Krille
Super Moderator
I omloppsbana över Darama…
I 20 000 Världars Förbund skulle baronessan Marenhide kunna vara din rollperson. I många andra rymdrollspel skulle du spela smugglare, pirater, frilansare och andra lågdjur. Höjden av din rollpersons karriär vara att leda en besättning eller kanske en liten flotta.
Inte i det här rollspelet. I 20 000 Världars Förbund står din rollperson i toppskiktet av ett adelshus. Dina handlingar påverkar biljoner individers öden. I din hand har du makten att förvandla planeter till aska eller ta bort dem från den galaktiska kommersen. Du förhandlar med andra adelshus, dina likar, och tävlar om deras gunst inför kejsaren. Du för befäl över flottor som kan förmörka solar och arméer som kan ödelägga kontinenter. Du är ditt adelshus röst, vilja och hand.
Och du är hotad – av dina likar i andra hus, av intriger inom ditt eget hus, av pirater och upprorsmän, av Kejsarens nyckfullhet, och av Skuggan som sakta släcker stjärnsystem efter stjärnsystem.
Vad är ert nästa drag, ers nåd?
---
Ovanstående är en teaser-text som jag skrev ihop till ett rollspelsprojekt som jag har skruvat på ett tag. Arbetsnamnet är "20 000 Världars Förbund". Det låter poetiskt och är rätt coolt, men inte perfekt beskrivande. Spelet är ett ärke-episkt science fiction-rollspel
Miljön i rollspelet är ett urgammalt galaximperium med miljarder världar, miljarder underverk, hundratusentals släkten (varav inget är människor) och tusentals adelshus. Det finns knappt något gränsland, utan allting lyder under en och samma kejsare.
Rollpersonerna tillhör det absoluta toppskiktet i hierarkin. De kommer kort sagt vara skitmäktiga, men de kommer också att ha problem inom sitt eget hus, bland de andra husen, i det kejserliga hovet och även Skuggan.
Som regelsystem har jag fastnat för Cortex Plus Drama, för det är fritt nog och passande nog för att fånga vad spelet handlar om: drama mellan personer som är en del av ett intrikat nätverk. Det har ett konfliktresolutionssystem som funkar på det mesta från dueller till debatter till förhandlingar till rymdslag. Systemet har jag skruvat på ett tag, och ju mer jag skruvar på det desto mer faller jag tillbaka på grundsystemet som det presenteras i Smallville RPG. Rollpersonerna definieras inte som grundegenskaper och färdigheter, utan som värderingar, relationer och tillgångar. Och dessa världen är mycket mer i linje med vad spelet handlar om, än de konventionella färdigheterna och grundegenskaperna.
Värderingarna är hyfsat spikade – Auktoritet, Anseende, Hopp, Plikt, Rättvisa och Ära. Relationerna sätts till stor del under rollpersonsgenereringen, där man bygger upp rollpersonernas bakgrund gemensamt och skapar relationsschemat som är det verktyg som spelledaren använder för att skapa äventyr. Tillgångar är saker som husets resurser och territorier, släktets förmågor (återigen, inget släkte är människor, utan alla är utomjordingar, mer eller mindre humanoida och möjligen helt främmande).
Rollpersoner och relationsschema byggs gemensamt i tio steg. Det sätter också ramar för hur stort rollspelet kommer vara: jag räknar med att jag behöver ca fyra sidor för instruktioner och introduktion, plus ett uppslag per steg. Det blir ca 24 sidor. Handlings- och konfliktresolution kommer nog ta 8-10 sidor med exempel. Tillgångar kommer kräva ett antal sidor beskrivning. En grov uppskattning är 10-16 sidor. Hur spelledaren bygger äventyr från relationsschemat kommer nog ta tio sidor till. Det blir ca 60 sidor crunch.
Till det kommer förstås fluff. Jag vill gärna slösa bort typ tre uppslag för att introducera nya spelare till deras roll och förklara "vad gör man", i form av helsidesillustrationer av en äldre mentor, typ farbror eller faster, som förklarar för en ung blivande rollperson vad hennes roll i huset, adelshusens råd och kejserliga hovet kommer att vara. (Det kommer kräva en bra illustratör, men det får jag kosta på mig.) Därtill kommer annan ren bakgrundsinformation, om husens politik, kejserliga politiken, handel i galaxen, den kejserliga huvudplaneten, adelshusens råd, nedslag på coola platser i galaxen etc. På det ska det gärna komma någon slags introäventyr – hur nu det ska göras i ett spel som till så stor del bygger på det relationsschema som skapas när man gör rollpersoner. Kan jag hålla mig till under 96 sidor så blir jag glad.
Ett mycket specifikt problem är att Margaret Weis Productions, Inc, har en kommersiell licens för Cortex Plus. Den är gratis, men kräver att MWP bland annat godkänner den grafiska kvaliteten och regelproduktionens kvalitet – och det senare kan bli lurigt mtp att jag tänker skriva på svenska. Det är lätt att gå runt den genom att ge ut spelet gratis som en fan-produkt, men helst vill jag ju kunna ta betalt om jag ska kunna ha ashäftig art i boken.
Åh just det, en sak till:
En imponerande flotta om tvåhundrasex skepp låg samlade i omloppsbana över planeten Darama. Det var bevakningsskepp, patrullskepp, fregatter, korvetter, beväpnade fraktskepp och ombyggda planetförsvarsskepp. En så mäktig flotta kunde hota hela sektorn. Husens kryssare och slagskepp kunde flottan förstås inte mäta sig med, men det var inte heller deras plan. Rebellernas plan var att slå mot husens plånbok, inte deras militär.
Och därför hade de nitton högsta rebelledarna samlats över Darama, så att deras planer och mål kunde samordnas. Antingen var de fysiskt ombord på fregatten Fru Andohrana, vars kapten Mars Segander stod som värd, eller närvarande via hologram, och alla satt de runt det runda bordet i officersmässen. Kartor och dokument flöt i holografisk form över bordet och diskuterades, och röken låg tung i rummet från de närvarande ledarnas cigarrer.
Det fanns ingen riktig koncensus vid bordet. Den grönhyade fru Elamere ville slå till mot Umaro, vars selokristaller laddade varenda strålkanon i sektorn. Kapten Narand invände bubblande under sina tentakler att det skulle göra husen desperata mer än irriterade, och föredrog fortsatt piratverksamhet mot handelslederna – delvis för att hans egen profit skulle bli större, som fru Elamere uttryckte det. Kapten Misakuri ville hellre se fortsatt vapensmuggling till oberoende rebellgrupper, dels för att de faktiskt gjorde något och dels för att det inte skulle kunna spåras till dem. Och så gick debatten över bordet, fram tills mötet avbröts av ett meddelande från bryggan.
”Kapten” sade en ung nervös matros som holografiskt materialiserades över bordet, ”vi har inkommande signaler på hypersensorn!”
”Vi är över Darama” svarade den lejonlika Segander. ”Det kommer alltid skepp hit.”
”Men de är många, och stora!” utropade matrosen desperat. Mumlet steg vid bordet. ”Och de kommer in…”
Längre kom han inte. Det blixtrade av ljus från konferensrummets fönster när en flotta av slagskepp och kryssare materialiserades i realrymden. Kapten Misakuris hologram slocknade när hennes skepp förintades i en första förödande salva och konferensrummet dränktes i ljuset från explosionen.
Över bordet tändes ett nytt hologram, av en ung kvinna med långt vitt hår, smala spetsiga öron och stålgrå kattlika ögon, iförd hus Vinestres strikta flottuniform med furstlig ägiljett och flera rader släpband. ”God morgon, rebeller” sade det genomskinliga hologrammet med en hotfull radioförvrängd röst utan minsta sarkasm men med en undertryckt underton av skadeglädje. ”Jag är baronessa Visa Marenhide da Vinestre. Tro inte att det här är en vänlig frukostkonversation. Det är ett ultimatum och en order: stryp motorerna och signalera omedelbart er kapitulation, eller känn den fulla vapenmakten från hus Vinestre.”
Och därför hade de nitton högsta rebelledarna samlats över Darama, så att deras planer och mål kunde samordnas. Antingen var de fysiskt ombord på fregatten Fru Andohrana, vars kapten Mars Segander stod som värd, eller närvarande via hologram, och alla satt de runt det runda bordet i officersmässen. Kartor och dokument flöt i holografisk form över bordet och diskuterades, och röken låg tung i rummet från de närvarande ledarnas cigarrer.
Det fanns ingen riktig koncensus vid bordet. Den grönhyade fru Elamere ville slå till mot Umaro, vars selokristaller laddade varenda strålkanon i sektorn. Kapten Narand invände bubblande under sina tentakler att det skulle göra husen desperata mer än irriterade, och föredrog fortsatt piratverksamhet mot handelslederna – delvis för att hans egen profit skulle bli större, som fru Elamere uttryckte det. Kapten Misakuri ville hellre se fortsatt vapensmuggling till oberoende rebellgrupper, dels för att de faktiskt gjorde något och dels för att det inte skulle kunna spåras till dem. Och så gick debatten över bordet, fram tills mötet avbröts av ett meddelande från bryggan.
”Kapten” sade en ung nervös matros som holografiskt materialiserades över bordet, ”vi har inkommande signaler på hypersensorn!”
”Vi är över Darama” svarade den lejonlika Segander. ”Det kommer alltid skepp hit.”
”Men de är många, och stora!” utropade matrosen desperat. Mumlet steg vid bordet. ”Och de kommer in…”
Längre kom han inte. Det blixtrade av ljus från konferensrummets fönster när en flotta av slagskepp och kryssare materialiserades i realrymden. Kapten Misakuris hologram slocknade när hennes skepp förintades i en första förödande salva och konferensrummet dränktes i ljuset från explosionen.
Över bordet tändes ett nytt hologram, av en ung kvinna med långt vitt hår, smala spetsiga öron och stålgrå kattlika ögon, iförd hus Vinestres strikta flottuniform med furstlig ägiljett och flera rader släpband. ”God morgon, rebeller” sade det genomskinliga hologrammet med en hotfull radioförvrängd röst utan minsta sarkasm men med en undertryckt underton av skadeglädje. ”Jag är baronessa Visa Marenhide da Vinestre. Tro inte att det här är en vänlig frukostkonversation. Det är ett ultimatum och en order: stryp motorerna och signalera omedelbart er kapitulation, eller känn den fulla vapenmakten från hus Vinestre.”
I 20 000 Världars Förbund skulle baronessan Marenhide kunna vara din rollperson. I många andra rymdrollspel skulle du spela smugglare, pirater, frilansare och andra lågdjur. Höjden av din rollpersons karriär vara att leda en besättning eller kanske en liten flotta.
Inte i det här rollspelet. I 20 000 Världars Förbund står din rollperson i toppskiktet av ett adelshus. Dina handlingar påverkar biljoner individers öden. I din hand har du makten att förvandla planeter till aska eller ta bort dem från den galaktiska kommersen. Du förhandlar med andra adelshus, dina likar, och tävlar om deras gunst inför kejsaren. Du för befäl över flottor som kan förmörka solar och arméer som kan ödelägga kontinenter. Du är ditt adelshus röst, vilja och hand.
Och du är hotad – av dina likar i andra hus, av intriger inom ditt eget hus, av pirater och upprorsmän, av Kejsarens nyckfullhet, och av Skuggan som sakta släcker stjärnsystem efter stjärnsystem.
Vad är ert nästa drag, ers nåd?
---
Ovanstående är en teaser-text som jag skrev ihop till ett rollspelsprojekt som jag har skruvat på ett tag. Arbetsnamnet är "20 000 Världars Förbund". Det låter poetiskt och är rätt coolt, men inte perfekt beskrivande. Spelet är ett ärke-episkt science fiction-rollspel
Miljön i rollspelet är ett urgammalt galaximperium med miljarder världar, miljarder underverk, hundratusentals släkten (varav inget är människor) och tusentals adelshus. Det finns knappt något gränsland, utan allting lyder under en och samma kejsare.
Rollpersonerna tillhör det absoluta toppskiktet i hierarkin. De kommer kort sagt vara skitmäktiga, men de kommer också att ha problem inom sitt eget hus, bland de andra husen, i det kejserliga hovet och även Skuggan.
Som regelsystem har jag fastnat för Cortex Plus Drama, för det är fritt nog och passande nog för att fånga vad spelet handlar om: drama mellan personer som är en del av ett intrikat nätverk. Det har ett konfliktresolutionssystem som funkar på det mesta från dueller till debatter till förhandlingar till rymdslag. Systemet har jag skruvat på ett tag, och ju mer jag skruvar på det desto mer faller jag tillbaka på grundsystemet som det presenteras i Smallville RPG. Rollpersonerna definieras inte som grundegenskaper och färdigheter, utan som värderingar, relationer och tillgångar. Och dessa världen är mycket mer i linje med vad spelet handlar om, än de konventionella färdigheterna och grundegenskaperna.
Värderingarna är hyfsat spikade – Auktoritet, Anseende, Hopp, Plikt, Rättvisa och Ära. Relationerna sätts till stor del under rollpersonsgenereringen, där man bygger upp rollpersonernas bakgrund gemensamt och skapar relationsschemat som är det verktyg som spelledaren använder för att skapa äventyr. Tillgångar är saker som husets resurser och territorier, släktets förmågor (återigen, inget släkte är människor, utan alla är utomjordingar, mer eller mindre humanoida och möjligen helt främmande).
Rollpersoner och relationsschema byggs gemensamt i tio steg. Det sätter också ramar för hur stort rollspelet kommer vara: jag räknar med att jag behöver ca fyra sidor för instruktioner och introduktion, plus ett uppslag per steg. Det blir ca 24 sidor. Handlings- och konfliktresolution kommer nog ta 8-10 sidor med exempel. Tillgångar kommer kräva ett antal sidor beskrivning. En grov uppskattning är 10-16 sidor. Hur spelledaren bygger äventyr från relationsschemat kommer nog ta tio sidor till. Det blir ca 60 sidor crunch.
Till det kommer förstås fluff. Jag vill gärna slösa bort typ tre uppslag för att introducera nya spelare till deras roll och förklara "vad gör man", i form av helsidesillustrationer av en äldre mentor, typ farbror eller faster, som förklarar för en ung blivande rollperson vad hennes roll i huset, adelshusens råd och kejserliga hovet kommer att vara. (Det kommer kräva en bra illustratör, men det får jag kosta på mig.) Därtill kommer annan ren bakgrundsinformation, om husens politik, kejserliga politiken, handel i galaxen, den kejserliga huvudplaneten, adelshusens råd, nedslag på coola platser i galaxen etc. På det ska det gärna komma någon slags introäventyr – hur nu det ska göras i ett spel som till så stor del bygger på det relationsschema som skapas när man gör rollpersoner. Kan jag hålla mig till under 96 sidor så blir jag glad.
Ett mycket specifikt problem är att Margaret Weis Productions, Inc, har en kommersiell licens för Cortex Plus. Den är gratis, men kräver att MWP bland annat godkänner den grafiska kvaliteten och regelproduktionens kvalitet – och det senare kan bli lurigt mtp att jag tänker skriva på svenska. Det är lätt att gå runt den genom att ge ut spelet gratis som en fan-produkt, men helst vill jag ju kunna ta betalt om jag ska kunna ha ashäftig art i boken.
Åh just det, en sak till:
Redan när jag skrev om projektet på gamla wrnu så hade spelet en twist: det finns en Skugga, som långsamt äter upp galaximperiet. Twisten är att skuggan är människor från solsystemet, som just nu håller på att expandera och kräva sin plats i galaxen. Och därför kan man inte spela människor.
