Lite allmänt snack
Det finns ett cykliskt inslag i vår historia och vårt samhälle i stort. Modet förändras, muteras och återupptäcks, ekonomin går upp och ner, länder och regioner förlorar och vinner makt. Människornas mentalitet och funderingar förändras. Förr såg vi ofta nostalgiskt tillbaka på någon svunnen storhetstid höljd i legender och myter. En tid då allting var rättvist och jämställt. Det politiska arbetet gick ut på att återskapa delar av detta svunna Atlantis. Idag så anser vi oss, ganska självbelåtet, leva i den bästa av tider och världar. Vi har demokrati, vi har välstånd, vi har kapitalism, vi har tolerans och jämställdhet. Vår självbelåtenhet gör oss arrogant och intoleranta. För om vi lever i den bästa av tider och världar så måste alla alternativ helt enkelt vara sämre. Objektivt sämre. Vi glömmer och vi lurar oss själva. Även då vi ser orättvisor så menar vi att de i alla fall är mindre än orättvisor som fanns tidigare, att de kommer att lösas på sikt eller att de är någon annans fel.
Jag tog mig nyligen igenom den sista delen av fyrabandsserien "Tusen år i Europa" som var förra årets bokreafynd. Ett översiktsverk förvisso, men sista delen behandlade vårt kära 1900-tal som både är så avlägset och så nära. Så blodigt och så mytomgärdat. Där läser jag om hur de traditionella höger- ideérna blev fullständigt diskrediterade av den blodiga slakten under det första världskriget. Gamla sanningar blev lögner och människorna sökte sig bort ifrån dem till extremerna eller bortifrån politiken som helhet.
Andra världskrigets statligt styrda krigsekonomier banade väg för socialdemokratin över hela världen. Även om man kanske såg med misstro på det hungriga Sovjetunionen så var statlig styrning, keynesianism och full sysselsättning något alldeles självklart. Tillochmed de ickesocialdemokratiska partierna lät som socialdemokrater och företrädde en socialdemokratisk politik.
Sedan kom 70-talet med sin oljekris och chockade världen. Stabilare än så var inte vårt samhälle och våra sanningar. Vi blev förvirrade och sökte oss bort ifrån de gamla lösningar som inte längre tycktes fungera. Sovjetunionens kollaps blev på något sätt spiken i kistan oavsett hur mycket socialdemokration och vänstern tagit avstånd ifrån deras politik.
Idag är det andra vindar som blåser världen över, vindar som sjunger liberalismens lov. Än en gång så lägger vi historien till rätta: det var alldeles självklart att det var såhär som det skulle sluta. För det här är någons slags slut. Det blir inte bättre än såhär, vi lever ju i den bästa av världar.
Vi glömmer för att vi vill glömma, för att det är enklast att glömma. Vi blir lurade för att vi vill bli lurade. Kanske får vi inom en snar framtid uppleva just en sådan kris som skulle vara omöjligt enligt vårt rådande tankesystem och då kommer vi att få skåda hur gamla ideér dammas av och blir den nya tidens sanningar.
Vi är alla ett barn av vår tid och genom att studera det förflutna så inser vi att det mest beständiga är vår egen föränderlighet. De politiska slagord som idag saknar trovärdighet eller kraft kan vara morgondagens mest självklara ledord. Den politik som du avsvor dig ifrån som ung kommer du kanske att märka att du ändå stödjer som gammal. En dag kommer dina barn och barnbarn och se tillbaka på dina tvärsäkra yttranden och betrakta dig som en stor dåre eller en visionär profet.