Är Trudvang den mest helgjutna rollspelssetting som skapats?

[Conan]

Jag vet att många (här) har sina problem med Trudvangs regler, Riotminds korrläsning osv.

Men finns det egentligen något att invända mot gällande Trudvang som värld? Jag har inte spelat Trudvang utan bara läst lite förstrött i olika moduler.

Och min bild är att man fått ihop en ganska så perfekt värld.

- En ogenerisk värld som har en tydlig och fantastisk känsla.
- Men samtidigt en värld som är så pass bred att man kan spela massa olika äventyr i många olika miljöer.
- En värld som har en massa olika monster, som ändå (nästan) alla tycks hänga ihop i en autentiskt och sammanhängande fauna.
- Helt makalöst bra illustrationer som är som klippa och skurna för settingen.

 

[Sömniga Isaac]

- En värld som har en massa olika monster, som ändå (nästan) alla tycks hänga ihop i en autentiskt och sammanhängande fauna.

Det här är en sak jag gillade med Trudvang. Nu var det länge sedan jag spelade i Trudvang så mitt minne är inte att lita på men jag vill minnas att det kändes som att saker hängde ihop. Jag förstod världen och kunde med enkelhet förstå den som spelledare och spelare vilket gjorde att tröskeln in var väldigt låg. I mina ögon har Trudvang fortfarande en speciell plats då det var en värld som fångade in det sagolika och mytomspunna på ett romantiskt sätt. Det var en värld som, trots att den är fantastisk, var enkel för mig att leva mig in i.

 

[Beastslayer]

En av få saker jag inte gillar med Trudvang är att det är en enda mega blaffig kontinent. De kunde brutit upp den mer. Hade varit perfekt om Ostland varit lossbruten från blaffen och kanske varit en penisula eller ett par öar istället.
Samma sak med Vastermark.

 

[Rickard]

- En ogenerisk värld som har en tydlig och fantastisk känsla.
- Men samtidigt en värld som är så pass bred att man kan spela massa olika äventyr i många olika miljöer.
- En värld som har en massa olika monster, som ändå (nästan) alla tycks hänga ihop i en autentiskt och sammanhängande fauna.
- Helt makalöst bra illustrationer som är som klippa och skurna för settingen.

Om detta är kriterierna skulle jag nog vilja slå ett slag för Vindsjäl eller står Trudvang ut på något annat sätt? Tänker nu utifrån frågeställningen "mest helgjutna rollspelssetting som skapats".

 

[Gamiel]

En av få saker jag inte gillar med Trudvang är att det är en enda mega blaffig kontinent. De kunde brutit upp den mer. Hade varit perfekt om Ostland varit lossbruten från blaffen och kanske varit en penisula eller ett par öar istället.
Samma sak med Vastermark.

Vad är problemet med att det är en kontinent? Europa är en enda landmassa o det finns en massa rollspels som är förlagda där eller fantasyversion av det

 

[Beastslayer]

Vad är problemet med att det är en kontinent? Europa är en enda landmassa o det finns en massa rollspels som är förlagda där eller fantasyversion av det

Jämför storleksskillnaden.
Samt att Europa inte är en enda klump. Massan svänger och rör på sig. Trudvang har inte direkt några öar som England och Irland. Ingen stor nordlig penisula som Scandinavian osv. Det är det jag menar med att det är en stor klump.
Jag hade tyckte bättre om en kontinent som var vettigt utformad. Med det sagt så är det en av mina favoritsettings.

 

[Franz]

Jag vet att många (här) har sina problem med Trudvangs regler, Riotminds korrläsning osv.

Men finns det egentligen något att invända mot gällande Trudvang som värld? Jag har inte spelat Trudvang utan bara läst lite förstrött i olika moduler.

Och min bild är att man fått ihop en ganska så perfekt värld.

- En ogenerisk värld som har en tydlig och fantastisk känsla.
- Men samtidigt en värld som är så pass bred att man kan spela massa olika äventyr i många olika miljöer.
- En värld som har en massa olika monster, som ändå (nästan) alla tycks hänga ihop i en autentiskt och sammanhängande fauna.
- Helt makalöst bra illustrationer som är som klippa och skurna för settingen.

Nu var det säkert tio år sedan jag öppnade en bok av Riotminds (inte på grund av ogillande eller så, det har bara inte blivit av), men jag minns Trudvang som en på många sätt väldigt bra spelvärld! Den är ju onekligen unik på så sätt att man kan se en bild och direkt säga att det där känns Trudvang och alla förstår vad man menar! Gillade även att världen hade så många plot hooks att man som spelare/spelledare kände att den var djup och mångfacetterad och inspirerade till äventyr.

Den var dock inte för mig utan problem. Jag tycker att det största problemet var att det inte var den värld som Riotminds från början lovade. När DoD6 kom lanserades det som ett sagospel med mystiska skogar, enhörningar och mystik. Typ som i äventyret Vinterskogens hemlighet. Sedan transformerades det hux flux till en karg värld med starka vikingar, skit och lera och den starkaste rätt. Men det kändes som att Riotminds inte ville erkänna att en sådan transformation ägt rum och sa ibland att Trudvang alltid var menat att vara karg vikingfantasy och ibland att det fortfarande är ett sagospel. Det skapade i alla fall för mig ett mischmash mellan två genres där det fanns sagoelement som inte passar i vikingfantasy och vikingelement som inte passar i sagofantasy.

Men detta sägs samtidigt som jag vill betona att jag ändå gillar Trudvang som spelvärld, den är unik, häftig och inspirerande! Tycker bara inte att den är den mest helgjutna.

 

[Dr_Dängrot]

Det som jag hade problem med spelvärlden var att det inte fanns något lingua franca . Det kanske finns men spelledaren vi hade la fram det som att det inte fanns något.

 

[Minimoni]

Älskar Trudvang som setting. Faktiskt tack vare Beastslayer som introducerade Trudvang till mig för en massa år sedan, tror inte Mittland-boken var släppt än. Men Trudvang är absolut en av mina favoritvärldar tillsammans med "Planetos". Kör kampanjer på "Planetos" för mer medeltida kampanjer och Trudvang när jag vill ha mer folkvandringstid.

Sen så älskar jag nog mest grisodlar-aspekterna i Trudvang och är inte speciellt generös med varken monster, alver eller andra varelser som inte är människor. Monster och alver och andra varelser förekommer i mina kampanjer som utspelar sig i Trudvang, men de är sällsynta. Jag håller också med Beastslayer om att kontinentens form kunde varit betydligt mer spännande. Mundana och Planetos är exempel på världar som är "snyggare" rent geografiskt.

 

[Minimoni]

Det som jag hade problem med spelvärlden var att det inte fanns något lingua franca . Det kanske finns men spelledaren vi hade la fram det som att det inte fanns något.

Väströna är väl att betrakta som Trudvangs "lingua franca".

 

[Gustav Lorentz]

Jag köpte några av de första böckerna, men störde mig på systemet, på att det alldeles för fort kom en ny grundbok (som inte var så mycket bättre vad gäller reglerna), samt på att sagokänslan blev något annat än utlovat (som påpekats ovan). Men då och då saknar jag vad det BORDE och KUNDE ha blivit! Men funderar på om det som BLEV trots allt är bra – vilket en del av er alltså verkar tycka.

Så för oss som inte mer än bitvis hängde med i utgivningen när det begav sig, och inte vill läsa nuvarande engelska utgåva utan de böcker som kom på svenska: finns de att köpa som pdf? Om inte får det vara för min del hur bra det än är.

 

[Mogger]

Nej. Typ 4 kulturer på en landmassa stor som Nordamerika* känns torftigt.

*Minns inte skalan, men typ.

 

[Dr_Dängrot]

Väströna är väl att betrakta som Trudvangs "lingua franca".

Jag var som sagt bara spelare men jag vill minnas att jag spelade den vildare av alverna om dom heter korpikalla eller nått sånt och nån spelade ostländare och en tredje ytterligare nått folkslag och vi kunde inte kommunicera med varandra då vi inte förstod varandras språk och inte hade något gemensamt lingua franca men det kan ha varit spelledarens fel .

 

[Brödbane]

Nej. Typ 4 kulturer på en landmassa stor som Nordamerika* känns torftigt.

*Minns inte skalan, men typ.

Minns att det finns flera olika subkulturer/grupperingar på varje kontinent. Sen har man ju även de olika arternas kulturer (2 vardera). Så det är lite missvisande att säga att det bara finns 4 kulturer.

 

[Minimoni]

Nej. Typ 4 kulturer på en landmassa stor som Nordamerika* känns torftigt.

*Minns inte skalan, men typ.

Ja, du har verkligen en poäng här även om 4 kulturer inte riktigt är sant men det gör din poäng tydligare. Och jag håller fullständigt med om att det borde varit betydligt fler kulturer med tydliga särdrag. Nu är det lätt för någon som inte är superinsatt i just Trudvang eller historiskt intresserad, att bara se pseudovikingar/germaner med lite olika estetik i hur de porträtterar drakar. Det krävs antingen att man läser allt i alla världsböcker och har ett gott minne samt att man är såpass historiskt kunnig att man kan se var de olika folken fått sina ofta rätt otydliga särdrag ifrån.

När jag spellederi Trudvang så har jag lagt till en Al-Qadim inspirerad världsdel söder om västra delen av Trudvang och staden Parsantium(från rollspelsboken med samma namn) som ett Trudvangs version av Constantinopel för att skilja på kulturerna i norr och de i söder. Jag har också gjort ryttarfolken Okis och Hanir mer levande genom att inspireras av Hunner och Skyter.

 

[ceruleanfive]

Tyckte att världen var oerhört mysig att spela i, och böckerna var grymt tjusiga! Kändes som en bra balans av enhetlighet och variation i kulturer och miljöer; och en bra balans av bekant och främmande.

Mitt stora problem var att hitta information i böckerna. Ville jag veta något var det svårt att veta var man skulle leta, och hade man väl läst något hittade jag typ aldrig det stället igen.

 

[Mogger]

Minns att det finns flera olika subkulturer/grupperingar på varje kontinent. Sen har man ju även de olika arternas kulturer (2 vardera). Så det är lite missvisande att säga att det bara finns 4 kulturer.

Ok, men de är rätt snarlika. Vikingar, Rohan och Gondor. Och lite annat. Väldigt eurocentriskt och likriktat.

Alltså, detta är min åsikt för varför Trudvang inte är världens bästa setting. Jag säger inte att den är usel. Men långt ifrån bäst.

Jag gillade flera av världsböckerna f.ö. det är väldigt Tolkien men med ett eget filter.

 

[Minimoni]

Tyckte att världen var oerhört mysig att spela i, och böckerna var grymt tjusiga! Kändes som en bra balans av enhetlighet och variation i kulturer och miljöer; och en bra balans av bekant och främmande.

Mitt stora problem var att hitta information i böckerna. Ville jag veta något var det svårt att veta var man skulle leta, och hade man väl läst något hittade jag typ aldrig det stället igen.

Ja, det är den största skillnaden i hur en värld beskrivs i jämförelse med tex EON och Mundana. Trudvang beskrivs målande med massa story-hooks inbakade i texten tillsammans med information om vem som härskar över vad och mycket mer. Mundana i EON är mer som skolböcker, viktigt att påpeka att jag inte lägger någon värdering i varken det ena eller det andra sättet att beskriva en setting. Mundana är lättare att hitta exakt det man söker efter men en del länder får en väldigt torr och oinspirerande känsla som inte frambringar målande bilder i min fantasi. Trudvang ger exakt det motsatta, länderna känns levande men det är helt omöjligt att hitta det som är viktigt om rollpersonerna avviker ens det minsta från vad man som SL förberett.

 

[Lukas]

Jag gillade sättningen, men hade alltid problem med att den var för stor till ytan och för tom på innehåll.
Dels har vi kulturerna som var så långt ifrån varandra och bestod av så få personer att det faktum att några av dem krigade med varandra var hel oförståeligt.
Det blev inte bättre att vildmarken kändes tom också.
Alla Monster (och alla 100varianter av troll) som presenterades var alla beskrivna som ovanliga, Vilket på sätt och vis jag kan förstå. försöket att göra allt unikt och coolt, men det gav mig en känsla av att jag inte visste vad spelarna skulle kunna möta en vanlig dag i skogen.
är vardagen för äventyrare att de möter vanliga djur eller vad?
Det här gick också i sträv med all äventyr (borde officiella och inofficiella) där det var 40 tusen troll i varje buske.

Jag tror som andra påpekat att Trudvang skulle varit bättre om det hade funnits ett tydligare mål för vad Trudvang skulle vara.
Med det sagt finns det mycket jag gillar i sättningen och tycker den är bättre än de flesta rollspelssettings.
Men samtidigt vet jag inte om det inte säger mer om hur dåliga jag tycker många sättningar är

 

[Gamiel]

Nej. Typ 4 kulturer på en landmassa stor som Nordamerika* känns torftigt.

*Minns inte skalan, men typ.

Jag fick mer intrycket att det var Europa stort. Och det var väll mer storkulturer, likt hur man talar om germanerna eller kelterna som en grupp, än vad vi ofta tänker på när vi delar in grupper i kulturer, eller?