Nekromanti Årets julpekoral...

[Saxifrage]

Ok, dags för SVT:s julsatsning. I år en serie om Strindberg, vilket ju verkar lovande. Jag bänkar mig med en skål torkad frukt, och väntar mig... tja, i alla fall lite mer än vad som serveras. OMFG...

Jag är ingen Strindbergsexpert, men jag har fått intrycket att skalden var en tämligen "flamboyant" (svenskt ord?) figur. I serien porträtteras han av en lobotomerad Jonas Karlsson som smurfar runt som en bondläpp i lösmustasch. Hans polare är en standardgruffande Jakob Eklund, och den-där-jobbiga parlamentet-snubben (från skatteverkets reklam) som försöker göra en seriös roll (lycka till). Liksom, kom igen: var Strindberg verkligen en så återhållen tönt? När han raggar upp den finska tjejen blir det rent löjligt, hur skulle hon kunna tända på en sån träkuk? Inte en enda replik levereras med tyngd, vilket är synd, för manus verkar faktiskt rätt genomtänkt. I händerna på Torsten Flinck hade det nog kunnat bli trovärdigt. Nu låter det snarare som om 9a framför en dramatisering av sitt grupparbete i svenska.

Inte hjälper det heller att samtliga scener verkar vara inspelade i samma kvarter i gamla stan. Förmodligen är gatorna kliniskt rensopade från tuggummipapper och ölburkar, vilket paradoxalt nog ger total kulisskänsla, långt från ett skitigt 1800-tals-Stockholm. Det skumma och helt platta ljudet förklaras antagligen av att man fått filtrera rätt hårt för att få bort tunnelbaneljuden. Tillsammans med bilden, som är av "engelsk studiofilm"-karaktär, så bidrar det till att helhetsintrycket blir jäkligt mycket Utbildningsradion. Och det är fanimig en gåta hur man kan leverera en sexscen som är ren mjukporr, och ändå få det att se så förbannat konstlat ut. Ok, det är en bordell och det ska vara oengagerat, men den här scenen känns bara... artificiell. Underkänt!

Med tanke på allt rabalder som varit om serien hade jag väntat mig betydligt mer. Jag skulle kunna säga att det är typiskt SVT, men det är det INTE: SVT producerar överlag förbannat bra serier, jag tyckte t.o.m att "Herr von Hancken" hade vissa poänger (även om de ibland var begränsade till Tuva Novotnys rumpa). Med tanke på det är det ännu underligare: hur kan man producera sådant blarr som "August"?

Nå, i min pågående anda av positiv re-framing kan jag i alla fall konstatera att jag blivit påmind att besöka Strindbergmuseet. Och att jag ska gå och låna "En dåres försvarstal", för att fortsätta bygga på min egen bild av nationalskalden (och fördriva Jonas Karlssons hemska lösmusche-karikatyr).

 

[Hjalle]

Hejsan!

Visst är det roligt att man kan tycka så olika om saker och ting? Jag tyckte nämligen att det var skitkoolt rakt igenom, särskilt Jonas Karlsson, som var elektrisk och levererade de stundtals kanske lite halvt otrovärdiga replikerna med en sådan nerv och övertygelse att de verkade självklara. Utan att se en glimt av vad han faktiskt skrev, så förstod man via Jonas Karlssons gestaltning Strindbergs storhet, hans säregna person. Dessutom var det fullt av värme, humor och andra fantastiska skådespelarinsatser.

Ser verkligen fram emot andra avsnittet ikväll.
Puss.

 

[Pom]

Instämmer tyvärr. Obegripligt dåligt [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Foggmock]

Såg brottstycken av det igår. Fantastiskt uselt. Jonas Karlsson är dessutom en av mina svenska hatskådisar.

 

[Saxifrage]

Ja, det är kul att man kan få så olika uppfattningar!

Utan att se en glimt av vad han faktiskt skrev, så förstod man via Jonas Karlssons gestaltning Strindbergs storhet, hans säregna person.

Det skulle vara intressant att höra hur du tycker att detta framgår? Jag får snarare intrycket att Strindberg i JK:s tappning var en riktig tönt. Hans repliker och handlingar signalerar visserligen en verklig "alpha male" (som jag tror att Strindberg var), men JK lyckas IMHO inte bära fram det. Jag ser bara en saltstod med Günther-mustasch. Desto märkligare eftersom han, såvitt jag minns, faktiskt lyckades rätt bra med att gestalta Gustav III i en tidigare produktion.

Möjligen bidrog det att jag irriterade mig enormt på den kassa bilden, det konstiga ljudet och de fula tecknade bakgrunderna. Allt kändes helt enkelt väldigt epa, och då är det svårt att se goda skådespelarinsatser.

 

[Hjalle]

Quae volumus, et credimus libenter

Jag tror att en bidragande orsak till att jag tyckte att Jonas Karlsson lyckades så bra, var att han ju faktiskt såg ut som en riktig tönt. Effekten av att han var ball blev så mycket tydligare då - att han, trots att han faktiskt såg ut som en träkuk med Günther-mustasch, alltid gav skarpt svar på tal, tryckte ned sin omgivning och sig själv och spydde ut en halvt självföraktande, halvt självuppfylld stolthet över allt och alla. Det kan ha varit manusets förtjänst, men att i alla fall jag känner att August, så som han framställdes här, kanske var en tönt på många sätt, men ingen färglös mjäk, måste ju innebära att Jonas K lyckats på något sätt. Det är något väldigt övertygande i honom över huvud taget, något slags vansinnigt lugn och förolämpande propert.

Angående bakgrunderna och de små miniatyrmodellerna av Stockholm som då och då fladdrade förbi, trodde jag inte att de hade ambitioner om att de skulle se riktiga ut; även om det inte skulle förvåna mig. Om de hade de ambitionerna, så kan jag verkligen hålla med om att de var kassa.

Vad som verkligen förför mig med 'August' är emellertid kanske inte skådespeleriet, utan blotta tanken på att få sitta och spy bitter galla omkring sig med ett gäng misslyckade intellektuella radikalister på en krog i 1800-talets Stockholm. Den gör mig en smula upphetsad.

-Hjalle, om så mustaschen krävdes.

 

[Saxifrage]

Capus Lemmus

Ja, det är onekligen imponerande med någon som är en tönt men ändå lyckas. Även om jag hade svårt att se det på det sättet så förstår jag hur du menar.

Angående bakgrunderna och de små miniatyrmodellerna av Stockholm som då och då fladdrade förbi, trodde jag inte att de hade ambitioner om att de skulle se riktiga ut

Nej, knappast. Bakgrunden som rullade förbi när clownen Manne cyklade skulle nog inte heller se "verklig" ut, men jag gillade inte den heller, if you catch my drift...

Vad som verkligen förför mig med 'August' är emellertid kanske inte skådespeleriet, utan blotta tanken på att få sitta och spy bitter galla omkring sig med ett gäng misslyckade intellektuella radikalister på en krog i 1800-talets Stockholm. Den gör mig en smula upphetsad.

Hade du läst Röda Rummet? Annars innehåller den betydligt mer av den varan. Sarkasmerna över byråkratsamhället och mediaeliten är helt enkelt knivskarpa. Att det föregick Johan Hakelius med över hundra år gör ju inte saken sämre.

/Sax, gråkappa

 

[Bunny]

Bra hantverk

Jag gillar August. Avsnitt nummer två fick mig till och med att banga en rollspelssession.

Jag gillar det avskalade bildspråket, den tillbakahållna ljussättningen och de konstruerade Stockholmsvyerna (förutom den i slutscenen). På samma sätt gillar jag att skådespeleriet hålles mer nedtonat, och inte "flamboyant". Det går i samma stilistiska linje, helt enkelt. Jonas Karlssons rollgestaltning tog ett tag att förstå sig på, men bedömningen blir i slutändan ändå att det är en gjuten insats. Jag ser honom inte som en tönt, snarare allvarsam och stolt - hans rollgestaltning känns så pass intrigant att jag förstår att kvinnor dras till honom.

Jag gillar manus. Serien lyckas bra med att hantera konflikten mellan August ambitioner och hans radikalism, där det förstnämnda slutligen får sista ordet. Denna rädsla för att prostituera sig för kulturetablissemanget känns genuin, och styr många av de diskussioner som avhandlas i röda rummet. I Jakob Eklunds karaktär och dennes självmord kan man ana ett möjligt öde den radikale Strindberg kunnat gå till mötes. Så mycket talang och potential, men ett etablissemang som förvägrar det sitt utlopp. Inte konstigt att det är detta öde som inspirerar honom att börja skriva sin roman, Röda Rummet; en bitsk kommentar av just denna del av samtiden.

Likaledes gillar jag dramat kring Cecilias skiljsmässa. Uppgörelsen mellan August och kapten Wrangel inför Cecilia och dennes stränga moder är förbannat bra. Känslospelet mellan dem båda, med Wrangels förtvivlade kram som kulmen, är påtagligt och starkt. Även Strindbergs avbrutna mordförsök ett par scener senare spelar på samma register.

August är en serie som stilistiskt kan liknas vid Fanny och Alexander, men som även vågar ta ett eget grepp med konstruerade, teaterliknande, kulisser och vyer. Detta grepp lyckas över lag. Som samtidskommentar excellerar den när den avspeglar hur en ung radikal generation kämpar efter gehör i en högst konservativ miljö. Som drama har den även mycket att ge, återigen förankrat i en dåtida föreställningsvärld, men lämnar även möjligheter därhän. Ett exempel är den uppslitande men outvecklade bortadopteringen av August och Cecilias barn.

Över lag tycker jag detta års mellandagsserie håller hög klass, och utklassar därmed många av tidigare års snedskott.

 

[Arfert]

Re: Bra hantverk

..ganska stort medhåll, utom att jag tycker att den är filmad som en såpa (fult videofilmat, och dåligt ljussatt) i stil med "Tre kronor" och att folk rör sig in och ut i tablåer... antagligen för att man inte kunnat utnyttja mer en en vinkel på de stockholmsgator man filmat. Regin var platt. En del scener är osannolikt dåliga, trots skådespelarnas tappra insatser.

Däremot tyckte jag rollgestaltningen i stort var bra, som sagt. Utom Börje Ahlstedt. Som alltid spelar samma jävla roll.

 

[Bunny]

Re: Bra hantverk

"..ganska stort medhåll, utom att jag tycker att den är filmad som en såpa (fult videofilmat, och dåligt ljussatt) i stil med "Tre kronor" och att folk rör sig in och ut i tablåer... antagligen för att man inte kunnat utnyttja mer en en vinkel på de stockholmsgator man filmat. Regin var platt. En del scener är osannolikt dåliga, trots skådespelarnas tappra insatser."

Hehe. "Ganska stort medhåll" med betoning på "ganska", alltså. Liknelsen med "Tre kronor" håller jag inte med om - snarare tror jag filmstilen har att göra med att regissören Stig Larsson kommer från teatern och med att Peter Birro medverkar, med högst avskalade verk som "Det nya landet" bakom sig. De använder sig av uppenbara kulisser och en naturalistisk ljussättning/sminkning. Jag uppskattar som sagt greppet. Vad jag inte hade uppskattat är datoranimerade vyer över ett 1800-tals Stockolm och skådespelare framför Bluescreen i varje utomhusscen som inte befinner sig på Skeppsholmen eller Gamla stan. Jag tycker teamet gjorde ett korrekt val.

"Däremot tyckte jag rollgestaltningen i stort var bra, som sagt. Utom Börje Ahlstedt. Som alltid spelar samma jävla roll."

En del av mig vill vara oresonlig mot dig nu (svära och skälla och skrika). Börje Ahlstedt är en av mina favoritskådisar. Jag nöjer mig med att be dig utveckla vilka stora likheter du ser mellan rollgestaltningar som Mattis i Ronja Rövardotter, Carl Ekdahl i Fanny och Alexander och Carl Oscars i August.

 

[Arfert]

Re: Bra hantverk

tror inte att Birro har me saken (fulheten) att göra, "Upp till kamp" var ju otroligt tajt och snyggt filmad rakt igenom.

Det jag häll med om att manus och skådespeleriet i stort var bra. Jag orkade ju TITTA, fast jag fick ont i ögonen.