Drakar & Demoner Trudvang må vara nedtyngt stämningsmässigt och bred miljö och detaljer och beskrivningar för det mesta. Man kommer väl in i det fantasimässigt sett, ja!
Men jag skulle inte vilja säga att jag uppfattar det lika översköljt med fantasypryttlar av alla olika slag som t.ex. de äldre versionerna som till största delen kom till som ett slags svenskt Dungeons & Dragons. Alltså, mycket av allt vi känner igen från vad som kom att bli den typiska bilden av fantasy, slutet av 70-talet in över 80-talet.
I andra versioner, och om jag inte hört fel om Eon, så är t.ex. magin ganska så typisk där. Ganska så big thing, om man säger. Det skall vara Gandalf-gubbarna i kåpor med en massa besvärjelser och magiska ting hit och dit. Mycket blixt, dunder, eld och skada så man grinar.
I Trudvang känns det mer som om man skalat ned det till en Gandalf i Bilbo. Vishet, rökringar och mer mystik än egentliga eldklot.
Det verkar först och främst inte vara lika dramatiserat, plus att det faller på en mer folkning nivå att vara trollkarl.
Sedan vad det kommer till städer...
Försök hitta överdådiga kampanjböcker om stora städer som tornar upp sig och är allmänt Gondor. Inte i DoDT inte.
I Trudvang finner vi inget Kandra, Krilloan etc.
Allt där har allmänn Birka-känsla med långhus, leriga gator och förslöade köpmän i lusbiten päls. Återigen mycket mer folkligt.
Jag vet inte, men det känns som ett lite mer lowfantasy-spel snarare än de andra, som känns mer tyngda av den episka "vad vi tänker oss som fantasy"-biten.
Saga är däremot något att nämja ja. Både nedskuret på överdådiga fantasypryttlar och dränkande regelsystem.
...Men för att svara dig. Nej, enligt mig är t.ex. DoD91, eller speciellt Chronopia mycket jobbigare att ta sig ann om man inte riktigt gillar the big thing, än t.ex. DoD6 eller T.
... Fast personligen spelar jag ju hellre gamla DoD och just blir överöst med the big fantasy thing!