Men vad var det egentligen som du svarade på...?
Ikaros skrev: "Vad tillför det att läsa att det ödesmättade slutet i en tabell?" vilket, som jag skrev, är något av en fuling, eftersom det dels är skev nidbild av hur äventyret faktiskt är skrivet, och dels är precis vad jag ägnat mina inlägg åt att berätta samt förklara.
Ikaros skrev "Om båda valen i slutet av kampanjen är möjiga, varför inte låta spelarna avgöra vad spelarnas karaktärer tycker?" och det är återigen en fuling, för det
är det ju (givetvis) upp till spelarna att avgöra vad spelarnas karaktärer tycker (det är ju bara
spelledarpersonens åsikter som spelledaren bestämmer över). Men framförallt är det en ren lögn att påstå att slutet skulle vara helt upp till spelledaren att bestämma. Det framgår ju tydligt av äventyret att spelledaren fattar sitt val utifrån vad rollpersonerna (särskilt en speciell rollperson) har gjort under äventyret.
Med andra ord, precis som det är med
allt annat i ett rollspelsäventyr: Rollpersonerna väljer hur de vill agera gentemot en viss spelledarperson, och sedan avgör spelledaren hur denna spelledarperson skall komma att reagera på vad rollpersonerna har sagt och gjort.
Om rollpersonerna begår stöld och sedan blir jagade av polisen, är det då ett rälsat äventyr? "Spelledaren har ju bestämt hur äventyret skall fortsätta! Varför inte låta det vara upp till spelarna att bestämma, istället?" Det är löjligt att tänka på det viset.
En möjlig invändning är förstås att spelarna i det ovanstående exemplet givetvis begriper vad konsekvenserna kan komma att bli av att stjäla. Men i Snösaga är det inte lika uppenbart vad ens handlingar kan resultera i för olika utgångar. Men är det verkligen en giltig invändning? Vad skulle det innebära för alla de äventyr med inslag av förrädare och dubbelspel av olika slag? Man kan inte begära som spelare att man alltid ska kunna veta konsekvenserna av ens handlingar; eftersom ens rollperson kan vara lurad eller förd bakom ljuset, eller helt enkelt inte riktigt veta vad hon gör. Många rollspelare tycker att osäkerhet och tvivel är viktiga ingredienser för inlevelsens skull; och föredrar att tolka ledtrådar, göra kvalificerade gissningar eller helt enkelt agera på magkänsla, än att hela tiden ha givna svar på alla frågor.
Jag vill som sagt minnas att Snösaga
har sådana ledtrådar, bland annat i form av en dikt. Det har jag redan skrivit. Men framförallt så kan man också agera på magkänsla och göra det man själv tycker är rätt.
Men, som sagt, allt jag skriver nu är sånt jag redan har skrivit tidigare. Jag tror att jag låter bli att kommentera i tråden ytterligare, om jag inte blir bemött på något vis.