Du får gärna förklara vad det är för "fluff och dökött" som förekommer i äventyr, men inte i andra typer av moduler. Själv upplever jag att det är precis tvärtom. Ett äventyr innehåller beskrivningar av platser och personer som är direkt användbara i spel. En världsmodul innehåller beskrivningar av historia, folkslag, geografi, seder och bruk -- fluff som du själv får utveckla för att göra det till något spelbart.
Är det ett påstående som gjorts av någon, undrar jag?
I mina ögon är just fluff och dökött - material som inte är direkt spelbart - alltför vanligt i äventyr. Att sådant ingår i exempelvis världsböcker blir inte lika problematiskt eftersom syftet där ofta är att beskriva världen. Men jag tycker att även världsböcker bör innehålla mer direkt spelbart material.
Jo, jag förstår att du tycker det, men det jag försöker få ett svar på är vilket material i äventyren du anser är fluff och dökött.
Framförallt är det väl lättare att se vad som är valfritt i en splatbook av något slag än det kan vara i ett äventyr.
Ja, precis. En bra splatbook rymmer en hel palett av möjligheter. Många äventyr gör ju inte det.
Men visst har du också läst äventyr med mycket fluff och dökött? Det kan exempelvis vara överambitiösa miljöbeskrivningar (30 ställen i staden som man kan besöka utan att det händer något viktigt), onödigt detaljerade uppgifter om olika grupper eller om administration (som är egentligen inte har så mycket med äventyret att göra), utförligt beskrivna SLP:er som egentligen är betydelselösa eller en dunge full av ointressanta rum. I många äventyr går det att rensa bort mycket utan att spelbarheten går förlorad.
Det du beskriver är inte ett äventyr, utan ett dåligt skrivet äventyr. Miljöbeskrivningar, platser i staden, grupper och rum är inte automatiskt dökött. Jag antog att det var någonting specifikt i äventyr i allmänhet som du tyckte var onödigt, när det tydligen bara handlade om att det finns dåliga delar i dåliga äventyr.
Ja, så kan det säkert vara. Jag tror att den sortens detaljer lätt infinner sig när den som skriver har mer eller mindre skönlitterära ambitioner. Är det välskrivet kan det förstås vara kul att läsa, men inte nödvändigtvis enkelt att använda i spel…
Jag skrev inte att miljöbeskrivningar, platser, grupper och rum automatiskt är dökött. Men de kan vara det och är i mina ögon alldeles för ofta det.
En sak som skulle kunna vara "dökött" är allt som inte kommer ut i spel, om äventyret inte är designat för att spela flera gånger med nya upplevelser (vilket det aldrig är).
Absolut. Men personligen tänker jag mig att den spelbara informationsstrukturen kan placeras i olika ramar där äventyret bara är en av många möjliga ramar. Jag tror att det finns mycket kvar att upptäcka.
Jag tror definitivt att olika typer produkter kan komplettera varandra på sätt som få eller ingen har tänkt på. Både splatbooks och bestiarier är produkttyper som det går att göra mycket nytt med.
Så kan det ju vara. Personligen, när jag både läser och skriver äventyr, tycker jag dock det är en svår balansgång, speciellt om vi rör oss kring större platser/sammanhang. Det går ju inte att veta vad spelgruppen kommer att göra bruk av, så tar man bort allt som inte är 100% essentiellt så blir det snabbt väldigt avskalat. Behöver man liksom namnge personal på godset? Tja, de flesta grupper kommer nog prata med dem så då kan det vara rimligt, men säg att 1/3-del struntar i det eller tycker att sådant kan SL improvisera. Då blir det ju dökött för dem. Det ganska svårt att göra "rätt".
Aha! Jag vet! Man kan att rälsa äventyret stenhårt så att rollpersonerna ska gå igenom varje punkt och uppleva allt innehåll!
Med detta i åtanke är då äventyren felskrivna. Säg exempelvis att äventyret promptar spelledaren till att lämna ut tio ledtrådar under första timmen av spelande medan rollpersonerna rör sig i en stad. Hur dom får ledtrådarna spelar ingen roll, men ledtrådarna ska förmedlas till rollpersonerna under spelets första timme. Jämför detta med att behöva gå till person X för att få en ledtråd till person Y för att få reda på information Z. Jag motsätter mig även premisser som 3 Clue Design (tre vägar till samma plats) - i värsta fall blir 66% av materialet "dökött". Med andra ord är det en väldigt ineffektiv äventyrsmakarpremiss.
Du sätter fingret på ett problem. Folk är så vana att äventyr funkar på ett visst sätt att det är svårt att gå ifrån det, för då kommer man ut i "ingenting" då det inte finns någon erfarenhet kring detta. Precis som rollspel är uppbyggda kring belöningssystem (ex. lyckade slag, gestalta för XP) och om man försöker designa utan belöningssystemen går det inte, för man kastas ut i "ingenting" - erfarenheten finns inte.Aha! Jag vet! Man kan att rälsa äventyret stenhårt så att rollpersonerna ska gå igenom varje punkt och uppleva allt innehåll!
Mycket speldesign är ju reduktionistisk och derivativ. En kombination som är högst olycklig.