Nekromanti Äventyr i krigsmiljö

[Krille]

• Action-biten blir underordnad. Det viktigaste är inte att genomföra uppdrag eller skjuta med coola vapen. Sånt hamnar i bakgrunden. Det är viktigare att uppleva kamratskapet i fält/sorgen över döda kamrater eller anhöriga/ångest över anhöriga som är ute i fält et cetera. I och med att de fysiska begränsingarna inte längre är viktiga kan man koncentrera sig på en mer social/mental frihet istället.
• Vem faen bryr sig om man inte får göra vad man vill? Rollpersonerna är jägarsoldater med specialuppdrag och relativt stor frihet att lösa dessa. Något annat förväntas man inte göra.
• Rollpersonerna förväntas vara hemliga agenter eller motståndsrörelser. De får göra ungefär vad de vill, men gör de det för tydligt så får de uppmärksamheten mot sig.

 

[Troberg]

Utan att bemöta dina specifika frågor så ska jag nämna några settings som jag tror funkar.

Motståndsrörelse, i stil med Hemliga Armen.

Kommandouppdrag, i stil med Örnnästet eller Kanonerna på Navarone.

Spionuppdrag. Ta reda på något, förstör något, värva någon, transportera information. Stjäla fiendens nya pulsjetkonstruktion. I stil med A man called Intrepid.

Uppdrag går snett, långt bakom fiendelinjer, utföra uppdraget trots allt och ta sig hem.

Flykt från krigsfångläger. Graet escape, Logans heroes.

Avkrokskrig. Spelarna sitter på någon oviktig ö/oas långt från alla viktiga stridigheter. De har begränsade resurser (ett flygplan, en torpedbåt och en handfull infanterister eller liknande) när fienden dyker upp. Som den där ökenkrigsfilmen med Belushi.

Organisera motstånd i område som ännu inte är med i kriget på allvar. Lawrence of Arabia.

Löpande motstånd i belägringssituation med svåra förhållanden. Enemy at the gates.

Förföljd minoritet (judar, fantasyraser etc) under svåra förhållanden. Schindlers list, Escape from Sobibor.

Uppstädning och ordningshållning efter kriget slut eller i krigets slutskede. Europa.

Strandad av krigets vindar. Efter skeppsbrott/nedskjutning strandar de på en ö. Detsamma gör några fiender. Slåss man eller samarbetar? Hur reagerar man när räddningen kommer och är från andra sidan? Är kriget slut? Enemy mine.

Krigets fasor. Karaktärerna är mitt i hetluften, får idiotiska order uppifrån, kaos, bomber, död. Band of Brothers.

Barnvarianten. Fluffiga rosa kaniner som kommer på att det är bättre att vara kompisar än att bråka och bjuder varandra på saft och glass i stället.


Filmer jag tror funkar sämre som tema är filmer som Das Boot, Memphis Belle, Aces High, Blue Max. De skulle bli svårspelade ångestuppdrag med ångest mellan. Kanske något för Ymir, men knappast vad Krille är ute efter.

 

[Rising]

Personligen tycker jag militärer generellt sett är ganska värdelösa att gestalta i rollspel, eftersom hela grejen med dem är att de inte skall vara unika individer med personliga målsättningar och med karaktäristiska särdrag. De skall lyda order och tränga undan sin personlighet så långt det går.

Så egentligen ser jag krig som en perfekt situation för rent taktikspel. Man bör tänka så prestationsmässigt som möjligt.

Om man ändå skall göra rollspel av det så kan man antingen:

1. Fokusera på andra sidor av kriget. Desillusion. Förmodligen vanligast i Vietnamskildringar, där spelsessionerna sällan handlar om militära aktioner utan istället inriktar sig på krigets vansinne, med situationer som vi känner till från filmer såsom Deer Hunter, Apocalysm Now och Plutonen. Där är de "goda" faktiskt dåliga militärer. Dåliga, för att de ännu känner medlidande och alienation.

Den lösningen är nog inte så aktuell i ditt fall.

2. Separera "roll" och "spel"-bitarna. När man krigar är man en militär och mellan uppdragen så kan man vara en person. Den lösningen tror jag kommer passa bäst för dig. Jag tänker det lite som Wings eller Wing Commander fast med fullständiga rollspelsmöjligheter mellan uppdragen. Det blir nog rätt likt ett strategiskt rpg. Det gick någon serie om piloter på SVT för länge sedan som jag inte kommer ihåg namnet på, men som var grym. Mycket drama och förvecklingar mellan uppdragen, medan det var rätt så okonstlad action under dem.

---

Jag vet inte. Jag tror dock att man skall tänka som om man gjorde ett grottactionspel. Själva kriget måste först och främst bli spelmässigt intressant om rollpersonerna ska förväntas följa orders.

Då kan man använda alla spelmekanismer för att fullfölja ordern så bra som möjligt efter förmåga, och behöver inte känna sig så maktlös bara för att någon annan bestämmer vad det är man skall göra.

/Rising

 

[TomasHVM]

"Rising" skrev om soldater:
... att de inte skall vara unika individer med personliga målsättningar och med karaktäristiska särdrag.

Les "Vinterkrigen" av Vainö Linna. Svært bra skildring av folk i krig.

Problemet med å gjøre et krigsrollespill er at krig er et alvorlig tema. Enten gjør man det alvorlig, og da må man ha respekt, kunnskap og vilje til å gjøre det bra. Eller så gjør man det humoristisk, og da må man ha respekt, kunnskap og vilje til å skape sviende humor.

Spillskapere er dilettanter, og ikke modne for slike oppgaver.

 

[wilper]

Vad gäller avknoppningsproblemet så känns det som en utmärkt miljö att spela trupp-rollspel (eller vad katten ars magicas "troupe" blir på svenska).

När vi spelade Gear Krieg så hade vi två rollpersoner var, en i bataljonsstaben och en menig eller ett underbefäl. Staben hittade på olika uppgifter och sedan fick den andra uppsättningen rollpersoner pyssla med det.

Krigsspelet Twilight 2000 funkar ju bra med klassiska spelgrupper, eftersom kriget kom av sig med folk överrallt. I WW2-miljö så kan man kanske tänka sig liknande äventyr med mindre enheter som blivit avskärmade från huvudstyrkan, som i den utmärkta filmen Iron Cross tex.

 

[TomasHVM]

Re: Konsentrasjonsleire er krigsmiljøer

"Krille" skrev en del gode funderinger om krig og rollespill, men deriblant kommer også dette:
Rollspelare har ofta svårt med hierarki.

Er ikke enig. Dette er en myte. Rollespillere er svært hierarkiske, men de foretrekker skjulte og uformelle hierarkier, og de dyrker dem med despotisk engasjement.

Mange rollespillere har ofte problemer med formelle autoriteter, og dette har nok å gjøre med at mange av dem rett og slett er tenåringer, ungdom i opposisjon til foreldre og myndigheter og dobbelmoral og alt som er galt i verden (alt).

Dette blir ofte et problem i rollespill der spillederen (faktisk en formell autoritet) helst bare vil være kamerat, og lede så lite som mulig. Om en slik spilleder prøver å gestalte reelle in-game autoriteter, blir han lett for svak og får et opprør på nakken (rollene opponerer tilsynelatende mot sersjanten, men egentlig er det spillerne som opponerer mot en svak spilleder).

På den annen side, når folk som meg (som elsker å være autoritær) gestalter sersjanter med absolutt autoritet, da blir det sjelden problemer...

- fordi spillerne VET at jeg kapper hodet av rollen til den første som prøver å protestere. Selv tenåringer på spillkongresser, som aldri har spilt med meg før, VET dette instinktivt, og følger ordre. Faktisk!

Nok om det.

Jeg ser gjerne et krigsrollespill, men jeg har liten tro på at det kan gjøres bra. For det første tror jeg spillskaperen må være svært dyktig og klok for å gjøre det til noe annet enn en smakløs voldsorgie. For det andre tror jeg dagens rollespillere stort sett vil gjøre det til en smakløs voldsorgie uansett. For det tredje tror jeg ikke dagens rollespillere vil være interessert dersom de får mistanker om at det kan være seriøst og "vanskelig". For det fjerde tror jeg at en humoristisk løsning må ha brodd, og en brodd fjerner interessen blant spillere med "underholdning" som eneste gyldige prinsipp!

Ble jeg for negativ nå? Muligens... men jeg er ikke sikker.

På den annen side kan jeg godt tenke meg et krigsrollespill der nazistene i andre verdenskrig tar levende og intelligente kosedyr til fange, og internerer dem i konsentrasjonsleire der de blir forsket på og gasset ihjel. Hvorfor ikke la spillerne være en familie med slike dyr, som blir fanget og ført til nact und nebel-leirene, der de blir utsatt for alle mulige "eksperimenter". Selve spillet kan handle om hvordan de klarer seg i leiren. Kamp om mat Unngå gassing Unngå de mest brutale vokterne Opptre for nazi-offiserer (gjerne i klovnenumre og "boksekamper") Se venner og familie dø Holde motet oppe

Kunne bli en bra kampanje...

 

[Man Mountainman]

Nitpick now

Apocalysm Now

Spelat för mycket CCC?

Apocalypse now heter det förstås

 

[Krille]

Re: Konsentrasjonsleire er krigsmiljøer

Bra replik och intressanta åsikter. Naturligtvis så skiljer sig våra uppfattningar om hierarki i en del detaljer, men du har rätt i väldigt mycket. Just konflikten mellan spelledarpersonens potentiella auktoritet och spelarens kamratskap med övriga spelare är intressant och bör tas upp.

" Hvorfor ikke la spillerne være en familie med slike dyr, som blir fanget og ført til nact und nebel-leirene, der de blir utsatt for alle mulige "eksperimenter"."

Förutom att jag personligen inte skulle uppskatta att vare sig spela, spelleda eller skapa ett sådant scenario så anser jag personligen att det är för tunt för att skapa ett helt rollspel om. Gärna (fel ordval i sammanhanget) ett äventyrsuppslag, scenario eller kampanj, men inte ett helt rollspel.

Sen, i just det här fallet som jag tänker mig, så faller ämnet dessutom utanför konceptet som jag tänker mig. Vad jag är ute efter är ett slags matiné-rollspel, inte ett ockupationsdrama eller koncentrationslägerdrama. Sådana kan säkert vara intressanta om man är lagd åt det hållet, men jag är det inte.

 

[Rising]

Re: Nitpick now

"Apocalypse now heter det förstås "

Hä hä, jag läste om den meningen säkert tjugo gånger och visste att det var något fel, men hittade aldrig vad det var... Skyller på trötthet och motvind efter att ha druckit upp alla födelsedagspresenter och spelat ohälsosamma mängder zookeeper.

/Rizzzling
har bara fått 14.230 som mest

 

[Nightowl]

En glad apocalypso om våren! [ANT]

ANT = Asberusad Nazistisk Tubaist

Grattis, Rising...

 

[walium]

Walium virrar

Skulle jag rollspela i krigsmiljö så skulle jag nog satsa på att ha kriget som en bakgrund och inte som något som spelarna befinner sig mitt inne i. Min personliga erfarenhet är att det är synnerligen svårt att få spelarna att förstå att livet i armén inte liknar det fria äventyrarliv som de är vana vid. Om de fattar hur det funkar beror det ofta på att de själva har gjort lumpen och då brukar de nästan vara för insatta. Att ha kriget som ett överhängande hot eller äventyra i krigets närhet tycker jag är både lättare och roligare. Rollpersonerna kan till exempel vara omoraliska affärsmän som slår mynt av kriget, idealistiska sympatisörer med någon stridande part eller inhyrda legoknektar som får något uppdrag inne i krigszonen.

Med det sagt så har jag några tips om man vill köra lite mer klassiskt matinéspel i samband med ett krig.

- Den stora flykten
Spelarna har blivit tillfångatagna och måste fly ur ett fångläger. Gott om utrymme för smarta lösningar och rollspelande. Ett alternativ kan vara att de får i uppdrag att befria någon ledande person som en vetenskapsman (Albrecht Einschwein den briljante forskaren som även råkar vara en judisk gris om vi tänker Västmark), ett högre befäl eller en ledande motståndsman.

- Aktion i fiendeland
En klassiker. En liten grupp hårdingar får i uppdrag att spränga en damm, stjäla några ritningar, sabotera V2-raketer eller något liknande. Uppdraget innebär alltid att man måste ta sig djupt in på fiendens territorium antingen genom förklädnader eller genom tyst smygande.

- Det ädla kriget
Passar kanske bäst i ett krig där teknologin och mentaliteten är på förstavärldskrigetnivå. Rollpersonerna är flygaräss, och gärna aristokrater ifrån gamla militärsläkter som duellerar med fienden som kanske är gamla vänner till dem. Champagnefrukostar och uppgörelser i grynningen. Må bäste man vinna!

Det är väl allt som jag kan kläcka ur mig för tillfället.

 

[Krille]

Krille klurar

"Med det sagt så har jag några tips om man vill köra lite mer klassiskt matinéspel i samband med ett krig." [snippeti]

Tja, de var ju klassiska, som sagt. Dessutom var de mer kampanjuppslag eller kampanjriktlinjer. Det känns dock som att det är fel väg att gå - allt man gör då är att låsa rollpersonsmöjligheterna vid en viss sorts kampanjer och äventyr.

Kanske det är dags att utmana själva rollspelsformen istället för kampanjerna? Det blir ju svårt att spela helt vanliga frontsoldater i armén inte passar som rollpersoner i konventionellt rollspelande. Svaren hittills har mest rört rollpersonerna eller kampanjerna i vilka rollpersonerna rör sig. Men det kanske är dags att vända huvudet nittio grader mot verkligheten istället, och spela okonventionellt rollspel istället.

Wilper kom med en intressant idé - istället för att skapa en rollperson så gör man flera. Säg att vi spelar i en jaktdivision. Istället för att alla fem spelare gör varsin jaktpilot (som har snarlika uppgifter och egentligen inte tillför något till gruppen), så gör alla spelare flera rollpersoner. En spelare skulle kunna göra en jaktpilot, en mekaniker, och en stabsofficer. En annan spelare gör en annan jaktpilot, en vaktsoldat och en av lottorna som serverar krubb. En tredje gör en av flickorna på puben, en kryptooperatör och en sjukvårdare. Och så vidare. När som helst under spelmötet så byter man till den rollperson som kan agera i den givna situationen som utspelas just nu.

Jag lockas rätt mycket av idén. Förutom att det ger spelare saker att göra hela tiden, så kan de dessutom angripa ett givet problem från flera håll. Får divisionen ont om bränsle så får piloterna helt enkelt flyga mer ekonomiskt, man måste jobba mot flygkommandot för att försöka få ner stationen på prioritetslistan så att de skickas upp endast om de behövs, samtidigt som staben får ta hand om det rent logistiska om att få bränsle... och naturligtvis verkar det som att en tysk spion härjar i trakterna, så vaktsoldaten och underrättelseofficeren måste genomföra lite spaning...

Mmm. Den idén gillade jag! Det känns som att det är den givna lösningen på ungefär alla problem.

 

[PAX]

Kopiera mera...

Eftersom det är matinékänslan du är ute efter så varför inte kopiera utan större eftertanke. Inspirationen får komma från filmer som:

Örnen har landat
Tolv Fördömda Män
Örnnästet
Kanonerna på Navaronne
Saving Private Ryan
Attackstyrka Z
Självmordspatrullen
De vilda gässen
Apocalypse Now
Under Siege
Plutonen
Rambo
Windtalkers
mfl...

Alla dessa utspelar sig i krig där kriget är en miljö i bakgrunden. Det mer centrala är ett specialuppdrag som ligger utanför ramarna av kriget och passar därför mycket bättre för en rollspelsgrupp samt att det är väl det som spelarna också är intresserade av att spela.

Gäller bara sen att konvertera alla dessa källor till roliga äventyr och med tanke på att du ska använda dig av Västmark så har du ju redan tagit udden av det seriösa i världskriget men det gör inte spelet mindre kul att spela. Skulle jag spela den variant du skriver om så hade det varit mest kul om man efterliknade alla de filmer jag listade.

Vi själva ska snart starta en löst hållen kampanj som en av mina kompisar kommer att hålla i. Dels för att testa regler men också för att få lite variation i spelandet. Kampanjen har legat på is ett tag. Reglerna kommer nu att vara mer dödliga än vad vi normalt använder och varje spelare gör flera rollpersoner från början som kan ingå i ett och samma kompani. Därmed är det snabbt och lätt att introducera nya rollpersoner om spelarens nuvarande rollperson dör eller blir allvarligt skadad.

 

[Man Mountainman]

Re: Nitpick now

spelat ohälsosamma mängder zookeeper.

Gahhh! Ditt monster! Jag förlåter dig aldrig!

11.120

 

[Krille]

Re: Krille klurar

"En annan spelare gör en annan jaktpilot, en vaktsoldat och en av lottorna som serverar krubb. En tredje gör en av flickorna på puben, en kryptooperatör och en sjukvårdare. Och så vidare. När som helst under spelmötet så byter man till den rollperson som kan agera i den givna situationen som utspelas just nu."

Man skulle kunna expandera det: vem som helst kan när som helst göra en ny rollperson som passar in i den givna situationen. Spelet innehåller ett antal arketyper (motsv de som finns i Star Wars; i det här sammanhanget till exempel "Grön stridspilot", "Luttrad pansarofficer", "Uttråkad flyglotta", "Vacker pubflicka", "Oppositionell intellektuell", "Inkallad fabriksarbetare" eller något i den stilen) som gör det enkelt att skapa en rollperson. Möjligheten finns fortfarande att skapa en egen ny arketyp.

Om en vänligt sinnad spelledarperson behövs i ett sammanhang som kan pågå en stund så kan alltid en spelare begära att ta rollen. Spelledaren kan givetvis neka om han har egna planer (gäller ofta viktigare spelledarpersoner), men kan lika gärna gå med på det (gäller oftast oviktiga men potentiellt viktiga spelledarpersoner). Spelaren kan också skapa en ny rollperson om han misstänker att sammanhanget inte kan låta hans nuvarande rollpersoner kommer in i ståryn under lång tid framöver.

En obligatorisk sak som varje rollperson måste ha är en "krok" (story hook, vadfaen nu det blir på svenska), eller helt enkelt ett sätt att få in rollpersonen i sammanhanget. Till exempel skulle två spelares rollpersoner, säg rotebefel Tiufi Sivasdatter och flight lieutenant Sandy Johnson, ha blivit nerskjutna över Frankrike, tillfångatagna och skickade till krigsfångeläger. En tredje spelare känner att han befinner sig utanför alla tillgängliga sammanhang och kommer så förbli under ett tag, så han tar arketypen Luttrad pansarofficer och plockar "gemensam bakgrund" som krok. När Sivasdatter och Johnsson blivit inknuffade innanför taggtråden och modstulet och förvirrat ser sig omkring så hörs plötsligt en röst nånstans bland övriga krigsfångar: "Sandy? Sandy Johnsson? Blimey, I haven't seen you in ages! Say, who's the fox?" - varvid det visar sig att lieutenant Tom Cullen från granngården, som blev inringad i Belgien och fångad av tyskarna under den oerhört snabba erövringen av Västeuropa under våren, också sitter som krigsfånge i samma läger.

En variant skulle kunna vara att ha två sorters rollpersoner: huvudpersoner och "supporting cast". Huvudpersoner är sådana som man hoppas ska kunna ha med från början till slut, medan "supporting cast" är sådana som man fyller ut tiden med.

Ett litet problem skulle kunna erfarenhet, men om den byggs som ett rent erfarenhets- och inlärningssystem (och inte ett prestations- eller motivationssystem) så torde det inte vara några problem.

 

[Nightowl]

Re: Krille klurar

En variant skulle kunna vara att ha två sorters rollpersoner: huvudpersoner och "supporting cast". Huvudpersoner är sådana som man hoppas ska kunna ha med från början till slut, medan "supporting cast" är sådana som man fyller ut tiden med.

Har du studerat Forgotten Futures (finns som shareware) av Marcus Rowland? En av hans moduler handlar om viktorianska melodramer, och där föreslås att spelarna spelar alla statistroller, så att det inte FINNS några SLP. Det är kanske överdrivet jobbigt, men just den modulen innehåller myckna matnyttiga funderingar om att spränga de vanliga gränserna för vad en rollperson är.

Ett par polare funderade länge och väl på en relationsmelodram som utspelas på en RAF-bas under andra världskriget; man har flyguppdrag, men det är bombningar som man inte nödvändigtvis rollspelar i detalj ens. Kasernlivet är det viktiga.

Erik

 

[Krille]

Re: Krille klurar

"Har du studerat Forgotten Futures (finns som shareware) av Marcus Rowland?"

Nepp.

"Ett par polare funderade länge och väl på en relationsmelodram som utspelas på en RAF-bas under andra världskriget; man har flyguppdrag, men det är bombningar som man inte nödvändigtvis rollspelar i detalj ens. Kasernlivet är det viktiga."

Enda problemet med den varianten (jag har funderat på den) är att det är ju ball att flyga, juh!

Fast, nånstans i mina feberyror (eller bara yror, för febrig är jag inte) så funderade jag på att lägga in lite klur från Emmerdale: The Eternal i soppan också. Vad var det den där bombarsåpan hette, nu igen?

 

[Hybris]

Det kan ofta vara ganska intressant att ha "flashbacks" där karaktärerna spelar händelser som redan har hänt men ändå påverkar historien.

- En ny soldat i gruppen visar sig vara den som en av karaktärerna mötte i 1937 års rodd mellan Oxford och Cambridge. Beroende på hur loppet slutar i flashbacken, påverkas karaktärens och slp:ns beteende i "nutiden"

- Hur gick daten med flickan som nu kommer som lotta? Ett hatfullt ex eller en gammal romans som blommar upp igen?

- Överlevde den sårade soldaten man vårdade, vars bror nu kommer till basen? Kommer han att vara en skyldig ett liv eller hatar han dig?

Flashbacksen kan utvecklas till hela äventyr. Det svåra kan dock vara att få med hela gruppen i dessa om inte deras bakgrundshistorier tillåter det. tänk ifall de har mötts förut men inte kommer ihåg det. En fest eller en tävling kanske? Vem vet? De är dock användbara för att ta ut karaktärerna ur kriget ibland och få in mycket rollspel om man finner det svårt att få fram i en krigskampanj.

 

[thark]

Re: Äventyr i krigsmiljö (fast inte)

Det där är faktiskt en såpass intressant ide att jag skulle kunna tänka mig att bygga en hel kampanj runt konceptet med en krigsmiljö som ramhandling för flashbacks till olika perioder under tidigare fredstid. Det påminner lite om en kampanj jag läste om på rgfa; en Call of Cthulhu-kampanj där rollpersonerna skapades som pensionerade gamlingar som tvingades ut på nya äventyr, vilka var konstruerade för att tidigt i handlingen ge upphov till ett "det här påminner mig om när..." och sen gick huvuddelen av speltiden åt åt en flashback till deras glansdags-äventyr.

Då är det förstås inte "äventyr i krigsmiljö" längre eftersom iden jag tänker mig använder krigsmiljö bara som en ram som poängterar något i det föregående. Dvs, det har inte så mycket med Krilles ide och tråden i övrigt att göra, men kan vara intressant ändå.

Sen gäller det förstås som du säger att man har rätt spelar, som kan klara av att göra något intressant av det (det är ju lite en speciell teknik att kunna spela ut en handling utan att "låsa" saker men samtidigt ha de detaljer på andra punkter som krävs för att skapa trovärdighet, kräver lite "fingertoppskänsla") och kunna ta vara på de friheter som finns istället för att stirra sig blinda på begränsningarna.

Men, jag är nog inte tillräckligt ambitiös för att genomföra det. Dessutom har jag inga bra ideer vad gäller närmare detaljer på lager för stunden. Ytterligare en vag kampanjide att lägga på hyllan bland de 200 (och det bara idag) andra med andra ord.