Äventyrare?

[afUttermark]

Är det bara rollpersonerna som är äventyrare/hjältar eller är det många som har det som yrke.

 

[Jocke]

Jag tänker mig att det är ett ovanligt men existerande jobb i de flesta rollspelsvärdar. I Forgotten Realms och dylika är det dock lika vanligt som många andra jobb.
I Rat Queens är äventyrare ett vanligt jobb för 20-somethings som inte hittat sin fasta plats i samhället ännu.

 

[afUttermark]

I Symbaroum fattar man ju att skattsökare är något som en massa lösdrivare håller på med och det gynnar väl den lokala ekonomin.
I Mutant likaså, där är ju fullt av "äventyrare".
Men i Warhammer, finns det en grupp äventyrare eller är det många? Finns det typ 1200 giant slayers med orange tuppkam som alla är kompis med någon bard, en trollkarsllärling och en landsvägsknekt?
Hur är det i Saga?
Hjältarnas Tid?
Neo Tec?
Eon?

 

[Bifur]

Min inre bild är att det är en ovanlig men känd syssla. RPna är inte fullständigt udda fåglar men representerar ändå något inte vanligt folk ägnar sig åt. Lite som att vara conquistador under tidigmodern tid, upptäcktsresande på 17-1800-tal eller legosoldat idag.

 

[luddwig]

I de spel jag spelar finns det i allmänhet många äventyrare men få hjältar.

 

[Gurgeh]

Det måste ju vara ett relativt vanligt jobb. Varför skulle annars den mystiska mannen sitta på värdshuset med sin skattkarta? För att han hoppas hitta en grupp bönder eller skomakare?

 

[PhilArt]

Är det bara rollpersonerna som är äventyrare/hjältar eller är det många som har det som yrke.

Det beror ju lite på hur man tolkar äventyrare.

1. En äventyrare är ju inte nödvändigtvis en hjälte. Hjälte är väl likaså inte ett yrke utan en kulturell status? Du blir en hjälte för att andra anser att du utfört hjältedåd, men vad som räknas som ett sådant dåd är ju inte givet. Vissa ser Batman som en hjäte som offrar sig själv och sin förmögenhet för att hålla gatorna i Gotham City säkra. Andra ser Batman som en labil miljardär som genom sin uppsatta position kan ställa sig över lagen och sänker sin förmögenhet i att spöa upp psykiskt sjuka människor i samhällets utkant. Den enes frihetskämpe är den andres terrorist.

2. Äventyrare är ju inte riktigt ett jobb per se, utan snarare någon form av entreprenör/dagdrivare som letar olika sätt att tjäna pengar eller ära genom korta påhugg eller genom att dra nytta av ännu ej utnyttjade resurser. Exempelvis handlar ju många av de hemlösa som letar/stjäl koppar och säljer till skrothandlare mer i linje med en äventyrare än de flesta reguljära yrken, om än att deras väg till ära nog knappast går genom att riskera livet när de springer över tågspåren.

3. Spel som exempelvis Electric Bastionland understryker ju att äventyrare/skattletare är något som du ägnar dig åt på grund av att du misslyckats inom ditt yrke, och därför måste få en inkomst på andra sätt.

 

[.Per.]

Alla dessa stackars hirelings och henchmen som plockas upp i utbyte mot några guld är ju i högsta grad äventyrare.

 

[PhilArt]

Alla dessa stackars hirelings och henchmen som plockas upp i utbyte mot några guld är ju i högsta grad äventyrare.

Kanske kort och gott: Äventyrare = mer eller mindre desperat person med mycket lite att förlora

 

[afUttermark]

I de spel jag spelar finns det i allmänhet många äventyrare men få hjältar.

Okej, men känner de olika äventyrargängen varandra?
Hänger de på värdshus?

 

[DeBracy]

Hur är det i Saga?

När jag har fnulat på saker till Saga har jag aldrig tänkt mig något utbrett äventyrande á la D&D. Klart det finns kringstrykande våldsverkare med dåligt med pengar, men det är ju folk som ställer till med problem snarare än löser dem. Om något borde det stiftas lagar om att ta deras öron ifall de dräller omkring för länge (som kung Birger gjorde i "Sverige" 1303).

Andra alternativ är frihetskämpar (á la Robin Hood), riddare och/eller bönder som tar sig an faror på sin egen bakgård, "upptäcktsesande" med starka finansiella motiv (á la Marco Polo, i Saga nämns Peroc som rundade Terra Immensus), handlare i mindre skala som också företar sig farofyllda resor, och såklart legosoldater.

Vill man ta vara på resandet så funkar förstås pilgrimsfärder som en schysst ramhandling. Kanske halkar rollpersonerna av banan blir kriminella pilgrimer på vägen när pengarna tar slut.

 

[afUttermark]

Ett äventyrar gäng i verkligheten som jag tänker det skulle ju kunna bestå av.

En läkare, från läkare utan gränser.
En medlem ur ett kriminellt motorcykelgäng
En medioker popstjärna på dekis
En polis med bakgrund som kustjägare
En låssmed

 

[luddwig]

Okej, men känner de olika äventyrargängen varandra?
Hänger de på värdshus?

Ibland känner de varandra, ibland inte. De hänger på värdshus och salooner, vid rymdhamnar eller vadhelst som passar i spelvärlden.

 

[afUttermark]

Deras äventyr skulle väl vara allt från att hämta en last Corona vaccin från Astra Zenecas lager, eller något annat spännande

 

[PhilArt]

Ett äventyrar gäng i verkligheten som jag tänker det skulle ju kunna bestå av.

En läkare, från läkare utan gränser.
En medlem ur ett kriminellt motorcykelgäng
En medioker popstjärna på dekis
En polis med bakgrund som kustjägare
En låssmed

En medlem i ett kriminellt MC-gäng gillar verkligen äventyr om hen visar sig offentligt med en polis utan uppenbar konflikt. Polisen lär omvänt inte va polis vidare längre till om hen är med i samma gäng som en medlem i ett kriminellt MC-gäng.

 

[afUttermark]

Jag är kluven. Tycker att storyn blir bättre av att det finns typ nästan inga andra äventyrar gäng i hela världen. Att folk höjer alltid på ögonbrynen när läkaren/trollkarlen
mcsnubben/stråtrövaren
Popstjärnan/alven
Polis/riddaren
Låssmed/dvärgen
kommer in på värdhuset. Krämarna blir glatt överraskade när gamla guldmynt börjar florera på marknaden, och lädermakarna måste slå sina kloka huvuden ihop för ingen har sytt en drakskinnsrustning på hundra år. men allt beror ju den där värdhustråden som satte griller i huvudet på mig

 

[Genesis]

Jag skulle kunna tänka mig att lira lite standard animefantasy någon gång. Det finns gillen som utlyser uppdrag, äventyrare/bokensha är ett vettigt yrkesval, och gillet håller koll på vilken level du har och på dina stats. Olika uppdrag är ibland klassade efter vilken nivå du behöver för att ta dig an dem.

Naturligtvis vill jag inte ha grundegenskaper och nivåer och skit i systemet, men jag tänker att de finns i spelvärlden.

 

[Leon]

Jag tänker att äventyrare inte är ett yrke (eller institution), utan snarare ett kall eller en drivkraft. Äventyrare kan i själva verket vara riddare, legosoldater, rympiloter, arkeologer eller hopliter - det som gör dem äventyrare är deras vilja att ta stora riska för stora (finansiella eller moraliska) belöningar.

Sen kan jag hålla med om att olika äventyrargäng kan vara "on the circuit" och känna till varandra. Tänker väldigt mycket Indiana Jones - de olika grupperna är rivaler och konkurrenter eller samarbetar. Relationen mellan olika äventyrargrupper bör vara en konfliktmotor.

 

[Mogger]

Äventyrgänget är ju lite lustigt för det är en trope som egentligen bara finns i rollspel, men jag tänker att det finns vissa populärkulturella/litterära förlagor:

• Robin Hood och hans muntra män
• Riddarna kring runda bordet
• 12 fördömda män
• De sju samurajerna (inkl alla versioner)
• Young Guns
• Justice League/Avengers

Alltså en bunt jeppar som kastas in (eller själva skapar) en turbulent situation där deras enda val blir att fortsätta utanför samhället (eller ovanför det). Alternativt att deras tillvaro är en krigshärjad omvärld eller liknande. Historiskt har det funnits den här typen av lycksökare med, om i vissa miljöer/perioder tycks de ha varit extra vanliga (inte minst Old west-eran).

Det är så jag tycker att man ska se äventyrare. De är individer som av olika orsaker valt/hamnat på en väg som gör att de inte har ett vanligt jobb/tillhör ett gille/etc utan tar dagen lite som den kommer.

 

[afUttermark]

Jag tänker att äventyrare inte är ett yrke (eller institution), utan snarare ett kall eller en drivkraft. Äventyrare kan i själva verket vara riddare, legosoldater, rympiloter, arkeologer eller hopliter - det som gör dem äventyrare är deras vilja att ta stora riska för stora (finansiella eller moraliska) belöningar.

Sen kan jag hålla med om att olika äventyrargäng kan vara "on the circuit" och känna till varandra. Tänker väldigt mycket Indiana Jones - de olika grupperna är rivaler och konkurrenter eller samarbetar. Relationen mellan olika äventyrargrupper bör vara en konfliktmotor.

Men det är ju det jag undrar över? Egentligen behöver jag ju inte grunna på det för frågan är ju självklar utanför vår kontext existerar ju inte världen för den är ju ett spel.

Indiana Jones känner andra arkeologer och gravplundrare.
Men i en Warhammerkampanj skulle inte alla spelare starta som tombrobbers. De skulle bestå av typ fyra olika yrken som ger sig fan på att sammarbeta och driva kaos på flykt, hitta guld, döda beastmen och plundra dvärggravar.
Frågan är då har Krilloan ett äventyrargille?
Så som Hindenburg har en Zonfararbar.