Mitt främsta problem med den senaste Halloween var nog filmmakarnas tämligen höga svansföring som tenderade antyda att detta var den sanna fortsättningen på den ursprungliga filmen. Desto större fallhöjd då det i mina ögon rörde sig om en ordinär Halloweenuppföljare, för all del knappast sämre...
Blaxploitationföregångaren Cotton Comes to Harlem utgör stommen i ett halvskrivet Mutantäventyr jag har liggande. Filmen är knappast någon bortglömd klassiker men dess grundton av noiranstruken actionkomedi kändes lovande, liksom den grundläggande handlingen om ett rån mot ett torgmöte samt...
Jag gillade också No Direction Home. Med uppenbar risk att låta pretentiös tvivlar jag dock på att någon egentlig dokumentärfilm kan fånga Dylans gestalt lika väl som den sluga, stundom surrealistiska samlingen skuggfigurer i Todd Haynes skröna I’m Not There (vilken jag omedelbart lockas att se...
1. Tafatta ansatser med tredje utgåvan av Drakar och Demoner under 1986. Allt större entusiasm i takt med att vi successivt började begripa oss på regler och grundläggande koncept.
2. Från 1995 och framåt, även om intresset i mer passiv form åter började gro 2015. Det har sedermera visat sig...
Hopp finns dock, då Kopparhavet nått åtminstone stadens östliga utmarker.
Det hela ter sig för övrigt väldigt trevligt, jag har avhållt mig från att titta på PDFn men ser fram emot att slå mig mer boken framöver.
Efter att ha tagit mig igenom hela serien skulle jag nog karaktärisera den som intressant snarare än engagerande. Allteftersom öppnar berättelsen upp i oväntade riktningar och även om jag knappast uppfattade att allt fick någon rimlig förklaring i slutänden är den underliggande strukturen...
Jag har inga rariteter till Drakar och Demoner, men väl en del annat som omnämns i öppningsposten och i princip vore jag positiv till att bidra. Dock låter det i mina öron väl optimistiskt av ett museum att alls hoppas på ömtåligt, inlånat material tillgängligt för fysisk hantering. Varken...
Gunilla Jonssons tidiga Sinkadusartiklar i ämnet torde väl rimligen också vara någon form av influens, även om en snabb påtitt visar att merparten av de utpekade misstagen förekommer i även dessa.
Håller för övrigt med om att Samuraj känns underskattat. Jag vill minnas att modulen kändes...
Club Dread
Skådespelaren Bill Paxton hade en lång, omväxlande karriär och det kan tyckas otacksamt att vissa mest tycks minnas hans mindre lyckosamma möten med 80-talsikoner som Terminator, Xenomorfer och Rovdjur. Än mindre tacksamt är väl att jag själv främst tänker mig honom som Coconut Pete...
Om någon i karantäntider händelsevis fått alldeles slut på rollspelsrelaterad läsning tänkte jag lämna ett litet bidrag. Själv har jag under våren utan vidare ambitioner putsat till lite halvfärdigt material. Då det knappast lär komma till användning följer nedan några brottstycken, så...
Roligt, vore intressant att höra dina synpunkter om du får chansen. Jag tänker att svala betyg nog är i sin ordning då alla inklusive Bergman själv verkar ense om att filmen inte är särskilt lyckad. Sedan tycker jag ändå att det finns anledning att se den om man trots allt är nyfiken. Någon...
För att inte tala om alla dessa kvinnor
Att denna film kallats Ingmar Bergmans sämsta kan utifrån dess ramar tyckas förvånande. I upptakten anländer kritikern och kompositören Cornelius till den store cellisten Felix praktfulla residens för att färdigställa sin biografi om den vördade mästaren...
Vad mig anbelangar motsvarar det nog ungefär att vara både Elvis och Beatles.
(Och för att på pin kiv driva liknelsen långt bortom bristningsgränsen: även Elvis byggde väl ofta vidare på andras verk, om än inte just Gamma World?)
Jag tänker för övrigt att även Peter Johnssons illustrationer...
Äppelkriget
Som ofta i Svenska Ords filmer finns något lekmannamässigt över Äppelkriget, vilket inte behöver ses som kritik. Hans Alfredsson och Tage Danielsson var storslagna historieberättare och en avgjort personlig ton märks i merparten av duons filmproduktion. Det absurda och stundom...
Det var nog närmare 25 år sedan jag såg filmen men kommer ihåg Gunnar Björnstrand som alldeles lysande. Vid tiden läste jag lite filmvetenskap och har vaga minnen av utdrag från Vilgot Sjömans bok om filmens produktion där Bergman mer eller mindre mobbar Björnstrand runt i rummet. Kan förstås...
Det sjunde inseglet
Denna vecka framstår väl så god som någon att återse Det sjunde inseglet. Att bilden av riddare Antonius Blocks schackparti med Döden lockar till pastischer och parodier är uppenbart men även om åren som gått må ha urvattnat filmens öppningsscen är den onekligen ikonisk...
Letade rätt på Sinkadus nummer 10 från november 1987 och ovanför titeln på äventyret står det lite diskret "Detta var kongressäventyr till turneringen i Mutant". Lite mer specifik information hade ju givet din förfrågan förstås varit välkommen, jag tänker att det rimligtvis torde syfta på...
Vill minnas att "Ambassadören som försvann" till Mutant också var konventsäventyr som dök upp i senare nummer av Sinkadus. Jag har inte samlingen tillhands men skulle då gissa från Spelkongress 1987.
Vad jag minns var min mor till en början i bästa fall avvaktande. Hon gillade definitivt inte våldsinslagen och kunde vid tillfällen sticka in huvudet med kommentarer som ”En Kram, 70%?” när vi som bäst satt och rabblade stridsfärdigheter. Lyckligtvis var hon god vän med en barnkulturforskare...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.