Ha sammanfattningen separat från detaljförklaringar och spelexempel. Slå ihop dem behöver man bara göra om:Det finns visst inga nya diskussioner under solen.
Det enda rätta svaret är att rollspel, om man med det menar regelböcker, traditionellt fyller två funktioner. Dels skall de lära ut en process, dels skall de fungera som referens när någon som redan kan processen vill kolla upp en viss detalj. Att blanda dessa saker i samma text kan tyckas suboptimalt, men alternativet är att göra två böcker (eller olika kapitel i samma bok, men för hanteringstiden vore det bästa nog att ha en separat volym).
Jahapp, du hade visst redan skrivit vad jag kom hit för att säga.Det enda rätta svaret är att rollspel, om man med det menar regelböcker, traditionellt fyller två funktioner. Dels skall de lära ut en process, dels skall de fungera som referens när någon som redan kan processen vill kolla upp en viss detalj. Att blanda dessa saker i samma text kan tyckas suboptimalt, men alternativet är att göra två böcker (eller olika kapitel i samma bok, men för hanteringstiden vore det bästa nog att ha en separat volym).
Det finns visst inga nya diskussioner under solen.
Det enda rätta svaret är att rollspel, om man med det menar regelböcker, traditionellt fyller två funktioner. Dels skall de lära ut en process, dels skall de fungera som referens när någon som redan kan processen vill kolla upp en viss detalj. Att blanda dessa saker i samma text kan tyckas suboptimalt, men alternativet är att göra två böcker (eller olika kapitel i samma bok, men för hanteringstiden vore det bästa nog att ha en separat volym).
En del spel försöker lösa det genom att ha ett appendix med ordförklaringar för terminologin, och det är en bra början. Men för många krunchiga spel skulle jag gärna ha det utbrutet i ett litet häfte med sådana förklaringar, plus eventuella viktiga tabeller och väldigt gärna flödesscheman för att påminna mig om de mer invecklade processerna.
Meh ... Landstingets kurs i att svara i telefon, liksom. Shit vad torrt! Tack och lov har ni ju helt fel . Oftast vet den som ska spela ungefär hur det går till, och själva uppslagsbiten är i de flesta fall en mycket liten del av hur man rent praktiskt använder boken.Jahapp, du hade visst redan skrivit vad jag kom hit för att säga.
Jag vill hålla med om det här, men stämmer det egentligen? Det finns ju minst lika många exempel på torra i det närmaste doktorsavhandlingar till rollspel som blivit stora och populära de med, ofta kanske på meriterna av vad för referensmaterial de valt mer än vad de själva gör.Den stora och helt centrala funktionen i en rollspelsbok är dess förmåga att vara evokativ och att ge lust att spela. Det är den funktionen som den har om och om och om igen, långt efter det att läsaren kan reglerna och inte längre behöver slå upp något egentligen.
Ah, där har du förstås en bra poäng!Den stora och helt centrala funktionen i en rollspelsbok är dess förmåga att vara evokativ och att ge lust att spela.
Jag äger tyvärr en hel hög rollspel som jag har blivit nyfiken på – men som jag aldrig kommer att spela på grund att de är för otillgängliga ur informationsdesignsynpunkt.Rollspelshistorien är fylld av böcker som inte alls är särskilt bra på att "lära ut" eller fungera som referensverk, men som ändå varit extremt framgångsrika och genrerat mängder av äventyr, skapat communities och älskats i generationer. Rollspelshistorien är däremot mycket fattig på framgångsrika referensverk och instruktionsböcker med underordnad eller frånvarande evokativ förmåga.
Jahapp, du hade visst redan skrivit vad jag kom hit för att säga.Den stora och helt centrala funktionen i en rollspelsbok är dess förmåga att vara evokativ och att ge lust att spela.
Nej, det gör det inte. Inspiration och motivation kommer från alla håll och kanter i alla fall. Däremot kan man ofta behöva kolla upp någon obskyr regel man inte använder så ofta, eller kolla upp monsterstats för något visst monster.men stämmer det egentligen?
Rollspel är inte referensverk.Bör rollspel behandlas primärt som referensverk? Om ja, är inte många rollspel skrivna på ett suboptimalt sätt? Hur kan man skriva rollspel som fungerar bättre som referensverk, och bättre som rollspel rent allmänt?
Det var väl delvis därför de gav ut Rules Compendium senare.Ta en titt på mentzerboxen, alltså så bra upplägg för att lära ut vad det spelet är och gör och så få spel som tagit fasta på det efter. Men, anledningen är väl att de regelböckerna är som att be om migrän när en ska försöka hitta en viss regel vid spelbordet.
Håller med!Ta en titt på mentzerboxen, alltså så bra upplägg för att lära ut vad det spelet är och gör och så få spel som tagit fasta på det efter. Men, anledningen är väl att de regelböckerna är som att be om migrän när en ska försöka hitta en viss regel vid spelbordet.
Typ Hjältarnas tid?Tacksamt med boxar i sammanhanget, som kan ha ett "Börja här" häfte och sedan en separat bok med mer avancerade regler.
Är inte det här tanken med olika "starter set"-lådor till t.ex. DnD och ligans spel?Intressant lärdom från brädspelsvärlden är att ett väldigt vanligt sätt att lära ut på är genom en bok för att lära ut spelet med samtliga regler men presenterade för inlärning. Samt ytterligare en bok för att referera eller vid spelbordet.
Yes, det är lite min poäng. Att peta på självklara svaret att rollspel inte är primärt referensverk. Att jo, de är allt det här. De ska både bära med sig inspiration för vad för fiktion och hur stämningen i fiktionen är tänkt att vara, hur faktiskt spel går till, samt senare, hur tusan var reglerna när jag står i ett träsk upp till magen och skjuter med min ak47:a mot jätteiglarna? Att jo de är referensverk. Såklart de är. Men inte bara. De ska ju vara allt det här liksom. Vilket såklart är om inte omöjligt så i vart fall stört svårt och tror inte något spel jag stött på klarar av det till fullo.Håller med!
Kruxet är väl att rollspel går igenom flera olika faser lite beroende på hur de används. Om du spelar ett spel under en enda "sittning", som med många indiespel, så är det ju mer som brädspel i den bemärkelsen att målet är ungefär detsamma varje kväll.
[...]
Om ett spel däremot spelas som en lång sammanhängande kampanj och "spelet" egentligen bara är en sorts ramverk (i regler eller värld) så börjar det väl som en instruktionsbok men slutar som ett referensverk.