Nekromanti Äventyr eller kampanj?

[Nässe]

I de grupper jag spelar i är det självklart att man spelar kampanjer snarare än enskilda äventyr (två-fyra spelpass). Det sistnämnda är undantag man får nöja sig med i brist på annat. Hur ser det ut för er när ni kör köpta produkter?

 

[Paco]

Kampanj.

 

[luddwig]

I min grupp är det oftast jag som spelleder. Då blir det hemmabyggda kampanjer och enstaka köpta äventyr. Ibland gästar dock tidigare forumiten Nightowl (jag har för mig att det var så han kallade sig) som spelledare. Då har det blivit kampanjer som blandar egna påhitt och köpta moduler, med lite mer av det senare.

 

[ÅkeZorkh]

Hembakad kampanj, i princip undantagslöst.

 

[krank]

Jag har nästan inte kört några köpta produkter genom större delen av min karriär som rollspelare, men i allmänhet har kampanjer varit det vi strävat efter. Med åren har det blivit svårare att få till, så enskilda äventyr i olika spel har blivit vanligare. Jag har mindre tid att spela rollspel, och mindre ork som spelledare så de senaste åren har jag mest spellett samma köpekampanj i olika grupper... =)

 

[DeBracy]

Aldrig spellett någon köpt kampanj (närmaste jag kommit är att använda en serie äventyrsfrön från en monsterbok), spellett något enstaka köpt äventyr.

Spelade första äventyret i första boken av Mutant:UA-kampanjen för en massa år sen, och spelar i en grupp som ger sig på en ombakad version av Enemy Within nu. Det är väl ungefär min erfarenhet av köpekampanjer. Spelat fler köpeäventyr, men de har aldrig varit någon grundsten i mitt spelande.

 

[afUttermark]

Alltid kampanj, det kanske inte blir mer än två spelmöten(som måns star wars kampanj) men äventyr är svårt att engagera sig i. eftersom jag spelar sällan nuförtiden behöver jag ett kampanjupplägg så jag kan fantisera om hur det ska gå även när jag inte spelar

 

[Bifur]

Oftast kampanj och ofta köpe. Lika vanligt är ett eget bygge med köpta äventyr som grund. Mindre vanligt med egenskrivna men de förekommer. Enstaka äventyr är ovanligt.

Sen är det ju frågan var ens "kampanjgräns" går. Vi spelar Vildhjärta som just enstaka äventyr nu. Gissar på att den landar på runt 10 spelmöten till slut (vi har ett lågt tempo, började i maj...) för att sen inte spela i den settingen mer. För vissa är det en kampanj men det är ju bara ett äventyr i grunden.

 

[Rangertheman]

Sedan jag hittade hem till rollspelshobbyn för några år sedan har det i huvudsak varit Törnetronenkampanjen som jag både spelleder och spelar. Övriga Symbaroum-äventyr har sprängts in i kampanjen. Sedan har vi även kört en del one shots, med andra rollspel.

 

[Swedish Chef]

Vi har väl kört både och faktiskt. Har spelat mycket köpta äventyr senaste åren då det brister i tid för många spelledarna. Sen improviserar vi nog allihop (är tre spelledare i som roterar) och följer inte saker slaviskt. I år har vi kört Emisarien som försvann, Kör Darkening of Mirkwwod nu.

Föredrar nog kampanjer vid hemma spel, sen tycker jag de flesta köpekampanjer är för styrda, så jag bygger alltid om dem.

 

[Henke]

Skulle säga att intresset och ambitionen ligger i kampanjer där rollpersoner får chans att utvecklas, antagonister återkomma och eventuell metaplott långsamt få utveckla sig till något storslaget.

Verkligheten är för närvarande en annan.

Från att t.ex. ha spelat Konfluxsviten nästan varje vecka strax innan man fick barn så spelar vi i nuläget 2-3 ggr per år. Att försöka ta sig igenom en kampanj i den takten är smått lönlöst.

Diskussionen är faktiskt högaktuell då vi planerar att försöka träffas och spela 1-2 ggr (!) under julledigheten och har precis idag börjat diskuterat vad vi skall spela. En i sällskapet har kört Mask of Nyarlathotep för oss andra någon gång om året. Även om kampanjen är kul att spela så hinner man glömma bort alla för kampanjen livsviktiga trådar mellan gångerna. Eftersom vi dessutom kör klassisk CoC BRP så skall det slås väldigt massa tärning och diskussionerna kring vad man skall göra härnäst upptar alltför stor del av speltiden. På samma sätt kryper vi nu mot sista delen i Konfluxsviten, men även den känns för omfattande för att dra igång i det här tempot.

Jag försöker istället vara pragmatisk och antingen spela något oneshot (t.ex. La Cena eller Oakwood Heights till KULT) där karaktärerna är färdigskapade. Ett oneshot där man ändå får skapa egna karaktärer (t.ex. Screams of the children till Cthulhu Dark, Det Döende Skeppet till Coriolis, en äventyrsplats till Forbidden Lands eller en zonsektor till Mutant År Noll) eller köra något som varken kräver spelledare eller förberedelse (t.ex. Fiasco, Secret Hitler, Witch - The Road to Lindisfarne eller Polaris).

(Sen skulle jag gärna spela klart Tsarens röst till Oktoberlandet, men tyvärr kunde inte en av de tidigare spelarna vara med).

 

[Paal]

I ungdomen var det mest hemmaskrivna/improviserade kampanjer med något insprängt köpeäventyr.

Sedan rebooten i vuxen ålder har det mest blivit köpta kampanjer med lite inströsslade mindre äventyr, både egenpåhittade och köpta.

Men ambitionen är nästan alltid någon slags kampanjspel. Dock är det ju kul att testa på nya spel med kortare äventyr.