Alver är inte så radikalt och "enkelt" åtskilda som i DoD, alltså att det finns en typ för varje biotop, ofta med kosmetiska förändringar så man kan gissa var dom bor. I stället har alvernas stamuppdelning sin grund i historien.
Den mest "mänskliga" rasen är pyar, vilka arbetar som handelsmän och liknande. De är annars ganska integrerade i samhället (typ Monsterboxens ljusalver).
Därefter kommer den sanariska alliansen, vilken är uppdelad i tre stammar/kaster; sanari, de intrigerande, hemlighetsfulla magiska härskarna, thism, de överlägsna, skogslevande übermensch-alverna, samt kiriya, de underhållningslystna, förnöjsamma alverna.
Därefter kommer learam, ett ganska skotskinspirerat alvsläkte, komplett med kiltar. De hyser ogillande mot thism, men inte lika intensivt som den sista stammen, de pygméliknande, primitiva och xenofobiska henea.
Kort sagt, lite mer dynamiska än ljus-/grå-/skogs-/frostalver.
Dvärgarnas klaner funkar ungefär likartat. Det finns två ganska traditionella dvärgklaner, de genomkonservativa Ghor och de hetlevrade Roghan. Därefter finns "handelsmannadvärgarna" Zolod och till sist dvärgsläktets outsiders, de magianvändande Drezin, som förrått dvärgasläktet genom att alliera sig med tirakerna, dvärgarnas hatobjekt nummer ett.
Tirakerna påminner om de klassiska orcherna, men är hårigare och mer "realistiska" - inget "blir oftast tjänare åt nekromantiker eller andra onda varelser" här. Finns i tre storleksordningar (typ svartalf, orch, rese i DoD) och tre ätter (relativt civiliserade inom Marnakh, sjörövare inom Bazirk och grobianer inom Frakk).
Dessutom finns ytterligare en ras, misslorna. Dessa små kreatur är mest glada och trevliga, och kommer ursprungligen genom en dimensionsport från ett annat spel. De lever som någon form av idylliserad bild av ett småskaligt bondesamhälle, och många rollpersoner tycks äta dem för att se hur de smakar.