Nekromanti Är retrovågen ett uttyck för osäkermaskulinitet?

Status
Not open for further replies.

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
Hej!

Jag har funderat en del på senaste om retrovågen som pågått under snart fem år handlar om den nya tidens män och deras identitetsosäkerhet. Kan det vara så att man känner sig själsligt vilsen och behöver söka sig tillbaka till sin trygga barndom?
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,300
Location
Göteborg
Jag kan IOFS lätt komma på anekdotiska exempel som stöder din tes. Men längre än anekdoter kommer du aldrig.

Framför allt kan jag inte förutse någon framtid för den här tråden där den inte blir låst av en moderator.
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
Bolongo;n320854 said:
Jag kan IOFS lätt komma på anekdotiska exempel som stöder din tes. Men längre än anekdoter kommer du aldrig.

Framför allt kan jag inte förutse någon framtid för den här tråden där den inte blir låst av en moderator.
Nej, någon forskning på ämnet specifikt finns nog inte. Kanske något för genusvetenskapen?
Varför skulle moderatorerna låsa min tråd?
 

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,621
Location
Umeå
... va? Jag fattar inte ens grundpremissen för frågan. Vilka är ”den nya tidens män” som samtidigt är så gamla att de spelade rollspel på 70- och 80-talen? Vad innebär ”identitetsosäkerhet”, och vad är det som säger att män i någon utsträckning lider av det?

(Jag är uppriktigt nyfiken och förvirrad, alltså. Inte provocerad :) )
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Jag trodde jag hade klickat mig in på Flashback först. Vad har maskulinitet med nostalgi och retro att göra, egentligen? Jag har testosteron nog för tre och hade nog inte den bästa barndomen. Men rollspel var bättre förr. Allt var bättre förr. förutom att jag var tvungen att skämmas lite när jag var tvungen att sträcka på mig för att nå Aktuell Rapport i För honom-boxen högst upp. Jag tror retrovågen handlar om att försöka fånga lite av den där magin man upplevde när man spelade rollspel som ung. Det kan vara ett dödfött projekt, men det är inte ovärt att försöka. Jag gillar alla retroförsök, bara det inte rör sig om cashgrabs.
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
Grisodlar'n;n320859 said:
Jag trodde jag hade klickat mig in på Flashback först. Vad har maskulinitet med nostalgi och retro att göra, egentligen? Jag har testosteron nog för tre och hade nog inte den bästa barndomen. Men rollspel var bättre förr. Allt var bättre förr. förutom att jag var tvungen att skämmas lite när jag var tvungen att sträcka på mig för att nå Aktuell Rapport i För honom-boxen högst upp. Jag tror retrovågen handlar om att försöka fånga lite av den där magin man upplevde när man spelade rollspel som ung. Det kan vara ett dödfött projekt, men det är inte ovärt att försöka. Jag gillar alla retroförsök, bara det inte rör sig om cashgrabs.
Testosteron nog för tre. Det är inte illa det! Aktuell rapport! Nej men det här inlägget bevisar verkligen att jag hade fel. Så säker du är på din manlighet så finns det nog ingen risk att du känner dig osäker kring ditt kön och sexualitet.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,990
Location
Stockholm
Cassius;n320853 said:
Hej!

Jag har funderat en del på senaste om retrovågen som pågått under snart fem år handlar om den nya tidens män och deras identitetsosäkerhet. Kan det vara så att man känner sig själsligt vilsen och behöver söka sig tillbaka till sin trygga barndom?
Det tror jag inte.

Snarare är det så att de som vuxit upp med rollspel under 80- och 90-talet nu är vuxna och stadda vid kassa, har hunnit skaffa barn som blivit så pass stora att man börjar få fritid igen.

Vad bättre att spendera sin tid och sina pengar på än det där roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav?

Ergo: Retrovågen.

(Hade du prennat på Fenix hade du kunnat läsa en mycket längre betraktelse över ämnet i förra numret.)
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
Dante;n320863 said:
Det tror jag inte.

Snarare är det så att de som vuxit upp med rollspel under 80- och 90-talet nu är vuxna och stadda vid kassa, har hunnit skaffa barn som blivit så pass stora att man börjar få fritid igen.

Vad bättre att spendera sin tid och sina pengar på än det där roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav?

Ergo: Retrovågen.

(Hade du prennat på Fenix hade du kunnat läsa en mycket längre betraktelse över ämnet i förra numret.)
Ja den konsumenten finns såklart också. Innan jag blev motbevisad(se ovan) så tänkte jag att det kanske var så att det var dem som kanske var absolut mest osäkra kring sin manlighet som behövde lyfta fram den på ett så övertydligt sätt. Visa porr för sina polare. Ogilla feminister och älska allt som var förr. "När män var män" osv.
Det diskuteras ju en del på andra sidan pölen att Trumps framgångar grundade sig på en sådan känsla. Pussy grab grejen skadade inte honom eller hans överdrivna maskulinitet.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,990
Location
Stockholm
Cassius;n320864 said:
Ja den konsumenten finns såklart också. Innan jag blev motbevisad(se ovan) så tänkte jag att det kanske var så att det var dem som kanske var absolut mest osäkra kring sin manlighet som behövde lyfta fram den på ett så övertydligt sätt. Visa porr för sina polare. Ogilla feminister och älska allt som var förr. "När män var män" osv.
Det diskuteras ju en del på andra sidan pölen att Trumps framgångar grundade sig på en sådan känsla. Pussy grab grejen skadade inte honom eller hans överdrivna maskulinitet.
MODERERING

Visst bad jag dig specifikt att INTE göra detta?

Så låt bli är du snäll.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,418
Jag tycker dock att det finns en intressant diskussion i din tes: en kvinna väckte en bra diskussion om hur hon hade svårt för den nuvarande nostalgivågen för att hon påmindes om hennes tid på 80- och 90-talet då kvinnor gärna stängdes ute och hur mycket hon fick kämpa då. Retrovågen har ju också en potential att därför också gynna män mer, då många produkter har dem som en tydligare målgrupp och att det finns en större mängd manliga skapare gör att de gärna får fler uppdrag i detta retrovurmande.

Jag skulle dock inte säga att det är ett uttryck för osäker maskulinitet, i alla fall inte från skaparnas håll. Som Dante nämner så bra i sin Fenix-artikel (och bjuder på smakprov på här ovan) är det ju just att de som vuxit upp med rollspel under 80- och 90-talet just börjar få tid att spela igen: men det gör ju också att vissa delar av kulturen omedvetet gärna återspeglar sig. Men dessa skulle jag inte säga direkt är medvetna. Men jag har ju hört en och annan gräma sig över hur "PK" rollspelsvärlden har blivit idag och hört upprörda röster om hur de måste tryckas på med detta för att rollspel idag vågar göra något så hemskt som att ha representation av exempelvis hbtq-personer eller våga antyda att sexism är illa, så bland spelare kan det nog tyvärr finnas en hel del attityd där de uppskattar nostalgirollspelandet som ett sätt att undvika detta.

Men det finns också en annan positiv aspekt av nostalgivågen som jag ser: ett utrymme för exempelvis kvinnor och hbtq-personer att claima de delar vi inte fick ha när det begav sig. Det blir lite som en "revansch", där vi nu kan få ge oss in i det som många stängdes ute från, eller där representation inte fanns och nu få ha med det. Lite som en "gammal berättelse, men med moderna värderingar". Det här är utan tvekan något jag själv har utnyttjat, då jag älskar att blanda hårdnostalgi och samtidigt försöka få in perspektiv om dåtidens faktiska förtryck av kvinnor och hbtq-personer och göra det en del av spelet. Eller som i ett fall, där en av de förskapade rollpersonerna till Spökhuset i Färentuna är baserad på mig, men om jag hade växt upp på 80-talet och haft den kvinnliga barndom jag inte fick: lite som en kul möjlighet för mig att utforska en nostalgisk sida som inte fanns och låta den skapas, ungefär.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Cassius;n320861 said:
Testosteron nog för tre. Det är inte illa det! Aktuell rapport! Nej men det här inlägget bevisar verkligen att jag hade fel. Så säker du är på din manlighet så finns det nog ingen risk att du känner dig osäker kring ditt kön och sexualitet.
Den enda osäkerheten jag har kring mitt kön är vad jag ska med skiten till i dessa dagar nu när magen skymmer allt och om det är lönt att ansa pubeshåren när man ändå inte vill eller får ligga. Till skillnad från Klimat-Greta så riktas dessutom min ångest mot överpopulationen av vår jord. Jag har inga direkta vinnargener heller att sprida. Men ingen kommer att missta mig för annat än en mansgris, så där finns ingen osäkerhet.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Cassius;n320864 said:
Ja den konsumenten finns såklart också. Innan jag blev motbevisad(se ovan) så tänkte jag att det kanske var så att det var dem som kanske var absolut mest osäkra kring sin manlighet som behövde lyfta fram den på ett så övertydligt sätt. Visa porr för sina polare. Ogilla feminister och älska allt som var förr. "När män var män" osv.
Det diskuteras ju en del på andra sidan pölen att Trumps framgångar grundade sig på en sådan känsla. Pussy grab grejen skadade inte honom eller hans överdrivna maskulinitet.
Jag visade aldrig porr för polarna. Riktigt så intima var vi aldrig. Trump är för övrigt inte maskulin. Vore han maskulin hade han rakat skallen istället för att ha det där konstiga håret. Det ser ut som om någon har donerat lite hår från sin Afghanhund till honom. Att han sedan kan grab women by the pussy har bara med hans stålar att göra.

Däremot har du rätt i att äldre generationer var mer manliga och hårdhudade. Kvinnorna var mer kvinnliga. Det fanns inga som gick genuskurser när farsan jobbade i gruva eller i skogen.
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
gabrielledebourg;n320868 said:
Jag tycker dock att det finns en intressant diskussion i din tes: en kvinna väckte en bra diskussion om hur hon hade svårt för den nuvarande nostalgivågen för att hon påmindes om hennes tid på 80- och 90-talet då kvinnor gärna stängdes ute och hur mycket hon fick kämpa då. Retrovågen har ju också en potential att därför också gynna män mer, då många produkter har dem som en tydligare målgrupp och att det finns en större mängd manliga skapare gör att de gärna får fler uppdrag i detta retrovurmande.

Jag skulle dock inte säga att det är ett uttryck för osäker maskulinitet, i alla fall inte från skaparnas håll. Som Dante nämner så bra i sin Fenix-artikel (och bjuder på smakprov på här ovan) är det ju just att de som vuxit upp med rollspel under 80- och 90-talet just börjar få tid att spela igen: men det gör ju också att vissa delar av kulturen omedvetet gärna återspeglar sig. Men dessa skulle jag inte säga direkt är medvetna. Men jag har ju hört en och annan gräma sig över hur "PK" rollspelsvärlden har blivit idag och hört upprörda röster om hur de måste tryckas på med detta för att rollspel idag vågar göra något så hemskt som att ha representation av exempelvis hbtq-personer eller våga antyda att sexism är illa, så bland spelare kan det nog tyvärr finnas en hel del attityd där de uppskattar nostalgirollspelandet som ett sätt att undvika detta.

Men det finns också en annan positiv aspekt av nostalgivågen som jag ser: ett utrymme för exempelvis kvinnor och hbtq-personer att claima de delar vi inte fick ha när det begav sig. Det blir lite som en "revansch", där vi nu kan få ge oss in i det som många stängdes ute från, eller där representation inte fanns och nu få ha med det. Lite som en "gammal berättelse, men med moderna värderingar". Det här är utan tvekan något jag själv har utnyttjat, då jag älskar att blanda hårdnostalgi och samtidigt försöka få in perspektiv om dåtidens faktiska förtryck av kvinnor och hbtq-personer och göra det en del av spelet. Eller som i ett fall, där en av de förskapade rollpersonerna till Spökhuset i Färentuna är baserad på mig, men om jag hade växt upp på 80-talet och haft den kvinnliga barndom jag inte fick: lite som en kul möjlighet för mig att utforska en nostalgisk sida som inte fanns och låta den skapas, ungefär.
Jag tänker att känslan av att det genuina försvinner när kvinnan tar plats i det tidigare slutna pojkrummet handlar om just osäkerhet. Butler beskriver det väl. Hur kvinnan/queera hotar det manliga. Den ensama nördmannen känner att han som tidigare har berövats allt annat nu även berövas sin hobby. I deras sorgliga existens av ensamhet så tvingas de med näppar och klor försöka ta sig tillbaka till sitt pojkrum med Drakar och demoner och skogs hittade FIB Aktuellt.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,186
Location
Ereb Altor
Cassius;n320873 said:
Jag tänker att känslan av att det genuina försvinner när kvinnan tar plats i det tidigare slutna pojkrummet handlar om just osäkerhet. Butler beskriver det väl. Hur kvinnan/queera hotar det manliga. Den ensama nördmannen känner att han som tidigare har berövats allt annat nu även berövas sin hobby. I deras sorgliga existens av ensamhet så tvingas de med näppar och klor försöka ta sig tillbaka till sitt pojkrum med Drakar och demoner och skogs hittade FIB Aktuellt.
Jag tror att du behöver definiera "retrovurm" lite. För om retrovurm är "skogs hittade [sic] FIB Aktuellt" så undrar jag om du är på rätt forum.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,418
Cassius;n320873 said:
Jag tänker att känslan av att det genuina försvinner när kvinnan tar plats i det tidigare slutna pojkrummet handlar om just osäkerhet. Butler beskriver det väl. Hur kvinnan/queera hotar det manliga. Den ensama nördmannen känner att han som tidigare har berövats allt annat nu även berövas sin hobby. I deras sorgliga existens av ensamhet så tvingas de med näppar och klor försöka ta sig tillbaka till sitt pojkrum med Drakar och demoner och skogs hittade FIB Aktuellt.
Så är det väl onekligen: tänker ganska mycket på kritiken som varit mot Disneys inkludering av kvinnor och rasifierade i Star Wars till exempel. Fast på samma gång känner jag att de ganska tydligt också utgör en ganska högljudd minoritet, men tyvärr en sådan som markant sätter ner foten och aktivt försöker stänga ute folk, ofta ironiskt nog med argument som kan liknas med "jag kan inte tycka att det här är kul om jag inte får bete mig så här", samtidigt som de är inkapabla till att se konsekvenserna av sådant beteende.

Ska vi dock ta med något positivt från detta är dock att de inte riktigt känns som publiken för många nostalgiprodukter, i alla fall inte i det långa loppet. Återigen, titta på Star Wars, som aktivt jobbar med inkludering och de som de har tagit avstånd från är just de personerna som beter sig så. Hur mycket de gärna ser sig som de trogna fansen är det väldigt få av skapare och tillverkare som ser dem så.

Istället känns det faktiskt som att den mest lukrativa publiken att sälja retroprodukter till är de som inte riktigt själva fick det. För vi kan äntligen få passa på och göra det vår egen. Jag vet såklart att jag talar för mig när jag säger det: men det är utan tvekan därför jag lockas till retro. Men efter att ha stått och krängt rollspel på Sthlm Tabletop Game Expo märkte jag hur många av de som lockades av retroprodukter var de som själva hade ganska lite minnen eller inte själva spelat, men ville åt den där känslan de hade hört om i sin barndom, men som nu kom på ett sätt som faktiskt var för dem idag.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
gabrielledebourg;n320868 said:
Jag tycker dock att det finns en intressant diskussion i din tes: en kvinna väckte en bra diskussion om hur hon hade svårt för den nuvarande nostalgivågen för att hon påmindes om hennes tid på 80- och 90-talet då kvinnor gärna stängdes ute och hur mycket hon fick kämpa då.

Men det finns också en annan positiv aspekt av nostalgivågen som jag ser: ett utrymme för exempelvis kvinnor och hbtq-personer att claima de delar vi inte fick ha när det begav sig. Det blir lite som en "revansch", där vi nu kan få ge oss in i det som många stängdes ute från, eller där representation inte fanns och nu få ha med det. Lite som en "gammal berättelse, men med moderna värderingar". Det här är utan tvekan något jag själv har utnyttjat, då jag älskar att blanda hårdnostalgi och samtidigt försöka få in perspektiv om dåtidens faktiska förtryck av kvinnor och hbtq-personer och göra det en del av spelet. Eller som i ett fall, där en av de förskapade rollpersonerna till Spökhuset i Färentuna är baserad på mig, men om jag hade växt upp på 80-talet och haft den kvinnliga barndom jag inte fick: lite som en kul möjlighet för mig att utforska en nostalgisk sida som inte fanns och låta den skapas, ungefär.
Det fanns väl inga som hindrade vare sig kvinnor eller hbtq-personer från att spela rollspel på 80-talet? Var kommer detta ifrån? När jag var ung och lirade med kompisarna så var det inga tjejer som ville vara med, eftersom rollspel var så "töntigt" (till skillnad från Melodifestivalen, då). Fan, det var ju sån töntstämpel på det så att man knappt pratade högt om det i skolan. Det var mer "ska vi lira i helgen?" vilket kunde betyda vad som helst för de som råkade lyssna. Att sitta framför en C64 eller Amiga var mer legitimt och mindre nördigt.

Och om någon tjej hade velat vara med och lira hade hon väl fått det? De tjejer som gillade rollspel på 80-talet var nog ganska få till antalet överlag. Ni kan ju inte reclaima något som ni aldrig har blivit hejdade från att göra? På dig låter det som det vore någon slags könsapartheid bland tärningarna och rollformulären hemma på köksborden. Det kan väl ändå inte stämma? Vad var det för förtryck av kvinnor som existerade bland de glasögonprydda nördarna i rollspelsvärlden? Det var ju vi killar som kallades för töntar och nördar. Jag tror mer att kvinnor kom in i hobbyn på det sena 90-talet, troligtvis via Vampire och lajv, och att det var så det skedde en massa oegentligheter och vad jag har för mig rena våldtäkter också. Vampire skulle väl vara sådär utmanande sexigt också, vad vet jag? Det verkade som ett skitspel iallafall.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,418
Grisodlar'n;n320881 said:
Det fanns väl inga som hindrade vare sig kvinnor eller hbtq-personer från att spela rollspel på 80-talet? Var kommer detta ifrån? När jag var ung och lirade med kompisarna så var det inga tjejer som ville vara med, eftersom rollspel var så "töntigt" (till skillnad från Melodifestivalen, då). Fan, det var ju sån töntstämpel på det så att man knappt pratade högt om det i skolan. Det var mer "ska vi lira i helgen?" vilket kunde betyda vad som helst för de som råkade lyssna. Att sitta framför en C64 eller Amiga var mer legitimt och mindre nördigt.

Och om någon tjej hade velat vara med och lira hade hon väl fått det? De tjejer som gillade rollspel på 80-talet var nog ganska få till antalet överlag. Ni kan ju inte reclaima något som ni aldrig har blivit hejdade från att göra? På dig låter det som det vore någon slags könsapartheid bland tärningarna och rollformulären hemma på köksborden. Det kan väl ändå inte stämma? Vad var det för förtryck av kvinnor som existerade bland de glasögonprydda nördarna i rollspelsvärlden? Det var ju vi killar som kallades för töntar och nördar. Jag tror mer att kvinnor kom in i hobbyn på det sena 90-talet, troligtvis via Vampire och lajv, och att det var så det skedde en massa oegentligheter och vad jag har för mig rena våldtäkter också. Vampire skulle väl vara sådär utmanande sexigt också, vad vet jag? Det verkade som ett skitspel iallafall.
Jag själv var inte med på 80-talet/tidiga 90-talet, då jag själv inte var med då, så jag kan inte säga tydligt om de som fick vs inte fick vara med och spela, utan detta kommer från åsikter från andra jag hört angående den tiden. Vill en skulle det också kunna finnas en diskussion om förändring vad gäller uppfostran: många gav sig inte in att spela då, eftersom tjejer fostrades till att "det inte var OK" att de spelade spel av olika slag. Jag minns liksom hur många häpnade av över att jag och min syster spelade tv-spel när vi var små på 90-talet, "för det gjorde ju inte tjejer", till exempel.

Däremot kan jag säga ett och annat om idag. En tid då rollspelshobbyn är det starkaste den har varit på länge (hence retrovågen). En tid då diskussioner om kvinnors inkludering i spelhobbyn (och därmed rollspelshobbyn) också är starkare än någonsin. Som en person som själv engagerar mig mycket i sådana frågor har jag också ganska ordentligt med många jag känner som pratar om det och jag har träffat så många kvinnor/icke-binära som antingen vittnat om hur blivit direkt utestängda från att vara med att spela, aktivt retats eller inte tagits på allvar, ofta med syfte att hålla dem borta. För att inte tala om direkt sexism de upplevt, arrangörer som inte lyssnar när de känt sig otrygga och såklart mängden övergrepp (detta mer inom lajv). För att inte tala om all subtil gatekeeping, där i allt från reklam till diskussioner från spelare ofta försöker utmåla det som att "det inte är för dem", nästan som att det aktivt försöker hålla dem ute, till elitism där de ifrågasätts hur legitima de är. Sedan har vi alla sexuella trakasserier, något som ännu fler får utstå om du tittar på digitala spel, där det inte är ovanligt att få random män som försöker skriva sexuella inviter eller rentav få dickpics. Samtidigt som hur många av oss får höra att vi ska bli lite hårdhudade när vi lyfter det här, trots att de flesta män som får höra det inte får utstå saker ens i närheten av detta. Att ställa frågor som att vilja spela ett spel skapat av kvinnor eller ens med kvinnor i huvudrollerna kan bemötas med en sådan hatstorm att personer tvingas lämna forum och grupper för att undgå den.

Alla de här är på olika sätt ganska tydliga exempel på att det fortfarande finns väldigt många som hindrar dem från att vara med.

Detta är alltså i nutid. En "bättre tid" då feminismen har vuxit sig starkare. Då fler och fler kvinnor kommer in i hobbyn, arrangerar och flera är framgångsrika skapare och arbetar med detta. Om detta är vad som sker idag är det inte svårt för mig att se det som de som var med på 80 och 90-talet och säger att de inte släpptes in som sant.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Cassius;n320873 said:
Jag tänker att känslan av att det genuina försvinner när kvinnan tar plats i det tidigare slutna pojkrummet handlar om just osäkerhet. Butler beskriver det väl. Hur kvinnan/queera hotar det manliga. Den ensama nördmannen känner att han som tidigare har berövats allt annat nu även berövas sin hobby. I deras sorgliga existens av ensamhet så tvingas de med näppar och klor försöka ta sig tillbaka till sitt pojkrum med Drakar och demoner och skogs hittade FIB Aktuellt.
Vem är Butler? Någon skolad person med teorier om hur det var kring vårt spelbord i Västerås ca 1985? Jag är en ensam nörd, det stämmer. Här skulle jag vilja använda engelskans alone, inte lonely, om skillnaden nu blir klar. Min existens kan vara sorglig enligt somliga som anser sig ha presterat mer i livet eftersom jag aldrig har blivit något, skaffat familj och dessutom har ådragit mig psykiska besvär. Grädden på moset var att morsan dog nu i februari. Men rollspel för mig handlar om ha roligt och att fly från det i mitt liv som känns ledsamt eller sunkigt. Jag finner det inte speciellt manligt att lira rollspel, lika lite som det är manligt att kolla på film, käka Stesolid, betala räkningar eller handla billig vaniljglass på Lidl. Det finns heller inget könsartat över att lira ett spel. Allt i världen handlar inte om könsidentitet, kuk och fitta, kampen mot patriarkatet eller vad det nu kan vara. Det är bara ett spel, en verklighetsflykt och ett tidsfördriv. Jag kunde lika gärna ha sysslat med ishockey, modelljärnvägar eller frimärkssamlande men nu blev det rollspel jag blev intresserad av när jag var 12. Jag är iallafall glad att jag inte har missbruksproblem, är kriminell, död, har MS eller har ungar med tre olika personer som folk jag känt sedan förr. Mina nördår har räddat mig från mycket skit. Min manlighet har dock ingenting med rollspel att göra, den har med min far att göra.
 

Tre solar

Hero
Joined
8 Mar 2014
Messages
1,166
Grisodlar'n;n320881 said:
Fan, det var ju sån töntstämpel på det så att man knappt pratade högt om det i skolan. Det var mer "ska vi lira i helgen?" vilket kunde betyda vad som helst för de som råkade lyssna. Att sitta framför en C64 eller Amiga var mer legitimt och mindre nördigt.
Haha. Precis så minns jag det också. "Nån kanske tror att vi har ett band, om vi låter det vara osagt vad vi ska spela"

Å andra sidan tänker jag att alla människor upplevt det förflutna på olika sätt. Typ: som de flesta i Sverige kom min flickvän och hennes polare i kontakt med rollspel på 80-90 tal, men kände sig ovälkomna. Nu sitter flera av (tjej)kompisarna och rullar rollspelgubbar med sina respektive. Så på samma vis som jag inte känner att jag måste låtsas spela nåt annat än rollspel accepterar jag och tycker det är awesome att andra människor som vuxna får en ny chans att göra sånt de inte gjorde som barn/unga. Personligen tänker jag att retro-spelen mest slår mynt av detta, men om nån känner att de kan skriva om sitt förflutna genom en nyutgåva av nåt IP så power to you. Speciellt om du förut kände dig ovälkommen!

Men i relation till op, så tror jag att nä.
 
Status
Not open for further replies.
Top