Det hade inte gått, för de pengarna finns inte. Alltså, att få procent av försäljningen är standardbetalning för rollspelskribenter, men om de procentandelarna ens skulle vara i närheten av vad tecknare får i lön, då hade det aldrig mer kunnat göras några stora svenska rollspel, och knappt engelska heller, för förlagen hade inte haft råd med det.
Alltså jag har verkligen ingen åsikt om hur stora procentandelarna ska vara för skribenter respektive illustratörer i rollspelsbranschen. Men om jag skrev för ett rollspel, skulle jag vilja ha betalt per sålt ex istället för en engångssumma. För OM det jag skrivit blev hemskt framgångsrikt skulle det kännas kasst att inte få del av pengarna som någon annan tjänade på mitt arbete. Och folk har uttryckt i tråden att så ibland har varit fallet. Jag förhöll mig till det.
Men om det redan är standard med procent - då fattar jag nog inte invändningen? Jag har inte sagt något om hur skribenters procent ska förhålla sig till illustratörers lön. Kanske svarar du någon annan, eller så hamnade jag OT med mitt inlägg, och du tolkar det jag skrev som ett försök att jämka mellan illustratörers illustra lyxliv och barskrapade skribenter. Det var inte tanken. Ursäkta om jag var oklar.
Får illustratörer som regel också en procentandel? Eller köper man loss en bild för en engångssumma? I det senare fallet känns det knivigt att alls jämföra med en procentandel - den som gör omslag till mina böcker får ju en fast summa, och sen är det klart. Säljer min bok sen ingenting, fick hon väl mer än jag, men säljer jag tiotusen ex, får jag ju mer än henne.
Jag tror att vi möjligen pratar förbi varandra.
Vad gäller standardiserade avtal - min poäng där var att de som eventuellt antyder att @svartefaraonen borde göra si eller så för att inte sänka andras arvoden, vilket jag uppfattade att han lite grann kände - de borde istället försöka skapa standardavtal som majoriteten av branschen - både kreatörer och förlag - accepterar som ekonomiskt rimliga. Kanske blir de avtalen rätt dåliga, och skribenterna förblir missnöjda, om de nu är missnöjda, men då har man i alla fall en mall att förhålla sig till när man kommer in som helt grön och blir erbjuden något, och branschen kan förhålla sig till förlag som regelmässigt bryter mot vad man förhandlat fram som en sorts minimalt schyssta villkor. Jag vet inte, men så funkar det för författare, för vi har tack och lov ett förbund som har tagit en sån förhandling, och typ så ser det väl ut i alla andra branscher också där det finns någon sorts facklig organisering. Som sagt, man får väl förhandla och komma överens så att det går runt för alla, och ingen behöver känna sig fullständigt lurad; någon har ju trots allt uttryckt såna känslor i tråden. Jag har svårt att fatta varför det inte skulle gå? Förutsatt alltså att folk efterlyser någon sorts ”solidaritet” kollegor emellan.
