Nekromanti Överseende spelledare

[Rickard]

Det var länge sedan jag startade en tråd här... så jag tänkte starta en.. eeh.. ?

Nåja, nog med försnack.. Det jag undrar över är hur förlåtande ni som spelledare är mot spelarnas handlingar om en handling verkar idiotisk eller om spelaren råkar säga en sak som skulle te sig idiotisk i den situationen.. Ta den här situationen (exemplet på nionde stycket) som jag läste om.. Spelledaren här hade uppenbarligen missuppfattat spelarens förklaring.. Själv hade jag bara som spelledare tagit tillbaka min beskrivning och ändrat den till den nya situationen..

Likadant om en spelare håller på att göra en handling som i mina ögon ter sig konstigt, som om denne håller verkligen vill hamna i rejält trubbel eller helt går emot sin karaktär.. Jag brukar använda lite sarkasm för att få spelaren att inse sin handling.. Vill personen ändå fortsätta är upp till denne, men jag vill ändå uttrycka min frågande förvåning till handlingen och kanske få en förklaring till den..

Och till sist om en spelare råkar säga fel.. Jag har inga problem med att (efter möjligtvis en skrattsalva) låta felsägningen rinna genom fingrarna.. När jag var yngre så slog jag INT-slag för om rollpersonerna verkligen inte skulle säga de urbota sakerna (eller skämten) som ibland kommer ut ur spelarnas munnar.. Fast nu börjar jag reflektera över om det verkligen är rätt om jag låter allt slippa igenom.. Det var som när jag lyssnade på när Chrull berättade hur han hade under ett speltillfälle hade hållit ett långt tal och råkat avsluta det genom att säga ett enda fel ord vilket resulterade i flykt.. När jag såg hur det lyste i hans ögon när han återberättade incidenten så började jag undra över om det faktiskt inte är bra att spelledaren ibland är hård och kör på det spelaren säger.. Rollpersonerna borde ju också kunna säga fel..

Så, sammanfattningsvis.. Brukar ni som spelledare vara överseende? Är det bra ibland bra att det uppstår konstiga situationer och vad kan de leda till (gruppmässigt)? Vad tycker ni som spelare om att en spelledare är hård eller överseende?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som antar han kommer få en del "...så länge man har roligt"-svar

PS.. Jag hoppas att du Chrull inte tar illa upp att jag tog dig som exempel eller hur jag framlade det.. DS..

 

[Ackerfors]

Jag har kommit fram till att jag nog är för förlåtande med spelarnas dumheter och felsägningar. Jag brukar det låta passera som om ingenting hade hänt eller åtminstone fråga ifall de verkligen vill göra så eller säga så.

Även om felsägningar och dumheter kan leda till roliga situationer så ser jag nog helst att de kommer av rollspelande och inte av felsägningar. (men citatlistan börjar bli lång... )

 

[Minimoni]

Hallå!

Själv föredrar jag att spelarna beskriver sina handlingar på så sätt att dessa missförstånd inte uppstår. Jag som spelledare försöker självklart också ge så målande beskrivningar som möjligt.

Om man utgår från den tråden du hänvisade till så tycker jag spelledaren var lite väl envis. En sådan liten sak som att skjuta upp i taket och vilken vinkel man sköt i tycker jag inte är så stort att man måste tjafsa om. Jag hade nog likt dig beskrivit om situationen till spelarens fördel. Men det var likväl löjlligt av spelaren att sluta spela över en sådan liten sak.

Spelledare ska vara bestämda men inte envisa i sina utlåtanden. Även en SL kan göra fel. Men spelarna bör också inse vikten av att besriva sina handlingar på ett sätt som inte förvirrar. Om spelarna trots upprepade varningar fortsätter att beskriva sina handlingar för bristfälligt så gör SL rätt i att tolka dem ordagrant.

Tzimisce

 

[fusk]

...så länge man har roligt

Jag som SL brukar vara väldigt förlåtande mot spelare om det dom gör "fel" går emot vad deras karaktär skulle ha gjort allt för mycket, men ibland tvingar jag ändå igenom saker som de gör "fel" för att de skapar intressant möjligheter.
En sak som man får tänka på är att många sådan här fel uppstår på grund av bristande kommunikation mellan spelgruppen därför brukar jag vara beredd att tumma en del på "fel" som spelarna gör. Ett exempel var när Silversurfan var SL åt mig en gång och jag trodde att ingen hade några pengar så jag sade att min karaktär slog sig ner utanför staden och åt hästfoder. Detta gav lite förbryllande blickar ifrån de andra som tyckte att jag var galen, jag tror vi satt och tjaffsade om att man inte äter hästfoder i flera minuter innan det kom fram att en annan spelares karaktär redan hade bokat rum på stadens finaste hotell och att jag bara hade missat det.
Inget konstigt misstag i spelgruppen, jag missade ju bara en mening. Men hur konstigt hade det inte varit ifall min karaktär som åker in i staden med resten av gruppen bara fortsätte framåt, när de andra tar in på hotell, och börjar äta hästfoder...
Okej, det finns ju en chans att en sådan miss inträffar men saken är ju den att det inte händer lika ofta som någon missar lite av samtalet runt bordet.
Och det gäller ganska allmänt missar, missar runt spelbordet tenderar ju att växa till sig i spelvärlden... Så för att åtgärda detta så tycker jag att man kan strunta i många missar, om nu inte missarna har ett egetvärde tex att man spelar humorrollspel, man spelar en klantig/kass karaktär.

 

[Foggmock]

"If it sounds too good to be true, it probably is"...

...applicerar jag som...

..."If it sounds too stupid to be true, it probably is"...

...och frågar personen om han verkligen vill göra det eller det. helst då utan att betona det som om 'gör du det kommer jag släppa lös en sak jag scriptade in här' utan 'fan, det där låter verkligen dumt och onödigt'.

eller så startar man världens mest ingående beskrivning av händelseförloppet, där man pratar om den rollpersonen i tredje person och absolut inte låter sig bli avbruten, och sen börjar man mer och mer säga absurda saker och överdriva så att spelaren hajar det knaiga/korkade i sin handling eller i den nya situationen, och om han märker att det var 'fel' mot vad han tänkt sig och protesterar frågar man bara om han var seriös. om han däremot utför nya handlingar efter de nya förutsättningarna (typ om han i exemplet du pejstade sa 'jag försöker hålla mig fast och inte trilla, och så skriker jag 'fånga mig!' åt de andra') så anser jag det som att de accepterat utgången av handlingen och således verkligen menade att de ville göra på det sättet.

 

[Rickard]

Re: Överseende spelledare *edit*

"En sådan liten sak som att skjuta upp i taket och vilken vinkel man sköt i tycker jag inte är så stort att man måste tjafsa om."
Jag tyckte det mest lät som om spelledaren inte ville sabba sin beskrivning och få spelarna att dra nytta av missförståndet genom att utnyttja det faktum att de redan visste en dålig händelse i förväg och kunde omformulera sin handling utefter det.. Åh, gud så svårt det var att förklara.. Jag hoppas att du förstår..

"Om spelarna trots upprepade varningar fortsätter att beskriva sina handlingar för bristfälligt så gör SL rätt i att tolka dem ordagrant."
Jovisst.. Dock så finns alltid det personer som aldrig kan lära sig att utrycka vad denne vill.. Man får ha överseende med dem..

Dock så skulle det vara intressant att testa att köra stenhårt på vad spelarna säger under ett speltillfälle.. Man kan ju även vara schysst ge spelarna vetskapen om det genom att säga till det innan..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som ibland är så småsint att han tar en spelare på orden om han har irriterat sig på denne (som hämnd alltså)

<font size="1">[edit] Lade det sista stycket innan signaturen.. Ja, åsså denna edit-text också, men det är väl underförstått?</font size>[color:"green"]

 

[The_Gorger]

Återigen...

... en fråga om hur man vill ha det. Alla utom en (som är SL ca 50% av tiden) gillar att spela rollspel under förutsättningen att man säger fel garvar och låter det passera, samt att man drar kassa skämt om omgivningen och SLP. Men snubben jag tidigare nämnde blir asförbannad när vi gör detta så ibland flippar allt helt ut.
Jag föredrar två typer av rollspel: låg nivå skämtande rollspel där nyckelordet är humor Eller stämningsrollspel där alla är stenladdade. De flesta av mina vänner gillar dock dungeonbashing bäst. Därför diggar jag konvent

 

[The_Gorger]

Re: Överseende spelledare[OT]

Han som ibland är så småsint att han tar en spelare på orden om han har irriterat sig på denne (som hämnd alltså)

Heh, det gör jag ofta. Ju skickligare SL man blir desto bättre blir dessa taskknep och dessutom så upptäcker spelarna inte något, de känner bara på sig att när de inte är jobbiga går allt lättare.
Första gången jag var SL var jag inte så diskret. En MC-knutte som var asjobbig blev helt sonika nerslagen, våldtagen och rånad på allt. Efter alla psykoskryss tog han självmord. Rollspersonen alltså

 

[Rickard]

Re: Återigen...

"Återigen...
... en fråga om hur man vill ha det.
/.../
Jag föredrar två typer av rollspel:"
Jo, det är ju helt klart sant.. Det tänkte jag inte på.. Så blir det när man bara slänger ur sig en fråga på forumet.. Vi brukar också ha rätt mycket humor under spelomgången, men ibland kan den där stämningen™ sätta in och vi skärper till oss..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som hänvisar till S.L.U.R.K:s föreningssida där (nästan) alla felsägningar är medtagna

 

[entomophobiac]

Brukar ni som spelledare vara överseende? Är det bra ibland bra att det uppstår konstiga situationer och vad kan de leda till (gruppmässigt)? Vad tycker ni som spelare om att en spelledare är hård eller överseende?

Oftast blir det väldigt kul när spelarna gör bort sig på ett eller annat sätt, och det finns ingen anledning för spelledaren att konstruera hur spelarna ska agera. Då spelar de inte längre sina roller, för spelledaren gör det åt dem och då kan man lika gärna se en film.

Jag tycker både som spelare och spelledare att det är bra med "konstiga situationer", för de berikar upplevelsen på många sätt. Dessutom - som jag sagt vid några tillfällen - så kan spelledarens egna intriger ofta bli förutsägbara. Då är det bättre att låta grodorna slinka ur spelarnas munnar och sedan färga den värld som de interagerar med och det scenario som de kämpar sig igenom.

 

[entomophobiac]

och frågar personen om han verkligen vill göra det eller det. helst då utan att betona det som om 'gör du det kommer jag släppa lös en sak jag scriptade in här' utan 'fan, det där låter verkligen dumt och onödigt'.

Varför?

Jag ser ingen anledning. Varje gång du talar om för spelarna vad de ska göra, eller frågar dem om de verkligen vill göra det de gör, så kommer det sluta med att du kontrollerar dem i en eller annan riktning. Detta är inte bra.

Självklart skall spelledaren ha möjlighet att kontrollera sin handling, men när detta går ut över spelarna så är det inte längre rollspel det är frågan om. Det blir en rälsbuss i Göteborg, och de som bor i Göteborg vet hur ofta sådana spårar ur...

 

[Johan K]

För det mesta överseende !

Försöker nog fördetmesta vara lite överseende med felsägningar & misstag... Blir ju lite tråkigt om t. ex de inte klarar en svår situation pga en felsägning eller ett missuppfattning.
Men om spelaren hamnar i nån jobbig situation pga att han har med vije gjort nått korkat så få han klara sig bästa tusan han vill & föröka reda ut det hela.. Kan bli riktigt skoj inimellanåt... =)

 

[Vindhand]

Nåja, nog med försnack.. Det jag undrar över är hur förlåtande ni som spelledare är mot spelarnas handlingar om en handling verkar idiotisk eller om spelaren råkar säga en sak som skulle te sig idiotisk i den situationen..

Missförstånd gör ingen glad. Om spelaren verkligen menat A och det som råkat kommuniceras till spelledaren är B så tycker jag man skall försöka lösa detta. I preventivt syfte försöker jag se till att jag frågar om de är oklara.

Ett annat knep är att fokusera sin uppmärksamhet rätt. Om det är en spelare som skall bestämma vad han skall göra (nu när initiativet kommit till henne) bör man lyssna på just den personen. Det blir de andras tur sedan.

Ett tredje knep är att undvika spel med komplexa deklarationsfaser eller långa rundor som måste planeras i förväg. Förutom alla andra nakdelar hos sådana system separerar de förklaring från genomförande och ökar risken för att detaljer glöms eller missförstås. De lägger också in frestelsen att försöka omtolka sin handling (eftersom man vet mer när man skall göra den än när man planerade den).

Så, sammanfattningsvis.. Brukar ni som spelledare vara överseende?

Ibland. När spelarna verkligen menar att göra något som är (i ett större perspektiv) ganska dumt brukar jag låta dem. Men så spelar jag en ofta mörk fantasy och då skadar en del dumma val inte

 

[Foggmock]

Jag syftade mest på de mer drastiska sakerna folk kan göra, inte om han säger 'Jag går in och ställer mig på dass och inväntar' "Är du verkligen säker på att du vill det?"...

Att anklaga mig för rälsning på dessa grunder är att ta i ganska grovt. Är det rälsning om en person deklarerar sina handlingar och jag beskriver dem och utgången av dem samt presenterar de nya förutsättningarna efter handlingen? "Åkej, du går till dasset, öppnar dörren, går in och stänger dörren. Nu står du där inne och ser glad ut. Vad nu?" ...

Var det där en rälsning om spelaren svarat ja på frågan jag ställde innan? Självklart frågar jag inte mina spelare vad de vill göra för att få en chans att styra 'min' handling, utan för att se till att de inte gör något de kanske ångrar. just därför får man ju se till att betona det på ett sätt så att - om de tänkt göra det - inte ångrar sig för att de inte vågar för att SL lät hemskt hotfull, utan kanske tänker om för att det verkligen var korkat och förmodligen leder till en del konsekvenser de inte tänkt på från början.

Jag förstår inte vad de har med varandra att göra. Att se till att man verkligen vet vad personen vill göra innan man fortsätter så att inga missförstånd uppstår, och att ha ett äventyr som bara kan gå åt ett håll.

Tilläggas bör att jag inte tror att 'berätta för spelarna vad de ska göra' är en särskilt brett utbredd spelledarteknik. I ena betydelsen så berättar man vad de bör göra för att komma vidare i äventyret, typ 'Jag tror det är dags att ni går och snackar med prästen', i den andra betydelsen att man säger vad de gör, typ 'Ni bestämmer er för att gå och tala med prästen'. Oavsett hur man väljer att tolka det så blir det väldigt fel.

 

[entomophobiac]

...utan kanske tänker om för att det verkligen var korkat och förmodligen leder till en del konsekvenser de inte tänkt på från början.

Min poäng är att dessa "en del konsekvenser" är vad som är det intressanta med många händelseförlopp. När saker inträffar som spelarna inte förväntar sig så får de sedan ta konsekvenserna i spelet, istället för att presenteras med de tänkbara konsekvenserna redan från början.

Men självklart beror det också på vad man är ute efter för typ av spel. Sjäv tycker jag oftast att konsekvenserna och olika sätt att tackla konsekvenserna är det som är intressant.

 

[Man Mountainman]

Faktum 1: spelarna har inte lika mycket information om situationen som rollpersonerna, eftersom spelledarens berättande inte kan matcha verkliga sinnesintryck. Om spelarna gör något dumt är det ofta för att de inte har tillräckligt med information om omständigheterna. Detta är spelledarens fel, och det är alltså spelledarens ansvar att se till att spelarna får den information som de behöver för att kunna omvärdera situationen och om möjligt välja en annan strategi.

Fakta 2: Rollpersonerna är, för det mesta, äventyrare, och som sådana riktiga hårdingar. Spelarna är, å andra sidan, medelsvenssons, och sålunda riktiga mesar (åtminstone i jämförelse med sina rollpersoner). En hårding är mindre benägen att göra fatala misstag i stressade situationer än rollpersonerna. Därför bör spelledaren tillåta vissa av spelarnas misstag att slinka igenom. Det är helt enkelt osannolikt att rollpersonerna skulle ha begått samma misstag.

Fakta 3: spelarna befinner sig inte i någon fara där de sitter vid spelbordet, vilket däremot rollpersonerna ofta gör. I farliga situationer blir man mer skärpt och är mindre benägen att göra misstag. Se ovan.

 

[Pom]

Instämmer helt! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Basenanji]

Svettigt!

Fakta 3: spelarna befinner sig inte i någon fara där de sitter vid spelbordet, vilket däremot rollpersonerna ofta gör. I farliga situationer blir man mer skärpt och är mindre benägen att göra misstag. Se ovan.

Eller så blir man stressad...

/Basenanji

 

[entomophobiac]

I farliga situationer blir man mer skärpt och är mindre benägen att göra misstag.

Nej. Många - även hårdingar - reagerar tvärt om. Panik, chock, stress och andra faktorer gör att de inte klarar av att fatta riktiga beslut. Att man blir mer skärpt stämmer för någon enstaka, men de flesta drabbas av det motsatta.

 

[Pom]

Att man blir mer skärpt stämmer för någon enstaka, men de flesta drabbas av det motsatta.

Visst. I verkligheten. Men en utmärkande egenskap för hjältar är att de kan klara skivan när det verkligen gäller. I vardagslag kan däremot deras extrema livsstil ha alla möjliga nackdelar.

Hur man vill ha det i sin kampanj är förstås individuellt. Själv föredrar jag orealistiska hjältar som rollpersoner, och sådana kommer till sin rätt bäst i farliga situationer.