För att rollspel är skrivet för nördar
Jag tycker vi har sett många fina argument för hur det är svårt att slå sig in i en hobby som började som en mansgrej, men jag skulle vilja slå ett slag för att rollspel inte bara började som en mansgrej utan
är en mansgrej, skrivet för människor med typiskt manliga intressen.
Här slår jag ett slag för Borats kusin,
Simon Baron-Cohen, som forskar på autism och könsskillnader.
Enligt Baron-Cohen så är män i högre grad än kvinnor "systemizers", alltså visar större intresse för system, och en större drivkraft att identifiera mönster i ett system. "Systemizing" återfinns i nördaktiviteter som frimärkssamling, magic, figurspel, kanske i MMORPG:n också samt, menar jag, i rollspel.
Män är också i högre grad
"obsessers".
Jag menar att dessa två egenskaper är precis vad som särskiljer rollspel. Rollspelsregler är faktiskt ganska utförliga system. Det krävs en riktig nördhjärna för att orka läsa igenom och förstå ett system
innan man sätter igång och faktiskt använder det, vilket ju ska vara den roliga biten.
Kort sagt, för att gilla rollspel så måste man gilla att plugga.
Även spelvärldar och själva kampanjer är så utdragna affärer att jag tror man behöver "obsessa" lite över dem för att uppskatta dem. Rollspel är ju faktiskt ett fasligt långsamt medium, vad som skulle kunna berättas med en film på två timmar tar väl snarare två spelmöten i rollspel.
Är det inte också detta som skiljer rollspel från improvteater, där tjejer är i våldsam majoritet? Alltså att man sätter sig in i ett system och en miljö, och att det går långsamt snarare än snabbt.
I en grupp så är också män mer inriktade på beteenden som ger resultat och kvinnor beteenden som ger sammanhållning.* Här kan man dra en parallel till improvteater, där det inte finns ett prestationsmoment på det sättet att man inte kan vinna scenariot.
Visserligen så är improvteater mer fysiskt aktivt, något som har kopplats till pojkars lek** och så finns variabeln maktfördelning spelare-spelledare som jag inte har någon aning om hur det kan påverka.
Min slutsats är att rollspel är nördiga, och därför attraheras män och pojkar av dem. Min hypotes är att ett enkvälls friformsscenario skulle attrahera både onördiga män och kvinnor, och rollspel med mindre prestationsmoment skulle attrahera fler kvinnor.
Notera att detta säger ingenting om de kvinnor och flickor som faktiskt spelar rollspel, utan bara varför de är färre. Någon borde göra riktig forskning på det här och jämföra nördiga och onördiga män och kvinnor. Någon som jag, kanske!
Look at me still talking when there is science to do! (Se signatur)
Efter att ha kastat mig in i genusdebatten så har jag iallafall lämnat arv och miljö-debatt orörd... tills nu. Jag tänkte iallafall visa vad Baron-Cohen säger om'et:
[url="http://www.nytimes.com/2005/08/08/opinion/08baron-cohen.html?pagewanted=2&ei=5090&en=497fba7d39bb5396&ex=1281153600&partner=rs" said:
Den här artikeln[/url]]
It has also been found that the amount of prenatal testosterone, which is produced by the fetus and measurable in the amniotic fluid in which the baby is bathed in the womb, predicts how sociable a child will be. The higher the level of prenatal testosterone, the less eye contact the child will make as a toddler, and the slower the child will develop language. That is connected to the role of fetal testosterone in influencing brain development.
Males obviously produce far more prenatal testosterone than females do, but levels vary considerably even across members of the same sex. In fact, it may not be your sex per se that determines what kind of brain you have, but your prenatal hormone levels. From there it's a short leap to the intriguing idea that a male can have a typically female brain (if his testosterone levels are low), while a female can have a typically male brain (if her testosterone levels are high). That notion fits with the evidence that girls born with congenital adrenal hyperplasia, who for genetic reasons produce too much testosterone, are more likely to exhibit "tomboy" behavior than girls with more ordinary hormone levels.
What does all this have to do with autism? According to what I have called the "extreme male brain" theory of autism, people with autism simply match an extreme of the male profile, with a particularly intense drive to systemize and an unusually low drive to empathize. When adults with Asperger's syndrome (a subgroup on the autistic spectrum) took the same questionnaires we gave to non-autistic adults, they exhibited extreme Type S brains. Psychological tests reveal a similar pattern.
* Anderson, L. R., & Blanchard, P.N. (1982) Sex differences in task and social-emotional behavior. Basic and Applied Social Psychologi 3, 109-139.
** Maccoby,E.E. (1998) The two sexes: Growing up apart, coming together. Cambridge, MA: Belknap Press.