Jag spelade Chronopia när jag var ung. Men det var för det mesta en dålig spelgrupp, och det sög. Det berodde förvisso inte i så hög grad på spelet i sig, men regelsystemet hade verkligen inga mekaniker som uppmuntrade en bra upplevelse för oerfarna spelgrupper. Det upplever jag inte heller att senare DoD-utgåvor har haft. Chronopia hade massor av frön till greatness, men var för det mesta, efter grundboken, en illa skriven sörja, och det är inte att förvånas över att jag fick en fullständigt annorlunda upplevelse när jag började spela det tidiga Eon, med dess välskrivna, väldesignade moduler.
Sedan dess har jag knappt spelat Drakar och demoner, och är nära nog helt oförstående inför nostalgin. Sverige har massor av bra fantasyspel i samma genre redan och mitt intresse för en nyutgåva kunde inte vara lägre. Om jag vore ute efter den typen av fantasy hade jag känt mig mer dragen åt D&D eller Svärdets sång.
