Doktor Laser
Warrior
- Joined
- 9 Feb 2015
- Messages
- 250
Dum som jag är så hinner jag ju knappt påbörja ett projekt innan jag får en idé till ett annat. Tanken slog mig att det vore skojsilojsigt att bygga upp en sorts minikampanj till ett mer actionbetonat skräckrollspel baserat på samma survival horror-koncept som gamla TV-spel av typen Alone in the dark osv. (Om ni inte spelat dessa, gör genast bot och bättring!) Hur som helst så bygger alltså tanken på att jag slänger in rollpersonerna i en typ av skräckinfluerad, isolerad miljö, packar den full av mustiga monster, obehagliga människor och ett stort, underliggande mysterium som måste nystas upp och lösas för att kunna ta sig därifrån. En sorts minimegadungeon med detektivinfluenser, med andra ord.
Vilken typ av miljö och mysterium det rör sig om är dock sekundärt just nu, det jag skulle vilja ha lite input på är snarare hur man håller en dylik kampanj igång. Det rör sig som sagt om någon form av halvcrunchig överlevnadsskräck där spelarna måste räkna revolverpatroner och snabbt avgöra om det är värt att riskera att vada genom den där tentakelinfesterade avloppstrumman, eller försöka hitta en omväg till nästa någorlunda säkra område för att vila upp sig och omgruppera.
Problemet uppstår just vid själva överlevnadsbiten. Vad gör man om rollpersonerna får för sig att tackla av, kasta in handduken och kola vippen (eller om man vill introducera en ny spelare på nästa spelmöte)? I och med om att det rör sig om en såpass isolerad miljö så blir det ju svårt att fylla på med förstärkningar. Visst, man kanske kan göra miljön mer öppen, men då fallerar lite av isolationskonceptet.
Jag funderar på lite lösningar där man väver in det hela med själva settingen på ett sätt där spelarna inte riktigt kan dö, oavsett vad de råkar ut för. Antingen en sorts groundhog day-situation eller något där de mer eller mindre blir mer och mer stympade och får jobbigare och jobbigare nackdelar som måste rollspelas; på det senare sättet kan ju döden i sig självt till slut bli lite av en målsättning... "Det låter oss inte dö! Kan det inte bara låta oss dö!?!" Lite I have no mouth, and I must scream-stuk alltså. Alternativt kan jag ju låta miljön vara befolkad av personer som redan "fångats" av den, men det kan ju brista lite i trovärdighet om det måste upprepas många gånger.
Någon som sitter inne med lite tankar och visdom och vill dela med sig?
Vilken typ av miljö och mysterium det rör sig om är dock sekundärt just nu, det jag skulle vilja ha lite input på är snarare hur man håller en dylik kampanj igång. Det rör sig som sagt om någon form av halvcrunchig överlevnadsskräck där spelarna måste räkna revolverpatroner och snabbt avgöra om det är värt att riskera att vada genom den där tentakelinfesterade avloppstrumman, eller försöka hitta en omväg till nästa någorlunda säkra område för att vila upp sig och omgruppera.
Problemet uppstår just vid själva överlevnadsbiten. Vad gör man om rollpersonerna får för sig att tackla av, kasta in handduken och kola vippen (eller om man vill introducera en ny spelare på nästa spelmöte)? I och med om att det rör sig om en såpass isolerad miljö så blir det ju svårt att fylla på med förstärkningar. Visst, man kanske kan göra miljön mer öppen, men då fallerar lite av isolationskonceptet.
Jag funderar på lite lösningar där man väver in det hela med själva settingen på ett sätt där spelarna inte riktigt kan dö, oavsett vad de råkar ut för. Antingen en sorts groundhog day-situation eller något där de mer eller mindre blir mer och mer stympade och får jobbigare och jobbigare nackdelar som måste rollspelas; på det senare sättet kan ju döden i sig självt till slut bli lite av en målsättning... "Det låter oss inte dö! Kan det inte bara låta oss dö!?!" Lite I have no mouth, and I must scream-stuk alltså. Alternativt kan jag ju låta miljön vara befolkad av personer som redan "fångats" av den, men det kan ju brista lite i trovärdighet om det måste upprepas många gånger.
Någon som sitter inne med lite tankar och visdom och vill dela med sig?