Nekromanti 2097!

[Vimes]

Helt plötsligt blev alla diskussioner läsvärda igen. Kan inte Seter anställa 2097 som proffsforumit?

 

[Vimes]

(Och: buggrapport, jag valde "thumbs up" som ikon, och fick en thumbs down istället...)

 

[2097]

Kan inte Seter anställa 2097 som proffsforumit?

Om vi skulle ta och sätta upp en Patreon, eller LiberaPay eller liknande hemsida för det kanske? Den här enorma mängden LSD som driver mina inlägg är inte billig direkt

 

[Gabrielle de Bourg]

Om vi skulle ta och sätta upp en Patreon, eller LiberaPay eller liknande hemsida för det kanske? Den här enorma mängden LSD som driver mina inlägg är inte billig direkt

Jag röstar för GoFundMe!

Och jag ställer mig också till hyllokören! Det är härligt att se dig och dina skarpa analyser! Dessutom härligt med en person som utvecklar och utmanar ens egna ord och fördjupar diskussioner. I like!

 

[2097]

Den hemsidan verkar mest vara till för engångsgrejer men mitt knarkande, jag menar skrivande, är ju mer ett långtidsprojekt så att säga…? Fast jag är inte jättebekant med sidan.

 

[Gabrielle de Bourg]

Den hemsidan verkar mest vara till för engångsgrejer men mitt knarkande, jag menar skrivande, är ju mer ett långtidsprojekt så att säga…? Fast jag är inte jättebekant med sidan.

Fördelen med GoFundMe är ju att det är en välgörenhet, så då behöver du inte leverera resultat. Du kan kalla den för "2097s continuing inspirational fund" och säga att pengarna doneras för "skapa goda kreativa förutsättningar" som förhoppningsvis ska ge utlopp för skrivande när inspirationen kommer.

 

[2097]

Aha ja jo det såg jag mer som en nackdel, charity vs att det är ett jobb typ. Å andra sidan är jag ju en total flake som lätt bränner ut mig och/eller får emo-utbrott på alla töntar, så det kanske ligger nåt i det

 

[Gabrielle de Bourg]

Alternativet är att gamea systemet och köra båda?

 

[2097]

Blir lätt att man inte kommer upp till månadströsklarna då

 

[2097]

Nu kanske jag drar på mig en ban för det här inlägget. För jag har inte helt fattat vilka policies som gäller. Men nu kör vi:

Jag ska göra mitt bästa att vara kvar. Men risken finns att jag lackar ur och slutar igen, och om jag gör det så vill jag att folk ska veta varför det blev så.

Det är svårt att förhålla sig till någon som

1. har en helt annan värdegrund än mig
2. låter den värdegrunden genomsyra allt han skriver och vill få in alla ämnen på att handla om det
3. inte verkar så intresserad av att vara öppen för idéer ens kring andra saker
4. ger intrycket av att alltid försöka ha en illasinnad baktanke med alla ämnen
5. hotar med att dra hit en hel posse av likasinnade.

Jag menar, 1 i sig är inte ett jätteproblem. Värdegrunder möts och stöts och blöts genom att människor pratar med varandra och ingen människa är egentligen en levande inkarnation av sin “falang” fullt ut, det går ofta att hitta nyanser.

2 är jobbigt men där är jag ju själv i ett ganska stort glashus, sitter jämt och typ biter mig i tungan för hur politiskt jag egentligen vill skriva (för jag tycker ju också att värdegrunden ska genomsyra allt).

3 är jobbigt men det är väl ok för i diskussionen så kan ju andra ändå läsa och kanske tycka att det kommer fram nåt intressant. En fördel med att diskutera med envisa personer är att det lätt blir väldigt basic vilket är bra för tillgängligheten för alla andra som är intresserade. Jag kan nästan till och med tycka om det.

Kombinationen av dessa tre är lite jobbig även om dom var och en för sig är hanterbara.

Fjärde punkten är bara i sig själv, även helt frånsett dom andra tre, extremt tung. När det känns som någon som ger intrycket av att vara oärlig, att vilja fånga oss i en rävsax mellan två trådar, att försöka fånga oss i att säga emot oss själva, att försöka hitta sätt där vi och vår värdegrund framställs som löjlig, okonsekvent, hycklande, töntig, cringey eller vad fan nu fällorna går ut på… när det känns som att den man pratar med hela tiden gör det med nån sorts baktanke a la Sokrates eller Marcus Antonius att försöka gräva en grop, och sen när det inte funkar lasha ut och försöka antingen testa gränserna för reglerna, att försöka hitta sätt att bryta mot deras andemening utan att bli bannad, och att försöka provocera oss att bryta mot våra egna regler, få oss att göra bort oss… det är ett sisyfusarbete.

Alltså. Ja, jag vet. Det finns två sorters människor… schyssta personer, och så personer som jag behöver prata mer med. The sage takes care of all men and abandons no one.

You’ve given me hate when I know there is love.

Det är egentligen femte punkten, att det ska komma in en hel drös på en gång, i kombination av alla tidigare punkterna, som ger mig mest orolig.

Det är dags att prata om modereringen. Alla enskilda moderatorer gör ett toppenjobb. Problemet är policyn.

När vi försöker bemöta den här personen behöver hela tiden gå runt äggskalen, inte bara på grund av punkt 1, 2, 3 och ffa 4, men också på grund av modereringen. Måns, du är så himla fin och jag fattar precis varför du lackar ur men då drar du på dig gröntext eller röd. Det är en svår sits att försöka navigera det här; dels samtalet med personen i sig (som jag tycker det är bra att det finns en moderering mot så vi inte blir skadade medan vi pratar med honom).

Det jag har försökt göra är att behålla kontakten med min egen värdegrund samtidigt försöker att inte låta mig luras ut på någon lättavsågad gren av mitt eget resonemang. Jag är självmedveten om att mitt eget “åsiktspaket”, precis som det är för alla människor oavsett falang, har delar som är väl underbyggda och logiska, och delar som är mer… på känn. Att försöka att inte “oversell” någon gren av det jag tycker. Jag vet inte.

Men alltså. Politik, värdegrund, polariseringen av internet 2019.

Det var ensak att låta WRNU vara en smältdegel av motsatta åsikter som ändå delade samma passion för samma hobby back in the day när dom två “motsatta åsikterna” var typ syndikalister och moderater. Men vi lever i en helt annan tid nu. Att försöka hålla nån sorts neutral position när overton-fönstret är så himla förskevat känns bara fånigt. Speciellt när jag har en (iofs svag, men ändå ständigt gnagande) misstanke om att argumentationerna sker i “bad faith” istället för öppensinnat och med en ärligt nyfikenhet.

Vi kan inte ha en sån himla extrem “det är fokus på reglerna istället för fokus på värdegrunden”-moderering. Vi behöver en kompromiss mellan värdegrundsmoderering och regelmoderering. En moderering som kan stå på det goda och schysstas sida.

Jag har också en teori om det här med att samhället blir mer och mer polariserat; vet att folk lätt skyller på alla echo chambers och identiteten som reaktionär och CGPGreyska “ilskevirus” osv… men jag tror snarare det handlar om att TV-eran (som varade under halva 1900-talet men nu är över) var extremt likriktande. Innan TV så var det världskrig och pariskommuner och ryska revolutioner och maoism och allt möjligt. Och nu efter TV så börjar allt braka igen för vi pratar med varandra ist för bara prata om Hylands Hörna och Robinson.

Men i den här polariseringen tror jag (precis som Susan Faludi skriver) att det är svårare för killar/män än vad det är för tjejer och enbies att förhålla sig, för det finns en sån himla stark skiljelinje mellan “good guy”/“bad guy”. Är så lätt i att ramla in i nån sorts tankefälla “vänta antingen måste jag vara värsta bögen och det vill jag inte, så då måste jag gå i reaktion mot det och bli stenhård och hela tiden, hela tiden vara på min vakt mot all typ av mjukhet eller lyhördhet eller medmänsklighet”, känns (iaf utifrån) som att mansrollen blivit supersnäv. PK-kramare eller så raka vägen in i Farbror Bruns armar med allt vad det heter av rasism, bakåtsträvande osv. Detta inte för att jag 2097 försöker hacka på PK-kramare. Älskar er, alla mina kära PK-kramare. Ska man ramla av tightrope:t så är det definitivt rätt håll att ramla åt, hellre att det blir glam än höger-reaktionen tycker jag. Men att jag ändå har empati med att det är ett tightrope, och att synen på manlighet har blivit så himla förändrad på så kort tid.

Innan var manligheten så osynlig och självklar och normativ och Herr Gårman på alla skyltar att den var som vatten för en fisk. Men nu är manligheten något som alla i sig helt plötsligt förhåller sig till, och ser. Det är urbra att andra identiteter (också mha internet) äntligen får komma fram, samla ihop sig, stötta varandra, så vi inte längre behöver malas ner av patriarkatet on the daily. Livet har blivit så sjukt mkt bättre senaste fem åren typ. Stort tack till alla bra allies. <3 (Är glad att myten om att det skulle vara nån sorts white knightande att vara schysst och backa upp sina polare inte tog fäste.) Så å ena sidan har vi att många manliga privilegier har börjat ifrågasättas; vilket också går tillbaka till good guy / bad guy tightropet. Om dom får ständigt höra att dom är bad guys, även om när dom iofs är det, så fattar jag att det kan vara ganska nedbrytande och en svår flod att försöka simma uppför.

Å andra sidan så finns det kvar många av dom kyriarkala strukturer som slår mot män. Klassamhället, orättvisor kring kulturellt kapital, våldskulturen, självmord… (Det hjälper inte direkt en nörd som blir slagen av en jock att få höra att dom som utsätter män för våld ofta är andra män. (C.f. Bakunin och “folkets påk.”))

Ja, jo, intersektionstänket. Dom kyriarkala strukturerna slår ju mot oss alla. Klassamhället, rasismen, nördutsattheten drabbar även oss tjejer. Minns en gång att jag fick en utskällning av en nörd för han trodde automatiskt att bara för att jag var en snygg brud så kunde jag inte också vara en nörd och därför skulle jag aldrig fatta hur jobbigt det var för honom. Men, jag har också varit en mobbad nörd. Plugghäst, fastbunden med tejp, instoppad i skåp, slagen, tafsad på, uthängd på affischer över hela skolan… satt hemma med mina magickort och serietidningar typ… Han bara tog förgivet att det var en total omöjlighet för mig att ha varit i en sån utsatt situation.

Men känns som att folk pratar mindre om klassism och våldskultur på typ tumblr än vad som pratas om sexism och rasism? Inte för att jag tycker det är fel att sexism och rasism äntligen har börjat uppmärksammas på så här stort allvar.

Jag försöker definitivt inte säga att det är MER synd om vita killar än om oss andra. Inte det minsta [överlag, dvs – det finns definitvt områden då det är sjukt mkt lättare att vara tjej — en av många sådana saker är att det är så tabu för killar att vara typ ömsinta med varandra pga bögnojan]. Men det är inte helt osynd om killarna heller. Dom har det tufft. Times are tough all over helt enkelt.

Men det jag vill säga till dom är att lösningen är inte “slicka uppåt, sparka neråt”. Vissa människor ser sig om i världen och ser hur dåligt allt är och vill därför riva ner skiten för det är så fult. Andra ser sig om och ser hur dåligt allt är och vill därför lyfta upp varandra, förbättra världen, så den blir fin.

Liksom jag kommer bara på två anledningar till att vi öht ska prata.

1. Envist försöka vinna mot varandra
2. Nyfiket lära oss av varandra

Bara att välja.

PS om det inte framgick: jag älskar er.
Om ni bor på denna jord så gör jag det.
Jag kan liksom inte annat.
Spelar ingen roll vem du är.

 

[Feuflux]

Jag brukar aldrig hinna svara i trådar som blir låsta eftersom jag tänker efter för länge vad jag vill säga och sen hinner ett par personer eskalera allting och så är det för sent. Så jag skyndar mig.

Jag önskar av alla forumiter:
* Du måste inte svara i alla trådar. Jag som bara rollspelar med en massa vita medelklassheterosexuella män där de flesta är småbarnspappor och ingen är intresserad av att använda rollspel för att gräva i svåra ämnen har jävligt lite att komma med i trådar om inkludering eller röda/gula/gröna kort. Så då är jag tyst och läser och lär mig saker (eller läser inte alls). Jag går inte in med magkänslan som säger "det finns inga problem med inkludering nu" bara för att jag inte upplever något sådant. Jag går heller inte in och kommenterar regler till rollspel jag inte spelat.
* Om du märker att du pratar om ämne X i en fjärde/femte/sjätte/etc tråd, fundera på vad du håller på med. Du kanske ska släppa de trådarna helt (se punkten ovan) och starta en ny, eller låta det där ämnet vara en månad. Det är (åtminstone för mig) ingen som helst prestigeförlust i att släppa en diskussion. Den enda tävlingen här är vem som lyckas lära sig mest av andras spelstilar/tekniker och kan knycka russinen.
* Om du tycker det är svårt att bli bannad, fundera på om det är något du kan ändra. Jag tycker det är skitlätt att inte bli bannad (men så har jag inte så mycket starka åsikter heller). Det går att säga saker på olika sätt. "Det där passar inte min spelstil", "Rollspel X är undermåligt skräp" och "Alla som gillar X är getknullare" kan kanske föra fram samma åsikt, på lite olika eleganta sätt. Du måste inte förolämpa folk som inte håller med dig.

Så hejja punkt två! Nyfiket lära oss av varandra.

 

[Grisodlar'n]

Nu kanske jag drar på mig en ban för det här inlägget. För jag har inte helt fattat vilka policies som gäller. Men nu kör vi:

Jag ska göra mitt bästa att vara kvar. Men risken finns att jag lackar ur och slutar igen, och om jag gör det så vill jag att folk ska veta varför det blev så.

Det är svårt att förhålla sig till någon som

1. har en helt annan värdegrund än mig
2. låter den värdegrunden genomsyra allt han skriver och vill få in alla ämnen på att handla om det
3. inte verkar så intresserad av att vara öppen för idéer ens kring andra saker
4. ger intrycket av att alltid försöka ha en illasinnad baktanke med alla ämnen
5. hotar med att dra hit en hel posse av likasinnade.

Jag menar, 1 i sig är inte ett jätteproblem. Värdegrunder möts och stöts och blöts genom att människor pratar med varandra och ingen människa är egentligen en levande inkarnation av sin “falang” fullt ut, det går ofta att hitta nyanser.

2 är jobbigt men där är jag ju själv i ett ganska stort glashus, sitter jämt och typ biter mig i tungan för hur politiskt jag egentligen vill skriva (för jag tycker ju också att värdegrunden ska genomsyra allt).

3 är jobbigt men det är väl ok för i diskussionen så kan ju andra ändå läsa och kanske tycka att det kommer fram nåt intressant. En fördel med att diskutera med envisa personer är att det lätt blir väldigt basic vilket är bra för tillgängligheten för alla andra som är intresserade. Jag kan nästan till och med tycka om det.

Kombinationen av dessa tre är lite jobbig även om dom var och en för sig är hanterbara.

Fjärde punkten är bara i sig själv, även helt frånsett dom andra tre, extremt tung. När det känns som någon som ger intrycket av att vara oärlig, att vilja fånga oss i en rävsax mellan två trådar, att försöka fånga oss i att säga emot oss själva, att försöka hitta sätt där vi och vår värdegrund framställs som löjlig, okonsekvent, hycklande, töntig, cringey eller vad fan nu fällorna går ut på… när det känns som att den man pratar med hela tiden gör det med nån sorts baktanke a la Sokrates eller Marcus Antonius att försöka gräva en grop, och sen när det inte funkar lasha ut och försöka antingen testa gränserna för reglerna, att försöka hitta sätt att bryta mot deras andemening utan att bli bannad, och att försöka provocera oss att bryta mot våra egna regler, få oss att göra bort oss… det är ett sisyfusarbete.

Alltså. Ja, jag vet. Det finns två sorters människor… schyssta personer, och så personer som jag behöver prata mer med. The sage takes care of all men and abandons no one.

You’ve given me hate when I know there is love.

Det är egentligen femte punkten, att det ska komma in en hel drös på en gång, i kombination av alla tidigare punkterna, som ger mig mest orolig.

Det är dags att prata om modereringen. Alla enskilda moderatorer gör ett toppenjobb. Problemet är policyn.

När vi försöker bemöta den här personen behöver hela tiden gå runt äggskalen, inte bara på grund av punkt 1, 2, 3 och ffa 4, men också på grund av modereringen. Måns, du är så himla fin och jag fattar precis varför du lackar ur men då drar du på dig gröntext eller röd. Det är en svår sits att försöka navigera det här; dels samtalet med personen i sig (som jag tycker det är bra att det finns en moderering mot så vi inte blir skadade medan vi pratar med honom).

Det jag har försökt göra är att behålla kontakten med min egen värdegrund samtidigt försöker att inte låta mig luras ut på någon lättavsågad gren av mitt eget resonemang. Jag är självmedveten om att mitt eget “åsiktspaket”, precis som det är för alla människor oavsett falang, har delar som är väl underbyggda och logiska, och delar som är mer… på känn. Att försöka att inte “oversell” någon gren av det jag tycker. Jag vet inte.

Men alltså. Politik, värdegrund, polariseringen av internet 2019.

Det var ensak att låta WRNU vara en smältdegel av motsatta åsikter som ändå delade samma passion för samma hobby back in the day när dom två “motsatta åsikterna” var typ syndikalister och moderater. Men vi lever i en helt annan tid nu. Att försöka hålla nån sorts neutral position när overton-fönstret är så himla förskevat känns bara fånigt. Speciellt när jag har en (iofs svag, men ändå ständigt gnagande) misstanke om att argumentationerna sker i “bad faith” istället för öppensinnat och med en ärligt nyfikenhet.

Vi kan inte ha en sån himla extrem “det är fokus på reglerna istället för fokus på värdegrunden”-moderering. Vi behöver en kompromiss mellan värdegrundsmoderering och regelmoderering. En moderering som kan stå på det goda och schysstas sida.

Jag har också en teori om det här med att samhället blir mer och mer polariserat; vet att folk lätt skyller på alla echo chambers och identiteten som reaktionär och CGPGreyska “ilskevirus” osv… men jag tror snarare det handlar om att TV-eran (som varade under halva 1900-talet men nu är över) var extremt likriktande. Innan TV så var det världskrig och pariskommuner och ryska revolutioner och maoism och allt möjligt. Och nu efter TV så börjar allt braka igen för vi pratar med varandra ist för bara prata om Hylands Hörna och Robinson.

Men i den här polariseringen tror jag (precis som Susan Faludi skriver) att det är svårare för killar/män än vad det är för tjejer och enbies att förhålla sig, för det finns en sån himla stark skiljelinje mellan “good guy”/“bad guy”. Är så lätt i att ramla in i nån sorts tankefälla “vänta antingen måste jag vara värsta bögen och det vill jag inte, så då måste jag gå i reaktion mot det och bli stenhård och hela tiden, hela tiden vara på min vakt mot all typ av mjukhet eller lyhördhet eller medmänsklighet”, känns (iaf utifrån) som att mansrollen blivit supersnäv. PK-kramare eller så raka vägen in i Farbror Bruns armar med allt vad det heter av rasism, bakåtsträvande osv. Detta inte för att jag 2097 försöker hacka på PK-kramare. Älskar er, alla mina kära PK-kramare. Ska man ramla av tightrope:t så är det definitivt rätt håll att ramla åt, hellre att det blir glam än höger-reaktionen tycker jag. Men att jag ändå har empati med att det är ett tightrope, och att synen på manlighet har blivit så himla förändrad på så kort tid.

Innan var manligheten så osynlig och självklar och normativ och Herr Gårman på alla skyltar att den var som vatten för en fisk. Men nu är manligheten något som alla i sig helt plötsligt förhåller sig till, och ser. Det är urbra att andra identiteter (också mha internet) äntligen får komma fram, samla ihop sig, stötta varandra, så vi inte längre behöver malas ner av patriarkatet on the daily. Livet har blivit så sjukt mkt bättre senaste fem åren typ. Stort tack till alla bra allies. <3 (Är glad att myten om att det skulle vara nån sorts white knightande att vara schysst och backa upp sina polare inte tog fäste.) Så å ena sidan har vi att många manliga privilegier har börjat ifrågasättas; vilket också går tillbaka till good guy / bad guy tightropet. Om dom får ständigt höra att dom är bad guys, även om när dom iofs är det, så fattar jag att det kan vara ganska nedbrytande och en svår flod att försöka simma uppför.

Å andra sidan så finns det kvar många av dom kyriarkala strukturer som slår mot män. Klassamhället, orättvisor kring kulturellt kapital, våldskulturen, självmord… (Det hjälper inte direkt en nörd som blir slagen av en jock att få höra att dom som utsätter män för våld ofta är andra män. (C.f. Bakunin och “folkets påk.”))

Ja, jo, intersektionstänket. Dom kyriarkala strukturerna slår ju mot oss alla. Klassamhället, rasismen, nördutsattheten drabbar även oss tjejer. Minns en gång att jag fick en utskällning av en nörd för han trodde automatiskt att bara för att jag var en snygg brud så kunde jag inte också vara en nörd och därför skulle jag aldrig fatta hur jobbigt det var för honom. Men, jag har också varit en mobbad nörd. Plugghäst, fastbunden med tejp, instoppad i skåp, slagen, tafsad på, uthängd på affischer över hela skolan… satt hemma med mina magickort och serietidningar typ… Han bara tog förgivet att det var en total omöjlighet för mig att ha varit i en sån utsatt situation.

Men känns som att folk pratar mindre om klassism och våldskultur på typ tumblr än vad som pratas om sexism och rasism? Inte för att jag tycker det är fel att sexism och rasism äntligen har börjat uppmärksammas på så här stort allvar.

Jag försöker definitivt inte säga att det är MER synd om vita killar än om oss andra. Inte det minsta [överlag, dvs – det finns definitvt områden då det är sjukt mkt lättare att vara tjej — en av många sådana saker är att det är så tabu för killar att vara typ ömsinta med varandra pga bögnojan]. Men det är inte helt osynd om killarna heller. Dom har det tufft. Times are tough all over helt enkelt.

Men det jag vill säga till dom är att lösningen är inte “slicka uppåt, sparka neråt”. Vissa människor ser sig om i världen och ser hur dåligt allt är och vill därför riva ner skiten för det är så fult. Andra ser sig om och ser hur dåligt allt är och vill därför lyfta upp varandra, förbättra världen, så den blir fin.

Liksom jag kommer bara på två anledningar till att vi öht ska prata.

1. Envist försöka vinna mot varandra
2. Nyfiket lära oss av varandra

Bara att välja.

PS om det inte framgick: jag älskar er.
Om ni bor på denna jord så gör jag det.
Jag kan liksom inte annat.
Spelar ingen roll vem du är.

Den där kärleken och den fina värdegrunden framgick inte riktigt när du pratade kring min person, inte direkt till mig. Det hade väl inte varit fel att bara skriva Grisodlar'n när det är mig du menar?

"Fjärde punkten är bara i sig själv, även helt frånsett dom andra tre, extremt tung. När det känns som någon som ger intrycket av att vara oärlig, att vilja fånga oss i en rävsax mellan två trådar, att försöka fånga oss i att säga emot oss själva, att försöka hitta sätt där vi och vår värdegrund framställs som löjlig, okonsekvent, hycklande, töntig, cringey eller vad fan nu fällorna går ut på… när det känns som att den man pratar med hela tiden gör det med nån sorts baktanke a la Sokrates eller Marcus Antonius att försöka gräva en grop, och sen när det inte funkar lasha ut och försöka antingen testa gränserna för reglerna, att försöka hitta sätt att bryta mot deras andemening utan att bli bannad, och att försöka provocera oss att bryta mot våra egna regler, få oss att göra bort oss… det är ett sisyfusarbete.

Alltså. Ja, jag vet. Det finns två sorters människor… schyssta personer, och så personer som jag behöver prata mer med. The sage takes care of all men and abandons no one.

You’ve given me hate when I know there is love.

Det är egentligen femte punkten, att det ska komma in en hel drös på en gång, i kombination av alla tidigare punkterna, som ger mig mest orolig.

Det är dags att prata om modereringen. Alla enskilda moderatorer gör ett toppenjobb. Problemet är policyn.

När vi försöker bemöta den här personen behöver hela tiden gå runt äggskalen, inte bara på grund av punkt 1, 2, 3 och ffa 4, men också på grund av modereringen. Måns, du är så himla fin och jag fattar precis varför du lackar ur men då drar du på dig gröntext eller röd. Det är en svår sits att försöka navigera det här; dels samtalet med personen i sig (som jag tycker det är bra att det finns en moderering mot så vi inte blir skadade medan vi pratar med honom)."

Vem är det egentligen som behöver gå på äggskal här? Allt jag gör blir ju hårt modererat om det inte rör sig om någon "harmlös" musik- eller filmtråd. Jag är i princip helt ensam (nåja, jag har ett par-tre stycken som kan ge mig tummen upp ibland) här på forumet. När jag kommer tillbaka efter ett bann och skapar en tråd om att jag är tillbaka utifall någon är intresserad så låses den direkt. Din "jag är tillbaka"-tråd var en helt annan femma. Idel ryggdunkningar. Måste kännas skönt att både vara snygg och populär kvinna med rätta värderingar.

Jag är ju för fan forumets Don Quijote. Jag börjar att tröttna på era gamla väderkvarnar nu iallafall, så allting löser sig för det sunda och rena kollektivet till slut. Jag börjar ana varför det inte är så många aktiva på forumet med tanke på alla registrerade användare. Det är alltid samma personer inloggade. Ni stöter helt enkelt bort folk ni inte gillar, som inte delar er fantastiska och inkluderande värdegrund.

Och om du vill ta ett snack kring modereringen börja då först med att läsa min tråd "Irc?". Där har du sanningens kranka blekhet. Där är hur landet ligger. Sedan kan ju flosklerna hagla bäst de vill.

Punkt 4 och 5 är nog mer ett orosmoln i ditt sinne, än vad det är i verkligheten. Om några av mina vänner kommer in så kan jag upplysa dig om att ingen av dem tillhör miljonen med slemmiga SD:are som jag. Ok, en kanske är värre. Men de är alla mina vänner, oavsett vad de röstar på. Vänner skyddar varandra. Vänner hjälper och stöttar varandra. Vi jämför inte värdegrund med varandra.

 

[Mogger]

Ja, det är svårt just nu. Regler, regelmissbruk och sura trådar. Jag har velat skriva nått sånt här ett tag nu, eller posta snarare, för jag har skrivit det några gånger men ångrat mig.

Å ena sidan fattar jag att det är sjukt jävla trist att bli uthängd och, ja faktiskt mobbad. Jag gillar det inte alls. Å andra sidan, vafan... Måste man se en påhittad vänsterextremistisk feminazikonspiration i allt man inte gillar?

Jag vet inte hur vi går vidare. Samtal? Valsång? O'boy och röda kort? Nån jävla strategi behövs iaf.

 

[Mogger]

Grisodlar'n Jag fattar vad du menar. Och vi har betett oss jävligt illa. Men vet du? Det har du med. Ska vi börja jämföra övertramp blir det en ganska trist tävling och självklart är det fan så mycket jobbigare att som du vara ensam. Jag kan ju bara skita i det. Och snacka i andra trådar. Men du tycks nu helt ha accepterat din roll och vältrar dig i den. Jag tror inte att du försöker. Det hade kanske inte jag heller hade gjort i din sits.

Det kanske är försent. Men jag tror att vi är ganska bra på att låta gammal skit ligga och gå vidare. Tro mig, jag har varit minst lika förbannad på många andra forumiter. Vissa av dem är fortfarande aktiva. Andra är det inte. Vissa av dem uppskattar jag idag. Andra tycker jag fortfarande är jobbiga

En del har kanske känt sig bortkörda. Jag lämnade själv forumet under en längre tid för att jag inte orkade med stämningen och åsikterna som flödade.

Men jag tror nog att det går att vara användare här oavsett vilket parti man röstar på.

 

[Grisodlar'n]

Grisodlar'n Jag fattar vad du menar. Och vi har betett oss jävligt illa. Men vet du? Det har du med. Ska vi börja jämföra övertramp blir det en ganska trist tävling och självklart är det fan så mycket jobbigare att som du vara ensam. Jag kan ju bara skita i det. Och snacka i andra trådar. Men du tycks nu helt ha accepterat din roll och vältrar dig i den. Jag tror inte att du försöker. Det hade kanske inte jag heller hade gjort i din sits.

Det kanske är försent. Men jag tror att vi är ganska bra på att låta gammal skit ligga och gå vidare. Tro mig, jag har varit minst lika förbannad på många andra forumiter. Vissa av dem är fortfarande aktiva. Andra är det inte. Vissa av dem uppskattar jag idag. Andra tycker jag fortfarande är jobbiga

En del har kanske känt sig bortkörda. Jag lämnade själv forumet under en längre tid för att jag inte orkade med stämningen och åsikterna som flödade.

Men jag tror nog att det går att vara användare här oavsett vilket parti man röstar på.

Javisst har jag betett mig illa, men mina flesta bann har berott på att jag invänt mot modereringar där allt tolkas så negativt som möjligt. Jag kan ju dessutom med gott samvete säga att jag inte varit någon ränksmidande moderator heller med oinskränkt makt. Det är också skönt att se mönster i alla de där gilla-valen där personer med den rätta värdegrunden uttrycker sig i kör. Det är alltid samma personer, moderatorer med.

Sedan slaktas mitt äventyr totalt av God45 som uppvisar noll koll på Monsterboken 2, Jorduashur i Ereb Altor och Drakar och Demoner överlag. Populära personer får bra betyg, opopulära personer får dåligt betyg. Det är summan av hans recensioner.

Ska vi inte bara göra det enkelt för oss alla och ranka alla forumiter i en stor jävla tråd? Vi kan ju ranka folk efter Värdegrunden™? Ni kanske är för hemmablinda för att se hur det är på det här forumet? Ni märker kanske inte klicken som styr och ställer?

 

[Ape of Wrath]

Vad är det du tycker är så jobbigt med värdegrunden hos den lilla styrande klicken?

 

[Grisodlar'n]

Vad är det du tycker är så jobbigt med värdegrunden hos den lilla styrande klicken?

Att de betraktar allt med sina hbtq/pride/sjw/feministglasögon, kanske?

 

[Ape of Wrath]

Att de betraktar allt med sina hbtq/pride/sjw/feministglasögon, kanske?

Vad menar du är problemet med det? Varför blir det ett dåligt forum av det?

Jag frågar för att jag faktiskt inte förstår vad det är du vill egentligen.

Tala om hur du skulle vilja ha det på forumet, gärna så tydligt och konkret som möjligt.

Det kanske blir lättare att bemöta varann då?

 

[Grisodlar'n]

Vad menar du är problemet med det? Varför blir det ett dåligt forum av det?

Jag frågar för att jag faktiskt inte förstår vad det är du vill egentligen.

Tala om hur du skulle vilja ha det på forumet, gärna så tydligt och konkret som möjligt.

Det kanske blir lättare att bemöta varann då?

Även om du är Ape of Wrath...vad har du inflytande över forumet om jag skulle uttrycka mina önskningar? Kan du påverka forumet på något sätt?

 

[Ape of Wrath]

Även om du är Ape of Wrath...vad har du inflytande över forumet om jag skulle uttrycka mina önskningar? Kan du påverka forumet på något sätt?

Jag bara antar att det är fler än jag som läser i tråden.

Jag har inte möjlighet att påverka på något sätt. Jag försöker bara förstå.

Du behöver såklart inte svara om du inte vill.