Nekromanti Än finns det hopp...

[Nightowl]

Angående bristen på nya rollspelare... Ungar har fortfarande fantasi, så än är allt hopp inte ute.

Häromdagen var jag ute och gick, då jag mötte två småflickor (5? 7?). Den ena hade knutit ett hopprep om magen på den andra och gick och drog i henne. Den fastknutna småskällde och morrade för sig själv.
"Vilken fin hund du har!" sade jag i förbifarten till flickan som höll i hopprepet.
"Det är ingen hund - det är en varg!" säger hon fullständigt allvarligt och kolugnt. Jag håller på att explodera av skratt, men det VÄRSTA jag visste när jag var liten var vuxna som skrattade åt en när man lekte, så jag behärskade mig, lyfte på hatten (bär oftast en sådan) och sade:
"Ber om ursäkt, Oh Vandrande Vålnad" så allvarligt jag kunde, och klev vidare. DÅ började flickorna fnittra hysteriskt...

Så, ungar leker fortfarande roll-lekar, så varför skulle de inte börja med roll-spel? Och notera att det var två tjejer, och notera att Fantomen med Devil är något som åtminstone jag i min fördomsfulla enfald antar att _småkillar_ läser om, inte _småtjejer_...

Nightowl, som sett Fantomen utan mask och därför undrar om han kommer att gå ett fasansfullt öde till mötes, eller hur det nu var...


"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Kitzune]

Teori ...

Att berätta historier och sådant, men framför allt lyssnat
på sådana, har alltid fascinerat - inte minst de som är
barn. Jag såg en våg ett tag av avhoppande rollspelare
som antingen började jobba och bilda familj, eller studera
och skaffa flickvän/pojkvän. Dessa större syskon kanske
lämnade kvar sitt D&D eller liknande på vinden och en
dag krafsade de yngre fram guldklimparna.
Nu växer rollspelsföreningar upp som svampar i marken
faktiskt - det har blivit vanligare.

Detta är den nya generationen rollspelsmakare som nu sitter
och skriver. Undrar vad de pysslar med faktiskt ...

/Alexander Gyhlesten
Korpiir

 

[Genesis]

Bara undrar om detta inlägg verkligen hör till rollspelsmakande och inte till kultur...

 

[Nightowl]

Njae, inte kultur (det ÄR ju just rollspel det handlar om) men att lägga den här och inte under Rollspel var nog väldigt dumt... Tja, det är väl försent att flytta nu... :-(

Nightowl

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Rosen]

<I>Bara undrar om detta inlägg verkligen hör till rollspelsmakande och inte till kultur...</I>

Men småtjejerna friformade ju; då har de väl skapat nåt? (-:

Hörde på tal om det följande från ett par smågrabbar som hade snöbollskrig för några år sedan:
-SPLAFF!-
"Ha, träff! Du är död!"
"Nähä! Du kastade från mer än fem meter, då är jag bara skadad!"

--
Åke

 

[Szandor]

Som teaterledare måste jag säga att fantasin inte på något sätt är i avtågande. Vi brukar lajva med våra teaterbarn och några stycken av de äldre är med i föreningen.

Barn har alltid spelat teater och kommer alltid att göra det, vare sig de är med i en teatergrupp eller inte, så det finns inget att oroa sig för.

(Tips: Eftersom rollspel är en form av teater och teater är en konstart så kan man alltid övertala föräldrarna med att det är både pedagogiskt och lärorikt att spela rollspel, det gäller bara att lägga orden rätt.)

/staffan

szandor@szandor.com
Tel: 073-695 05 19
Fnuppa: 3 blobbar

 

[Nightowl]

Det är roligt att höra, MEN
Rollspel är inte "en form av teater"?!!
Rollspel är _en form av berättande_. Det har lika mycket att göra med teater som prosa, poesi och film har, dvs. en hel del, men det är inte _en form_ av teater. Det är en EGEN konstart med egna regler (nä, talar inte om siffror och spelregler, mera som i uttrycket "alla konstens regler"), egna uttrycksformer och egna mål. Hindrar inte att man kan använda erfarenhet från teatern för att ha roligare när man spelar, men jag hävdar att min egen erfarenhet från (mestadels opublicerat) författande är precis lika nyttig; berättande som berättande.

Rollspel har inte funnits så länge, så det är förståeligt att...

Låt mig dra ett exempel. Den förste författaren som skrev romaner på finska hette Alexis Kivi, och han hade tidigare arbetat som dramatiker, främst med översatta teaterstycken, men också med egna pjäser. När man läser hans "Sju bröder" är det så fruktansvärt uppenbart att han aldrig använt sitt hemspråk - trots att han behärskar det mästerligt (jo, Nightowl kan finska) - till berättande längre prosa förut. Romanen _låter_ som ett pjäsmanuskript. Det blir ganska konstigt (hindrar inte att Sju bröder är _bra_, men senare finsk prosa är klart bättre).

På samma sätt kan man säkert överföra erfarenheter från teater (eller författande) till rollspel, men eftersom det är två OLIKA (men nära besläktade!) konstarter kan man inte kalkera dem direkt.

Därför tycker jag det är att "ljuga" om man säger till föräldrarna att det är "en form av" teater. "Ungefär som teater" kan jag möjligtvis gå med på. ;-)

Nightowl, stolt över sitt valda konstnärliga mediums självständighet

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Nightowl]

Nightowl, rolleksfanatiker

Det påminner mig om en ANNAN käpphäst! Jag har, alltså.

Den "konstform", eller snarare form för berättande kommunikation, som kommer rollspelet närmast, är, och förblir,
ROLL-LEKEN.

Inte teater (inte en improviserad, fastän det är jävligt likt), inte berättande som i sagor kring lägerelden(sedan får White-jefla-Wolf säga vad faun de vill), utan rollekar.

Indianer-och-vita. Mamma-pappa-barn. Upptäcksresande-i-djungeln. Sjörövare. Astronauter. Den-senaste-serietidningen-han-läst.

Titta noga, och ni skall se att strukturen är densamma, med ett undantag: Det finns ingen klar spelledare, även om det ofta finns någon kreativ unge som kommer på mer än de andra (det var oftast jag på den tiden jag lekte).

Och nej, undantaget är inte egentligen att det finns regler, fastän jag är en av de där outvecklade idioterna som gillar regler i mina rollspel. Det är bara oskrivna regler. Längre bort än fem meter dödar man inte med en snöboll, det är ju faunimej självklart! Likaså, när vi lekte någon sorts postapokalyptiska överlevare när jag gick i mellanstadiet var det TABU att ta med någon sorts grejor till vår hemliga koja (vi hade fler, men detta, Örnnästet, var vårt högkvarter) som inte hade tydlig skrotkvalitet. Allting MÅSTE byggas av grejor vi snott (jo, det är olagligt) från soptippar, eller hittat i skogen, eller som våra föräldrar skulle slängt bort. Allt annat skulle förstört leken. Vi funderade ett tag på att byta om och ha hemmagjorda kläder (av lump, givetvis) ute i busken, men det föll på sin opraktiskhet, och det närmaste vi kom var A, hattar och B, det faktum att vi gick med så lite kläder som möjligt. (Denna lek pågick förövrigt i olika former i fem-sex år, vilket gör det till den längsta kampanj jag någonsin spelat!)

Nightowl, rolleksfanatiker, det är vad jag är, en rollekare

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Illern]

Nightowl, som sett Fantomen utan mask och därför undrar om han kommer att gå ett fasansfullt öde till mötes, eller hur det nu var...


"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

Jag tror att det egentligen (även om det inte framgår av djungelordspråket) bara gäller slemma skurkar så om du inte trampar ned alltför många rabatter så tror jag att du går säker.
<font size=+1></font>

[color:green]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[Eva Florén]

Slagit dig att det inte är nödvändigt att det var fantomen töserna lekte. Och nog läste jag fantomen när jag var liten... men å andra sidan har jag ju äldre bröder???!!! *ler*

Men otäckt nog måste jag säga att roll-lekar verkar minska. Jag tittar på mina bröders barn och en incident som inträffade för något år sedan. Härute i Roslagen händer det titt som tätt att strömmen går och det inträffade. Vana som barnen är att det alltid finns tillgång till ljus och TV så blev dem alldeles handfallna. Det gick inte att titta på tv, det gick inte att leka (alldeles för mörkt, enligt dem). När jag var liten ledde strömavbrott till att man hittade på saker (byggde kojor inomhus eller sånt) och blev jättebesviken när strömmen kom tillbaka...

Är det bara jag som känner så?

Lady Silver Wolf - There is but a thin line, between Man and Beast

 

[Nightowl]

Cosy catastrophes (OT?)

Jodå, det är fullt möjligt att det var något annat... bara att kommentaren var så klockren. Fast jag vill gärna _tro_ att det var Fantomen.

Jag vet som sagt inte; jag är alltid misstänksam mot påståenden om hur mycket bättre det var förr. Fast om man inte kan uppskatta strömavbrott, eller åska, eller stormar (stormar! yeah!) då tycker jag synd om den människan... I synnerhet när man är barn och ens svärande föräldrar styr upp alla problem som katastrofen orsakar.

Nightowl, känner en båtälskare som heslt seglar i storm, precis som Muminpappan...

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Illern]

Är det bara jag som känner så?

Nädå, jag kan få liknande känslor ibland, men det är ju svårt att veta hur mycket som är glorifierande av ens egen ungdom...

[color:green]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[Eva Florén]

Re: Cosy catastrophes (OT?)

*storflin* Skulle också gillat fantomenteorin.... *gillar män i tights* *fniss*

Men allvarligt. Barn behöver sin fantasi och inte minst vi vuxna (om jag nu någonsin blir vuxen!?) och det är i grunden det som ger oss idéer när vi spelar rollspel. Det och egna erfarenheter.

Förövrigt styrde inte föräldrarna upp situationen, det var faster, farmor och fasters man som snabbt (vana som vi är) fixade fram ljus, möjlighet att tillaga mat etc. (och tipsade om saker att göra i mörkret - inte för att barnen nappade på idéen men) Hm, skulle inte vara en dum idée att iscensätta motsvarande sits i tex Skuggornas mästaremiljö... *ler*



Lady Silver Wolf - There is but a thin line, between Man and Beast

 

[Nightowl]

Re: Cosy catastrophes (OT?)

OK, _vuxna_ då. Katastrofer är roligare om man inte har ansvar, det vidmakthåller jag; motsvarigheten för mig som vuxen är när man inte råder över situationen, som när arton tåg blir försenade och man har tre timmar för sig själv i en okänd och spännande stad: "Det finns INGET jag kan göra, so why worry?"

ObRollspel: Att sända iväg RP på ett "lätt" uppdrag och sedan lägga in komplikationer i form av jordbävning etc rekommenderas. De brukar _alltid_ oroa sig...

Nightowl, som på tal om män i trikåer tycker att alias-listan på detta och de flesta andra rollspelsforum (rpg.net, t.ex.) låter som rejects från Lagen Väktare. OK, jag kan fatta vad Nightowl och Lady Sílverwolf sysslar med och hur de ser ut, men jag är inte säker på om Riddaren är mer lik Black Knight eller Iron Man, och vad _fasen_ har Hatten för superkrafter?!?!

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Eva Florén]

Re: Cosy catastrophes (OT?)

Ja, varför oroa sig. Det är ingen mening med det... *ler brett* Men det är roligt att njuta av ovissheten när man inte ska upp på scen. Ursäkta, men jag drabbade in i situation att snacka framför folk och lider numera av scennoja... *ryser* Då kan man snacka om att man ska behålla lugn och allt och dessutom råda över situationen. Var var jag....

Enkla trix som el saknas är ju perfekt i vilket skräckrollspel som helst, men jag spelar inte skräck... inte på det sättet i alla fall. *inser att hon surrar runt ämnet* Överaskande komplikationer är topp helt enkelt! Kan få folk att handla hur som helst och mot vem som helst.

Men vänta nu, vadå Lagens Väktare rejects. Jag vill härmed dementera alla former av rykten angående mitt namnval. Det har inget med superhjältar att göra. Inget med olika vampyr eller andra skräcktraditioner. Det närmaste det har att göra med är a) indiantraditioner b) faktum att jag är lite lätt silvrig i håret och alltid (i det närmaste) bär ett varghuvud i silver, plus att jag fick tillnamnet lady i ett chatrum för några år sedan.

Förövrigt så torde riddaren snarare liknas vid en galant Sir Gawain eller liknande (inte så långt som Galahad) och Hatten *grunnar* måste alltså vara fruktansvärd i sina psykiska krafter. (hatt = dölja jättehjärna)



Lady Silver Wolf - There is but a thin line, between Man and Beast

 

[Johan K]

Där ser man, va´kul !!!
Man får väll hoppas att dessa småttingar fortsätter och får en nys om rollspel om några år !!

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit !</font color=red>

 

[Feliath]

Hear hear

Måste bara intyga hur mycket jag håller med, och hur rätt Nightowl har.

Feliath - som håller med

 

[Nightowl]

Re: Cosy catastrophes (OT?)

Jag har inte haft några misstankar om din bakgrund, m'Lady; det är snarast MIN bakgrund som föranleder den associationen. ;-) Men nu fick jag ju bakgrunden till ditt nick.
Jag gillar ugglor.
Jag sitter alldeles för ofta uppe om nätterna.

Nuff said

Nightowl, som härmed bugar och tackar för sig

"Varje gång jag trampat ned rabatter, doftar mina stövlar av blommor."
Sifu Nightowl

 

[Feliath]

Gawayne, Ewayne, and Marhalte (OOT (Off Off-Topic)

>>en galant Sir Gawain eller liknande

Vilken version av Morte har du läst?
Gawain är faktiskt inte särskilt galant, han är snorigt hetlevrad, tjurskallig, oförsonlig och dessutom är det han som orsakar kriget som, i förlängningen, blir Arthurs död.
Sådeså. :-D

Feliath - Olde Englisshe Writynge

 

[Eva Florén]

Re: Gawayne, Ewayne, and Marhalte (OOT (Off Off-Topic)

*skratt* Var det inte just det jag anspelade på kanske...
Hujinamej, nu kommer jag verkligen få riddaren på mig... oups, MAKE WAY, MAKE WAY - I MUST FLEE WITH HASTE!!!!



Lady Silver Wolf - There is but a thin line, between Man and Beast