Kronisk gullighet och dess effekter
Hrrum. Jo, det kan uppfattas såsom folk verkligen är allergiska (till stor del) mot gullighet. Någon hänvisade till att om något ska vara gulligt så måste det ha en allvarlig sida - vara på allvar. Och visst jag kan hålla med om det.
En gullig karaktär, varelse eller för all del situation kan för mig personligen vara oerhört viktig i en kampanj. Dels för att skapa distans till allt det vanliga bloddrypande slaktandet och skjutandet, men också för att ge andrum för spelarna och inte minst för att frambringa det ena eller andra skrattet.
Men det är faktiskt inte det första jag tänker på när du nämner gullighet. Då tänker jag på misslor, inte några hobbitar eller kaniner (btw så har jag precis börjat spela mutant och där känns inte kaniner så gulligt längre) eller annat fluff-fluff. De är för mig verkligen toppen av gullighet. Ohjälpligt så har min bild av dem färgats av dina egna bilder och beskrivningar parat med allas attacker på deras - Gullighet -. Jag ser däremot inget problem i detta, jag har våldfört mig på deras karaktärer, jag har spelat en missla som var sångerska/mördare, men jag har även spelat en sjungande missla som var ytterst fredlig och tyckte om livet som kringresande sångerska. Haken i den historen var att hon brutalt mördades, eftersom kampanjen mer byggde på resten av gruppens inriktning på STRID. Och det är här problemet kommer, det är sällan som vår rollspelsgrupp och jag tror på intet sätt att vi är ensamma om det håller en kampanj utan att rollpersonerna måste slåss för att överleva. Hade kampanjerna mer handlat om olika intriger och "söta" lösningar på problem så hade gulliga varelser haft en större möjlighet att interaggera. Nu handlar det för oss ofta om stora vidriga slag, slagsmål och våld i merparten av äventyren.
Däremot så använder jag som SL ofta gulliga varelser/situationer. Det är egentligen varianter på temat "save the damsel in distress". Alltså, de gulliga sakerna behöver räddas på ett eller annat sätt. Mellan varven lägger jag till att Det Gulliga bara är en fasad för något otäckt och farligt, dessvärre så ser mina spelare igenom detta. Så mitt nästa kort i ärmen blir att det som behövs räddas kommer se Ugluckfult ut... och lik förbenat kommer det bita fötterna av mina spelares RP.
Jag kan förstå att folk har lite eller ingen respekt för gulliga saker, men enligt min mening så behövs de som en balansfaktor i alla spel. Jag nämnde att jag nyligen börjat spela Mutant och där spelar jag och maken "Prisjägare" i form av muterade katter. Vi två är inga raringar... klor är förnamnet. I vår grupp ingår dessutom en "highlandergrävling" som är just "krigare", samt vår SL är en människlig doktor. Sist men inte minst så ingår vår förtjusande Vita Vessla och hon är minst av allt en stridis. Hon är till yrket "hattmakerska" och är allmänt förvirrad till sin läggning. Hon är just det där Gulliga som faktiskt fullkomnar gruppen, visserligen är hon inte helt försvarslös, men lika fullt är hon den som vi omedvetet försöker skydda och JUST DET är det springande och viktiga med Gullighet. Man vill, om man har något samvete - skydda det.
(jag var typ tio år).
