Krille
Super Moderator
Re: Mein Kritik [SPOILER]
Tittar man istället på jägar/samlarsamhällen som finns idag, så märker man att aktiviteter - barnuppfostrande, jakt, samlande, matlagning etc - ofta är kollektiva, medan materiellt ägande och släktskap inte alltid är det. Och det finns liksom ett överlevnadsskäl till det också - blir man separerad från gruppen så är det klart mycket större sannolikhet att du överlever om du har din pilbåge med dig, än om vår pilbåge ligger i lägret.
Över huvud taget så är de jägar/samlarsamhällen som finns jefligt pragmatiska av sig, och hänger inte upp sig på att "ditt och mitt" är ideologiskt knas. Du har din pilbåge och den ansvarar du för, medan bytet är resultatet av stammens jakt och tillhör således hela stammen oavsett vem som fäller det. Du hinner ändå inte äta upp hela antilopen själv innan den blir rutten.
I många fall är privat ägande till och med ett tecken på att man är vuxen. Man har tillbringat hela barndomen med att träna jakt och de hantverk som hör till det. När man kan hantera en pilbåge väl nog och kan göra en duglig jaktbåge (med hjälp) så är man vuxen och kan delta i jakten, och den övergången markeras just med att man har en egen båge som man själv ansvarar för.
Så sett ur historisk/antropologisk synvinkel så är en familje- eller individbaserad ägande-teori precis lika möjlig.
Med tanke på mina emfaser ovan kan man knappast betrakta avsaknad av kollektivism som en anakronism. Möjligen kan man betrakta det som motsägande ens egen ideologi.
Tittar man istället på jägar/samlarsamhällen som finns idag, så märker man att aktiviteter - barnuppfostrande, jakt, samlande, matlagning etc - ofta är kollektiva, medan materiellt ägande och släktskap inte alltid är det. Och det finns liksom ett överlevnadsskäl till det också - blir man separerad från gruppen så är det klart mycket större sannolikhet att du överlever om du har din pilbåge med dig, än om vår pilbåge ligger i lägret.
Över huvud taget så är de jägar/samlarsamhällen som finns jefligt pragmatiska av sig, och hänger inte upp sig på att "ditt och mitt" är ideologiskt knas. Du har din pilbåge och den ansvarar du för, medan bytet är resultatet av stammens jakt och tillhör således hela stammen oavsett vem som fäller det. Du hinner ändå inte äta upp hela antilopen själv innan den blir rutten.
I många fall är privat ägande till och med ett tecken på att man är vuxen. Man har tillbringat hela barndomen med att träna jakt och de hantverk som hör till det. När man kan hantera en pilbåge väl nog och kan göra en duglig jaktbåge (med hjälp) så är man vuxen och kan delta i jakten, och den övergången markeras just med att man har en egen båge som man själv ansvarar för.
Så sett ur historisk/antropologisk synvinkel så är en familje- eller individbaserad ägande-teori precis lika möjlig.
