Nåra skälsord
Jag gillar fåniga skälsord. Eftersom det har varit sådant liv om kränkande behandling av värnpliktiga så har jag sett till att vårda mitt språk och byta ut elaka skälsord mot töntiga. Så när man blir arg kan man kalla soldaten för
knallkork,
papphatt eller
knickedick. Vem blir kränkt av
det liksom? "Buhuuu, värnpliktsnytt, löjtnantnen kallade mig för
knickedick när jag hade glömt putsa kängorna!"
På fritiden är jag desto grövre i munnen, jag och Rising brukar tävla om vem som kan få svartast tunga när vi har spelkvällar (och nej, inte genom att slicka varandra i röven, det är det bara han som gör). Ibland blir språket så jävla brutaläckligt att man nästan blir generad, så jag tror inte jag behöver dra några exempel här.
Över huvud taget är jag nog bra på att anpassa språket efter sällskapet. Ibland misslyckas jag dock, vilket ofta innebär att pryda människor tycker att jag är en jävla typ. Som en äldre kollega en gång högtidligt förklarade för mig;
"Wistedt... gärna burdus, men aldrig plump"
Det har jag haft mycket kul åt
Min senaste olat på jobbet är däremot att dra sabel och varna med ett rappt "pass på!" innan utfallet. Det är kul och passande.
- Vulf
