Eller så är det inte så mycket att reglerna kommer från DnD utan att folk inte gillade just de reglerna, medan andra regler från DnD hade välkomnts.
Så är det för min del. Jag har inget emot att man lånar mekanik från andra spel. egna- eller skapade av någon annan. Min utgångspunkt är att jag inte gillar den specifika mekaniken och hade önskat att den fick stanna i ursprungsspelet (som för all del säkert har lånat den från något annat spel).
Jag gillar fördels-/nackdelstärningar. Det är ett lagom abstrakt sätt att öka/försämra chansen att lyckas, och enkelt för alla att förstå.
Jag gillar inte förmågor och liknande som är kopplade till ett särskilt släkte eller ett särskilt yrke. För mig handlar det om att det begränsar friheten att skapa den rollperson jag vill ha. Många av förmågorna är dessutom ganska nischade och tillför egentligen inte så mycket. Hjältarnas tid, som i högsta grad är modern BRP, har också dem och jag tycker det är en onödig mekanik även där.
Tillstånd som följer av narrativet är helt ok, t.ex. att man blir omtöcknad om man får en smäll mot huvudet. Så används de delvis i DoD23. Men när de är tänkta att användas som ursäkt för att få använda någon annan mekanik ogillar jag dem starkt. Det blir ofta väldigt långsökta, skavande förklaringar även om SL är restriktiv, och har man redan bockat av de mest naturliga tillståndet "hoppar" det över till något annat tillstånd, som då blir ännu mer långsökt. Hjältarnas tid har en lite liknande mekanik med vissa egenskaper, som t.ex. ung, veteran, adlig; som man kan använda för att "vända" slaget, förutsatt att man kan motivera varför just den egenskapen är till nytta i situationen. Den varianten gillar jag inte heller av samma anledningar. Det ska inte hänga på spelarens förmåga att vrida till situationen (och att få SL att köpa förklaringen).
Pressamekaniken: Jag gillar inte den i CoC7 heller, och använder den inte där. Personligen tycker jag inte att det blir en bra berättelse om man efter ett misslyckande åberopar en mekanik som gör att man får försöka igen. Jag hade definitivt föredragit att pressa var framåtsyftande så att man i förväg deklarerar att man kommer att pressa sig till det yttersta för att lyckas med handlingen. Att man i det läget får en fördel på slaget, men att den efter handlingen leder till en stunds nackdel, känns logiskt och rimligt. Dessutom har man fortfarande kvar det taktiska valet kring att pressa eller inte.
Exempel: Krigarankan Kalle kommer till en bred ravin. Han inser att han verkligen måste ta i för att lyckas hoppa över den. Eftersom han pressar sig till max får han en fördel på slaget. Men efteråt behöver han vila innan småsträckningar, mjölksyra och annat släpper. Men behöver inte ens namnge eller förklara "tillståndet" utan bara konstatera att man inte är på topp för liknande handlingar (som använder samma GE) förrän man fått vila.
Att man blir av med ett tillstånd för att man pillar med ett personligt föremål känns bara tramsigt.
