D&D Är D&D ett starkt varumärke … egentligen?

[Vitulv]

Med anledning av senaste tidens diskussioner om OGL så har jag funderat lite över hur stort D&D egentligen är som varumärke betraktat.

Alltså jag vet ju att det är det största rollspelet, med god marginal, men vilken tyngd har egentligen varumärket? Vi brukar ju säga att D&D för många är synonymt med rollspel, men är det nödvändigtvis en positiv sak för de som äger varumärket?

Rollspel är populärt nu, och givet styrkeförhållandena på marknaden innebär det att D&D är stort. Men när folk säger att de vill spela D&D - är det då vad de egentligen säger att de vill spela rollspel? Om en spelledare erbjuder en liknande upplevelse med ett annat fantasyrollspel - är det då en dealbreaker för majoriteten av rollspelarna?

Jag skrev i en annan tråd att 99% av spelarna skiter i OGL, och det tror jag är sant. Men skiter 99% av spelledarna i OGL? Där är jag inte lika säker. Spelledare, jämfört med spelare, tenderar att vara lite mer engagerade i hobbyn utanför själva spelandet. Det är de som lär sig reglerna, skriver på forum, läser rollspelsnyheter, skapar eget, etc. Det är denna målgrupp som just nu nås och påverkas av den negativa PR som kretsar kring Wizards D&D. Om spelledarna får nog av Wizards fulspel och vill byta system - är då varumärket D&D så starkt att deras spelgrupper kommer streta mot?

Varumärket är välkänt - men är det starkt? (med starkt menar jag alltså, om det inte framgår, hur lojala kunderna är)

Jag är inte så säker, men det ska bli spännande att se hur det här faller ut.

 

[Gabrielle de Bourg]

Kort svar: Ja, DnD är så starkt, speciellt för folk utanför rollspelssfären. När folk säger att de vill spela DnD är det ju delvis för att de hört om rollspel via något där det spelas DnD (typ Stranger Things eller Critical Role) brukar de mena det. Flera jag och andra i min närhet har kommit i kontakt med har uttryckligen sagt att de vill spela DnD (speciellt unga) så är det DnD som gäller; när de fått förslag om annat har svaret varit "fast vi vill spela DnD". Hade nyligen en vän som jobbar på en plats där han kommer i kontakt med unga där intresset varit stort att spela DnD och jag frågade om andra rollspel men fick svaret "de vill spela just DnD, så finns iaf ett DnD kan vi säkert få flera att testa andra rollspel sen".

Och jag menar, om frågan om Dungeons & Dragons är ett starkt varumärke så tänk på att den får en film med mer än 100 miljoner dollar i budget. Då är det definitivt ett starkt varumärke

 

[Khan]

Jag tror inte vi i Sverige förstår hur enormt det är. På allvar.

Det är ett varumärke som funnits i snart 50 år, som funnits inom enormt teknikintresserade kretsar hela tiden och därmed spridits runt internet fortare än många andra namn och varumärken. Det har också en enorm fanbase som är beredda att inte bara köpa prylar och kasta pengar på WotC, utan också jobba gratis med vad som är rakt ut marknadsföring (youtubekanaler, poddar, memes, etc) för WotC. Lojaliteten mot varumärket är större än något annat jag känner till. Inte ens marvelfilmsnördar är så här galna i sitt företag som DnD-spelare kan vara i sin motsvarighet.

Och då har jag inte ens börjat prata om hur stort det är inom hobbyn. Allt det här är utåt.

 

[Gurgeh]

Det är ju definitivt ett välkänt varumärke, men frågan är om namnet kan användas för att sälja något annat än rollspel. Hur många är egentligen intresserade av att se en film, läsa en bok eller bära en t-shirt som det står Dungeons & Dragons på? De tidigare filmerna har inte direkt varit några kioskvältare.

 

[Vitulv]

Det är ju definitivt ett välkänt varumärke, men frågan är om namnet kan användas för att sälja något annat än rollspel. Hur många är egentligen intresserade av att se en film, läsa en bok eller bära en t-shirt som det står Dungeons & Dragons på? De tidigare filmerna har inte direkt varit några kioskvältare.

Jag tror paradoxalt nog att fler är intresserade av att se en film eller ha en t-shirt med D&D-loggan på sig. Jag tror vara märkets faktiska styrka (ekonomisk, kulturell) är den popkulturella symbolen i mycket högre grad än bordsrollspelet.

 

[Vitulv]

Jag tror inte vi i Sverige förstår hur enormt det är. På allvar.

Jag flinar alltid lite åt formuleringen; ”vi (eller man menar egentligen alltid ni - aldrig sig själv) i Sverige har inte förstått [något om Amerikat]”. Som om vi vore någon sorts isolerad, monokulturell avkrok.

Jag tror nog ändå ”vi i Sverige” inte är helt efterblivna vad avser anglosaxisk populärkultur. Vi har ju sett på teve, och har det där internet, t.ex.

 

[Skarpskytten]

Jag tror paradoxalt nog att fler är intresserade av att se en film eller ha en t-shirt med D&D-loggan på sig. Jag tror vara märkets faktiska styrka (ekonomisk, kulturell) är den popkulturella symbolen i mycket högre grad än bordsrollspelet.

Ja, och det är ju också välbekant vid det här laget att Hasbro vill göra DnD till ett livsstilsvarumärke. Du kanske inte spelar DnD, men du har en t-shirt (som många som bär Harley Davidsson-kepsar inte nödvändigvis har en motorcykel) och dina ungar tittar på den animerade teveserien. Hela OGL-grejen är bara en del av en större affärsstrategi för att tjäna mer pengar på DnD, som inkluderar datorspel, film, merch.

 

[Vitulv]

Ja, och det är ju också välbekant vid det här laget att Hasbro vill göra DnD till ett livsstilsvarumärke. Du kanske inte spelar DnD, men du har en t-shirt (som många som bär Harley Davidsson-kepsar inte nödvändigvis har en motorcykel) och dina ungar tittar på den animerade teveserien. Hela OGL-grejen är bara en del av en större affärsstrategi för att tjäna mer pengar på DnD, som inkluderar datorspel, film, merch.

Jag tror du har rätt, och ur ett ekonomiskt perspektiv gör Hasbro rätt i att monetisera utanför bordsrollspelen. Det är sannolikt så att varumärket är som minst värt i rollspelshobbyn om man inte kan förändra sättet folk spelar rollspel på (vilket man iofs försöker).

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag flinar alltid lite åt formuleringen; ”vi (eller man menar egentligen alltid ni - aldrig sig själv) i Sverige har inte förstått [något om Amerikat]”. Som om vi vore någon sorts isolerad, monokulturell avkrok.

Jag tror nog ändå ”vi i Sverige” inte är helt efterblivna vad avser anglosaxisk populärkultur. Vi har ju sett på teve, och har det där internet, t.ex.

Skulle dock inte säga att det är helt fel. Vi i Sverige är lite av ett unikum, eftersom mycket av vår rollspelskultur snarare var inhemsk och baserad på inhemska spel. Även om DnD kom hit först var det Drakar och Demoner som blev vår kassako och där många började sina rollspelsresor. För oss är det vårt starkaste spelvarumärke. För en majoritet av världen (med undantag för bland annat Japan) är det istället DnD som har den platsen.

Jag tror också att Äventyrsspel och deras kultur också gjort att vi svenskar är mer öppna för olika spel; många köpte ju Äventyrsspels nya spel, så då testar vi gärna olika. Men för många DnD fans så finns DnD och spel med D20. Många tittar inte ens på några andra system.

 

[Leon]

Skulle dock inte säga att det är helt fel. Vi i Sverige är lite av ett unikum, eftersom mycket av vår rollspelskultur snarare var inhemsk och baserad på inhemska spel. Även om DnD kom hit först var det Drakar och Demoner som blev vår kassako och där många började sina rollspelsresor. För oss är det vårt starkaste spelvarumärke. För en majoritet av världen (med undantag för Japan) är det istället DnD DSA som har den platsen.

Rättade ditt inlägg!

( )

 

[Khan]

Jag tror också att Äventyrsspel och deras kultur också gjort att vi svenskar är mer öppna för olika spel; många köpte ju Äventyrsspels nya spel, så då testar vi gärna olika. Men för många DnD fans så finns DnD och spel med D20. Många tittar inte ens på några andra system.

Där har du nog en extra poäng. I Amerikat är det DnD som är varumärket man följer och nostalgiskt vurmar för. Här är det mer Äspel i allmänhet. Visserligen är DoD störst, men det finns gott om goda minnen från fler spel.

 

[Vitulv]

Skulle dock inte säga att det är helt fel. Vi i Sverige är lite av ett unikum, eftersom mycket av vår rollspelskultur snarare var inhemsk och baserad på inhemska spel. Även om DnD kom hit först var det Drakar och Demoner som blev vår kassako och där många började sina rollspelsresor. För oss är det vårt starkaste spelvarumärke. För en majoritet av världen (med undantag för Japan) är det istället DnD som har den platsen.

Jag tror också att Äventyrsspel och deras kultur också gjort att vi svenskar är mer öppna för olika spel; många köpte ju Äventyrsspels nya spel, så då testar vi gärna olika. Men för många DnD fans så finns DnD och spel med D20. Många tittar inte ens på några andra system.

Ja, vi har en unik rollspelskultur. Men det innebär ju inte att vi är oförmögna att förstå vad som händer utanför det egna landets gränser. Att D&D utövar total dominans på den amerikanska marknaden är inte på något vis omöjligt för en svensk nörd att inse.

Jag tror de flesta av oss vet att D&D är asmegahyperstort och att en förkrossande majoritet av alla amerikanska rollspelare bara spelar D&D och knappt vet att det finns andra spel. Det är tråkigt, inte obegripligt.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag tror de flesta av oss vet att D&D är asmegahyperstort och att en förkrossande majoritet av alla amerikanska rollspelare bara spelar D&D och knappt vet att det finns andra spel. Det är tråkigt, inte obegripligt.

Även många unga svenska rollspelare. Rollspelare som hittar in i hobbyn via till exempel Stranger Things eller Critical Role spelar ofta bara i DnD – och har träffat de som inte ens visste om att andra rollspel finns.

 

[Skarpskytten]

Jag tror de flesta av oss vet att D&D är asmegahyperstort och att en förkrossande majoritet av alla amerikanska rollspelare bara spelar D&D och knappt vet att det finns andra spel. Det är tråkigt, inte obegripligt.

Fast detta tycker jag är lite tillspetsat? De senast sifforna från roll20 (och mycket mer har vi inte att gå på) visar att 55% av deras kampanjer var DnD5. Så med Pathfinder, äldre utgåvor och OSR så hamnar vi på att lite mer än 60% spelar DnD i någon form.

Vi får väl träta om glaset är halvfullt eller halvtomt ...

 

[Vitulv]

Även många unga svenska rollspelare. Rollspelare som hittar in i hobbyn via till exempel Stranger Things eller Critical Role spelar ofta bara i DnD – och har träffat de som inte ens visste om att andra rollspel finns.

Ja, det förvånar mig inte alls, givet att vi svenskar är väldigt engagerade i angolsaxisk popkultur.

 

[Vitulv]

Fast detta tycker jag är lite tillspetsat? De senast sifforna från roll20 (och mycket mer har vi inte att gå på) visar att 55% av deras kampanjer var DnD5. Så med Pathfinder, äldre utgåvor och OSR så hamnar vi på att lite mer än 60% spelar DnD i någon form.

Vi får väl träta om glaset är halvfullt eller halvtomt ...

Haha ja ok, stryk ”förkrossande” från mitt inlägg då

 

[ceruleanfive]

Så här verkar väldigt många (även i Sverige) känna inför 5E kontra andra rollspel:

 

[Lukas]

Jag har flera gånger fått frågan ifrån unga svenskar om varför man skulle vilja spela något annat än DnD.
Det kan ju göra allt och är bäst.
Det är tydligen bara elitiskt att säga att det kanske finns poäng att läsa något annat rollspel.

 

[ceruleanfive]

Jag har flera gånger fått frågan ifrån unga svenskar om varför man skulle vilja spela något annat än DnD.
Det kan ju göra allt och är bäst.
Det är tydligen bara elitiskt att säga att det kanske finns poäng att läsa något annat rollspel.

Att ens föreslå det är ju i princip lika illa som att begå folkmord på ursprungsbefolkning⸮

 

[Mogger]

Varumärket är välkänt - men är det starkt? (med starkt menar jag alltså, om det inte framgår, hur lojala kunderna är)

Det där med varumärken och lojalitet är ett intressant och omtvistat ämne. Det tycks, när man skrapar lite på ytan, att kunder inte är speciellt lojala och att det t.o.m i vissa fall är direkt skadligt med allt för lojala kunder. Harley Davidson är ett typiskt exempel där kundbasen numera består av äldre vita män som knappt kör hoj längre. Men jäklar vilken "tribe" de lojala HD-kunderna är! Här kan man inte bara byta ut sitt åk mot en honda, och aldrig bli skjutsad av en kvinna. Helst ska man inte ha hjälm. Ja, ni vet hela biker-kulturen.

Pathfinder visade nog rätt tydligt att inte heller D&D-fans var så lojala, när allt kom omkring.

Och det här är min poäng. Människor är rätt komplexa varelser, och det krävs väldigt starka band för att vi ska känna lojalitet. Vi snackar religion, nationer och sådant. Och ett och annat företag/varumärke smyger sig in här med. Men, jag tror inte att D&D är med på listan.

Men, vi kanske inte behöver problematisera det här mer, men det kan vara bra med lite kontext.

Det sagt så är ju D&D utan tvekan det starkaste rollspelsvarumärket. Men sannolikt är inte deras användare mer lojala än vad folk är i allmänhet.