Nekromanti Är Svenska Kulter bra?

[P.eLL.e]

Lite klumpig fråga kanske men jag hittar inte många recensioner ute på nätet. Jag är själv runt 40 år och är trött på regeltunga spel, samtidigt som jag inte vill spela för barnsliga spel heller. Samtidigt tycker jag spel som KULT är lite för mycket kedjor, vätskor o.dyl. Känns som SK klarar första kriteriet fint, jag är dock orolig över mognadsnivån lite. Är spelet ämnat för tonårs-gothare eller kan det funka? Är det ett KULT light?

 

[LordMarlowe]

Har du läst Fagers berättelser som spelet bygger på? Om du gillar den och tror att det är något ni är intresserade av att försöka fånga i spel - då borde det absolut funka.

 

[JJoghans]

Jag gillar spelet, trots att jag har svårt för Fagers texter och därför inte lyckats läsa hans böcker. Har faktiskt inte spelat SK, eftersom jag har jobbat på egna grejor som tangerar det, men om jag ville köra lite modern, vriden Lovecraftiana skulle jag inte tveka för att plocka ned det ur bokhyllan.

 

[Jocke]

Ja, det är bra. Och intro-äventyret fungerade perfekt för mig och min spelgrupp.
Jag tycker att det är lite mer ett spel för enstaka äventyr än ett kampanjspel, å andra sidan är kampanjen Sju Porträtt av Elvira Wallin så pass bra att jag kanske måste byta åsikt.

Jag tycker att det är det bästa av Saga Games spelen.
Här skrev jag en kort rapport om hur det var när jag köpte spelet och sen var tvungen att spelleda det med mindre än ett dygn på mig att läsa reglerna och äventyret.

https://www.rollspel.nu/threads/699...ism eller dyrkande av lovecraftiasnska gudar.

 

[P.eLL.e]

Ja, det är bra. Och intro-äventyret fungerade perfekt för mig och min spelgrupp.
Jag tycker att det är lite mer ett spel för enstaka äventyr än ett kampanjspel, å andra sidan är kampanjen Sju Porträtt av Elvira Wallin så pass bra att jag kanske måste byta åsikt.

Jag tycker att det är det bästa av Saga Games spelen.
Här skrev jag en kort rapport om hur det var när jag köpte spelet och sen var tvungen att spelleda det med mindre än ett dygn på mig att läsa reglerna och äventyret.

https://www.rollspel.nu/threads/699...r två, men förstår att det inte finns sådana.

 

[P.eLL.e]

Finns det möjlighet att köpa PDF om man erbjuder sig att producera ett enbladsscenario?

 

[Arfert]

Hej P.eLLe, skriver du ett bra scenario eller två så är det klart att du kan få en PDF! Ettblad eller längre...

(Men jag tycker du ska köpa boken, den är snygg!)

Det här gäller alla som skriver ett bra scenario, naturligtvis.

 

[Organ]

Är spelet ämnat för tonårs-gothare eller kan det funka? Är det ett KULT light?

SK är alldeles för mycket diskbänksrealism för att man skulle kunna svara ja på någon av frågorna. Närmandet till de ockulta fasorna är i det närmaste minimalistiskt och avskalat i jämförelse med KULT. Ifall det är bra eller dåligt är något du får avgöra själv.

 

[Organ]

....trots att jag har svårt för Fagers texter och därför inte lyckats läsa hans böcker.

Vad med Fagers skrivande är det du inte gillar?

 

[Arfert]

Apropå tonårsgothare... där ligger Kult mycket närmare tonåren än Svenska kulter.. som är betydligt vuxnare. Huvudförfattarna är ju bägge över 50, till exempel. Och de har mig veterligen aldrig varit gothare heller.

 

[Rangertheman]

Jag ser verkligen fram emot att prova Svenska Kulter, av två huvudanledningar: Dels för att det verkar väldigt intressant att spela en karaktär som antingen avsiktligt eller genom otur, hamnat i lag med det stora mörkret. En girig och egoistisk anka i Drakar och Demoner är nog det närmaste jag kommit en rollperson som inte är renodlat på de godas sida. Andra anledningen är att jag äntligen ska få spela rollspel igen. Förr i tiden var jag spelledare ungefär 60% av tiden och spelare resten. Men sedan vår nystart med Symbaroum har jag bara varit spelledare. Jag gillar visserligen att vara SL och det passar min personlighet, men någon gång emellanåt är det kul att kunna koncentrera sig på den lite mindre bilden. Jag blev väldigt glad när min sambo hittade regelboken på SF-bokhandeln och nästan omedelbart bestämde sig för att köpa den.

 

[Gustav Lorentz]

Ja, spelet är bra! Vi har tagit oss igenom såväl introäventyret som kampanjen "Sju porträtt..." med stor behållning – och snittåldern i gänget ligger nog på 45 år...

Reglerna var ok, men hade vunnit på att tänkas igenom ett varv till. Dock inget som helst bekymmer att använda sig av dem (även om vi aldrig blev kloka på den exakta innebörden hos Psyke och Närvaro trots dussinet spelkvällar... – vi husreglade en del där!).

 

[Rangertheman]

Hur är det att spelleda? Min sambo har spelat Symbaroum, Tassar och Morrhår och Äventyr, men aldrig själv varit spelledare.

 

[Arfert]

Ur recensionen.

Å andra sidan tycker jag att spelet lutar sig för mycket på Fager berättelser.

Det var själva grejen för licensen.

Hur ska man hantera att rollpersonerna tillber olika Gudar eller att de spelar illvilliga egoister som samtidigt förväntas dra åt samma håll under ett längre spel? Hur gör man karaktärer som inte bara är onda och illvillig?

Det är ju det böckerna handlar om. Tycker jag. Folk är folk, men med varierade moral. Och splittrade lojaliteter. Det är jobbigt. Är en snubbe som Fredman ond? Inte mer än Tony Soprano.

 

[JJoghans]

Vad med Fagers skrivande är det du inte gillar?

Oj, missade det här när det postades way back. Jag vet inte om den här tråden egentligen är rätt plats, för det blir fett off topic, men eftersom du frågar:

Jag har inte orkat analysera exakt varför faktiskt, men det jag läst "griper" mig inte. Jag är hela tiden medveten om att jag läser någons påhittade berättelse, och börjar därför störa mig på innehållet. Det känns effektsökande på ett sätt som är väldigt ogenomskinligt. Karaktärerna (d.v.s. de få jag hittills läst om) känns platta och tråkiga och/eller ointressanta. Jag vet inte om det beror på språket, handlingen eller dialogen. Jag har gjort två seriösa försök att ta mig an Fager, men jag ledsnar på en gång. Jag har t.o.m. försökt börja på olika ställen. Jag tror inte jag kommer orka göra ett nytt försök.

Annars älskar jag både "Lovecraftiana" och idén att göra den typen av berättelser i en svensk miljö/kontext, så det är ju nästan generande att jag inte läst Fagers grejor när samlingsverket står här i bokhyllan. Men det är därför jag äger rollspelet.

Jag har f.ö. fått nästan exakt samma irritationskänsla av två prisade podcasts, nämligen "The Black Tapes" och "De Dödas Röster". Jag vill verkligen gilla dem, men det går inte. De känns otransparenta, och jag klarar inte av att leva mig in i dem. Så till slut blir jag frustrerad och stänger av. Antagligen är jag extremt kräsen med hur jag serveras fiktion, på ett sätt som jag själv inte har full insikt i.

 

[Arfert]

Smaken är som baken.

 

[Tre solar]

Vi körde Sju porträtt idag, snittade ett porträtt per två timmar. Den rälsiga sista delen (ombord för roligt) drar ned helhetsintrycket rejält men fram till dess var det både roligt, ösigt, stämningsfullt och väldigt spelbart.

Reglerna funkade överlag bra och man bjöds ofta på att få lyckas. Precis som i CoC är vansinnespoängen en ospännande del, men det är vad man kan förvänta sig. Grundegenskapsskadan funkade däremot över förväntan.

Spelet passar mycket väl till Fagers berättelser, och det är exakt vad det utger sig för att göra. Så det är solklart ett bra spel.

 

[Arfert]

"Ombord för roligt" är egentligen en "rälsad novell" som Fager själv skrivit. Den kan man hoppa över, om den inte passar gruppen. Och den är galen.

 

[Landrim]

Jag älskar både novellsamlingen och rollspelet. Jag tycker det är intressant att man spelar ur kultisternas synvinkel och att få se kultisterna som personer och inte bara galningar och kanonmat som de enkelt blir i andra Lovecraftianska rollspel. Att det sen också utspelar sig i Sverige också är bara ett stort plus för min del

 

[Rymdhamster]

"Ombord för roligt" är egentligen en "rälsad novell" som Fager själv skrivit. Den kan man hoppa över, om den inte passar gruppen. Och den är galen.

Jag tänker att om man har med droger på något vänster, antingen i den här kampanjen eller nån annan, och rollpersonerna bestämmer sig för att testa så skulle OFR passa ypperligt att köra då.

Kanske om det blir indragna i festande i paris- eller moskvalägenheten.


Eller var det st petersburg?