Äventyr den bästa rollspelstexten

[God45]

Det här tror jag är det absolut vanligaste, och på närmast alla tänkbara sätt även det bästa.

Tanken på att någon skulle skriva ett äventyr de inte vill skriva är så skum. Liksom, gör du det för pengar? Vet du hur mycket mer man kan tjäna på att skriva fetisch erotika?!

 

[Mogger]

Inget av mina inlägg i den här tråden har handlat om Ereb Altor. Jag har knappt ens haft Drakar och Demoner i tankarna. Och särskilt då inte den nya versionen av spelet, som jag aldrig har läst.

Det var inte heller så jag uppfattade det. Lyfte endast fram som exempel.

 

[Svarte Faraonen]

The Orc and the Pie

Rälsat att anta att man måste döda orchen för att äta pajen.

 

[Genesis]

Ja det gör du. Vad jag säger är ju att spela utan färdig plot, utan färdigt äventyr, oavsett hur det går till (full on impro, preppar situation + plats + SLPs eller vad som helst med eller utan SL osv) inte innebär att man måste ha en viss skicklighet. Det är inte next level. Detta är något som återkommer på wrnu där äventyr blir nybörjarens stödhjul. Det jag säger är att det väl snarare är rätt olika aktiviteter, om det sen är yttelrigheter på olika skalor eller kvalitativt annorlunda aktiviteter kan vi debattera kring, men tycker inte man ska låsa ner det ena till att vara något som kräver en viss skicklighet för att genomföra. Det handlar bara om var peppen kring aktiven hittas och hur man får till det. Oavsett om man är amatör eller virtuos. Så självklart kan man levla upp en herrans massa i hur man spelar rollspel på en herrans massa vis. Det var inte något jag protesterade kring öht. Det ser jag som självklart givet.

Det här är väldigt sant! Sätt mig vid ett spelbord utan några förberedelser, utan regler, utan rollpersoner och utan prepp, så kan vi börja spela. Det tycker jag är enkelt. Jag kan fokusera helt på berättelsen, skapa utmaningar, leka med etableringar, använda en massa tekniker och färdigheter jag lärt mig under åren. Men när jag försökte spelleda Apocalypse World var det jättesvårt! Plötsligt fanns det en massa drag och fronter och annat. Det räckte inte att ha koll på berättelsen, utan det blev en massa annan information utöver det. Jag förväntades också lägga ned en massa tid utanför spelmötena, vilket jag ofelbart antingen glömde eller gjorde fem minuter innan jag skulle iväg, och den här preppen som jag inte riktigt förstod vad den var bra för blev inte gjord och det stressade mig ännu mer.

Så när folk säger att Apocalypse World är nybörjarvänligt är min spontana reaktion att bli förbluffad. Nybörjarvänligt?! Jag har spelat rollspel i 30 år och jag får fan panikångest över att försöka mig på det. Men det är ju för att jag inte har de vanor och färdigheter som krävs, och de färdigheter jag är van vid att använda fungerar inte i ett preppstyrt spel.

Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att försöka spelleda @kranks älskling Tatters of the King. Jag skulle få informationsöverbelastning, skumma igenom det hela och ha dålig koll, bläddra en massa under spel eller improvisera saker som sedan visar sig inte stämma med kampanjmaterialet, missa att presentera viktiga ledtrådar, tröttna när spelarna diskuterar med varandra, allmänt känna att det här går skit och sätta mig i fosterställning i ett hörn.

EDIT: För att vara tydlig: Den som är van vid att ha stöd av prepp och färdiga äventyr finner såklart istället det enkelt, och fri improvisation svårt.

 

[Oscar Silferstjerna]

Tanken på att någon skulle skriva ett äventyr de inte vill skriva är så skum. Liksom, gör du det för pengar? Vet du hur mycket mer man kan tjäna på att skriva fetisch erotika?!

Kanske inte i första hand för att tjäna pengar, men åtminstone emellanåt för att någon obetänksamt har tackat ja till en förfrågan? Marknaden för just fetisch erotika vet jag ingenting om, men en kompis till mig skrev (för kanske 20 år sedan) en del porrnoveller. Det var inte välavlönat.

 

[JohanL]

Så när folk säger att Apocalypse World är nybörjarvänligt är min spontana reaktion att bli förbluffad. Nybörjarvänligt?! Jag har spelat rollspel i 30 år och jag får fan panikångest över att försöka mig på det. Men det är ju för att jag inte har de vanor och färdigheter som krävs, och de färdigheter jag är van vid att använda fungerar inte i ett preppstyrt spel.

Just det där är väl inte så konstigt? Det är mycket lättare att lära någon något om man inte först måste måste avlära denne saker.

 

[Genesis]

Just det där är väl inte så konstigt? Det är mycket lättare att lära någon något om man inte först måste måste avlära denne saker.

Nej, inte ett dugg konstigt.

 

[JohanL]

Nej, inte ett dugg konstigt.

Och då kan det vara nybörjarvänligt även om det inte är veteranvänligt?

 

[Quadrante]

Ser (färdiga) äventyr som att ta del av andras tankar. Att skriva att dela med sig av en idé.

 

[Zeedox]

Tråden och tråden. De allra flesta pratar om äventyr som något skrivet—kommersiellt, från konvent eller andra sammanhang, eller hemmasnickrat. Jag tror ju det också är en styrka i många lägen. Vi kan diskutera hur er grupp klarade av Mistaken Identity vs hur vår grupp gjorde det, och vi kan skratta åt scener, SLPs, etc. Vi kan berömma skribenten efteråt, för jeflar vilken smart plot twist det där var. (Intressant nog är det ju inte ovanligt att saker som uppkommer helt dynamiskt genom spel ändå tillskrivs äventyret, spelet, eller spelledaren.)

Med tanke på hur olika läsningar (positivt och negativt) som folk gör kring spels regler så skapar ju den typen av äventyr mycket tydligare gemensamma nämnare. Vi spelade DoD säger ju mindre än Vi spelade Svavelvinter; i alla fall för den som är insatt i det senare.

Ja! Verkligen! En gemensam kanon att prata om är guld, och något jag kan sakna som inte spelar färdigt så ofta. Du skriver ju själv om dina upplevelser med en bunt CoC-kampanjer här i tråden, tex. Det blir lite creddigt att kunna säga att man spelar den och den kampanjen så och så många gånger.

Vi människor brukar ju också vara lite självupptagna, så jag har märkt att folk hellre lyssnar på och pratar med andra som delar upplevelser från kampanjer de själv spelat, jämfört med någon som delar med sig av något totalt hemmaodlat. Och förstås, mindre cyniskt uttryckt är det förstås enklare att prata och vara nyfiken på något man själv har lite koll på.

 

[Bifur]

Apropå mängden text i äventyr. Den kan lika väl vara för kort som för lång. Kanske är för lång vanligare men det är inte i sig ett större principiellt problem.

Ett exempel från mitt senaste spelpass. Vi spelade en heist från samlingen Down Bad till Cy_borg. Mina spelare tog uppdraget, hittade en lösning som i princip kringgick hela premissen, genomförde den och sen var det slut. Vi hade kul men det hela var ganska ospännande och gav kanske inte den typ av nerv som man vill ha ut av det spelet. Nu blev det så och jag skulle aldrig ta ifrån spelarna agensen vid bordet, så det är inte det. Delar av utfallet kan handla om att jag har för dåligt grepp om settingen och, utan att gå in på detaljer, säger ja till för mycket. Men en annan del handlar också om, kan jag se i efterhand, att äventyret är för kortfattat. Det är tydligt från SLP och beskrivningar vad det sätter upp för, men texten ramar inte in det tillräckligt väl för att SL ska kunna se hur RPna bäst leds in i det, även om man helt klart kan hamna rätt ändå. Här tror jag mer text och snävare begränsningar hade gjort det mer träffsäkert.

 

[Genesis]

Och då kan det vara nybörjarvänligt även om det inte är veteranvänligt?

Självklart! Apocalypse World är rimligen ett nybörjarvänligt rollspel, åtminstone för många nybörjare. Precis som improviserad friform också är nybörjarvänligt. Det var lite min poäng.

 

[JohanL]

Självklart! Apocalypse World är rimligen ett nybörjarvänligt rollspel, åtminstone för många nybörjare. Precis som improviserad friform också är nybörjarvänligt. Det var lite min poäng.

Ah, jag läste dig som att du inte tyckte att det var det utifrån att det inte funkar för dig, som ändå är mycket vanare.

 

[Genesis]

Ah, jag läste dig som att du inte tyckte att det var det utifrån att det inte funkar för dig, som ändå är mycket vanare.

Jag uttryckte mig nog lite klumpigt. Min spontana reaktion är att det inte kan vara nybörjarvänligt, eftersom jag själv tycker att det är svårt. Men när jag tänker på det mer logiskt så inser jag hur det kommer sig, och förstår att det kan funka för nybörjare trots att det inte funkar för mig.

 

[entomophobiac]

Jag uttryckte mig nog lite klumpigt. Min spontana reaktion är att det inte kan vara nybörjarvänligt, eftersom jag själv tycker att det är svårt. Men när jag tänker på det mer logiskt så inser jag hur det kommer sig, och förstår att det kan funka för nybörjare trots att det inte funkar för mig.

Det som gör att åtminstone jag ser det som nybörjarvänligt är väl att det faktiskt förklarar hur spelet går till i sin helhet. Många spel med spelledare viftar ju bort rollen utan någon närmare förklaring eller sätter upp spelledaren på en pedestal utan att gå in på varför. AW ger dig MC moves och fronter istället, som konkretiserar alltihop. Till trådens ämne är det ju rentav flera spel som aktivt undviker att förklara och istället föreslår att du köper äventyr eller tar upp en Dragon/Dungeon-prenumeration om du vill fatta.

Sen måste ju sägas att många av mina rollspelande vänner hatar just den grejen, för vafan jag vet väl hur en spelleder jävlaskitspel tror du jag är trög eller så banala saker behöver väl inte förklaras?!

 

[Sömniga Isaac]

Sen måste ju sägas att många av mina rollspelande vänner hatar just den grejen, för vafan jag vet väl hur en spelleder jävlaskitspel tror du jag är trög eller så banala saker behöver väl inte förklaras?!

Jag kan tänka mig på själv. Förr avskydde jag texter som handlade om spelledarens roll eller hur rollspel ska spelas. Sen insåg jag att jag hatar endast texterna av den typen om de är vaga och inte förklarar något nytt. Läser jag däremot ett sådant kapitel/stycke i ett rollspel som tydligt förklarar för mig hur rollerna fördelas och fungerar i spelet har jag inga problem med dem, då gillar jag dem, till och med älskar dem för spelet blir enklare att ta till sig.

 

[Bifur]

förklarar något nytt

Sidospår, men det är dock en hög ribba att lägga. För egen del tycker jag det räcker att de är bra och pedagogiska. Sen känner jag mig personligen sällan upplyst av dem, även när de är bra, men det är ju något annat.

 

[JohanL]

Jag kan tänka mig på själv. Förr avskydde jag texter som handlade om spelledarens roll eller hur rollspel ska spelas. Sen insåg jag att jag hatar endast texterna av den typen om de är vaga och inte förklarar något nytt. Läser jag däremot ett sådant kapitel/stycke i ett rollspel som tydligt förklarar för mig hur rollerna fördelas och fungerar i spelet har jag inga problem med dem, då gillar jag dem, till och med älskar dem för spelet blir enklare att ta till sig.

Bara de allra mest nybörjarinriktade spelen behöver ett ”vad är ett rollspel?”-avsnitt.

Men alla mår bra av ”vad är det här rollspelet?”

 

[Rickard]

Bara de allra mest nybörjarinriktade spelen behöver ett ”vad är ett rollspel?”-avsnitt.

Inga rollspel behöver "vad är rollspel". Det är en blindtarm som för länge sedan borde förpassats till glömska.

Rollspel borde däremot gå igenom hur man spelar just det spelet.

 

[entomophobiac]

Inga rollspel behöver "vad är rollspel". Det är en blindtarm som för länge sedan borde förpassats till glömska.

Rollspel borde däremot gå igenom hur man spelar just det spelet.

Jag hade gärna sett rollspel skrivas mer som brädspel, i alla fall i valda delar. Börja såhär. Spela såhär. Avrunda såhär.

Kanske det bästa av alla är Tenra Bansho Zero. Men är heller inte precis en lättsmält eller portabel bok utan två ganska omfattande och knasiga böcker.

Men de Forgeindiespel jag läst har ofta varit föredömliga här. Från Sorcerer till The Mountain Witch.