Nekromanti Är rollspelare trygghetsnarkomaner?

[2097]

Till Jouna:

Spoiler

Jag har råkat rejält illa ut när jag spelat med främmande människor. Spelade Netrunner och blev utsatt för både tafsanden och ett överfall av snubbe som försökte strypa mig med en elsladd. (Det var inte en Netrunnerspelare som gjorde det men en annan bräd- och kort-spelare som hängde i deras lokal.)

Säger för tredje gången:

Att göra sina vänner till rollspelare har sin charm, att göra befintliga rollspelare till sina vänner har sin charm, jag ser stora fördelar med att ha en mix.

 

[anth]

Det verkar vara väldigt svårt att finna nya grupper. De fall som har en möjlighet att lyckas verkar vara att hitta spelare som inte har en grupp. Är alla existerandr grupper så kompletta? Eller är det någon for av främlingsfientlighet? Är alla grupper verkligen 100% fulla? Vill man att hobbyn skall växa då behöver det if finnas vägar in i grupper.

Jag tror du ställer fel fråga.
Fråga istället vad rollspel är för något.
Rollspel är en social sysselsättning som vänner ägnar sig åt tillsammans.
Nu vet jag att folk sparkar bakut - så är det ju inte alls på konvent!
Helt rätt, men jag talade inte om spelgrupper på konvent, utan spelgruper hemma hos folk: de är grupper av vänner.
Vad brukar vänner också göra? Gå ut och ta en öl tillsammans!
Hur många gånger har du sett en annons som säger: "vi är ett härligt gäng kompisar som brukar ta en öl tillsammans emellanåt. Nu letar vi efter ytterligare en kompis att öla med"?
När du förstår varför folk inte letar efter nya ölkompisar förstår du också varför det finns så få öppna spelgrupper.

Ska hobbyn växa behöver inte gamla grupper växa, utan nya grupper behövs bildas.
Starta en ny spelgrupp istället för att våldgästa befintliga grupper.

 

[Jouna]

2097: ja det lät definitivt inget vidare, det är inget som mina forna medspelare ens skulle ha drömt om att göra.

Men sen är det ju så att det, utan att förminska din upplevelse, hade kunnat hända i vilket sammanhang som helst. Hade kunnat vara på en fest, på jobbet eller vart som helst.

Och jag tycker det kan vara en ide' att träffas på en neutral plats först. Ta en fika på stan med de nya spelarna, samtalsämnet är ju redan klart. Hantera det som en dejt helt enkelt ????

Känns ju tragiskt annars om man aldrig kan lära känna nya människor. Men med det sagt finns det självklart de man känner att "nej, den här personen vill inte jag har att göra med", och då är det ju bra om man träffats utanför hemmet först.

 

[2097]

Hur många gånger har du sett en annons som säger: "vi är ett härligt gäng kompisar som brukar ta en öl tillsammans emellanåt. Nu letar vi efter ytterligare en kompis att öla med"?
[...]
Ska hobbyn växa behöver inte gamla grupper växa, utan nya grupper behövs bildas.

Håller med om detta, och bra inlägg.

Vill också tillägga att Anth har också tidigare varit en av dom mest generösa att ta in nya spelare inkl främmande i sina spelgrupper. Så även om det kan låta som en elitistiskt och "stängd" sak att säga så som Anth formulerade det (ordet "våldgästa" var inte helt genomtänkt i sammanhanget, håller du med, Anth?), så kommer det från ett gott hjärta.


För att dra konvent&öl-liknelsen vidare: på ölkonvent kan man träffa nya ölvänner osv. Den "organiserade" delen av vår hobby är också viktig.
Och det finns exempel på grupper som bildats eller vuxit här på WRNU eller som andra säger på andra forum. Och det är bra och jag har en forumit i min grupp just nu även om han missade kampanjstarten igår.

Man kan ta en annan liknelse. Rockband. Ibland ser man massor av "gitarrist sökes" på en gång och ibland är det skralare stratbehov än i Sahara i flera månader.

 

[Jouna]

Visst, man annonserar inte efter nya ölkompisar, men då dricker ju den större delen av befolkningen öl. När det är en så pass liten hobby som rollspel blir det en helt annan sak. En kompis till mig är buddist, hur många buddister tror ni det finns i en liten stad? Han var tvungen att söka sig till nätet för att hitta likasinnade. Menar bara att det går inte riktigt jämföra sökandet efter andra hobby utövare inom en ganska liten hobby, till något som i princip tillhör normen.

Nu hoppas jag att ingen tolkar det här som att jag försöker klanka ner på någon för vad de väljer att göra. Jag lägger bara till min erfarenhet som fått mig att gå från att bara tänka nostalgiskt på min gamla grupp och tro att jag inte kan spela med någon annan, till att ta steget ut och försöka komma in i gamet igen ????

 

[2097]

Men sen är det ju så att det, utan att förminska din upplevelse, hade kunnat hända i vilket sammanhang som helst. Hade kunnat vara på en fest, på jobbet eller vart som helst.

Du har rätt (och du fick dig en like). Men går jag på en fest för att hänga med vänner eller för att skaka på gumpen och ta molly med vilka randos som helst? Ibland är det vännerna som lockar mer än själva aktiviteten.

Händelsen fick mig att tänka "Vad gör jag här egentligen? Tycker jag så jävla mycket om spelet att jag vill sitta och typ skaka av skräck för att det ska hända igen?" och började spela mer med vänner istället. Några av dom vännerna träffade jag först i hobbysammanhanget och vår hobby är ett bra sätt att träffa folk och få vänner -- något som är ovanligt för oss medelålders -- och några av vännerna kom från andra håll. Ex vis jag och min syster hade haft dålig kontakt i många år men när vi började köra D&D ihop så lossande jättemycket.

Liksom är det spelet som lockar eller är det interaktionen med dom andra runt bordet? För mig som inbiten "Mel" är det ärligt talat en mix. Ibland känns det som att jag väljer & skapar vänskaper utifrån vilka spel jag gillar. Men periodvis tvärt om.

Dialektik ftw!?

 

[Jouna]

2097: Nej i ditt fall har jag full förståelse, jag hade också dragit mig för nya människor.
Men jag tror vi ser det ut olika ögon också. Du verkar kunna välja ganska friskt medan där jag bott har det varit så få som har spelat, vilket nog gäller större delen av Sverige utom dom större städerna.

Bästa stället jag bott på när det gäller rollspel är Umeå. Studentstad, vilket innebär att dom flesta är inflyttade så där var det många spelgrupper att välja mellan, samtidigt som normen var att ingen kände varann från början ???? Var väldigt lätt att hitta spelare. Synd bara att jag inte trivdes i staden i övrigt ????

 

[2097]

En kompis till mig är buddist, hur många buddister tror ni det finns i en liten stad?

Intressant, när jag först började medda gjorde jag tvärt om, jag övertygade en befintlig (dittills obuddhistisk) kompis om att vi skulle börja medda ihop varje morgon. Vi skippade sh?b?genz?-pluggandet och bara satt. Vi höll på varje dag i rätt många veckor, det var en av dom bästa andliga upplevelser jag haft.

Sen när hon började med gympa istället, då sökte jag mig till en existerande grupp. Så jag håller med om både ock. Spel (& buddhism) är så stort att båda sätten måste finnas.
En familj kan ta fram sitt Uno eller Alfapet för att närma sig varandra och bara varandra.
Och spel kan användas för att knyta nya band och bekantskaper.
Bjuda in grannen eller inte är frivilligt. Ibland HELT rätt, ibland inte det rätta valet.

Gäller väl sprit & knark också men det är en annan historia.

 

[2097]

Men jag tror vi ser det ut olika ögon också. Du verkar kunna välja ganska friskt medan där jag bott har det varit så få som har spelat, vilket nog gäller större delen av Sverige utom dom större städerna.

Lite bakgrund:
Började i en total håla och där var det kompisar och familj som gäller. (Och, är en anledning till min bitterhet mot DoD91 och Khelataar för vi lyckades inte lära oss hur rollspel funkar på egen hand.)
Flyttade till 30000-stad 1996. Fortfarande en av Sveriges minsta städer men där kunde jag hitta lite folk.
Flyttade till Sth 2009.

Så jag har provat alla tre olika förutsättningarna.?

 

[Jouna]

Ja jag tror verkligen man i regel är alldeles för rädd för att introducera befintliga vänner inom hobbyn! Har ännu inte försökt "konvertera" mina vänner. Tror att det ligger lite skämsfaktor över det. Man får lätt en udda blick när man säger att man sysslar med rollspel ???? Men det är något jag gärna skulle bli bättre på.

 

[anth]

Håller med om detta, och bra inlägg.

Vill också tillägga att Anth har också tidigare varit en av dom mest generösa att ta in nya spelare inkl främmande i sina spelgrupper. Så även om det kan låta som en elitistiskt och "stängd" sak att säga så som Anth formulerade det (ordet "våldgästa" var inte helt genomtänkt i sammanhanget, håller du med, Anth?), så kommer det från ett gott hjärta.

För att dra konvent&öl-liknelsen vidare: på ölkonvent kan man träffa nya ölvänner osv. Den "organiserade" delen av vår hobby är också viktig.
Och det finns exempel på grupper som bildats eller vuxit här på WRNU eller som andra säger på andra forum. Och det är bra och jag har en forumit i min grupp just nu även om han missade kampanjstarten igår.

Man kan ta en annan liknelse. Rockband. Ibland ser man massor av "gitarrist sökes" på en gång och ibland är det skralare stratbehov än i Sahara i flera månader.

Anledningen till att jag använde det hårda ordet "våldgästa" var för att jag uppfattade att trådskaparen ansåg det vara dennes rättighet att få vara med i en grupp.
Så är inte fallet. Det är en förmån.
Och en spelgrupp är aldrig skyldig att bjuda in andra.

Med det sagt är jag ganska generös med att bjuda in folk när jag har en spelgrupp.

 

[anth]

Visst, man annonserar inte efter nya ölkompisar, men då dricker ju den större delen av befolkningen öl. När det är en så pass liten hobby som rollspel blir det en helt annan sak.
[...]
Menar bara att det går inte riktigt jämföra sökandet efter andra hobby utövare inom en ganska liten hobby, till något som i princip tillhör normen.
[...]
Jag lägger bara till min erfarenhet som fått mig att gå från att bara tänka nostalgiskt på min gamla grupp och tro att jag inte kan spela med någon annan, till att ta steget ut och försöka komma in i gamet igen ????

Jag håller med dig.
Men vi diskuterar två olika saker.
Du ser det ur den ensamme rollspelarens synvinkel som letar ny spelgrupp.
Jag ser det ur spelgruppens synvinkel.

Du säger själv att du har nostalgiska minnen från din gamla grupp.
Hur många gånger gick ni i er gamla grupp ut man ur huse för att leta efter ensamma spelare som sökte spelgrupper?
Hur skulle ni i er gamla grupp ha reagerat om någon kom fram till pekade finger och sa att ni var själviska som inte aktivt bjöd in andra spelare?
Quod erat demonstrandum

 

[Jouna]

Ja fast jag sa aldrig att någon var självisk, bara att man kan vara öppen mot andra människor. Sen sa jag även att "är man en fulltalig grupp så är man". Och ja, i vår spelgrupp så skapades den just för att vi i början var 3 stycken som spelade flitigt, men även bjöd in andra. Till slut var vi 5 stycken stadiga spelare som stundvis spelade med andra.
Den grupp jag är med i nu är vi 3 stycken i och skulle gladeligen ta in fler, dock är det svårt eftersom vi inte hittar några fler spelare (än så länge iaf).

Latin på dig med ????

 

[Jouna]

Sen håller jag fullständigt med om att det inte är en rättighet att bli inbjuden till en spelgrupp, långt ifrån. Det jag reagerade på var att jag upplevde det (helt subjektivt) som att många nästan var rädda för nya spelare.

 

[anth]

Den grupp jag är med i nu är vi 3 stycken i och skulle gladeligen ta in fler, dock är det svårt eftersom vi inte hittar några fler spelare (än så länge iaf).

Jo,detta är baksidan av samma mynt.
Det är lika svårt för nya spelare att hitta nya spelgrupper som det är för spelgrupper att hitta nya spelare.
Jag ser mig som väldigt lyckligt lottad att jag fått ett par dussin rollspelsvänner i området där jag bor tack vare rollspel.nu.

Sen håller jag fullständigt med om att det inte är en rättighet att bli inbjuden till en spelgrupp, långt ifrån. Det jag reagerade på var att jag upplevde det (helt subjektivt) som att många nästan var rädda för nya spelare.

Ja, i rollspel öppnar man sig betydligt mer inför sina medspelare än om man skulle öla med dem. Jag har full förståelse för att folk känner obehag inför att rollspela med främlingar.

Men jag hävdar fortfarande att ett av skälen är att många rollspelsgrupper inte är medvetna om att det finns ensamma spelare som vill spela och att det finns spelare som inte är medvetna om att det finns platser i rollspelsgrupper.
Vi saknar ett nationellt forum för alla sveriges rollspelare. Ja rollspel.nu är bra, men alla sveriges rollspelare är långtifrån här.

 

[Jouna]

Ja bra sagt Anth, jag håller med fullständigt i allt du säger. Speciellt att rollspela inför andra, det är en ganska hög tröskel att kliva över. Jag var den där personen i skolan som hatade att tala inför klassen, så det är fortfarande pirrigt att rollspela ????

Jag tror också på att svårigheten är att hitta varandra. När man letar spelare är det svårgooglat och hittar man nån annons nånstans kan den vara 5 år gammal. Tror säkert att det finns dom som vill spela även i min stad, men man ska ju lyckas hitta dom också ????

Var bara ren tur att det sammanföll med min nuvarande grupp att jag bestämde mig för att hitta spelare efter många års uppehöll, och att de sökte spelare för första gången på länge.

 

[Dr_Dängrot]

Jag spelar i 2 grupper där det enda vi gör är att träffas och spela rollspel , vi har ingen form av social kontakt utanför gruppen så jag personligen har inga problem med att spela ihop med personer jag inte känner eller har nått gemensamt med i övrigt men jag ser det ungefär som ett fotbollslag eller hockeylag eller en arbetsplats .

Jag kände inte alla eller umgicks med alla i laget när jag spelade fotboll i ungdomen men det gick jättebra att träna och åka på match och spela ihop ändå , jag umgås inte med folket på mitt jobb utanför jobbet utan vi träffas 8 timmar per dag och utför en uppgift och så tenderar jag att se på rollspel , nu är vi ett workteam som ska jobba ihop i 4 timmar och uppgiften är rollspel

Jag har spelat med personer med andra politiska åsikter , världsåskådningar , etik , moral än mig själv men vi bands samman av vår hobby och viljan att utöva den.

Jag förstår allt det här med rädslan att öppna sig och rollspela inför nya människor man inte känner och att det skall finnas en fungerande gruppdynamik osv men om det inte skulle fungera är det ju bara att som vuxna individer ta en diskussion och säga det här funkar inte .

 

[ceruleanfive]

Jag förstår allt det här med rädslan att öppna sig och rollspela inför nya människor man inte känner och att det skall finnas en fungerande gruppdynamik osv men om det inte skulle fungera är det ju bara att som vuxna individer ta en diskussion och säga det här funkar inte .

Du har förstås rätt. Men det förutsätter ju att man faktiskt vill ha fler spelare i gruppen?

Bandliknelsen har tagits upp tidigare i tråden. Jag skulle aldrig börja efterlysa en trummis om jag redan hade en i bandet, i något abstrakt hopp om att det kanske blir jättebra. Nu har man ju nödvändigtvis inte lika tydliga roller i en rollspelsgrupp, men jag upplever att faktumet kvarstår – det behöver inte handla om rädsla, det kan helt enkelt saknas behov och intresse.

 

[2097]

[...]jag ser det ungefär som ett fotbollslag eller hockeylag eller en arbetsplats .[...]
nu är vi ett workteam som ska jobba ihop i 4 timmar och uppgiften är rollspel

Coolt att spel går att se på så många olika sätt. Du får inte ditt perspektiv att låta jättepepp. Visst är det coolt att köra hardcore iofs.

om det inte skulle fungera är det ju bara att som vuxna individer ta en diskussion och säga det här funkar inte .

Så otroligt sällan vuxna, oavsett ålder, klarar den typen av konfliktlösande i praktiken har jag märkt. Oavsett om det är spelgrupp, hockeylag eller arbetsplats.

 

[Genesis]

Så otroligt sällan vuxna, oavsett ålder, klarar den typen av konfliktlösande i praktiken har jag märkt. Oavsett om det är spelgrupp, hockeylag eller arbetsplats.

Ja jösses. Jag skulle ha otroligt svårt att tala med någon i gruppen och säga "Tyvärr, vi skulle hellre spela utan dig". Vete fan hur jag skulle palla detta. Som tur är spelar jag regelbundet med några av landets bästa rollspelare, så jag behöver inte ha det problemet.

Men vad vi gjort lite i Gårda är också att vi haft en lös dropin-crowd där alla är välkomna att komma och spela. Sedan knoppade vi av en kampanjgrupp från denna. På det här viset kan man ju lira med folk lite och sedan om man känner att det funkar bjuda in dem till kampanjliret.

Det har dock varit dåligt med dropinspel på sistone. En anledning är att det så sällan dök upp folk utom oss som är i "kampanjgruppen".