Ok, dags för SVT:s julsatsning. I år en serie om Strindberg, vilket ju verkar lovande. Jag bänkar mig med en skål torkad frukt, och väntar mig... tja, i alla fall lite mer än vad som serveras. OMFG...
Jag är ingen Strindbergsexpert, men jag har fått intrycket att skalden var en tämligen "flamboyant" (svenskt ord?) figur. I serien porträtteras han av en lobotomerad Jonas Karlsson som smurfar runt som en bondläpp i lösmustasch. Hans polare är en standardgruffande Jakob Eklund, och den-där-jobbiga parlamentet-snubben (från skatteverkets reklam) som försöker göra en seriös roll (lycka till). Liksom, kom igen: var Strindberg verkligen en så återhållen tönt? När han raggar upp den finska tjejen blir det rent löjligt, hur skulle hon kunna tända på en sån träkuk? Inte en enda replik levereras med tyngd, vilket är synd, för manus verkar faktiskt rätt genomtänkt. I händerna på Torsten Flinck hade det nog kunnat bli trovärdigt. Nu låter det snarare som om 9a framför en dramatisering av sitt grupparbete i svenska.
Inte hjälper det heller att samtliga scener verkar vara inspelade i samma kvarter i gamla stan. Förmodligen är gatorna kliniskt rensopade från tuggummipapper och ölburkar, vilket paradoxalt nog ger total kulisskänsla, långt från ett skitigt 1800-tals-Stockholm. Det skumma och helt platta ljudet förklaras antagligen av att man fått filtrera rätt hårt för att få bort tunnelbaneljuden. Tillsammans med bilden, som är av "engelsk studiofilm"-karaktär, så bidrar det till att helhetsintrycket blir jäkligt mycket Utbildningsradion. Och det är fanimig en gåta hur man kan leverera en sexscen som är ren mjukporr, och ändå få det att se så förbannat konstlat ut. Ok, det är en bordell och det ska vara oengagerat, men den här scenen känns bara... artificiell. Underkänt!
Med tanke på allt rabalder som varit om serien hade jag väntat mig betydligt mer. Jag skulle kunna säga att det är typiskt SVT, men det är det INTE: SVT producerar överlag förbannat bra serier, jag tyckte t.o.m att "Herr von Hancken" hade vissa poänger (även om de ibland var begränsade till Tuva Novotnys rumpa). Med tanke på det är det ännu underligare: hur kan man producera sådant blarr som "August"?
Nå, i min pågående anda av positiv re-framing kan jag i alla fall konstatera att jag blivit påmind att besöka Strindbergmuseet. Och att jag ska gå och låna "En dåres försvarstal", för att fortsätta bygga på min egen bild av nationalskalden (och fördriva Jonas Karlssons hemska lösmusche-karikatyr).
Jag är ingen Strindbergsexpert, men jag har fått intrycket att skalden var en tämligen "flamboyant" (svenskt ord?) figur. I serien porträtteras han av en lobotomerad Jonas Karlsson som smurfar runt som en bondläpp i lösmustasch. Hans polare är en standardgruffande Jakob Eklund, och den-där-jobbiga parlamentet-snubben (från skatteverkets reklam) som försöker göra en seriös roll (lycka till). Liksom, kom igen: var Strindberg verkligen en så återhållen tönt? När han raggar upp den finska tjejen blir det rent löjligt, hur skulle hon kunna tända på en sån träkuk? Inte en enda replik levereras med tyngd, vilket är synd, för manus verkar faktiskt rätt genomtänkt. I händerna på Torsten Flinck hade det nog kunnat bli trovärdigt. Nu låter det snarare som om 9a framför en dramatisering av sitt grupparbete i svenska.
Inte hjälper det heller att samtliga scener verkar vara inspelade i samma kvarter i gamla stan. Förmodligen är gatorna kliniskt rensopade från tuggummipapper och ölburkar, vilket paradoxalt nog ger total kulisskänsla, långt från ett skitigt 1800-tals-Stockholm. Det skumma och helt platta ljudet förklaras antagligen av att man fått filtrera rätt hårt för att få bort tunnelbaneljuden. Tillsammans med bilden, som är av "engelsk studiofilm"-karaktär, så bidrar det till att helhetsintrycket blir jäkligt mycket Utbildningsradion. Och det är fanimig en gåta hur man kan leverera en sexscen som är ren mjukporr, och ändå få det att se så förbannat konstlat ut. Ok, det är en bordell och det ska vara oengagerat, men den här scenen känns bara... artificiell. Underkänt!
Med tanke på allt rabalder som varit om serien hade jag väntat mig betydligt mer. Jag skulle kunna säga att det är typiskt SVT, men det är det INTE: SVT producerar överlag förbannat bra serier, jag tyckte t.o.m att "Herr von Hancken" hade vissa poänger (även om de ibland var begränsade till Tuva Novotnys rumpa). Med tanke på det är det ännu underligare: hur kan man producera sådant blarr som "August"?
Nå, i min pågående anda av positiv re-framing kan jag i alla fall konstatera att jag blivit påmind att besöka Strindbergmuseet. Och att jag ska gå och låna "En dåres försvarstal", för att fortsätta bygga på min egen bild av nationalskalden (och fördriva Jonas Karlssons hemska lösmusche-karikatyr).