Nu har jag bara läst ett halvdussin av Howards Conan-bucker, men..
Hade sagt att en viktig grej är att det är rätt så low fantasy, och det återspeglar sig i utmaningar och motståndare.
Galenskap, kulter, tyranner och banditer är vanliga motståndare. Magi etc är ofta lite tvetydig: var det magi, eller var det bara droger, galenskap, eller suggestion? I de fall det finns föremål (skallar, juveler, etc) som verkar ha magiska krafter, är dessa ofta tvetydiga, och det är inte glasklart om offren är mer vidskepliga än egentligen direkt påverkade av magin. Med fingret på vågen lutar det nog åt att magi och gudar finns och gör aktiva insteg i världen, men det är inte så påtagligt att det är ovedersägligt. Det gör rätt mycket för stämningen, hade jag sagt - blir mer jordnära än mkt fantasy.
Det finns monster, men de är ofta degenererade djur, eller människor eller någon annan tidigare intelligent art - de är sällan rakt av magiska varelser, de klarar sig på fysikens lagar (i varje fall i en något lös tolkning av dessa). Dessa återkommande degenererade människor är väl en återspegling av den tidens rätt deprimerande rasistiska dumheter. Dessbättre har böckerna ändå mer att komma med än bara sånt.
Utmaningar är ofta enkla och handfasta - typ
* Conan är strandsatt och behöver ta sig genom länder fyllda med djungel/öken och fiender till nån plats där man hanka sig fram som hyrsvärd e.d.
* Conan hamnar på en piratbåt och utmanövrerar kaptenen när denne försöker döda honom, och tar över båten och leder piraterna på plundringståg
* Conan har supit bort alla pengar och hamnar på ett värdshus där man offrar gäster som inte är från stan till onda gudar
* Conan är fången hos nån ond bandit / rövarbaron som plågar honom och lämnar honom för att dö i vildmarken. Conan överlever och möter andra banditer och sätter P för bandit 1 / rövarbaronen.
Typiskt är att Conan är förbannat duktig men absolut inte oövervinnelig eller ofelbar. Lyckan växlar fort, och han går från kung till utfattig till pirat. Ena dagen hänger han med en piratdrottning och njuter av tillvaron, nästa dag är hon uppäten av en bevingad best. En usel morgon är man sönderslagen och blöder ihjäl i öknen, några månader senare låter man gärningsmannen lida ett betydligt värre öde, inte för ens egen hand, men man hindrar det inte.
En annan återkommande sak är hur närmast dyrkansfullt det berättas om Conans vighet, hans stora fina muskler, hans slughet och hur tyst han smyger. Han är ett vilddjur, tyst & dödlig som en tiger. Veklingar faller som furor för hans svärd, om de inte är mångtaliga och har överläge.
Ok nu blev det här lite annat än bara precis utmaningarna, men det kändes naturligt att ta upp i samma veva..