Re: Walesiska fäder gone mad?
Jag gillar när skräck balanserar på gränsen mellan det fantastiska och det otäckt verkliga, förvisso (något WoD gör bitvis suveränt, men också ofta i överkant åt det fantastiska hållet), men att göra det än mer jordnära kan det ofta finnas en stor behållning i. Kan inte riktigt gravt störda personer ändock kännas en smula 'overkliga'? Kan inte riktigt hemska/sjuka händelser också göra det? Hela grejen är ju att sådant känns sjukt och overkligt, men ack så verkligt på samma gång, eftersom vår värld faktiskt döljer många skuggor - och det är just det, att det är overkligt men ändå verkligt, som skapar en närvarokänsla som kan ge upphov till verklig skräck. Personligen har jag iaf rätt svårt att relatera till psykotiska vrak som spikar fast sina egna 9-åriga döttrar i bord och våldtar dem...
...men det är kanske bara jag.
- Ymir, har faktiskt inte alls särskilt svårt att relatera till det där, om han ska vara ärlig, men, ja...you get the point.