Nekromanti Är det okej att din rollperson dör?

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
En enkel fråga, baserad på alla de spelledartips jag läst i olika böcker där det framstår som det värsta som kan hända i hela världen om en rollperson dör.
Det får mig att undra lite, hur känner ni inför detta?
Jag känner att det måste finnas en risk. Om min karaktär hamnar i en strid där jag vet att denne kan dö och försvinna ur spel, så bryr jag mig verkligen. Nu står något på spel. Nu blev det spännande. Det är spännande eftersom jag kan förlora. Men om jag sitter i samma stird och vet att spelledaren drar sig för att döda rollpersoner och fuskar med tärningarna för att vi ska klara oss... då försvinner spänningen för mig. Nu vet jag att oavsett vad jag gör så kommer vi att vinna och det finns inget att förlora så då kopplar jag ur och striden blir, i brist på bättre ord, trist.

Vad tycker ni?


Storuggla, fair play
 

antorax

Swordsman
Joined
11 Aug 2003
Messages
568
Om jag vill att min rollperson ska överleva, så vill jag inte att han ska dö. Uppenbarligen. Har jag tröttnat på min karaktär, så vill jag gärna att han dör på något rätt så schysst sätt, brukar inte gilla grisodlardödsfall, typ där man fumlar i strid och hugger ned sig själv. Eller att man dör i ett krogslagsmål.

Å andra sidan så uppskattar jag verkligen där saker och ting är farliga, och där jag vet att min karaktär kan dö. Men jag vill att dessa farliga saker ska kunna undvikas. Tycker att det är tråkigt om en näst intill obligatorisk del i ett äventyr skulle vara såpass dödligt så att det vore konstigt om ingen i grupp inte dog.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Såklart. Håller helt med dig. Det är väl en risk man tar om man nu ska spela allan/hjälte och försöka rädda dagen. Rollspel som rekommenderar spelledaren att fudga rollpersoners död skrattar jag åt, gräver ner i trädgården och låter grannkatten kissa ovanpå.

Egentligen ler jag lite, och ställer tillbaka dem i bokhyllan. :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Den här gamla klassikern, ja. Den har inte diskuterats på en stund, så varför inte:

För mig är det inte hela världen om min rollperson inte kan dö.

Varför?
Jag är ganska ointresserad av att rollspela livshotande situationer sådär specifikt. Det är inget jag strävar efter, inget jag ser som viktigt i mitt rollspelande. Det är inte viktigt att det är "farligt" på det sättet.
Strid är överhuvudtaget något jag gärna undviker.
Det är viktigare att min rollperson till exempel kan förlora en diskussion, eller misslyckas med att lösa en deckargåta utan att spelet går sönder. För det är där det göttiga i rollspel ligger för mig; i kontakten med SLP:er, i lösandet av deckargåtor.
Inte ens i skräckrollspel bryr jag mig supermycket om huruvida jag kan dö eller inte. Det finns så mycket otäckt som är värre än döden, liksom. Att vara orolig för att man håller på och blir galen tycker jag är mer givande än att oroa sig för att man riskerar att dö.

Så... Jag eftersträvar nog helt enkelt inte samma sorts "spänning" som dig.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Så... Jag eftersträvar nog helt enkelt inte samma sorts "spänning" som dig."

Fiffigt där, att du dömer ut mig baserat på att jag finner strid utan risker trist. För då kan jag inte finna något annat intressant heller. Tack.


Storuggla, tugga lemur
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Storuggla said:
Fiffigt där, att du dömer ut mig baserat på att jag finner strid utan risker trist. För då kan jag inte finna något annat intressant heller.
Va?

Alltså, ärligt, det var verkligen inte alls så jag menade. Jag utgick från det du skrev om spänning, och noterade att den sortens spänning du skrev om i startinlägget är inte en sorts spänning jag eftersträvar.

Jag menade verkligen inte att du inte kunde gilla andra sorters spänning också, eller så. Jag menade verkligen BARA att den spänning du pratar om i startinlägget inte känns intressant eller relevant för mig. Det var en kommentar om mig, inte om dig. om du förstår hur jag menar.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Edit: Liksom krank utgår jag enbart från mitt eget perspektiv - därmed önskar inte heller jag döma någon. Detta är min uppfattning om hur jag vill ha min spelupplevelse...
Bara så att vi slipper såra varandra eller missuppfatta.

Det får mig att undra lite, hur känner ni inför detta?
Min inställning till rollpersoner är lite si så där. De är roller jag mer än gärna försöker spela ut, samtidigt som de är verktyg för spelupplevelsen. De är min spelportal. Jag offrar dem gärna i ett högre syfte, som awesomeness vad gäller tuffa situationer, allmän dramatik eller gärna för storyn. Det beror dock lite på - jag spelar min roll, så är det inte en risktagare så är det inte det. Men är han/hon det och min död - våghalsighet - kan ge något så go for it.

Därmed bryr jag mig inte så mycket om "risken" att kunna dö. Det gör egentligen inte mig så mycket alls. Visst man kan gilla en roll och man kan gärna vilja spel den - men det är en roll. Som jag sade till Robert när vi diskuterade ungefär samma ämne i Småpraten: Man får gärna älska sin roll, men man får inte fästa sig vid den. Det vill säga, är man en tjej eller snubbe som blir verkligt ledsen eller arg över en rollpersons död så leave my table.

Däremot vill ju inte rollpersonen - normalt - dö. Därmed struntar jag som spelare i riskerna och om den lever eller dör. Jag ser förövrigt inte strider som en utmaning eller ett spänningsmoment. Som Han skrivit så är det inget hinder eller någon egentlig utmaning i att rulla en plastbit och se vad som händer. Men i alla fall - jag/spelaren skiter i riskerna och om rollen dör. Däremot jag/rollen bryr sig om riskerna och vill så klart absolut inte dö. Därmed är sådana risker utan betydelse för mig på metaplanet men något att spela på "in game" (vilket ord motsvarar meta - d v s "in game" egentligen?).

Vad gäller att spelledaren "fuskar" så är jag själv en sådan spelledare, fast med balans. Först och främst gäller det att känna av spelarna - vill de att det "fuskas" eller inte? Sedan höftar jag. Är det lite si så där och det ser ut som de kommer att dö reducerar jag gärna skadan, så att vi kan fortsätta. En strid ska vara hård men inte omöjlig, och att "segra" gör de flesta människor glada. Att skona en rollperson är med andra ord bekvämt och spelaren får fortsätta utveckla sin roll. Är det däremot en "självklar" död - bang boom a la fläskskador så tja, då dör man helt enkelt.

Jag tycker dock att berättelsen och själva spelets fortgång är viktigare än att promt hålla sig till vad tärningarna visar. Därmed skonar jag hellre än dödar. Å andra sidan är vart spel vad det är, och om det är dödligt eller inte så finns det ofta en tanke bakom det. Därmed bör man ju också se till spelet i sig.

Förövrigt bryr det inte mig i ryggen om jag aldrig riskerar att dö liksom om jag riskerar att alltid dö. Det är ingen spänning i sig för mig personligen och jag accepterar vilket som. Fast som sagt, spelet har ofta en funktion - ett "designmål" - på det planet, och då är bara att acceptera.

... tror solvebring att han tycker, som t.ex. hellre skvallrar med en värdshusvärd eller bartender än deltar i strid. Strider är bara sega och en pina och man är spelledare. :gremwink:
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Det finns ju flera sorters rollspel.

Jag hade exempelvis riktigt kul med (vad hette det nu? Mord, Mystik och Midshirebor? Näh, inte riktigt) till O:FR. När min första rollperson strök med efter typ fem minuters spel blev jag lite orolig. Men när vi fattad grejen var det underhållande att avverka rollpersoner på löpande band.

I andra rollspel, där jag investerar mer energi i min rollperson, ger risken och slumpdöden mig inget. Ska rollpersonen dö vill jag ha ett snyggt, betydelsefullt slut.

Jag ser verkligen inte poängen med att ha några större risker, ens i strid. Har man ett bra system kan man slå ut och svårt skada stridande. Då kan rollpersonen hamna på sjukhus eller liknande i ett par veckor, så kan spelaren ta en ny roll en tid. Sen så kanske man pensionerar den skadade rollen ändå, men det är upp till spelaren.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Möller said:
Mord, Mystik och Midshirebor?
Mord, Mysterier och Mishirebor, kanske?

Awesome konventsscenario, och en av de starkaste inspirationskällorna till Null State, vilket jag just kommit på att jag glömt skriva nånstans...
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Det är lite överförenklat, men...

Om reglerna säger att det finns situationer där man dör (t.ex. strid) och vi som spelar är överens om att vi skall spela efter de reglerna så är det det som gäller. Den möjligheten finns. (Sedan finns det förstås andra regelsystem).

Däremot om jag ser till mig själv som spelledare så fuskar jag hejdlöst. Jag är t.ex. inte förtjust i random encounters, men om spelarna vill ha sådana så får de det. I dessa så är det extremt ovanligt att karaktärer dödas. Jag strävar i stället efter att göra så många strider som möjligt viktiga, att saker står på spel. Strider där det faktiskt kan vara ok att karaktären dödas.
 

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,394
Location
Örebro
Jag känner mig tveksam inför slumpmässiga dödsfall som "Du blir överfallen på väg hem från snabbköpet, har otur med tärningen och dör".

Jag är för död om jag själv sätter mig i situationen: "Jag smyger in på vapensmugglarnas kontor för att stjäla de hemliga leveransadresserna".

Att dö är totalt jävla awesome när "Världen går under om fem minuter och det enda sättet att stoppa det är att offra sig genom att slänga sig i kallfusionsreaktorn framför ögonen på sin pojkvän efter tårfyllt farväl".
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Vad är agendan? Går det emot agendan? Går det verkligen verkligen emot agendan?

I så fall är det inte okej.
 

Doomhamster

Swordsman
Joined
4 Feb 2011
Messages
480
Location
Linköping
w176 said:
Vad är agendan? Går det emot agendan? Går det verkligen verkligen emot agendan?

I så fall är det inte okej.
Detta, ungefär. :gremgrin:

Jag föredrar att spela, och spelleda, karaktärer som har saker som är mer intressanta att förlora än livet. Om en RP dör så är den död, och där slutar dess del i storyn... realistiskt, och därför passande i VISSA typer av spel, men på det hela taget ganska otillfredsställande, tycker jag. Jämför med att RPn i stället förlorar sin arm, sin partner, sin heder och samhällsställning, ett viktigt slag... då är storyn inte slut, den bara tar en annan vändning.
 

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
Storuggla said:
En enkel fråga, baserad på alla de spelledartips jag läst i olika böcker där det framstår som det värsta som kan hända i hela världen om en rollperson dör.
Det får mig att undra lite, hur känner ni inför detta?
Jag känner att det måste finnas en risk. Om min karaktär hamnar i en strid där jag vet att denne kan dö och försvinna ur spel, så bryr jag mig verkligen. Nu står något på spel. Nu blev det spännande. Det är spännande eftersom jag kan förlora. Men om jag sitter i samma stird och vet att spelledaren drar sig för att döda rollpersoner och fuskar med tärningarna för att vi ska klara oss... då försvinner spänningen för mig. Nu vet jag att oavsett vad jag gör så kommer vi att vinna och det finns inget att förlora så då kopplar jag ur och striden blir, i brist på bättre ord, trist.

Vad tycker ni?


Storuggla, fair play

Vi talar om en situation där RP borde klara av situationen, men ligger på fall? Har RP skapat situationen själva? Isåfall så ska dom dö.

Talar vi om en situation där sl har skapat situationen så borde man ge dom en chans. Seriöst, en chans, inte mer. Om dom då sabbar det så ska RP börja dö, en efter en. Och sen när dom dör, så ordnar du en slp som återupplivar dom, bara för att döda dom igen. Sen därefter så kastar man rollformulären in i en eld så att spelarna fattar att dom inte ska vara så dumma i huvet. Kasta lite aska på dom om dom inte fattar det. Men det där beror ju på situation till situation. Det viktiga är ju att alla ska ha roligt. Finns väl alltid någon i gruppen som är lite mer villig att dö, då h*n slog så fel när h*n skapade RP. Döda den karaktären då! Men man ska inte gulla för mycket förstås.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
TheSod said:
w176 said:
Vad är agendan? Går det emot agendan? Går det verkligen verkligen emot agendan?

I så fall är det inte okej.
Detta, ungefär. :gremgrin:

Jag föredrar att spela, och spelleda, karaktärer som har saker som är mer intressanta att förlora än livet. Om en RP dör så är den död, och där slutar dess del i storyn... realistiskt, och därför passande i VISSA typer av spel, men på det hela taget ganska otillfredsställande, tycker jag. Jämför med att RPn i stället förlorar sin arm, sin partner, sin heder och samhällsställning, ett viktigt slag... då är storyn inte slut, den bara tar en annan vändning.
Å andra sidan kan tragiska motgångar av de slag du nämner vara lika mycket mot agendan som att dö inom vissa genres.
 

Möller

Hubert Hortlax
Joined
28 Sep 2008
Messages
3,202
Paxen said:
Har RP skapat situationen själva? Isåfall så ska dom dö.
Jag kan inte hålla med. »Friskt vågat, hälften vunnet« är ett motto som gör rollspel gott.

Jag ogillar idén att bestraffa spelarna, genom deras rollpersoner, för att spelarna har idéer. Kommer dina spelare på en totaltokig plan som bara måste sluta i rollpersonernas död har du som spelledare inte beskrivit världen tillräckligt bra.

Återigen, döden är inte det enda dåliga slut på en strid som bör vara möjligt för en rollperson. Man kan bli skadad, utskämd eller, det antagligen mest användbara, tillfångatagen.

Låter du planen gå om intet, men bara precis, tror jag att du sporrar spelarna att komma på en bättre nästa gång. Att uppmuntra spelarnas kreativitet och åsum är definitivt inte bara vettigt i indiespelen.
 

Doomhamster

Swordsman
Joined
4 Feb 2011
Messages
480
Location
Linköping
w176 said:
Å andra sidan kan tragiska motgångar av de slag du nämner vara lika mycket mot agendan som att dö inom vissa genres.
Ja, och som jag sa, detta är vad jag föredrar att spela, min favorittyp av agenda om du så vill. Jag försökte inte på nåt sätt hävda att detta är hur alla borde spela.
 

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
Möller said:
Paxen said:
Har RP skapat situationen själva? Isåfall så ska dom dö.
Jag kan inte hålla med. »Friskt vågat, hälften vunnet« är ett motto som gör rollspel gott.

Jag ogillar idén att bestraffa spelarna, genom deras rollpersoner, för att spelarna har idéer. Kommer dina spelare på en totaltokig plan som bara måste sluta i rollpersonernas död har du som spelledare inte beskrivit världen tillräckligt bra.

Återigen, döden är inte det enda dåliga slut på en strid som bör vara möjligt för en rollperson. Man kan bli skadad, utskämd eller, det antagligen mest användbara, tillfångatagen.

Låter du planen gå om intet, men bara precis, tror jag att du sporrar spelarna att komma på en bättre nästa gång. Att uppmuntra spelarnas kreativitet och åsum är definitivt inte bara vettigt i indiespelen.
Som jag nämnde senare i inlägget så är det något man får känna av. Om RP helt enkelt inte har tänkt till så lönar sig det inte att döda RP. Om dom dock rusar in i ett övertänt hus så har dom förseglat sitt öde.

Om situationen verkligen är en sådan att någon, för historien eller för att markera, behöver dö, då kan det vara bäst att ta den som kanske är mest negativ till sin karaktär.

Men allt det här är ju självklart.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
w176 said:
Vad är agendan? Går det emot agendan? Går det verkligen verkligen emot agendan?

I så fall är det inte okej.
+ 50 000, hela allting sammanfattat och förklarat.

Nå, i mitt eget fall? I regel när det handlar om kampanjspel vill jag uppleva berättelsen, både den stora sammanhängande och min rollpersons egna. Om jag känner att det vore dramaturgiskt passande - i upplösningen, generellt - och intressant, ja då får hen gärna dö; är det däremot tråkigt, då gäller motsatsen. När en karaktär försvinner från en berättelse går också det man har investerat i berättelsen genom karaktären förlorat. Att introducera en ersättare kräver att man gör om det jobbet. Fram tills berättelsens upplösning vet jag att rollpersonerna överlever, eftersom att något annat skulle sabotera min upplevelse/motverka min agenda.

Just nu spelar jag en kampanj med ett hemmabyggt system, där skadereglerna har blivit så att man praktiskt taget inte kan dö, om man inte aktivt väljer det; hellre än att skada KP tvingas man att välja Keys om man tar däng i konflikter - temporära eller permanenta beroende på hur illa dänget är. Det är fantastiskt spännande att spela så, eftersom det tvingar fram utveckling, långvariga skador och förändring. Och det skapar ett helt annat förhållningssätt till ens rollperson och till berättelsen i stort (här ekar jag TheSod).
 
Top