Nekromanti Äntligen kommer minin vi alla har väntat på
- Thread starter Vitulv
- Start date
EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
Den var inte lite ful den där Beholdern.
När du ändå berör ämnet med minis, kan du eller någon annan ta och beskriva lite mer i detalj vad det är för något? Vad medföljer? Hur är de tänkta att användas? Massa frågor men inga svar och WotC's hemsidor ger mig inte svaren jag söker. Illbattingar.
När du ändå berör ämnet med minis, kan du eller någon annan ta och beskriva lite mer i detalj vad det är för något? Vad medföljer? Hur är de tänkta att användas? Massa frågor men inga svar och WotC's hemsidor ger mig inte svaren jag söker. Illbattingar.
Morgath
Warrior
...jag tycker nog att denna sida förklarar det du undrar över. Eller vad är det som inte besvaras där.
F.ö. tycker jag att det inte verkar som om D&D minis blivit den hit i Sverige som det verkar ha blivit på somliga ställen i världen... Undrar varför. Jag har samlat på mig en rejäl hög figurer från serien och spelar både Skirmishes och använder figurerna väldigt frekvent i rollspelandet.
F.ö. tycker jag att det inte verkar som om D&D minis blivit den hit i Sverige som det verkar ha blivit på somliga ställen i världen... Undrar varför. Jag har samlat på mig en rejäl hög figurer från serien och spelar både Skirmishes och använder figurerna väldigt frekvent i rollspelandet.
Beauty is in the eye...
...of the beholder, vet du väl?
Usch, det var dåligt. Därför får du lite svar på dina frågor också:
1. En serie består av 60 olika figurer, som delas upp i olika paket. Till vissa serier finns ett starterset som innehåller reglerna och 16 figurer, och sedan finns mindre boxar med 16 figurer i varje, men utan regler (såkallade boosters). Till varje figur får man ett kort med stats för figurspelet, och förenklade stats för D&D-rollspelet. OBS! Figurerna är SLUMPADE, det är alltså ett collectible minitures game, lite som magic fast med gubbar. Just ja, de är målade också. Ibland snyggt, ibland fult.
2. Figurerna är tänkta att användas med rollspelet om man så vill, men främst ska man spela D&D Miniatures-spelet med dem. Typ slåss mot andra spelare och deras ihopsamlade armé.
Mer info finns på denna utmärka hemsida:
http://www.3rdedition.org/merricb/
Hoppas att det besvarade dina frågor. Annars måste du vara mer specifik.
M.
...of the beholder, vet du väl?
Usch, det var dåligt. Därför får du lite svar på dina frågor också:
1. En serie består av 60 olika figurer, som delas upp i olika paket. Till vissa serier finns ett starterset som innehåller reglerna och 16 figurer, och sedan finns mindre boxar med 16 figurer i varje, men utan regler (såkallade boosters). Till varje figur får man ett kort med stats för figurspelet, och förenklade stats för D&D-rollspelet. OBS! Figurerna är SLUMPADE, det är alltså ett collectible minitures game, lite som magic fast med gubbar. Just ja, de är målade också. Ibland snyggt, ibland fult.
2. Figurerna är tänkta att användas med rollspelet om man så vill, men främst ska man spela D&D Miniatures-spelet med dem. Typ slåss mot andra spelare och deras ihopsamlade armé.
Mer info finns på denna utmärka hemsida:
http://www.3rdedition.org/merricb/
Hoppas att det besvarade dina frågor. Annars måste du vara mer specifik.
M.
Rising
Vila i frid
Kapning
Utgångsläget
Det första samlarfigurspelet jag lirade var Mage Knight, som var mest känt för att alla plattor hade små "snurror" som man kunde vrida på för att se hur figuren ändrades allteftersom han skadades. Mage Knight var i praktiken ospelbart, och hade som största brist att man bara antingen kunde gå eller skjuta med en endaste gubbe i vart och ett av ens drag. Man behövde använda specialförmågor för att kunna gå framåt med en klunga gubbar, eller för att gå och skjuta samtidigt. De flesta strider hamnade i ett dödläge för att man bara väntade på att motståndaren skulle gå framåt mot en så att man kunde döda honom.
D&D är vettigt även utan specialregler. Man har en god anledning att röra sig framåt in mot planen (för varelserna flyr ofta när de blir tillräckligt skadade, och ju längre "flyktväg" de har, desto större är chansen att de hejdar sig och rusar tillbaka in mot striden) och det finns betydligt fler spelmässigheter som förhindrar "skyttegravs-fenomenet" där striderna når ett dödläge.
I D&D mini så finns det ingen vridbarhet på plattorna, utan gubbarnas förmågor visas istället på ett separat kort. Skada markeras med små kartongpluppar, vilket antingen blir lite småpillrigt (om man lägger lapparna på figurens platta) eller oöverskådligt (om man istället lägger lapparna på figurkortet som spelaren har hos sig. Det är rätt okej, dock, även om företaget har varit lite fula och skickat med ganska precis för få pluppar för ens (åtminstone mina) behov... De vill att man ska köpa två starters.
Gubbarna i sig är toppen. Jämfört med Mage Knight är de rena rama konstverken, även om jag tror att man kan behöva lägga ett par figurer i varmt vatten för att sedan räta ut spjut och svärd som blivit böjda (eller? Funkar det? Jag har inte provat ännu, men vet att man kan göra så med plastgubbar).
Till spelet får man också en bibba kartkort och ett stort hopvikt rutnät. När man lirar så får man bygga sin egen dungeon genom att sätta ut kartkort på rutnätet (och redan där kan man ställa till det för motståndarna).
The Good
Kvaliteten på grejerna imponerar, och systemet är i grund och botten mycket vettigt. Redan i mitt första provparti så konfronterades jag flera gånger med situationer där jag fick göra allt annat än självklara drag. Jag begick missar, planerade strategier, fick anpassa mig till förutsättningarna, osv. Redan efter första provpartiet hade jag flera idéer som jag omedelbart ville prova i mitt nästa parti. Då visste jag att jag hade hittat ett riktigt spel.
Reglerna är välskrivna och lättlästa i en mysig trycksak (det är inte som det lilla pippel-poppel-häftet man hade när man först brottades med Magic) även om man inte kommer igång särskilt snabbt.
Det mest imponerande är balansen. Varje gubbe har ett prisvärde, och när man lirar så skall man bilda en trupp med gubbar för en summa som man fastställer i början. 100, eller kanske 200? Trots att gubbarnas priser framstår som rätt godtyckliga till en början (okej, pjäsen värd 49 är tydligt bättre än den värd 24, men de som är värda 9, 10, 11 och 12 trodde inte jag att det var någon egentlig skillnad på) så är det märkligt nog så att de tycks vara valda med en enorm omsorg. Dessa små prisskillnader känns verkligen befogade.
En annan smart sak är att de billiga gubbarna har utformats på lite annorlunda sätt än de dyrare gubbarna. De är mer specialiserade för vissa syften, och behöver lite mer tur med tärningarna, men kan ändå vara toppen om bara allt klaffar. Jag har inte hittat många dåliga gubbar bland mina första miniatyrer, utan de flesta verkar faktiskt prisvärda om man bara använder dem i rätt sammanhang.
The Bad
Jag är inte eld och lågor över rutnätet. Det kommer på slagdigt papper som känns väldigt stort och ensligt för att man ska kunna ta en snabb duell mot en kompis, och dess hopvikthet gör att det buktar åt alla håll på spelbordet. Det verkar ofta bli så att mer strider utspelas i korridorerna mellan rummen, än i själva rummen, även om det kanske bara gällde mina första partier.
Det använder (om jag förstår rätt) D&D's regler för att avgöra line of sights och huruvida man kan charga varandra. För mig ter det sig obegripligt att de inte kan förklara de här reglerna bättre trots att dessa regler redan har använts i rollspelet. Jag märkte snabbt att man kunde formulera reglerna på ett mycket enklare sätt. (Samma sätt som de använder i FAQ:en) Reglerna är i huvudsak också ibland lite för krångliga för sitt eget bästa. Särskilt när det gäller just förflyttning. Spelet känns ofta mer som ett tabletopspel än ett tillbakalutat samlarspel, vilket jag hoppas är en känsla som kommer försvinna allteftersom jag blir mer bekant med reglerna.
Man skall spela med en uppsättning gubbar som alla kommer från en och samma alignment, vilket gör att man inte har särskilt många valmöjligheter med endast en starter och en booster. Det finns i nuläget ingen möjlighet att köpa boosters som bara har gubbar ur en enda alignment, om jag har förstått det hela rätt, vilket gör truppbyggande ganska svårt innan man har fått möjlighet att byta pjäser med varandra.
De gillar stora gubbar. En pjäs på 60 poäng vinner oftast över två pjäser på 30 poäng vardera, och var och en av dessa vinner oftast över två pjäser på 15 poäng vardera. Jag har (med mitt begränsade utbud av gubbar) försökt leta efter kombos som gör att jag med två (eller fler) gubbar skulle kunna ha ett taktiskt övertag mot en ensam pjäs med högre poäng än summan av mina kombo-gubbar, men det är skitsvårt. Om motståndaren bara spelar någorlunda vettigt så verkar även mina mest utpräglade kombo-idéer bara vara jämnbra mot den fienden, om ens det. Aldrig mer än så. (Däremot har jag förstås hittat många kombos som handlar om den Commander man väljer) Jag hoppas att jag kommer hitta kombos som ger tydligare resultat i framtiden, annars så har nog inte spelet riktigt övertygat mig.
Figurkorten från boostern är inte i färg och har en annan (otydligare) layout, vilket gör att de går dåligt ihop med korten från startern, och kan förvirra en när man letar efter ett värde som inte befinner sig där det skall. Figurerna har också lite väl många olika specialförmågor, vilket är irriterande eftersom de sällan står beskrivna på kortet utan gör att man måste bläddra i reglerna och läsa om vad de egentligen har för effekt.
The Ugly
En av mina gubbar från boostern har en specialförmåga som förmodligen tillkommit i någon av de tidigare editionerna, för den gick det inte att läsa om någonstans i mina kort eller regler. Var tvungen att kolla på nätet. (Eller? Hmm, måste kolla när jag kommer hem. Det kan vara så att jag missförstått regeln till en början)
Listan på errata är... vårtig, rynkig, glosögd, strävhårig, blemmig, smutsig, stripig, stinkande, fugly. Särskilt över en så grundläggande manöver i spelet som Rush (som jag fortfarande inte är riktigt haj på).
De kan stoppa upp i arslet att jag tänker börja lira rollspelet D&D.
Mitt slutgiltiga omdöme:
Kanske det samlarspel näst Magic som inspirerat mig mest. Precis som i Magic så finns det många barnsjukdomar och oklarheter som man tycker borde dra ner betyget (och det gör de kanske också), men det spelar helt enkelt inte så stor roll när grunden är så här schysst och välgenomförd. Jag har redan en massa planer på vilka typer av pjäser jag behöver för att kunna sammanställa alla de finurliga warbands som jag har klurat på under natten.
Och i morse så körde jag en liten snabb strid mellan några präktiga good guys och mitt stora Aspect of Lolth-monster. Bara för skojs skull. Det är ett mycket bra betyg.
Jag köpte mina första gubbs igår, och fastän du redan kan ha sökt på nätet så tänker jag kapa tråden helt oförblommerat och berätta om mina första intryck av spelet:
Utgångsläget
Det första samlarfigurspelet jag lirade var Mage Knight, som var mest känt för att alla plattor hade små "snurror" som man kunde vrida på för att se hur figuren ändrades allteftersom han skadades. Mage Knight var i praktiken ospelbart, och hade som största brist att man bara antingen kunde gå eller skjuta med en endaste gubbe i vart och ett av ens drag. Man behövde använda specialförmågor för att kunna gå framåt med en klunga gubbar, eller för att gå och skjuta samtidigt. De flesta strider hamnade i ett dödläge för att man bara väntade på att motståndaren skulle gå framåt mot en så att man kunde döda honom.
D&D är vettigt även utan specialregler. Man har en god anledning att röra sig framåt in mot planen (för varelserna flyr ofta när de blir tillräckligt skadade, och ju längre "flyktväg" de har, desto större är chansen att de hejdar sig och rusar tillbaka in mot striden) och det finns betydligt fler spelmässigheter som förhindrar "skyttegravs-fenomenet" där striderna når ett dödläge.
I D&D mini så finns det ingen vridbarhet på plattorna, utan gubbarnas förmågor visas istället på ett separat kort. Skada markeras med små kartongpluppar, vilket antingen blir lite småpillrigt (om man lägger lapparna på figurens platta) eller oöverskådligt (om man istället lägger lapparna på figurkortet som spelaren har hos sig. Det är rätt okej, dock, även om företaget har varit lite fula och skickat med ganska precis för få pluppar för ens (åtminstone mina) behov... De vill att man ska köpa två starters.
Gubbarna i sig är toppen. Jämfört med Mage Knight är de rena rama konstverken, även om jag tror att man kan behöva lägga ett par figurer i varmt vatten för att sedan räta ut spjut och svärd som blivit böjda (eller? Funkar det? Jag har inte provat ännu, men vet att man kan göra så med plastgubbar).
Till spelet får man också en bibba kartkort och ett stort hopvikt rutnät. När man lirar så får man bygga sin egen dungeon genom att sätta ut kartkort på rutnätet (och redan där kan man ställa till det för motståndarna).
The Good
Kvaliteten på grejerna imponerar, och systemet är i grund och botten mycket vettigt. Redan i mitt första provparti så konfronterades jag flera gånger med situationer där jag fick göra allt annat än självklara drag. Jag begick missar, planerade strategier, fick anpassa mig till förutsättningarna, osv. Redan efter första provpartiet hade jag flera idéer som jag omedelbart ville prova i mitt nästa parti. Då visste jag att jag hade hittat ett riktigt spel.
Reglerna är välskrivna och lättlästa i en mysig trycksak (det är inte som det lilla pippel-poppel-häftet man hade när man först brottades med Magic) även om man inte kommer igång särskilt snabbt.
Det mest imponerande är balansen. Varje gubbe har ett prisvärde, och när man lirar så skall man bilda en trupp med gubbar för en summa som man fastställer i början. 100, eller kanske 200? Trots att gubbarnas priser framstår som rätt godtyckliga till en början (okej, pjäsen värd 49 är tydligt bättre än den värd 24, men de som är värda 9, 10, 11 och 12 trodde inte jag att det var någon egentlig skillnad på) så är det märkligt nog så att de tycks vara valda med en enorm omsorg. Dessa små prisskillnader känns verkligen befogade.
En annan smart sak är att de billiga gubbarna har utformats på lite annorlunda sätt än de dyrare gubbarna. De är mer specialiserade för vissa syften, och behöver lite mer tur med tärningarna, men kan ändå vara toppen om bara allt klaffar. Jag har inte hittat många dåliga gubbar bland mina första miniatyrer, utan de flesta verkar faktiskt prisvärda om man bara använder dem i rätt sammanhang.
The Bad
Jag är inte eld och lågor över rutnätet. Det kommer på slagdigt papper som känns väldigt stort och ensligt för att man ska kunna ta en snabb duell mot en kompis, och dess hopvikthet gör att det buktar åt alla håll på spelbordet. Det verkar ofta bli så att mer strider utspelas i korridorerna mellan rummen, än i själva rummen, även om det kanske bara gällde mina första partier.
Det använder (om jag förstår rätt) D&D's regler för att avgöra line of sights och huruvida man kan charga varandra. För mig ter det sig obegripligt att de inte kan förklara de här reglerna bättre trots att dessa regler redan har använts i rollspelet. Jag märkte snabbt att man kunde formulera reglerna på ett mycket enklare sätt. (Samma sätt som de använder i FAQ:en) Reglerna är i huvudsak också ibland lite för krångliga för sitt eget bästa. Särskilt när det gäller just förflyttning. Spelet känns ofta mer som ett tabletopspel än ett tillbakalutat samlarspel, vilket jag hoppas är en känsla som kommer försvinna allteftersom jag blir mer bekant med reglerna.
Man skall spela med en uppsättning gubbar som alla kommer från en och samma alignment, vilket gör att man inte har särskilt många valmöjligheter med endast en starter och en booster. Det finns i nuläget ingen möjlighet att köpa boosters som bara har gubbar ur en enda alignment, om jag har förstått det hela rätt, vilket gör truppbyggande ganska svårt innan man har fått möjlighet att byta pjäser med varandra.
De gillar stora gubbar. En pjäs på 60 poäng vinner oftast över två pjäser på 30 poäng vardera, och var och en av dessa vinner oftast över två pjäser på 15 poäng vardera. Jag har (med mitt begränsade utbud av gubbar) försökt leta efter kombos som gör att jag med två (eller fler) gubbar skulle kunna ha ett taktiskt övertag mot en ensam pjäs med högre poäng än summan av mina kombo-gubbar, men det är skitsvårt. Om motståndaren bara spelar någorlunda vettigt så verkar även mina mest utpräglade kombo-idéer bara vara jämnbra mot den fienden, om ens det. Aldrig mer än så. (Däremot har jag förstås hittat många kombos som handlar om den Commander man väljer) Jag hoppas att jag kommer hitta kombos som ger tydligare resultat i framtiden, annars så har nog inte spelet riktigt övertygat mig.
Figurkorten från boostern är inte i färg och har en annan (otydligare) layout, vilket gör att de går dåligt ihop med korten från startern, och kan förvirra en när man letar efter ett värde som inte befinner sig där det skall. Figurerna har också lite väl många olika specialförmågor, vilket är irriterande eftersom de sällan står beskrivna på kortet utan gör att man måste bläddra i reglerna och läsa om vad de egentligen har för effekt.
The Ugly
En av mina gubbar från boostern har en specialförmåga som förmodligen tillkommit i någon av de tidigare editionerna, för den gick det inte att läsa om någonstans i mina kort eller regler. Var tvungen att kolla på nätet. (Eller? Hmm, måste kolla när jag kommer hem. Det kan vara så att jag missförstått regeln till en början)
Listan på errata är... vårtig, rynkig, glosögd, strävhårig, blemmig, smutsig, stripig, stinkande, fugly. Särskilt över en så grundläggande manöver i spelet som Rush (som jag fortfarande inte är riktigt haj på).
De kan stoppa upp i arslet att jag tänker börja lira rollspelet D&D.
Mitt slutgiltiga omdöme:
Kanske det samlarspel näst Magic som inspirerat mig mest. Precis som i Magic så finns det många barnsjukdomar och oklarheter som man tycker borde dra ner betyget (och det gör de kanske också), men det spelar helt enkelt inte så stor roll när grunden är så här schysst och välgenomförd. Jag har redan en massa planer på vilka typer av pjäser jag behöver för att kunna sammanställa alla de finurliga warbands som jag har klurat på under natten.
Och i morse så körde jag en liten snabb strid mellan några präktiga good guys och mitt stora Aspect of Lolth-monster. Bara för skojs skull. Det är ett mycket bra betyg.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Re: Kapning
Jag håller med om allt du säger och sådär.
Hon är så snuskigt ascool så jag nästan drattar omkull! Och du har hennes aspect!
Lolth är mörkeralvernas (Drows) gudinna och hon ser ut precis som aspecten;
(Ja, fast hon är tjej då)
Hon är skitelak och när en drow ska bli präst åt henne måste han gå igenom ett prov. De som misslyckas är inte värdiga och förvandlas/förbannas till något som kallas driders. Driders ser ut som Lolth (alltså, de har spindelunderkropp men drowöverkropp) och förskjuts. Så drow och driders hatar varandra där de smyger omkring nere i Underdark.
Både drow och driders är jävellivsfarliga men driders är lite extra äckliga. Eller hur?
Ett par driders;
Kolla Lolths symbol!
Och här är hon i egen hög person (fast utan spindelben den här gången);
Jag ser fram emot att få sparka hennes röv!
Maxat alltså...
Jag håller med om allt du säger och sådär.
Men alltså, fattar du vad avundsjuk jag är på dig! Lolth är typ med i top tre på min "monsters in D&D"-lista.
Hon är så snuskigt ascool så jag nästan drattar omkull! Och du har hennes aspect!
Lolth är mörkeralvernas (Drows) gudinna och hon ser ut precis som aspecten;
(Ja, fast hon är tjej då)
Hon är skitelak och när en drow ska bli präst åt henne måste han gå igenom ett prov. De som misslyckas är inte värdiga och förvandlas/förbannas till något som kallas driders. Driders ser ut som Lolth (alltså, de har spindelunderkropp men drowöverkropp) och förskjuts. Så drow och driders hatar varandra där de smyger omkring nere i Underdark.
Både drow och driders är jävellivsfarliga men driders är lite extra äckliga. Eller hur?
Ett par driders;
Kolla Lolths symbol!
Och här är hon i egen hög person (fast utan spindelben den här gången);
Jag ser fram emot att få sparka hennes röv!
Maxat alltså...
Rising
Vila i frid
Schyssta rattar
...äh, okej, hon är jättevacker, och det där med drows/ driders var faktiskt häftigt. Annars har jag ett par gånger ojat mig över hur många insektsvarelser man hittar i D&Ds monsterböcker, och jag tycker inte riktigt om någon av dem. Men okej, de här var ju ändå befogade.
Fast det är nog min Moon Elf Fighter som jag tror är min bästa pjäs. Liksom, en follower som befinner sig under hans command behöver inte räknas som "en av de två pjäser jag får förflytta per omgång", så jag kan rusa fram med hela gänget i min första omgång om jag vill. Om man har pjäsövertag så måste det vara grymt, eftersom man då kan orkestrera sanslösa attacker på enskilda pjäser med asmånga av ens gubbar så fort som tillfälle ges. Ju fler pjäser man har, desto större möjlighet har jag att vänta ut motståndaren innan jag attackerar med hela anfallsstyrkan. Var mycket rädd för honom. När jag har skaffat fler alver som kan summona vargar, eller när jag har fler billiga, snabba småvarelser som kan hjälpa mig att flanka, eller när jag har fler bågskyttar, eller fler magiker... *pratar in i solnedgången*
...äh, okej, hon är jättevacker, och det där med drows/ driders var faktiskt häftigt. Annars har jag ett par gånger ojat mig över hur många insektsvarelser man hittar i D&Ds monsterböcker, och jag tycker inte riktigt om någon av dem. Men okej, de här var ju ändå befogade.
Fast det är nog min Moon Elf Fighter som jag tror är min bästa pjäs. Liksom, en follower som befinner sig under hans command behöver inte räknas som "en av de två pjäser jag får förflytta per omgång", så jag kan rusa fram med hela gänget i min första omgång om jag vill. Om man har pjäsövertag så måste det vara grymt, eftersom man då kan orkestrera sanslösa attacker på enskilda pjäser med asmånga av ens gubbar så fort som tillfälle ges. Ju fler pjäser man har, desto större möjlighet har jag att vänta ut motståndaren innan jag attackerar med hela anfallsstyrkan. Var mycket rädd för honom. När jag har skaffat fler alver som kan summona vargar, eller när jag har fler billiga, snabba småvarelser som kan hjälpa mig att flanka, eller när jag har fler bågskyttar, eller fler magiker... *pratar in i solnedgången*
Rising
Vila i frid
Bara så att ni vet vem som är coolast:
Jag mötte Vitulv för... tre dagar sedan (den 22:a).
Första matchen visade kanske tydligast vilka kvaliteter själva spelmekaniken i sig har: Vitulv ställde upp med en orcharmé fullt med fuskigt bra gubbar (bl.a. hans Drider sorcerer som Vitulv förmodligen drömmer våta drömmar om på kvällarna, samt en hel bibba med andra blodtörstiga pjäser) medan jag ställde upp med The Tactical Trio: Tre hårdföra hjältar som krävde spelsinne och briljans för att komma till sin rätt.
Eftersom jag inte vill berätta om hur Vitulv började gråta och slet ur sin påbörjan till frisyr från sin hårbotten... så nöjer jag mig med att förtälja att han nästan lyckades halv-döda en av mina gubbar innan hela hans gäng var pryglade till blodiga pusselbitar. Vitulv sög, helt enkelt. Ni skulle inte ha en droppe till respekt för honom om ni hade sett hur min dervisher rusade fram och assassinerade hans commander medan min moon elf och min soulknife sedan gjorde processen kort med hans ynkliga kohort svartblod.
Den andra matchen spelades med en annan av hans grupper (återigen med den fuskiga Drider Sorcerern, mind you) mot mitt "monstergäng"; en samling glada bestar som mest var komponerade för att bli slaktade på spektakulära sätt. Vitulv gjorde spånsylta av dem, och kanske blev jag lite besviken på min lilla vita drake som inte lyckades åsamka en enda poäng skada på motståndarna med sin breath attack. Å andra sidan var jag mest ute efter att torka tårarna från Vitulvs kind och göra honom glad igen...
Den tredje och sista matchen uppgjordes mellan de två vinnande lagen. The Tactical Trio mot fuskgänget (en massa drows och den brokeiga dridern i samma gäng?). Den här gången spöade Vitulv min dervisher på ett tidigt plan, men som ett tecken på kosmisk rättvisa så lyckades ändå mina två hjältar hacka ner Vitulvs fega ansamling av patrask tills oddsen återigen tycktes rättvisa. Mot slutet så var det bara min Moon Elf Fighter mot Vitulvs Drider Sorcerer; varsin nyckelpjäs mot den andres nyckelpjäs.
Självklart vann de goda (dvs. jag) även om Vitulv i sin lömska listighet menade att min Moon Elf Fighter skulle vara död närsomhelst då hon hade blivit förgiftad av Dridern och bara hade 10 hp kvar efter den gastkramande duellen. Jag vill däremot mena att jag inte bara segrade rättvist, utan också moraliskt, då jag är mycket coolare än Vitulv (och eftersom han senare skulle bli mycket fullare än jag själv under kvällen (även om jag måste erkänna att det är en sanning med modifikation, då jag faktiskt lade en präktig keso-pizza precis när jag lämnat Vitulvs dörr (äh, jag var ute på Sigtunagatan, men ändå), men det beror nog på att jag hade rest på mig så hastigt efter att ha suttit ner hela kvällen...)).
(Äh, i själva verket var den sista uppgörelsen skitläskig, och jag kom undan med blotta förskräckelsen. Observera dock att min Moon Elf Fighter är obesegrad, vilket kommer märkas när jag fortsätter lira med henne mot andra fjantisar här på forumet)
/Riz
Jag mötte Vitulv för... tre dagar sedan (den 22:a).
Första matchen visade kanske tydligast vilka kvaliteter själva spelmekaniken i sig har: Vitulv ställde upp med en orcharmé fullt med fuskigt bra gubbar (bl.a. hans Drider sorcerer som Vitulv förmodligen drömmer våta drömmar om på kvällarna, samt en hel bibba med andra blodtörstiga pjäser) medan jag ställde upp med The Tactical Trio: Tre hårdföra hjältar som krävde spelsinne och briljans för att komma till sin rätt.
Eftersom jag inte vill berätta om hur Vitulv började gråta och slet ur sin påbörjan till frisyr från sin hårbotten... så nöjer jag mig med att förtälja att han nästan lyckades halv-döda en av mina gubbar innan hela hans gäng var pryglade till blodiga pusselbitar. Vitulv sög, helt enkelt. Ni skulle inte ha en droppe till respekt för honom om ni hade sett hur min dervisher rusade fram och assassinerade hans commander medan min moon elf och min soulknife sedan gjorde processen kort med hans ynkliga kohort svartblod.
Den andra matchen spelades med en annan av hans grupper (återigen med den fuskiga Drider Sorcerern, mind you) mot mitt "monstergäng"; en samling glada bestar som mest var komponerade för att bli slaktade på spektakulära sätt. Vitulv gjorde spånsylta av dem, och kanske blev jag lite besviken på min lilla vita drake som inte lyckades åsamka en enda poäng skada på motståndarna med sin breath attack. Å andra sidan var jag mest ute efter att torka tårarna från Vitulvs kind och göra honom glad igen...
Den tredje och sista matchen uppgjordes mellan de två vinnande lagen. The Tactical Trio mot fuskgänget (en massa drows och den brokeiga dridern i samma gäng?). Den här gången spöade Vitulv min dervisher på ett tidigt plan, men som ett tecken på kosmisk rättvisa så lyckades ändå mina två hjältar hacka ner Vitulvs fega ansamling av patrask tills oddsen återigen tycktes rättvisa. Mot slutet så var det bara min Moon Elf Fighter mot Vitulvs Drider Sorcerer; varsin nyckelpjäs mot den andres nyckelpjäs.
Självklart vann de goda (dvs. jag) även om Vitulv i sin lömska listighet menade att min Moon Elf Fighter skulle vara död närsomhelst då hon hade blivit förgiftad av Dridern och bara hade 10 hp kvar efter den gastkramande duellen. Jag vill däremot mena att jag inte bara segrade rättvist, utan också moraliskt, då jag är mycket coolare än Vitulv (och eftersom han senare skulle bli mycket fullare än jag själv under kvällen (även om jag måste erkänna att det är en sanning med modifikation, då jag faktiskt lade en präktig keso-pizza precis när jag lämnat Vitulvs dörr (äh, jag var ute på Sigtunagatan, men ändå), men det beror nog på att jag hade rest på mig så hastigt efter att ha suttit ner hela kvällen...)).
(Äh, i själva verket var den sista uppgörelsen skitläskig, och jag kom undan med blotta förskräckelsen. Observera dock att min Moon Elf Fighter är obesegrad, vilket kommer märkas när jag fortsätter lira med henne mot andra fjantisar här på forumet)
/Riz
Re: Bara så att ni vet vem som är coolast:
Altså, jag sa åt honom att använda buletterna. Men gjorde han det? Neeeej då, han var obstinat och vägrade. Och vad hände? Han fick tokstryk och baksmälla! Hade han bara använt sina buletter...
Storuggla, envis som en ko
Altså, jag sa åt honom att använda buletterna. Men gjorde han det? Neeeej då, han var obstinat och vägrade. Och vad hände? Han fick tokstryk och baksmälla! Hade han bara använt sina buletter...
Storuggla, envis som en ko
Jag vill ha...
...en artikel om figurspelet. Borde inte vara så svårt att sammanställa speltest och recension till något matnyttigt. Men vad kostar egentligen hela rasket? Vad får man för kopeken och var kan man inköpa figurerna? Är de så pass snygga att man kan köpa dem bara för att titta på (eller leka med)? Fick med en halvtaskig figur när jag köpte DeLuxe-versionen av "Pool of Radience" (ett sunkigt datorspel) men den var inte mycket att hänga i julsnabeln.
...en artikel om figurspelet. Borde inte vara så svårt att sammanställa speltest och recension till något matnyttigt. Men vad kostar egentligen hela rasket? Vad får man för kopeken och var kan man inköpa figurerna? Är de så pass snygga att man kan köpa dem bara för att titta på (eller leka med)? Fick med en halvtaskig figur när jag köpte DeLuxe-versionen av "Pool of Radience" (ett sunkigt datorspel) men den var inte mycket att hänga i julsnabeln.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Amenvafan!
Nu vet jag varför jag förlorade sista matchen ditt jävla fyllo!
Om man savear mot en spell som gör skada, så får man fortfarande halva skadan. Vi körde ju med att man inte fick någon skada alls.
Med andra ord hade jag toastat dina plastgubbar fullständigt även i sista matchen. Bara så att du vet
Dridern r0xx0rz!
- Vulf
Nu vet jag varför jag förlorade sista matchen ditt jävla fyllo!
Om man savear mot en spell som gör skada, så får man fortfarande halva skadan. Vi körde ju med att man inte fick någon skada alls.
Med andra ord hade jag toastat dina plastgubbar fullständigt även i sista matchen. Bara så att du vet
Dridern r0xx0rz!
- Vulf
Rising
Vila i frid
Re: Amenvafan!
Yep, och öh... har för mig att det var ngt annat också... Äh, men vi lär oss med tiden. Min Moon Elf kommer spöa din Drider Sorcerer även nästa gång vi spelar, även om vi kör med de här riktiga reglerna som verkar vara skrivna av någon som gillar att slicka på magikernas ballar.
Förresten: Har du provat att låta dina gigantiska pjäser få möta dina vanliga smågubbar någon gång? Jag körde en 320-poängsarmé mot min Huge Red Dragon (som är värd 216 poäng) och de åkte ändå på däng, fastän de pinnade ner draken och lät min Aspect of Lolth stå och whippa dess arsle från säkert avstånd (draken började i ett litet pissrum som den inte kunde komma ut ur).
På en riktig bana undrar jag om man överhuvudtaget kan ha en chans mot jättepjäserna om man inte har någon sådan lirare själv i sitt stall. Men du har ju bara löködlor och buletter så du kanske inte upplever det lika tydligt såsom jag gör, jag som har en riktig drake? Pom pom...
Ahhh. Betyder det att min frostdrake hade åsamkat dina lirare ett knippe skadepoäng? Okej, vi gjorde en del andra missar också, har jag märkt nu i efterhand. Exempelvis får man inte rally (återhämta sig när man routar) om man inte befinner sig under command, men jag undrar om det någonsin skedde under våra partier... Kanske skulle mitt monstergäng ha åkt på ännu mer stryk i så fall. En annan grej var det här med conceal. Har man conceal 6 så träffar man på 6 och uppåt (alltså 75% chans att träffa) istället för att man missar på 6 och neråt. Bara 5% skillnad, men med tanke på hur många gånger som dina drows gömde sig från mina hjältars svärdssvingande så skulle de där 5 procenten säkert ha haft en avgörande skillnad.
Yep, och öh... har för mig att det var ngt annat också... Äh, men vi lär oss med tiden. Min Moon Elf kommer spöa din Drider Sorcerer även nästa gång vi spelar, även om vi kör med de här riktiga reglerna som verkar vara skrivna av någon som gillar att slicka på magikernas ballar.
Förresten: Har du provat att låta dina gigantiska pjäser få möta dina vanliga smågubbar någon gång? Jag körde en 320-poängsarmé mot min Huge Red Dragon (som är värd 216 poäng) och de åkte ändå på däng, fastän de pinnade ner draken och lät min Aspect of Lolth stå och whippa dess arsle från säkert avstånd (draken började i ett litet pissrum som den inte kunde komma ut ur).
På en riktig bana undrar jag om man överhuvudtaget kan ha en chans mot jättepjäserna om man inte har någon sådan lirare själv i sitt stall. Men du har ju bara löködlor och buletter så du kanske inte upplever det lika tydligt såsom jag gör, jag som har en riktig drake? Pom pom...