Det är ju också hur ett spel kan förklara varför halvlingar inte springer runt med tvåhandssvärd, även om reglerna inte uttryckligen förhindrar det. Kanske att man som SL behöver säga "absolut, jag tillåter din Dimalvs magikerkrigare med tvåhandsstridsyxa om du lyckas förklara hur hen passar in i spelvärlden"! Ibland kan jag uppleva att största problemet inte är att spelarna optar RP till orimliga proportioner, utan att jag som SL förväntas göra något vettigt och kul av det. Det liksom förstör mitt jobb och får mig att se dålig ut när spelarna har gjort ett dåligt jobb med att göra en rollpersonsgrupp som de trivs med.Det är som att en intressant setting, väl genomfört världsbygge, bra språk, pedagogiskt upplägg och spännande kampanjer inte också är speldesign?
Vissa system guidar bättre till lyckade RP grupper redan i RP-skaparreglerna medan andra system är friare och lägger den uppgiften på spelgruppen.