkt :gremsmirk:.)

Vi kan säkert göra undantag för några av historiens värsta massmördare.

Det har du förstås rätt i; men vad de gör på sina forum är deras ensak och bör inte påverka Rollspel.nu. Och för att ingen utomstående ska få en felaktig bild: Jag tycker det du skrivit om Helvetesfortet är roligt och vasst, även om du kanske slår in öppna dörrar i och med att du angriper ett...

Jo, du har ju rätt i att regel 2 som den är skriven enbart tycks åsyfta personangrepp mot användare. Jag har dock föreställt mig den som inbegripande även icke-forumiter (och jag borde veta eftersom det var jag som skrev reglerna), så första meningen kanske helt enkelt borde ändras till...

De är de såklart inte, men jag tycker nog att regel 2, regel 4 och riktlinje 1 ganska tydligt talar om att name-calling beivras. Riktlinje 1. Regel 4. Jag är av åsikten att det går alldeles utmärkt att framföra även den skarpaste kritik utan att ens använda en svordom (även om jag själv...

Eller så konsulterar man riktlinje nummer 1.

Om »murvel« … MURVEL mur³vel², m.||ll(ig.); best. -n; pl. murvlar. [sv. dial. murvel, mindre tjur, liten tjock pojke, slyngel, karaktärslös människa; jfr östsv. dial. murvel, äv.: argsint karl som undviker andras sällskap, nor. dial. murvell, stympare som ingen­ting uträttar, murv, äv...

Så här är det: Jag är, som många förhoppningsvis vet, en förespråkare av ett vänligt forum. Skicklig satir behöver inte (och ska inte behöva) hemfalla åt name-calling. Det går att vara vass och elak ändå. Det går alldeles utmärkt att kritisera någons alster utan att kalla denne »jävla...

Du får gärna tjata. Jag skrev ut ett ex på jobbet – och du har rätt, texten är verkligen i minsta laget. Jag ska leta i gömmorna efter någon annan humanistisk sans serif med större x-höjd och kanske någon lätt kondenserad variant.

Utskriftsstorlek: 74,25 × 105 mm. Och, jovars, texten är rätt liten. Annars finns det inte så värst mycket tanke bakom det här. Det handlar mest om att göra ett kort som följer D&D-estetiken fullt ut.

Så, nu har jag lagt upp en bild av hur en power kan se ut. Inte helt nöjd med vänsterspalten, dock. Måste klura lite mer.

Lite väl mycket personhat kanske? … Var gärna arg på den undemåliga äventyrskonstruktionen. Men låt helst bli att kalla författaren »jävla ålarens« (eller liknande). Jag vet nämligen att du är bekant med följande:

Någon borde lyfta ut reglerna ur Mouse Guard och göra dem »världs- och setting-lösa« så man lätt kan använda dem till vad som helst. För de är en skitbra light-version av Burning Wheel (som jag inte alls orkar med av någon anledning).

Är du säker? Jag vill minnas Marsklandet som (sett i backspegeln) före sin tid såtillvida att det bestod av en massa olika platser och händelser som det var fritt fram att besöka/råka ut för i valfri ordning. (Det är förstås fullt möjligt att mina minnen är filtrerade genom nostalgins rosa...

Inte nog med det. Den uppmärksamme noterar att en »Vic Kotnik« har credits i ett antal Target Games/Äventyrsspels-produkter. Månne identisk med en Victor Kotnik på Deloitte Consulting.

Sorry, Arfert, Saga ska såklart också finnas med på listan. :gremblush:

Tja, om jag får slå på min egen trumma tycker jag nog att den reviderade versionen av DoD6 håller måttet.

Mouseguard.

Inte riktigt. Färgen på sidofältet avgör at-will, encounter eller daily. Färgen på bården anger power source (i detta fall arcane). I sidofältet tänkte jag bl.a. ange attack bonus och vilken defense man slår mot. Färgplupparna ska ha små vita symboler i sig och symbolisera såna saker som...