Christoffer
It's all pig.
I första exemplet handlar det om att sätta ett utgångsläge för en taktisk utmaning. Dvs, det är som om farbrodern plockade bort sin dam, ett torn, en löpare och en springare. Sen spelade han sitt bästa, försöker vinna över mig. Dvs, min farbror spöar skiten ur mig. På riktigt. Nästa gång tar han även bort hälften av sina bönder. Och vi spelar igen, och han försöker vinna över mig.
I det andra fallet handlar det inte om en taktisk utmaning utan om illusionen utav den, inget ont om det. Men hela poängen med det hela är att bygga upp illusionen om ett faktiskt motstånd men utan den faktiska risken (om risken faller utanför drömmen).
Så nej, jag talar inte emot mig själv. Däremot kanske jag skulle precisera att det första exemplet hade en spelledare som också aktivt spelade sina SLPs och monster enligt deras egna förutsättningar, så gott som det gick, utan att se mellan fingrarna eller duckar undan. I andra fallet justeras reglerna mitt under pågående konflikt, rätt var det är får monstret hälften så mkt hitpoints, rätt var det är så är hugget från hjältens svärd dödande, osv, allt utifrån SL:s egna påhitt, precis som när farbrodern spelar dumt, offrar sin dam för en bonde, osv.
I det andra fallet handlar det inte om en taktisk utmaning utan om illusionen utav den, inget ont om det. Men hela poängen med det hela är att bygga upp illusionen om ett faktiskt motstånd men utan den faktiska risken (om risken faller utanför drömmen).
Så nej, jag talar inte emot mig själv. Däremot kanske jag skulle precisera att det första exemplet hade en spelledare som också aktivt spelade sina SLPs och monster enligt deras egna förutsättningar, så gott som det gick, utan att se mellan fingrarna eller duckar undan. I andra fallet justeras reglerna mitt under pågående konflikt, rätt var det är får monstret hälften så mkt hitpoints, rätt var det är så är hugget från hjältens svärd dödande, osv, allt utifrån SL:s egna påhitt, precis som när farbrodern spelar dumt, offrar sin dam för en bonde, osv.