Tyvärr är väl frågan om ersättning helt underkastad marknadskrafterna. En bättre illustratör kan begära mer betalt, eftersom denne levererar en produkt som gör spelet mer attraktivt. En bättre skribent? Merparten av konsumenterna kommer inte nödvändigtvis märka skillnad, särskilt om vi snackar stilistik snarare än innehåll.
Det är en annan diskussion men jo, de är mindre värda.
100%
Har man ett samtida eller närhistoriskt rollspel blir foton också ofta bra. Ett spel som Fall of Delta Green är bedövande snyggt med sina fotocollage - det är ett sätt för den som kan layout men inte kan teckna att ta sig fram på. Plus att foton har fördelen att de är inherent historiskt korrekta.
Jag ser dock inte regeldesign och författande som samma sak. Att vara bra på att designa regler och att vara en skicklig stilist är ju två helt separata kompetenser.
Håller helt med, ett rollspels utan illustrationer kan jag fortfarande läsa utan problem. Ett rollspel med text som inte är bearbetad blir liggandes för jag orkar inte läsa in mig på spelet, jag får en känsla av att den som skapat produkten helt enkelt inte brytt sig. Bra illustrationer med kass text förstärker bara min egen upplevelse av att personen inte alls brytt sig om sitt projekt. Språk är bärande för en produkt som rollspel i mina ögon, därför bör mer resurser läggas på text än illustrationer om spelet ska hålla när det möter publiken.
Jag som tycker att regler är ointressanta och i 99 fall av 100 alldeles för krångliga skulle kanske snarare säga speldesign.
Skiljer du på de, så visst. Men i normalfallet görs det väl parallellt av samma skribent, möjligen med en redaktör ovanpå för stildelarna? Jag är förstås med på att en bra regellösning kan presenteras illa, och vice versa.
Det är ett ypperligt exempel på där illustrationerna till spelet är ett bärande element i hur spelet skall tolkas.
Så ser det i och för sig inte ut i någon industri. I den mån folk får en lön de kan leva på så beror det ju på 1) facket och 2) brist på arbetskraft, i stort sett. Företag betalar så lite de kommer undan med. Lönen är inte kopplad till levnadsomkostnader annat än högst sekundärt.
Jag vet inte hur representativt det är, men för de två omslagsbilderna till Dunder & Drakar Basregler betalade jag illustratören 21000 kr. För att få dem exakt som jag ville och för icke-exklusiva rättigheter till bilderna.
Om vi tittar på exemplet vad jag skrev för Kutulu så var det till exempel hundra procent "fluff" – ett SLP-kapitel, eftersom krank inte är superintresserad av personporträtt. Där törs jag till exempel påstå att förbättringen av produkten var marginell, och effekten på försäljning sannolikt ickeexisterande.
Jag tar runt 5000 kronor för en helsida. Det är ungefär 20-25 timmars job för mig, så en timlön på styva 200 spänn innan skatt, eller dryga 30 000 om man översätter till en månadslön.
Det tråkiga i sammanhanget är väl att från vårt skribentperspektiv så upplevs ofta illustratörerna som en "konkurrerande" budgetpost. Egentligen borde vi ju samarbeta mer för att se till att vi alla får det bra, men i praktiken har jag aldrig stött på någon illustratör som uttryckt någon större solidaritet med skribenternas lönesituation – vilket kanske gör att många skribenter reser ragg när de ombeds undvika AI-illustrationer för att vara solidariska med illustratörer. Jag är övertygad om att den sunda vägen framåt är att vi arbetar tillsammans för att hjälpa varandra, men då måste det vara ömsesidigt.
Jag arbetar ju inte som illustratör, så jag funderar nog inte så mycket över generella branschvillkor. Anledningen till att jag prissätter som jag gör är att jag i någon mån säljer min fritid (som jag värderar) och att jag inte vill skapa hinder för de illustratörer som faktiskt lever på sitt hantverk (om jag gör saker gratis, varför ska någon betala en annan illustratör för samma sak?).
