Är världsbygge av någon nytta?

[Lemur]

Men varför ska man då utsätta ”mugglare” (Gud, jag har en hel rant om varför jag tycker det ordet är cringe) för det? Borde man inte bara göra det hemma och aldrig släppa ut det?

För egen del vill jag inte behöva läsa meteorologisk data eller om kontinentalplattor i en fiktiv värld. Men jag älskar att veta att en författare har allt det där bubblande i bakgrunden. Det finns något magiskt i att världen är så gediget byggd att den nästan blir riktig. Det är ett mervärde.

 

[Svarte Faraonen]

För egen del upplever jag inte att något jag gör har ett inneboende värde, annat än möjligen det nöje jag får i stunden av att utföra handlingen. Det får sitt värde i en social kontext. Om jag skapar något och det inte är till glädje för någon annan kan jag lika gärna slänga det så snart jag är klar – leken är över, jag har fyllt några timmar med en simulering av mening, nu har det ingen nytta längre.

 

[Ymir]

För egen del upplever jag inte att något jag gör har ett inneboende värde, annat än möjligen det nöje jag får i stunden av att utföra handlingen. Det får sitt värde i en social kontext. Om jag skapar något och det inte är till glädje för någon annan kan jag lika gärna slänga det så snart jag är klar – leken är över, jag har fyllt några timmar med en simulering av mening, nu har det ingen nytta längre.

Men hur vet du att det inte är till glädje för någon annan?

Jag åberopar Henry Dager igen - hade han slängt allt sitt stuff hade det i sanning aldrig kommit till glädje för någon, men istället uppskattas det av många människor, långt efter hans död.

 

[Man Mountainman]

Men - det är skillnad på världsbygge och världsbygge. Exemplen ovan gör tydligt att folk kan vara hur intresserade som helst av ett världsbygge som primärt används för att berika specifika berättelser som de är investerade i. Låt oss kalla detta ett narrativt eller tematiskt världsbygge.

Däremot finns färre belägg för att folk i allmänhet är särskilt intresserade av ett instrumentellt världsbygge - alltså ett sånt som jag och Svarte Faraonen brinner för, där man spenderar mycket tid på att räkna ut globala vindsystem, kontinentalplattor, handelsleder och språkstratum.

Var går gränsen då? Jag antar att även ni har något ni vill säga med era världar, några idéer ni vill förmedla, även om det helt enkelt är idéer om hur vår värld och dess lagar är beskaffade?

Tolkien har ju ett tematiskt världsbygge om någon, men han är ju också känd för att bry sig mycket om detaljerna i språkstratum osv.

 

[Mogger]

För egen del upplever jag inte att något jag gör har ett inneboende värde, annat än möjligen det nöje jag får i stunden av att utföra handlingen. Det får sitt värde i en social kontext. Om jag skapar något och det inte är till glädje för någon annan kan jag lika gärna slänga det så snart jag är klar – leken är över, jag har fyllt några timmar med en simulering av mening, nu har det ingen nytta längre.

Jag som professionellt har utvecklat produkter i över 20 år kan säga att det färdiga resultatet sällan skänker mig något nöje. Alldeles oavsett hur uppskattat det är i en social kontext. Det är skapandet som är det centrala för mig. Samma gäller rollspel. Processen är det som ger mig stimulans. Efter det är det "bara" en produkt som jag kan använda, eller inte.

(Vilket nog är orsaken till att jag är en värdelös säljare).

 

[JohanL]

Kanske lite off-topic men jag har alltid fascinerats av statushierkier inom smala nördgrupperingar. Det är ju inte så att någon av oss är tuffare än nån annan på den här fronten.

 

[Mogger]

View attachment 23649

Det jag blev mest intresserad av här var de erotiska Star Trek-novellerna där alla är furries! Kanske kan få ordning på den settingen till slut!?

Men, ja, det jag fascineras över är alltså "consider themselves..."-biten. Det får man ju för all del tycka, men när man uttrycker det blir det lite lustigt. Alltså att världsskapande skulle vara nördigare än någon annan del av rollspelsskapandet är ju ett så snävt perspektiv att jag liksom inte kan ta det på allvar. Det är som att tycka att jordgubbar är det mest trendiga som finns och superintressant, men att man avskyr hallon (och därmed alla som gillar hallon).

I mina ögon är det ett tomt slag i luften som formligen skriker "JAG ÄR VÄLDIGT OSÄKER!"

Sedan kan man absolut ha invändningar om hur settingmaterial ska användas, hur omfångsrikt det ska vara (eller inte vara), hur det ska utformas m.m. Men det kan man även säga om magiregler, bakgrundstabeller, dungeons, illustrationer etc etc etc.

 

[Quadrante]

Det är rätt märkligt att anta att den som skapar gör det för någon annan.

 

[Svarte Faraonen]

Det är rätt märkligt att anta att den som skapar gör det för någon annan.

Jag gör det i rätt hög grad. Yttre erkännande, helst ej efterfrågat och från personer som inte har någon social anledning att vara snälla, är det enda som ger någon känsla av en poäng.

 

[Ram]

Jag tycker att vissa delar av jämförelse med litteratur är att göra sig själv en otjänst. I litteraturen så skapar författaren ett färdigt verk, ett alster som skall upplevas i sin helhet och berätta den historia som den syftar till. I det sammanhanger finns det en viss poäng i att världsbyggande kan vara av viss ondo. Om orden på sidorna kämpar med att beskriva både det för historien relevanta hädelseförloppet och den värld man befinner sig i så riskerar det att bli långt eller ofokuserat.

Men ett rollspelsvärldsbygge är inte alls samma sak. Världsbygget syftar till att inspirera läsaren att endera som spelare lära sig känna igen sig i den fantasi som vi delar eller att låta en spelledare inspireras till att skapa intressanta händelser som leder till äventyr. Ett världsbygge syftar inte till att vara något komplett, snarare tvärt om. Det skall för all del lägga en bas, men i huvudsak skall det skapa öppningar och möjligheter.

För mig är ett bra världsbygge jätteviktigt. Utan en stabil värld så blir all interaktion utanför spelargruppen skissartad och riskerar att spreta. Så för mig så är det absolut till nytta.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tycker väldigt mycket om världsbygge, och tror att jag har lärt mig en del saker som gör att jag kan konstruera världar med en hög grad av internt sammanhang, detaljer och trovärdighet. Problemet är – spelar det egentligen någon roll? Jag får intrycket att det inte tillför vidare mycket till det faktiska spelandet, och att bra och framgångsrika spel jobbar mycket mer med att ha ett starkt koncept och mindre detaljer. Kanske gör den nivå av världsbygge jag ägnar mig åt egentligen bara spel sämre – övningar i inkrökt självreferens som enbart tilltalar folk som vill läsa om detaljer men inte skapar bättre spel. Finns det någon poäng med att världsbygga i detalj, eller borde jag bara lägga av, eller åtminstone hålla skiten för mig själv utan att drälla in den i spel som inte behöver den?

Nu har ju den här tråden varit aktiv ett tag och det finns just nu 13 sidor med inlägg. Ganska nyligen var det någon för mig okänd Harrison som genererade massor av inlägg, en del ganska upprörda, om jag uppfattade det hela rätt. Har inte hängt med i alla svängar.

Jag tycker att trådens startinlägg är intressant, därav citatet. Hyfsat tidigt i den här tråden skrev jag en del kommentarer, så jag ska avstå ifrån att upprepa mig (jag har inte ändrat åsikt utan tycker fortfarande att det vore roligt med världsbyggande i nya format och former).

Vad jag som just slog mig, vad gäller de ”bra och framgångsrika spel” som nämns i trådstarten, är att det ofta är de välgjorda världsbyggena som står sig över tid. Det är ofta de som generar stålar på Tradera och Ebay, inte i första hand gamla eller halvgamla regelverk (OSR är ju i praktiken nästan alltid bearbetningar och förbättringar). Reglerna kommer och går, men världarna består (och kommer ganska ofta ut i reviderade nyutgåvor).

Jag är tillräckligt gammal för att fascineras av produkters värde och livskraft sett över flera årtionden. Tidens tand påverkar saker på ett ibland oväntat vis. Exempelvis är det många som budar på Nidland-auktionerna, trots att produkten inte är särskilt välrenommerad. Buden går på tvärs mot vad som uppfattas som god smak.

 

[Bifur]

Jag gör det i rätt hög grad. Yttre erkännande, helst ej efterfrågat och från personer som inte har någon social anledning att vara snälla, är det enda som ger någon känsla av en poäng.

Jag tycker nog inte heller det är oviktigt. Eller jag skapar väl i grunden grejer för mitt eget nöjes skull, men i de fall jag tar steget att göra det tillgängligt för någon som inte är jag själv då är någon slags återkoppling en del av nöjet. (Sen kan det vara min egen spelgrupp.) Så det är ju en kombination.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är rätt märkligt att anta att den som skapar gör det för någon annan.

Det ena behöver väl inte utesluta det andra? För mig är det både viktigt att förverkliga mina egna visioner (helt enkelt för att se om mina idéer funkar så bra som jag hoppas) OCH att det jag skapar har ett värde för andra. Så ja, jag skapar definitivt för andra. Jag vill att det ska märkas i produkten att jag tänker på mottagarna.

Samtidigt är det inte en enkel balansakt. I hur hög grad ska man anpassa sig till marknaden? En del, tänker jag. Men inte så mycket att man kompromissar bort sin integritet. Jag tänker då också på hur jag själv är som mottagare - jag vill ta del av någon annans personliga vision, inte av ogenomtänkt upprepande av de mest väntade och välbekanta lösningarna.

 

[Quadrante]

Det ena behöver väl inte utesluta det andra?

Jag gör det i rätt hög grad.

Nä alltså, att folk använder skapande som medel att uppfylla saker är det ju ingen som ifrågasätter. Utan "...det är rätt märkligt att anta att den som skapar gör det för någon annan", alltså att det är det första de flesta antar.

 

[Oscar Silferstjerna]

Nä alltså, att folk använder skapande som medel att uppfylla saker är det ju ingen som ifrågasätter. Utan "...det är rätt märkligt att anta att den som skapar gör det för någon annan", alltså att det är det första de flesta antar.

Tycker du att det är märkligt att den som skapar vänder sig till en publik? För mig är det självklart att göra det, åtminstone med grejer jag publicerar.

 

[Quadrante]

Tycker du att det är märkligt att den som skapar vänder sig till en publik?

Nä!

Vilket framgick rätt tydligt (trodde jag). Jag undrar alltså varför man direkt utgår ifrån det.

Publiken kan användas i skapandeprocessen utan att det är det skapandet används för. Men, kommer inte föröka övertyga någon, saknar man erfarenheten av vad jag pratar om … blir det lätt en fråga om att måsta övertygas om premissens giltighet.

 

[Gerkub]

Tolkien har ju ett tematiskt världsbygge om någon, men han är ju också känd för att bry sig mycket om detaljerna i språkstratum osv.

Tolkien skrev i något brev om hur han upplevde hur hans värld kom till honom som om den redan existerade, och att han bara skrev ner det som kom. Såklart är det tematiskt i att världen vecklas ut genom historier som behandlar teman som han är intresserad av, jag tycker bara det är ett intressant sätt att tänka på sitt skapande. Inte att man försöker kontrollera det utan att saker följer på varandra i en kombination av intuition, dedikation, dröm, och kunskap. Och jag tror det smittar av sig på läsaren, för som sagt så är det ett av de mest lyckade världsbyggena genom tiderna, inte minst konstnärligt.

Även om 99,99% av Tolkiens läsare inte har tillräckligt kunskap för att förstå nyanserna i hans språkbyggen så är jag övertygad om att känslan av att författaren *bryr sig* läcker igenom, att man kan uppfatta det på ett omedvetet plan.

 

[Svarte Faraonen]

Om något har jag möjligen ett "metatematiskt" förhållningssätt till det här – det är viktigt för mig att världen kan återspegla en mångfald av teman och berättelser, ibland sådana som går direkt emot varandra. Det är också därför jag inte är superintresserad av världar som tycks gjorda för att ha ett programmatiskt budskap i sig (Narnia, Warhammer 40K, etc).

 

[Oscar Silferstjerna]

Publiken kan användas i skapandeprocessen utan att det är det skapandet används för. Men, kommer inte föröka övertyga någon, saknar man erfarenheten av vad jag pratar om … blir det lätt en fråga om att måsta övertygas om premissens giltighet.

Jag förstår faktiskt inte alls vad du menar. Särskilt den första meningen i citatet ovan är för mig helt obegriplig. Undrar också vilken erfarenhet du menar att någon (jag?) saknar. Att skapa utan en tilltänkt publik och ändå använda den? Det är möjligt att vi missförstår varandra rent språkligt.

 

[Quadrante]

Det är möjligt att vi missförstår varandra rent språkligt.

Mycket möjligt.