Äventyret vs spelarna

[erikt]

Nja, vad är ett helt förbestämt slut? Jag tänker att det (iaf så som jag läst tidigare inlägg i tråden) är en vanlig företeelse att kampanjslutet är statiskt? Sen är frågan vad man ser som förbestämt.

Om det är ett helt förbestämt slut, så spelar det inte så stor roll vad rollpersonerna gör - det hela slutar ju likadant ändå.
I en sådan kampanj så gör rollpersonerna bäst i att inte ge sig ut på äventyr alls - äventyr är farligt, och de kan ju ändå inte göra någon nytta.

Nu har jag ju inte läst alla köpekampanjer som finns, men jag inbillar mig ändå att det (lyckligtvis) är ganska sällsynt med sådana situationer.

Normalt har rollpersonerna mer inflytande på hur det går - även om det bara är en fråga om att "lyckas" eller "misslyckas" med äventyret, där respektive fall får olika konsekvenser.

 

[Henke]

Svavelvinter och femte konfluxen upplevde jag exakt såhär. Kanske handlade lite om hur det spelleddes också det vet jag inte men jag tyckte nästan det blev ännu tydligare efter att ha läst boken vilka som är dom riktiga huvudpersonerna där.

Fast RP har väl all möjlighet i världen att påverka utgången här? Det enda som egentligen känns statiskt här är att det kommer bli en konflux. Vem som tar hem konfluxen är ju helt upp till spelet. RPs val har ju också påverkan. Lyckas man t.ex. inte rädda alla orakel så blir sista delen krångligare?

Visst är Arn en tydlig hjälte och huvudperson, och det skulle bli märkligt om RP skulle ha ihjäl Blatifagus i Svavelvinter (vilket var en ganska trolig utgång (iaf för den tidens loot-gaming) men i kampanjen ser jag inte alls att allt hänger på Arn. Att mycket hänger på Arn i böckerna är ju för att Erik Granström gjort sina gamla SLP till huvudpersoner även om Brior Brådfot inte dök upp mer än som reseguide i Trakorien-modulen.

 

[Henke]

Utifrån det perspektivet, är det ens möjligt att spela en kampanj som Konfluxen i så fall? Jag tänker personligen att det inte går, alltså att om RP var Arn m.fl. då skulle det bli en helt annan kampanj.

Jag gör iofs vissa justeringar i min kampanj för att de skall bli ännu mer involverade. Ett exempel är den falske Kmordadruiden Melobin den vackre som är RP i vår kampanj. Där lurades han att förråda Kmordadruiderna och under spel framkom att hans far var Gobrugda (vilket passade bra då även han tillskrivs att vara vacker). Gobrugda/Manghalde dödas av Ebharing i öppningsscenen av Kristalltjuren, men där lyfte jag in att det var Melobin som följde med honom istället för Melialina. På så vis skapades ett slags incitament att hämnas på Ebharing och eftersom Melobin också råkat bli Remuntra-smittad (så här långt på en låg nivå) så kommer det passa bra att han tar Melialinas plats i mötet med Kaklunen samt i fällan för Ebharing.

 

[Henke]

Om det är ett helt förbestämt slut, så spelar det inte så stor roll vad rollpersonerna gör - det hela slutar ju likadant ändå.
I en sådan kampanj så gör rollpersonerna bäst i att inte ge sig ut på äventyr alls - äventyr är farligt, och de kan ju ändå inte göra någon nytta.

Nu har jag ju inte läst alla köpekampanjer som finns, men jag inbillar mig ändå att det (lyckligtvis) är ganska sällsynt med sådana situationer.

Normalt har rollpersonerna mer inflytande på hur det går - även om det bara är en fråga om att "lyckas" eller "misslyckas" med äventyret, där respektive fall får olika konsekvenser.

För egen del så ska nog sägas att själva frågan aldrig riktigt dykt upp i praktiken för vi har nog aldrig riktigt spelat färdigt en hel kampanj (även om vi är på ganska god väg med Konfluxen).

Vet inte om man skall gå så långt som att kalla gamla Grå Döden till Mutant för en kampanj, men den har vi iaf spelat klart. Det här är ju en relativt rälsad historia även om det finns undantag (t.ex. undersökningen i Nekropolis). Här skulle jag säga att utgången har väldigt få val. Antingen vinner man över De Grå, eller så förlorar man. RP har dock huvudrollen och allt hänger på att de skall lyckas. Minns jag inte helt fel så finns det även några rader om vad som händer om de misslyckas (det är väl inte alla kampanjer som ens beskriver det alternativet).

 

[afUttermark]

Utifrån det perspektivet, är det ens möjligt att spela en kampanj som Konfluxen i så fall? Jag tänker personligen att det inte går, alltså att om RP var Arn m.fl. då skulle det bli en helt annan kampanj.

Precis det är konstigt att Arn ska dyka upp på slutet. Tänk om spelarna redan dödat Blatifagus.

 

[DanielSchenström]

Mitt minne från Femte Konfluxen är att var man placerar sig på slutet var det som avgjorde vad som hände, alla tidigare händelser fick jag aldrig känslan av att de bidrog.

Av de kampanjer jag läst eller spelat så har rollpersonerna påverkat vad som hänt och haft möjligheten till en rad olika konsekvenser under kampanjens gång och i slutet. Undantaget är Avatar-trilogin där man spelar det som händer i den världen när den går från att ha 1st editions regler till 2nd i Forgotten Realms som har ganska hög faktor av SLPs som gör coola saker som RP får titta på och har ett förbestämt slut. Och Dragonlancekampanjen har för mig alldeles för många instanser av SLPs som ska hållas vid liv för att kunna återkomma, och RP som också faller under det tills det är ok enligt storyn för dem att dö. I åtminstone nån av utgåvorna så får man förslag på vad man kan göra om SLP går åt. Kampanjslutet kan dock leda till olika saker.

 

[kaptendral]

Mitt minne från Femte Konfluxen är att var man placerar sig på slutet var det som avgjorde vad som hände, alla tidigare händelser fick jag aldrig känslan av att de bidrog.

Ja det är väl ungefär så jag minns det också. Det och att Arn kom och räddade rollpersonerna med en roddbåt vid nåt tillfälle. Men det kan ju som sagt ha berott på fler faktorer än bara hur kampanjen är skriven, det har jag dålig koll på.

 

[Khan]

Ja det är väl ungefär så jag minns det också. Det och att Arn kom och räddade rollpersonerna med en roddbåt vid nåt tillfälle. Men det kan ju som sagt ha berott på fler faktorer än bara hur kampanjen är skriven, det har jag dålig koll på.