Nekromanti Äventyrsdagen med 6-8 hard encounters?

[Necross]

Jag läser i DMG (sid 84) att: "Assuming typical adventuring conditions and average luck, most adventuring parties can handle about six to eight medium or hard encounters in a day."

Detta stämmer ICKE med gruppen jag spelleder. De klara typ 3 medium eller hard encounters innan de är allt för sargade för att gömma sig nånstans för en long rest. Alltså har jag ungefär samma problem som med alla andra editioner av D&D.

Den aktuella gruppen saknar iofs både någon vettig "tank" och en dedikerad healer, men spelarna är på intet sätt icke-taktiska eller särskilt klantiga i sitt spelande. Så jag tycker att det verkar vara nåt fishy med denna "six to eight"-grej.

Vad är era erfarenheter av detta?

 

[Rymdhamster]

Låter en smula underligt i mina öron också. Runt 3 låter mer rätt.

Edit/ Men då har jag för all del dålig koll på vad som räknas som "hard" enligt reglerna.

 

[anth]

Bara för att spelet är tänkt att spelas med 6-8 små encunters per dag (och för att vissa amerikaner tycker om det) betyder inte att världen behöver spela så.

Jag tycker bättre om ett fåtal dödliga strider än massor med små fjutt-strider. Men jag tycker också om att rollpersonerna kan dö, vilket alla inte är så förtjusta i. Det jag kallar dödligt är ungefär dubbelt så mycket som reglerna kallar dödligt.
Det reglerna kallar hard kallar jag random encounters eller wnadering monsters.

 

[Necross]

Edit/ Men då har jag för all del dålig koll på vad som räknas som "hard" enligt reglerna.

Medium: "Has one or two scary monsters for the players, but the characters should emerge victorious with no casualties. One or more of them might need to use healing resources."

Hard: "Could go badly fo the adventurers. Weaker characters might get taken out of the fight, and there´s a slim chance that one or more character might die."

Från DMG sid 82.

Jo, som sagt, nåt fel är det. Och jag som trodde man skulle kommit bort från munchkintaktikronkandet som pågick i 4E. Antar att jag får klena ned motståndet helt enkelt.

 

[anth]

Medium: "Has one or two scary monsters for the players, but the characters should emerge victorious with no casualties. One or more of them might need to use healing resources."

Hard: "Could go badly fo the adventurers. Weaker characters might get taken out of the fight, and there´s a slim chance that one or more character might die."

Från DMG sid 82.

Jo, som sagt, nåt fel är det. Och jag som trodde man skulle kommit bort från munchkintaktikronkandet som pågick i 4E. Antar att jag får klena ned motståndet helt enkelt.

Vår spelgrupps erfarenhet av DMGs rekommendationer:

Medium: "Va? Var det där en strid?"

Hard: "Den här gången hade vi otur, en av oss blev skadad."

Ibland undrar jag vilka det var som speltestade DnD5...

 

[Rymdhamster]

Medium: "Has one or two scary monsters for the players, but the characters should emerge victorious with no casualties. One or more of them might need to use healing resources."

Hard: "Could go badly fo the adventurers. Weaker characters might get taken out of the fight, and there´s a slim chance that one or more character might die."

Yupp, med de där definitionerna låter runt 3 mer som gränsen i min erfarenhet. Men så brukar spelgrupperna jag varit med i heller sällan vara särskilt optade vad gäller sammansättning. Kan tänka mig att om man byggde rollpersoner enbart utifrån vad som vore taktiskt passande så skulle man kanske kunna komma upp i 8 encounters på en dag. Men det låter inte som ett sätt jag skulle vilja spela på.

 

[Rymdhamster]

Bara för att spelet är tänkt att spelas med 6-8 små encunters per dag (och för att vissa amerikaner tycker om det) betyder inte att världen behöver spela så.

Not the point.

 

[Necross]

Bara för att spelet är tänkt att spelas med 6-8 små encunters per dag (och för att vissa amerikaner tycker om det) betyder inte att världen behöver spela så.

Jag tycker bättre om ett fåtal dödliga strider än massor med små fjutt-strider. Men jag tycker också om att rollpersonerna kan dö, vilket alla inte är så förtjusta i. Det jag kallar dödligt är ungefär dubbelt så mycket som reglerna kallar dödligt.
Det reglerna kallar hard kallar jag random encounters eller wnadering monsters.

Jo, jag har förstått att den här typen av spel, där man optar stenhårt men inte verkar bry sig så mycket om att spelarna ska bli fästa vid sina pc:ar, är populärt. Må så vara - det skulle ju vara grejen med 5E, att man kunde köra valfri stil.

Men det jag tycker är konstigt är att rekommendationer i DMG ensidigt verkar vända sig till den optade typen av spelande.

OCH jag tycker det är lite märkligt att när jag tittar på live-spel och video-FAQ:er och dylikt med WotC-företrädare tycker jag inte det verkar som att man spelar särskilt optat, snarare tvärtom.

 

[Rymdhamster]

OCH jag tycker det är lite märkligt att när jag tittar på live-spel och video-FAQ:er och dylikt med WotC-företrädare tycker jag inte det verkar som att man spelar särskilt optat, snarare tvärtom.

Det här har jag också tänkt på. Ofta är valen rent vansinniga ur optningssynpunkt (och helt underbara ur flavoursynpunkt, tycker jag), men de verkar klara sig hyfsat okej ändå. En anledning kan vara att de brukar vara hyfsat många spelare (5-7 stycken), men jag tycker ändå att de klarar sig märkligt bra.

 

[Necross]

En anledning kan vara att de brukar vara hyfsat många spelare (5-7 stycken), men jag tycker ändå att de klarar sig märkligt bra.

Mmm, detta är så klart viktigt. Det finns ju (såklart) regler för detta när man bygger encounters i DMG, även om det kan bli lite rörigt ibland. Har dock inte sett så mkt om det i färdiga äventyr, alltså kommentarer om hur mycket motstånd man ska lägga till eller dra ifrån i encounters beroende på antal pc:s.

Innan nån säger nåt: Ja, jag är en ganska kass DM. Jag är ganska dålig på att improvisera. Jag vill gärna ha stöd för allt sånt här, pga ofta när jag improviserar så blir det endera räkmacka eller TPK.

 

[anth]

Jo, jag har förstått att den här typen av spel, där man optar stenhårt men inte verkar bry sig så mycket om att spelarna ska bli fästa vid sina pc:ar, är populärt. Må så vara - det skulle ju vara grejen med 5E, att man kunde köra valfri stil.

Men det jag tycker är konstigt är att rekommendationer i DMG ensidigt verkar vända sig till den optade typen av spelande.

OCH jag tycker det är lite märkligt att när jag tittar på live-spel och video-FAQ:er och dylikt med WotC-företrädare tycker jag inte det verkar som att man spelar särskilt optat, snarare tvärtom.

Jag tror du missförstår mig.
Våra rollpersoner är INTE optade, men vi tycker om dödliga strider.
DMG vänder sig till personer som inte gör optade rollpersoner och som inte vill att deras rollpersoner ska dö.

Frågan du bör ställa dig är varför DMG inte har en sida för de som vill opta sina rollpersoner eller de som vill ha dödliga strider.

 

[Necross]

DMG vänder sig till personer som inte gör optade rollpersoner och som inte vill att deras rollpersoner ska dö.

Du kan ha glömt en negation i första satsen här.

Frågan du bör ställa dig är varför DMG inte har en sida för de som vill opta sina rollpersoner eller de som vill ha dödliga strider.

Nja, sida och sida, fler guidelines/kommentarer om olika spelstilar hade varit helt ok. Med tanke på allt annat strunt som står i boken.

 

[anth]

DMG vänder sig till personer som inte gör optade rollpersoner och som inte vill att deras rollpersoner ska dö.

Du kan ha glömt en negation i första satsen här.

Nope. Jag har inte glömt något.
Det var just därför som jag skrev att jag tror att du missförstår mig.

 

[Staffan]

Jo, jag har förstått att den här typen av spel, där man optar stenhårt men inte verkar bry sig så mycket om att spelarna ska bli fästa vid sina pc:ar, är populärt. Må så vara - det skulle ju vara grejen med 5E, att man kunde köra valfri stil.

Men det jag tycker är konstigt är att rekommendationer i DMG ensidigt verkar vända sig till den optade typen av spelande.

OCH jag tycker det är lite märkligt att när jag tittar på live-spel och video-FAQ:er och dylikt med WotC-företrädare tycker jag inte det verkar som att man spelar särskilt optat, snarare tvärtom.

De som bryr sig om att få en viss balans i sina encounters är oftare de som kör "combat as sport" och vill ha koll så man inte tar i för hårt. De som kör "combat as war" skiter ju ganska mycket i encounter-balans ändå, så varför skulle riktlinjerna för balans rikta sig till dem?

 

[Bolongo]

Vår spelgrupps erfarenhet av DMGs rekommendationer:

Medium: "Va? Var det där en strid?"

Hard: "Den här gången hade vi otur, en av oss blev skadad."

Ibland undrar jag vilka det var som speltestade DnD5...

Sådär var 4e också. I de publicerade äventyren behövde man kombinera 2 encounters, på högre nivåer 3, för att det skulle bli mer än en cakewalk.

 

[Sapient]

Mina erfarenheter av 5e är begränsade hittills, men jag skulle säga att de i stort stöder att det går att komma upp i sex-åtta encounters utan att nästa med stor säkerhet blir TPK pga att alla resurser är förbrukade mm.

Det främsta skälet till det, är ju att så pass mycket resurser ändå förnyas mellan varje encounter. (En del kräver long rest, men många går på en short.)

Så där mellan tummen och pekfingret, efter att ha läst reglerna ganska hastigt, så tycker det verkar rimligt - men det spelar stor roll med antal spelare mm. Och särskilt tillgång till helare, som ju påverkar enormt i just antalet encounters på rad (om alla dessa förväntas innebära strid, NB) respektive någon (optad eller ej) "tank" respektive typ "striker", eftersom det avgör hur långa striderna blir och eller hur snabbt hp-ekonomin dräneras.

Givet att en tar med detta i beräkningen och sänker förväntningen, så stämmer det - är mitt intryck. Dvs, en grupp på fyra, utan healer och utan tank ska så klart inte klara 8, kanske inte 6 heller - men däremot 4-5.

 

[Necross]

Nope. Jag har inte glömt något.
Det var just därför som jag skrev att jag tror att du missförstår mig.

Då förstår jag i sanning inte. Du skriver "DMG vänder sig till personer som inte gör optade rollpersoner" och min observation tyder på det motsatta. Hur menar du?

 

[anth]

Då förstår jag i sanning inte. Du skriver "DMG vänder sig till personer som inte gör optade rollpersoner" och min observation tyder på det motsatta. Hur menar du?

Min erfarenhet från faktiskt spel säger att det som DMG rekommenderar är fullständigt ofarligt oavsett om man är optad eller ej.

 

[Oldtimer]

Det främsta skälet till det, är ju att så pass mycket resurser ändå förnyas mellan varje encounter. (En del kräver long rest, men många går på en short.)

Du inser att en "short rest" är en timma lång och inte, som i 4E, fem minuter? Lite taskigt tempo i äventyret om det går en timma mellan varje encounter, tycker jag.

 

[Sapient]

Tja, konceptet tid i rollspel är alltid en smula märkligt. Att hänga upp sig på att den fiktiva tiden som varar mellan två encounters är fem "minuter" eller en "timme" är för mig svårt att förstå. Oavsett hur lång tid vi säger att det tar, så tar det den tid det tar för gruppen att göra nödvändig bokföring, fyra av några skämt om det som nyss utspelade sig och girigt fråga DM om det finns något loot...

Fiktionen "en timme" känns mer realistisk, än fem minuter. En strid behöver i min ringa erfarenhet av SCA-fighting och liknande inte vara särskilt länge för att en ska bli rejält slutkörd - och det utan att ens ha fullt adrenalinpåslag över att riskera död och lemlästning. (På sin höjd ett blåmärke..)

Så om det bokföringsmässigt passerar en timme mellan varje encounter, och dessa är åtta till antalet - vad är problemet? Att "dygnsarbetstiden" överskrider kollektivavtalsmässiga villkor?

Men du övertolkar nog vad jag skrev. Det behöver inte vara rast mellan varje encounter, för att gruppen ska klara 6-8 stycken, men däremot kanske ett par, tre gånger. Det beror ju som sagt på vad de innebär. I vissa strider förlorar ingen mer än kanske enstaka hp, och då behövs det inte mycket healing tex. En fighter använder kanske inte sin "action surge" i varje strid osv.

Jag ser ett rimligt skäl till varför den fiktiva tiden utökades från 4e, nämligen att det då var i princip ett icke-val. Fem minuter går det ju åt bara att loota kropparna, torka blodet från svärden, kika efter hemliga dörrar mm. Alltså innebar varje avslutad encounter att allt reset:ades.

Nu måste spelarna iaf bry sig om att säga "vi rastar". Det blir ett val av något slag. Har vi tillräckligt för att gå vidare, eller måste vi ta en lite längre rast, med eventuell risk?

Sen beror ju mycket på äventyrets utformning. I en dungeon är det två minuters promenad till nästa rum. Dvs det teoretiska antalet encounters kan bli högt. I ett annat äventyr kan fiktionen ändå kräva tre timmars vandring mellan två encounters.

I det senare fallet finns det mer än "bokföringstekniska" skäl till att det inte går att ha åtta encounters i rad under samma "dygn". Men dygn ska nog i sammanhanget tolkas rätt löst. Dvs. som tidsperioden mellan två längre vilopauser.