Äventyrsplatser + äventyrsskaparstrukturer = sant

[Rickard]

På det stora hela tycker jag att det här är bra nyheter, men jag upplever en brist med deras upplägg. Jag skulle också vilja ha relationskartor över personerna på platsen. I Svärdets sång blir det ofta rörigt utan sådan (man behöver göra egna istället).

men när det gäller just modellen i Svärdets sång tycker jag de jag läst där ger mig lite för lite av plot.

Jag håller definitivt inte med. För mig är det ditt ansvar som spelledare att komma på ... kanske inte plotten men väl uppkomsten till plotten.

Om man börjar måla upp relationer mellan parter kommer det att låsa världen och tvinga spelledaren istället att bryta mot kanon för världen. Det här är något jag irriterar mig på i nästan alla rollspelsvärldar som jag läst.

Presentera istället en struktur för hur man ska skapa äventyr. Unknown Armies har ett schysst tillvägagångssätt, där man ska plocka saker som beskrivs i världskapitlet och sätta det i strukturen. Det bästa i Gemini-rollspelet är blurbarna som beskriver enskilda företeelser i världen. Dessa satte jag sedan in i fisktanksstrukturen och fick en hel kampanj från.

Gemini-blurb

 

[entomophobiac]

Om man börjar måla upp relationer mellan parter kommer det att låsa världen och tvinga spelledaren istället att bryta mot kanon för världen. Det här är något jag irriterar mig på i nästan alla rollspelsvärldar som jag läst.

Kunde inte hålla med mer!

Relationskartor för mig blir lätt busywork, och relationerna är inte alltid nödvändiga heller vilket gör att arbetet blir onödigt i sig. Men det bottnar nog väldigt mycket i föredragen spelstil. På det sätt @Genesis beskriver relationskartor i sin bok blir det ju ett såpass centralt verktyg att spelstilen skulle bli svår utan dem liksom. (Som jag läser det i alla fall.) Men där verkar inte spelvärldar vara så viktiga heller.

Tror det här också är varför Dictionary of Mu är så galet cool. Det är ju i praktiken en hel värld beskriven endast genom äventyrsblurbarna i Gemini.

 

[Zire]

Alltså, jag har inget emot Gemini-blorbarna, de är fantastiska när man ska göra äventyren själv, men det fanns ju också färdiga äventyr till Gemini. Min poäng är att det är olika saker.

Äventyrsplatserna är kanske 10 - 20 sidor långa och innehåller bland annat beskrivningar av personer på platsen och vad de har för relationer. Problemet är att det är svårt att få överblick bara. Jag har inte upplevt något problem med att man låser världen, det handlar ju bara om en plats och relativt kort tid, något/några spelmöten. Vill man binda ihop platser eller använda dem mer långvarigt så behöver man bygga ut dem själv. Och då har man en bra grund att göra det ifrån.

Jag gör gärna äventyren själv, men för tillfällen när jag inte hunnit förbereda, så föredrar jag att kunna dra fram något färdiggjort än att ställa in spelmötet.

 

[Bifur]

Jag håller definitivt inte med. För mig är det ditt ansvar som spelledare att komma på ... kanske inte plotten men väl uppkomsten till plotten.

Kunde inte hålla med mer!

Det är väl bara att konstatera att vi har olika ideal i skrivna äventyr. Jag vill inte vara tvungen att fylla ut luckorna. Och ja, det bottnar i val av spelstil (föredragen är ett för starkt ord, det är kul med omväxling) - eller kanske snarare vad man vill ha äventyr till och vad man tycker är lätt och svårt i rollen som SL/konstruktör. För att illustrera så är min bild att det skulle kräva mer av mig sätta ihop Svärdets sång till något som blir bra och gör t.ex. Korpens klagan rättvisa än vad det skulle vara att hugga tag i Ikonernas nåd. Det betyder inte att det ena är roligare eller kräver mindre tid, men att den mentala tröskeln för mig är högre ju lösare i kanterna det är och desto mer egen kreativitet jag måste peta in. Och om jag känner att det vore kul, för det kan det verkligen vara, är det troligare att jag i så fall gör något helt eget (det blir ändå bäst då ) än använder någon annans lösa tankar.

Så ut det perspektivet kommer The One Ring garanterat göra några av oss besvikna.