Äventyrsförfattare med impostor-syndrom

[FlamingoFred]

Det kommer så många fina produkter till vårt älskade rollspel nu för tiden. Kvaliteten på det som släpps är ofta otroligt hög – designen är fantastiskt snygg, layouten är på topp och illustrationerna är rena konstverken. Fria Ligan, Helmgast, Eloso och Stockholm Kartell (med flera) pumpar ut produkter som närmast liknar coffee table-böcker. Det är ju fantastiskt – men kanske också lite avskräckande? Kanske har vi blivit lite bortskämda med den fantastiska kvaliteten. Vi är långt ifrån fanzinens tid.

Jag känner ofta att det dyker upp idéer till regler, äventyr och till och med uppslag till långa kampanjer som det skulle vara kul att dela med sig av. Ofta är det kanske bara en känsla, en idé man vill förmedla. Men hur enkelt är det egentligen att göra det i dag? Var ligger ribban? Vad är egentligen minimum? Måste det vara 300 sidor i fyrfärg, med originalkonst som skulle platsa på Nationalmuseum?


Vad tycker du? Vad räcker – och vad behövs – för att till exempel ett äventyr ska fungera och vara intressant att ta till sig?

 

[krank]

Spontana tankar…

Minimum för min del är nog typ en PDF med:

• …läsbar layout och typografi. Alltså den behöver inte vara superproffsig, men inte direkt fientlig heller. Läsbart typsnitt, ingen text mot mönstrade plattor, osv.
• …hyfsat tydligt upplägg och struktur, dvs lätt att hänga med i och greppa.

Annars ställer jag nog mer krav på själva äventyret; jag är rätt petig när det gäller hook struktur, mängd regelmekanik osv. Men själva produkten behöver nog mest hålla något slags duglig användbarhet. Det behövs inte en enda illustration; om någon tipsar mig om ett äventyr som jag borde gilla så kan det typ vara ett worddokument utan annan formatering än att det finns tydliga rubriker. Och kort är bättre än långt – ju kortare, desto större chans att jag faktiskt tar mig tiden att läsa. (Sedan brukar jag föredra lite biffigare äventyr, så det finns väl nån balans där i mitten där det är kort nog att läsa men långt nog att ha med allt viktigt).

EDIT: Sedan spelar det ju roll ifall det t.ex. är en betal-PDF och vad priset är. Och en anonym PDF på typ DrivethruRPG behöver vara rätt snygg för att jag ska plocka upp den – personlig rekommendation från någon som vet vad jag gillar kan få mig att läsa nästan vad som helst, men det ska mycket till för att jag ska plocka upp ännu en DTRPG-PDF liksom utan att ha "anledning" till det.

 

[Franz]

Jag skulle säga att det beror på dels vilken slags produkt du vill göra och hur många du vill nå ut till.

Du kan absolut göra något utan bilder och med minimal layout och ändå få en handfull personer exempelvis här på forumet läsa det.

Du kan nog också göra en kortare bok med fin men spartansk layout utan bilder och lägga upp på drivethrurpg.

Om du tänker göra en kickstarter och trycka produkter ”på riktigt” så brukar snygga bilder hjälpa.

Sen beror det på den setting du vill förmedla. För att ta mig själv som exempel, jag skriver på två rätt stora produkter just nu, en setting till Neotech som utspelar sig i östra Afrika och är kraftigt inspirerad av afrofuturism. Den andra produkten är ett icke officiellt äventyr till Drakar och Demoner av det klassiska slaget. Den första produkten tycker jag kräver dyra bilder i färg, medan den andra produkten har bilder i svartvitt som inte är lika dyra (merparten kommer jag att göra själv).

Sen om du vill få många att lägga märke till produkten så krävs att du aktivt promotar den på olika ställen.

Men jag vill understryka att om du inte vill/har möjlighet att göra snygg layout och ha med illustrationer så kan du ändå lägga upp den här på rollspel.nu och några kommer säkert att kunna ta en titt på den Det finns en tråd här där vi recenserar varandras alster som rekommenderas varmt

 

[Rickard]

Vad tycker du? Vad räcker

Det brukar räcka med att inte jämföra sig med andra, utan släppa saker för att man tycker det är kul med arbetet i sig. Vad som är kul skiljer sig från person till person. Jag släpper exempelvis bara saker för att kunna visa på designprinciper.

 

[Quadrante]

Skulle vara uppfriskande med något som ser ut som gamla fanzine.

 

[krank]

Jag skulle säga att det beror på dels vilken slags produkt du vill göra och hur många du vill nå ut till.

Du kan absolut göra något utan bilder och med minimal layout och ändå få en handfull personer exempelvis här på forumet läsa det.

Du kan nog också göra en kortare bok med fin men spartansk layout utan bilder och lägga upp på drivethrurpg.

Om du tänker göra en kickstarter och trycka produkter ”på riktigt” så brukar snygga bilder hjälpa.

Exakt detta 100%. Allt avgörs av expectation management och vilken målsättning man har.

Liksom, vad betraktar man som en framgång?

Att äventyret alls blir färdigt och tillgängligt nånstans?
Att det blir en tryckt bok som kan köpas på Bokus och Adlibris?
Att @God45 läser och recenserar äventyret? Att han gillar det?
Att andra på wrnu läser det?
Att någon annan än du själv faktiskt spelleder det kring sitt bord?
Att någon total främling laddar ner det från dtrpg?
Att 100 främlingar laddar ner gratis-PDF:en?
Att den fysiska boken står i SF-bokhandelns hyllor?
Att 100 främlingar kan tänka sig betala $5 för PDF:en?

Och så vidare.

 

[God45]

Jag har läst riktigt bra, liksom personligt revolutionerande bra äventyr, med typ ingen layout och Times New Roman. Jag sörjer lite att ”Zine” termen blivit kapat av layout människorna. Fula rollspel är coolt! Gratis rollspel är ännu coolare! Gör din konst och lägg upp den på Alexandria, Scenariobiblioteket eller Itch.io.

Jag såg den här tråden för att Krank nämnde mig. Snälla, snälla, ha inte mitt gillande som måttstock! Det får mig att känna konstiga känslor Liksom, Rollspelspåven grejen var ett skämt!

 

[krank]

Jag såg den här tråden för att Krank nämnde mig. Snälla, snälla, ha inte mitt gillande som måttstock! Det får mig att känna konstiga känslor Liksom, Rollspelspåven grejen var ett skämt!

Jag vet inte om du såg det, men jag använde specifikt också "God45 recenserar det" som en av de lägsta och mest lättuppnådda nivåerna =)

 

[God45]

Jag vet inte om du såg det, men jag använde också "God45 recenserar det" som en av de lägsta och mest lättuppnådda nivåerna =)

Det är sjukt sant! Jag recenserar glatt nästan allt folk ber mig om Och andra saker med. Håller på med en recension just nu som jag är sen med…

 

[Gerkub]

Jag såg den här tråden för att Krank nämnde mig. Snälla, snälla, ha inte mitt gillande som måttstock! Det får mig att känna konstiga känslor Liksom, Rollspelspåven grejen var ett skämt!

Hjalmar Söderberg sa det bäst:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå recenserad av @God45. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.”

 

[Genesis]

Jag har ju ingen riktig kontakt med den branschen det gäller (har aldrig sett ett spel av Fria ligan, Eloso eller Stockholm kartell), men jag tänker att det är som folk säger här att det handlar om vad man vill. Layout, snygga bilder och allt det där är viktigt för att nå ut, att sälja, att främlingar ska spela ens grejer. Om det är viktigt för en så ja, då måste man syssla med det där.

Om det som är viktigt för en är att göra bra grejer som är roliga att spela så är det inte viktigt överhuvudtaget. I min värld är problemet inte att det finns en massa flådiga produkter som gör att folk känner att de inte kan tävla med dem, utan att folk känner att de måste tävla med de stora kommersiella utgivarna. Jag har sagt det förut, men en sak jag tycker är så fantastisk med rollspel är att jag som har en budget på typ 200 kronor för provtryck från Lulu och ett utvecklarteam på en person inklusive design, text, layout, illustrationer och korrläsning, kan skriva ett spel och köra det med folk på konvent och de kan säga att det var det bästa spelet de spelat. När det gäller att skriva bra spel kan jag tävla mot världens största rollspelstillverkare och vinna. Däremot har jag ingen chans att tävla med dem när det gäller att sälja och nå ut, men jag tycker ju inte att det är viktigt för mig. Jag är inte intresserad av att spela deras spel; jag vill spela mina och mina vänners spel, riffa på varandras idéer, inspireras av varandra, diskutera lösningar och preferenser, skapa konst tillsammans. Där har Fria ligan inte en chans i Helsinki att slå mig. Inte för att mina spel är bättre än deras, utan för att spelen vi spelar tillsammans är skapade av oss, med våra preferenser, våra passioner, våra idéer, våra personliga upplevelser. Åt helvete med författarens död; jag vill inte spela spel av döda författare. Jag vill spela spel av författaren som sitter framför mig och spelar det med mig, och sedan vill jag ta en kopp te och sitta och snacka om spelet, och skriva ett eget spel med inspiration därifrån och spela det med författaren.

Så mitt råd är, som de andra sade: Bestäm vad du vill. Vill du nå ut till främlingar och veta att personer du aldrig träffat spelar dina grejer? Det är inte en dålig sak, och jag erkänner villigt att jag får en egoboost när det händer. Det är en jäkligt go känsla. Men vill du maximera dina chanser här så är det kommittédesign som gäller. Du behöver ett team, och du behöver pengar, och du behöver tur. Det är svårt.

Men du behöver inget av det där för att skapa upplevelser för människor du känner. Där har du en enorm konkurrensfördel. Då kan Fria ligan komma med sina fyrfärgstryck och proffslayout, men de har ingen chans att skapa något som är lika meningsfullt och lika anpassat för det sättet du och dina vänner gillar att spela som du har. Du kommer att slå dem. Du kommer att skapa bättre grejer, och någon som har spelat dessa proffsiga, dyra, vackra produkter kommer att säga om dina nedkrafsade anteckningar layoutade i ett TXT-dokument och publicerat som en bilaga i en Discord-kanal "Det här var fanimej det bästa jag spelat på tio år". Och då har du vunnit.

 

[luddwig]

Det viktigaste är att det är läsbart. Jag har lite svårt för trenden med maxad layout för det kan motverka läsbarheten.

Bilder är trevligt men absolut inget krav. Färgbilder är närmast överkurs. Om du gör en grej bara för att det är kul och knappt tar betalt för den tycker jag även att det är okej med AI-genererade bilder.

När det gäller antal sidor finns inget minimum. Ibland är en sida allt som behövs. Mer är verkligen inte alltid bättre.

(En vacker dag ska jag ta mod till mig och fråga @God45 om han vill recensera något jag skrivit.)

 

[God45]

Det viktigaste är att det är läsbart. Jag har lite svårt för trenden med maxad layout för det kan motverka läsbarheten.

Bilder är trevligt men absolut inget krav. Färgbilder är närmast överkurs. Om du gör en grej bara för att det är kul och knappt tar betalt för den tycker jag även att det är okej med AI-genererade bilder.

När det gäller antal sidor finns inget minimum. Ibland är en sida allt som behövs. Mer är verkligen inte alltid bättre.

(En vacker dag ska jag ta mod till mig och fråga @God45 om han vill recensera något jag skrivit.)

Jag recenserar gärna något du skrivit!

 

[Genesis]

Jag har ju ingen riktig kontakt med den branschen det gäller (har aldrig sett ett spel av Fria ligan, Eloso eller Stockholm kartell), men jag tänker att det är som folk säger här att det handlar om vad man vill. Layout, snygga bilder och allt det där är viktigt för att nå ut, att sälja, att främlingar ska spela ens grejer. Om det är viktigt för en så ja, då måste man syssla med det där.

Om det som är viktigt för en är att göra bra grejer som är roliga att spela så är det inte viktigt överhuvudtaget. I min värld är problemet inte att det finns en massa flådiga produkter som gör att folk känner att de inte kan tävla med dem, utan att folk känner att de måste tävla med de stora kommersiella utgivarna. Jag har sagt det förut, men en sak jag tycker är så fantastisk med rollspel är att jag som har en budget på typ 200 kronor för provtryck från Lulu och ett utvecklarteam på en person inklusive design, text, layout, illustrationer och korrläsning, kan skriva ett spel och köra det med folk på konvent och de kan säga att det var det bästa spelet de spelat. När det gäller att skriva bra spel kan jag tävla mot världens största rollspelstillverkare och vinna. Däremot har jag ingen chans att tävla med dem när det gäller att sälja och nå ut, men jag tycker ju inte att det är viktigt för mig. Jag är inte intresserad av att spela deras spel; jag vill spela mina och mina vänners spel, riffa på varandras idéer, inspireras av varandra, diskutera lösningar och preferenser, skapa konst tillsammans. Där har Fria ligan inte en chans i Helsinki att slå mig. Inte för att mina spel är bättre än deras, utan för att spelen vi spelar tillsammans är skapade av oss, med våra preferenser, våra passioner, våra idéer, våra personliga upplevelser. Åt helvete med författarens död; jag vill inte spela spel av döda författare. Jag vill spela spel av författaren som sitter framför mig och spelar det med mig, och sedan vill jag ta en kopp te och sitta och snacka om spelet, och skriva ett eget spel med inspiration därifrån och spela det med författaren.

Så mitt råd är, som de andra sade: Bestäm vad du vill. Vill du nå ut till främlingar och veta att personer du aldrig träffat spelar dina grejer? Det är inte en dålig sak, och jag erkänner villigt att jag får en egoboost när det händer. Det är en jäkligt go känsla. Men vill du maximera dina chanser här så är det kommittédesign som gäller. Du behöver ett team, och du behöver pengar, och du behöver tur. Det är svårt.

Men du behöver inget av det där för att skapa upplevelser för människor du känner. Där har du en enorm konkurrensfördel. Då kan Fria ligan komma med sina fyrfärgstryck och proffslayout, men de har ingen chans att skapa något som är lika meningsfullt och lika anpassat för det sättet du och dina vänner gillar att spela som du har. Du kommer att slå dem. Du kommer att skapa bättre grejer, och någon som har spelat dessa proffsiga, dyra, vackra produkter kommer att säga om dina nedkrafsade anteckningar layoutade i ett TXT-dokument och publicerat som en bilaga i en Discord-kanal "Det här var fanimej det bästa jag spelat på tio år". Och då har du vunnit.

En grej till: Det här med ”dina vänner” behöver inte betyda ”din spelgrupp”. När jag säger att jag skriver spel för mina vänner pratar jag om en social gruppering på kanske 50 pers. Det här är något jag är otroligt glad över att vi har i Indierummet. Det känns ibland som att det bara finns två nivåer i diskussioner om att skriva rollspel: din egen spelgrupp på fem pers eller den internationella rollspelsmarknaden. Jag älskar mellannivån. Många av dem jag spelar med på konvent och som jag diskuterar spel med har sina egna spelgrupper. Det är ett nätverk av folk och grupper som byter spel och idéer med varandra. Där tycker jag att tradspelare har något att lära sig och inspireras av Indierummet. Skapa nätverk av folk som känner varandra och snackar med varandra och lira varandras grejer. Människor är utvecklade för sociala relationer inom grupper av mellanstorlek där man känner igen varandra. Leve mellannivån!

EDIT: Eller, det kanske finns? Typ forumsölen i Stockholm. Gå dit, träffa folk, prata om dina projekt och lyssna på de andras, och i stället för att köpa den senaste kampanjen från Eloso, be dem skriva ned lite om sin kampanj i ett Word-dokument och mejla dig och spela det istället! Sedan moddar du det lite och ger det till någon annan. Spela varandras grejer! Att ha personlig kontakt med författaren där du kan fatta hur de tänkt och ställa en fråga på discord och få svar efter tio minuter är en otrolig fördel, och eftersom du känner dem kan du bekanta dig med folk som har liknande preferenser som du och därmed få grejer som du vet att du kommer att gilla, istället för att köra en flådigt illustrerad fyrfärgsgris i en säck.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Det kommer så många fina produkter till vårt älskade rollspel nu för tiden. Kvaliteten på det som släpps är ofta otroligt hög – designen är fantastiskt snygg, layouten är på topp och illustrationerna är rena konstverken. Fria Ligan, Helmgast, Eloso och Stockholm Kartell (med flera) pumpar ut produkter som närmast liknar coffee table-böcker. Det är ju fantastiskt – men kanske också lite avskräckande? Kanske har vi blivit lite bortskämda med den fantastiska kvaliteten. Vi är långt ifrån fanzinens tid.

Det man måste komma ihåg är att bakom nära nog alla sådana böcker ligger hundratals (om inte tusentals) arbetstimmar, ofta av hela team där arbetsuppgifterna är fördelade (skribenter, redaktörer, korrläsare, projektledare, illustratör, layout/sättning mm), och de har produktionsbudgetar på hundratusentals kronor. Det är kommersiella produkter, skapade som sådana för en kommersiell marknad, med i vart fall en förhoppning om att gå med vinst. Det är ju också därför de kostar 5-600 kr.

Jag tycker inte man skall titta på den typen av produkter och känna sig nedslagen över att "skapa rollspel är inte för mig", det är som att spela Call of Duty och känna att man inte duger till att göra datorspel, kolla på Star Wars och känna att man inte kan göra film, eller besöka sixtinska kapellet och bli nedslagen över att man inte kan rita.

Det man hittar i hyllan på SF-bokhandeln eller det som drar in jättesummor på kickstarter är liksom för det mesta rollspelens AAA (nåja, det finns en diskussion att ha om det också, steget är inte lika stort inom rollspel för marknaden överlag är mindre osv, men det är en annan fråga), det är ofta (relativt sett) jättesatsningar.

Vill man skapa rollspel är det enda man behöver en penna och något att skriva på, så kan man köra igång!

Jag älskar mellannivån. Många av dem jag spelar med på konvent och som jag diskuterar spel med har sina egna spelgrupper. Det är ett nätverk av folk och grupper som byter spel och idéer med varandra. Där tycker jag att tradspelare har något att lära sig och inspireras av Indierummet. Skapa nätverk av folk som känner varandra och snackar med varandra och lira varandras grejer. Människor är utvecklade för sociala relationer inom grupper av mellanstorlek där man känner igen varandra. Leve mellannivån!

EDIT: Eller, det kanske finns? Typ forumsölen i Stockholm.

Jag älskar också mellannivån!
Det är hela rollspelshobbyns livsblod, de som är hobbyister och entusiaster på lite högre nivå än att bara sitta i sin egen spelgrupp hemma, utan klippoklistrar ihop sina grejer, trycker upp dem i kopiatorn på jobbet och delar ut på sitt lokala mini-konvent eller lägger upp på sin blogg är liksom det som är rollspelskulturen. Det är också exakt såhär OSR-scenen fungerar/fungerat och en stor orsak till att den tog fart och fick så mycket inflytande. OSR är mer än det någonsin var en spelstil, ett sätt att göra saker på, en "scen" och en DIY kultur. Spelstilen är ju en komponent till det, men mycket på grund av att om det mesta som skapades hade snarlika grundprinciper blev det även väldigt lätt att korsbefrukta. "Old school" var inte bara så som spelen var, utan en idé om att återskapa den kreativa miljö som fanns i rollspelens förkommersiella gryning.
KryptCon i Göteborg är ju ett annat exempel förutom MunkCon och forumöl i Stockholm.

Jag vet inte riktigt vad en "tradspelare" är (jag tycker begreppet "trad" är nära oanvändbart), men om man med det menar de spelare som nära nog bara håller sin innanför rollspelens "mainstream", där ett rollspel är en handfull påkostade produktlinjer från en handfull välkända utgivare, så håller jag absolut med om att dessa nog skulle ha stor nytta av att inspireras med av de olika DIY-rörelserna inom rollspelsmiljön (indie, OSR, eller vad de nu vill kalla sig själva).

Fast de får fortfarande gärna fortsätta köpa nästa kampanj från Eloso

edit:

Och om du skriver ett rollspel, om du vill ge ut det och känner att det är viktigt med illustrationer, så tycker jag att det alltid blir 1000 gånger snyggare om du ritar "dåliga" sträckgubbar, klipper ur bilder från gamla tidningar, tar gratis/public domain konst eller typ låter ditt barn måla med fingerfärg än använder AI. Det är en personlig preferens, men jag uppskattar det mänskligt "dåliga" mycket mer än något artificiellt "bra".

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag sörjer lite att ”Zine” termen blivit kapat av layout människorna. Fula rollspel är coolt! Gratis rollspel är ännu coolare!

Det här är fan viktigt!

En av de absolut ballaste grejer med rollspel är att det är otroligt enkelt att skapa rollspel.
Eftersom alla som skapar rollspel är speldesigners, eftersom att spela rollspel är att designa rollspel, så görs så oerhört mycket av det tunga lyftandet kring spelbordet av deltagarna.

Därför är rollspelsmaterial den kanske enklaste typen av spelmaterial man kan skapa. I jämförelsen är att skapa brädspel, figurspel eller kortspel svårt, att skapa datorspel är jättesvårt. Att skapa material till rollspel är enkelt, man behöver bara skriva ner en kul idé så har man skapat användbart rollspelmaterial.

Därför blir det ju också så att de som redan har andra färdigheter (exempelvis visuell design, illustration och layout) har en jättefördel då de kan ta sina svårlärda färdigheter (visuell presentation) och applicera dem på något som är väldigt enkelt att göra (skapa rollspelsmaterial), så får de ett jätteförsprång vad gäller att nå ut och skapa intresse.

Vi behöver en ny fanzinerörelse i rollspelssverige!

 

[luddwig]

Vi behöver en ny fanzinerörelse i rollspelssverige!

När jag läste det ovanstående slog det mig att det vore kul med ett rollspel.nu-zine. Sedan insåg jag snabbt att det skulle falla på att vi inte kan enas om definitionen av fanzine.

 

[adrian_of_arcane_lore]

När jag läste det ovanstående slog det mig att det vore kul med ett rollspel.nu-zine. Sedan insåg jag snabbt att det skulle falla på att vi inte kan enas om definitionen av fanzine.

Jag röstar för fanzinetråd!

 

[Gurgeh]

Jag röstar för fanzinetråd!

Ungefär som Den här?

 

[clarence redd]

När jag läste det ovanstående slog det mig att det vore kul med ett rollspel.nu-zine. Sedan insåg jag snabbt att det skulle falla på att vi inte kan enas om definitionen av fanzine.

Bra idé! Vi behöver inte ens vara överens om vad fanzine betyder. Rollspelsgrejer, A5, alla gör sin egen layout och exporterar till en PDF. Boom, färdigt!