Nekromanti 3,5 är det så dåligt?

[Basenanji]

Jag kanske gör fel på något sätt, men mina encounters funkar än så länge rätt fint med hjälp av SR och knäppa monster, vars fysik inte så lätt låter sig nedgöras med fireballs.

Så jag vet inte, jag tycker att 3,5:an har så många olika taktiska alternativ att det går att skapa utmaningar svåra nog för en caster. Beholderns antimagic-ray tex.

Och de andra klasserna har ju sina fördelar som casters inte har, på samma sätt, tycker jag. Tex så använder min brorsa sig av "Disarm" och "Trip" på ett sätt som jag inte ser att en caster hade kunnat göra. Ett förhållningssätt till casterns många möjligheter tycker jag är att det sätts press på vilken av förmågorna som borde vara bäst i en viss situation.

Hursom, jag tror att ett bra äventyr ofta fixar rätt många av de där balanseringsmissarna och jag skulle gärna se en diskussion av balanseringsproblematiken som hade själva äventyret/encountern som utgångspunkt.

Men, men...visst är 3,5:an en neanderthalare i många avseenden, jämfört med fyran. Även jag kan se det. Tex så blir det väldigt mycket att hålla koll på för DM. Och mängden splatbooks gör spelet omöjligt att överblicka.

Samtidigt så...jag menar, det kommer aldrig att finnas ett helt perfekt spel. När man väljer ett spel, så väljer man också spelets dåliga sidor. Frågan är om man tycker att det ena kompenserar för det andra.

Och en riktigt intressant diskussion tycker jag skulle kunna handla om ifall det går mode i rollspel. Och om detta får konsekvenser för hur vi bedömer dem. Jag får ofta känslan av att diskussionerna, som i grund och botten består av subjektiva, personligt färgade åsikter, ges någon form av objektiv status.

 

[Storuggla]

"Jag kanske gör fel på något sätt, men mina encounters funkar än så länge rätt fint med hjälp av SR och knäppa monster, vars fysik inte så lätt låter sig nedgöras med fireballs.

Så jag vet inte, jag tycker att 3,5:an har så många olika taktiska alternativ att det går att skapa utmaningar svåra nog för en caster. Beholderns antimagic-ray tex."

Antagligen, men det är inte det som är problemet, striderna. Probelemet kommer när ett lås sak dyrkas upp eller en fälla ska hittas. Gruppens rackare gör sig redo och sträcker sig efter tärningarna men avbryts av magikern - «Hubbulu hubbulu, jag kan open lock ju! Och Find All Traps of Doom! Fan vad najs att ha spells för allt!». Rackaren ser sig förbisatt.Sen blir någon skadad och clericen ska hela lite och så är magikern där. Sen ska det klättras och då är magikern där och flyger. Den jävla spotlightstjälaren.


Storuggla, raka av skägget på fanskapet

 

[Arfert]

Jag får ofta känslan av att diskussionerna, som i grund och botten består av subjektiva, personligt färgade åsikter, ges någon form av objektiv status.

...det är givetvis en helt korrekt observation.

 

[Basenanji]

Ja, du har helt rätt att den typen av balanseringsproblem kan uppträda. Men vad beror det på egentligen?

Jag har haft det problemet med mina spelare – att magikern helt plötsligt blir den resurs som kan användas i alla lägen. Men det handlar ju faktiskt om hur utmaningarna konstrueras och passas in i sammanhanget.

Nu ser jag en lösning i att tex:

-Se till att magikern, ensam måste möta motståndare. På så sätt får han uppgifter som tappar hans resurser.
Ja, de andra kan samtidigt få göra annat. Det handlar om att ge varje rp en uppgift, helt enkelt.

-Att få spelarna att tvivla på att de har råd att använda magikerns resurser till allt. Om den riktiga striden väntar runt hörnet kanske roguen trots allt ska ta hand om fällan.

Men jag inser också att jag skulle vilja höra vilka äventyr ni har spelat. Alltså; i vilka situationer har de här problemen uppstått?

Sedan: fyran är bättre på mycket än trean. Det är bara det att de problem som följer med fyran, kan undvikas genom att spela trean. Och viceversa.

Trean, är precis som Vitulv skrev (ungfär) ett bra rollspelsäventyrandespel.

Och (blink, blink) det är ju det vi alla vill att rollspel ska handla om, innerst inne! (blink, blink)

Basenanji, glad lax

 

[Rising]

Det finns ju de som menar att en spellcasters ojämförligt stora inflytande är en elegant feature med 3.X:

Om man är nybörjare och vill nöja sig med att hålla koll på några få val och parametrar - då spelar man en tank som bara går in och ställer sig i vägen för fienderna: Det är enkelt och okomplicerat, och om man råkar göra ett dåligt val någon gång så är det inte så farligt, ty köttsköldar är inte känsliga för plötsliga nederlag.

Men om man är en erfaren, proffsig spelare som vill ha en stor utmaning; då väljer man att gestalta en schweizisk armekniv-spellcaster (en artikelserie på GITP's forum som jag fann mycket värde av, kallade dessa spellcasters för Batman, eftersom de kan köra sitt eget race, och eftersom de har ett "utility belt" fullt med lösningar på alla problem som kan komma upp) istället. Då har man tusentals olika taktiska valmöjligheter att göra avvägningar mellan, men man är också mycket känslig mot plötsliga motgångar om man skulle tabba sig i något läge.

På ett sätt så tycker jag detta är en sund inställning. Det är onekligen roligare i ett avseende än att alla klasser skall påminna om varandra, vilket somliga menar är ett problem som 4E lider av.

Jag tror att framtidens problemlösningsrollspel kommer angripa detta problem på ett annat sätt än såväl 3.X och 4E, dock, och det är något som jag ser fram emot att få se hur folk kommer att göra.

---

I regel tycker jag att 3.X's inställning inte är helt fel, men att det ändå är för stor skillnad på ytterligheterna. Att vara Fighter-tank är verkligen helt galet tråkigt, medan det snabbt ballar ur för utility-spellcastern, på så vis att denne lätt kan drabbas av analysparalys när det blir dennes tur.

 

[Storuggla]

"Men jag inser också att jag skulle vilja höra vilka äventyr ni har spelat. Alltså; i vilka situationer har de här problemen uppstått?"

För mig, aldrig. Ingen gång jag spellett något med d20 så har rollisarna haft en högre level än 4 innan de dött. Men jag har sett folk klaga på internet, vilket är precis lika bra som att ha upplevt det själv.


Storuggla, allt på nätet är sanning (Rising är faktiskt en bisexuell rappartjej från Tensta)

 

[Sodivra]

Och en riktigt intressant diskussion tycker jag skulle kunna handla om ifall det går mode i rollspel. Och om detta får konsekvenser för hur vi bedömer dem.

Visst gör det det. Har du sett den kontrahippa tråden?

Jag får ofta känslan av att diskussionerna, som i grund och botten består av subjektiva, personligt färgade åsikter, ges någon form av objektiv status.

...det är givetvis en helt korrekt observation.

Ironi?

 

[Basenanji]

Jag älskade den där tråden - det jag har läst vill säga. Just nu kan jag inte minnas att någon verkligen, på ett djuplodande sätt, har konfronterat din grundfråga:

"Dissar vi grejer som faktiskt är effektiva och kvalitetshöjande, bara för att de inte är på modet?"

Jag uppfattar de flesta bidrag som att postförfattaren säger vad han/hon gillar som inte är hippt.

Det är väl något annat, egentligen?

Men jag ska läsa igen, jag kan ha missat något.

---

Arfert är nog ironisk. Ehh, jag framstår förstås som en jubelidiot och vad värre är: som en supertråkig jubelidiot när min poäng är att:

-Folks åsikter är...åsikter och inte fakta.

Jag inser att det resonemanget skulle behöva utvecklas i alla möjliga ledder, men jag orkar inte riktigt. Jag vill bara tjafsa lite med folk eftersom jag gillar 3,5:an och tycker att det ofta får oförtjänt kritik. Om vi på allvar ska kritisera 3,5:an ska vi göra det med välgrundade argument, annars riskerar vi att missa det som verkligen suger med 3,5:an – och i förlängningen även andra spels svagheter.

/Basse, ett stort problem med 3,5:an är att det kräver en viss typ av spelare och framförallt, en viss typ av äventyrskonstruktörer. Detta är i mina ögon mer riktig kritik av 3,5:an: det skrivs alltför få äventyr som verkligen funkar utifrån hur regelmotorn är byggd - och det är en alltför svår uppgift för majoriteten rollspelare att konstruera sådana äventyr.

 

[Sodivra]

Jag älskade den där tråden - det jag har läst vill säga. Just nu kan jag inte minnas att någon verkligen, på ett djuplodande sätt, har konfronterat din grundfråga:

"Dissar vi grejer som faktiskt är effektiva och kvalitetshöjande, bara för att de inte är på modet?"

Jag uppfattar de flesta bidrag som att postförfattaren säger vad han/hon gillar som inte är hippt.

Ärligt talat så ska den tråden inte vara så konfrontativ och konfliktfull. Vad jag tyckte jag såg på forumet var att ibland kände sig någon tvungen att försvara det den personen gillade eftersom det inte stämde ihop med dom hippas åsikter. Det ska inte behöva vara så. Jag tror att till hälften så är det den attityden, den förväntningen som faktiskt har skapat idén om att det finns hippa förståsigpåare på forumet. Det är bara onödigt och destruktivt, känner jag.

Så jag ville avväpna stämningen lite, så att vi kunde prata om bra grejer istället för att kritisera det hippa för att "det inte är så himla speciellt ändå". Jag tycker det gick bra. Till exempel Måns, som är superindie, gillar träfftabeller. Det tyckte jag var ett asbra inlägg.

Jag inser att det resonemanget skulle behöva utvecklas i alla möjliga ledder, men jag orkar inte riktigt. Jag vill bara tjafsa lite med folk eftersom jag gillar 3,5:an och tycker att det ofta får oförtjänt kritik. Om vi på allvar ska kritisera 3,5:an ska vi göra det med välgrundade argument, annars riskerar vi att missa det som verkligen suger med 3,5:an – och i förlängningen även andra spels svagheter.

Det tycker jag man ska respektera.

 

[Basenanji]

Ärligt talat så ska den tråden inte vara så konfrontativ och konfliktfull. Vad jag tyckte jag såg på forumet var att ibland kände sig någon tvungen att försvara det den personen gillade eftersom det inte stämde ihop med dom hippas åsikter.

Mm. Och då tror jag att man nog, ska försöka vara konfronterande. De hippa, som du kallar dem, befinner sig ju i en hierarkisk position (=de definierar vad som är hippt). Att förhålla sig till den positionen utan att vara konfrontativ, tror jag bara blir tandlöst.

Eller så har vi en diskussion och ett diskussionsklimat som är empatiskt (medkännande). Dvs, att diskussionens deltagare försöker sätta sig in i varandras perspektiv.
Det är inte konfrontativt, utan syftar till en ökad förståelse. I min värld är den typen av diskussionsklimat mer eftersträvansvärd än något annat*.

Jag tror att till hälften så är det den attityden, den förväntningen som faktiskt har skapat idén om att det finns hippa förståsigpåare på forumet. Det är bara onödigt och destruktivt, känner jag.

Nu kommer väl ett gäng rollspel.nu:are kasta sig över mig, men jag måste ändå hävda att det finns hippa förståsigpåare här på forumet. Det finns de som är mer pålästa, som är mer välformulerade, mer insatta och mer sympatiska. Rollspel:nu skiljer sig inte från den övriga världen i det hänseendet.

Jag har mycket svårt att förstå varför det är så fel att hävda att forumet har några ledstjärnor, som per definition också sätter ribban för vad och hur saker och ting ska diskuteras. För det är väl egentligen inget problem? Det är väl bara bra? Det som skulle kunna vara dåligt, det vore om andra inte fick utrymme att säga saker på sitt sätt eller om vissa ämnen inte fick utrymme.
Nu uppfattar jag inte att det är så. Tex har vi bra moderatorer och modereringar så i de fall som någon har betett sig dumt, tja då har ju forumet lyckats fixa det.

Sedan är jag väldigt förtjust i de som faktiskt håller i dirigentpinnen, trots att jag inte alltid håller med dem i sak. Rising, Krille, Marco, Ymir, Arvidos, Krank, Eksem, Arfert, Bearnie, Bobby Magikern, Simon och många många fler räknar jag som inflytelserika forumiter som genom sina inlägg visar på god verkshöjd. Inte minst för att de också står ut med kritik.

Så, jag tänker fortsätta hävda att det finns mer inflytelserika och hippa forumiter än andra. Det jag däremot retar mig på är den svans som följer efter. Inte för att det är fel att "vara svans" (jag går ju själv i Risings ledband så att det är något löjligt), utan för att det ofta leder till en inskränkt och förenklande debatt. Det uppstår en sorts mobb, helt enkelt.

Till exempel Måns, som är superindie, gillar träfftabeller. Det tyckte jag var ett asbra inlägg.

Tack för tipset!

/Basse, hey...jag räknar nog mig själv som en av de inflytelserika också, faktiskt.

*Alltså är jag fantastiskt dum när jag skriver ett sånt där svar till Rising som jag skrev. Hade jag tänkt lite längre hade jag insett att mitt inlägg har fler läsare än bara Rising. Men det var fredag, jag kände mig uppsluppen och försökte vara rolig.

 

[Sodivra]

Hipp [OT]

Du skriver ett tankvärt inlägg, men det är just den här delen jag vill förtydliga mig på:

Mm. Och då tror jag att man nog, ska försöka vara konfronterande. De hippa, som du kallar dem, befinner sig ju i en hierarkisk position (=de definierar vad som är hippt). Att förhålla sig till den positionen utan att vara konfrontativ, tror jag bara blir tandlöst.

Min tanke är att ifall man går in i försvarsställning när någon snackar om sitt "hippa spelsätt" då har man skapat hierarkin. Så jag vill riva ner försvarsställningarna. Jag ville skriva en tråd utan gliringar.

Förvisso är detta ett bra sätt för mig, som indiespelare, att skjuta över ansvaret på den andra sidan, så ta det med en nypa salt.

 

[Arfert]

nix, ingen ironi, jag håller helt med Basse här...

 

[Basenanji]

Re: Hipp [OT]

Å, jag är så OT att tangentbordet knakar när jag skriver.
Kan inte låta bli dock.

Det är en mycket bra poäng att man genom att säga sig vara "outsider" också per se definierar någon som "insider".

Sedan menar jag att det är skillnad på olika situationer.
Ppå en abstrakt nivå kan vi prata om hierarkier, medan vi i det vardagliga samtalet bör undvika det.

Alltså; kritisera på utifrån att du har kritik att framföra, oavsett vem du vill kritisera. Ska vi sedan betrakta diskussionen i dess rätta ljus, är det nog för enkelt att påstå att den hierarkiska miljön/rollerna inte utövar påverkan på diskussionens utseende.

Men du, din tråd blev ju bra så jag ska inte tjata mer om det här. Verkligheten spöar teorin, i det här fallet!

/Basse, tjolahopp

 

[Sodivra]

nix, ingen ironi, jag håller helt med Basse här...

Okej, då får jag väl vara helt rak själv. Inga retsamheter eller antydningar:

Du bekymras inte av att du just gav objektiv status åt en subjektiv upplevelse?

Kanske ska vi se det här som en illustration till hur enkelt det är att råka göra det, och att det inte är en stor grej egentligen.

 

[Arfert]

nej, jag tycker basse har helt rätt... vad som är "bra" i rollspelsväg (och annan kultur) styrs i stort av tycke och smak, och om rätt personer tycker det.

 

[Sodivra]

nej, jag tycker basse har helt rätt... vad som är "bra" i rollspelsväg (och annan kultur) styrs i stort av tycke och smak, och om rätt personer tycker det.

Det är inte det jag menar: Basse skriver att han har en känsla av att det som egentligen är tycke och smak ofta upphöjs till objektivitet. Detta tycker jag är det viktiga i hans inlägg. Läser man ditt svar rakt av så bekräftar du Basses känsla och förklarar den till att vara just objektiva fakta.

Jag hatar att jag sitter här och märker ord och driver det här till en diskussion, som kan bli riktigt prestigeladdad, men jag tycker inte att jag bara kan lämna tråden om du inte förstått vad jag menar.

Jag tycker det här är viktigt, för ifall man tycker att vi ska använda subjektivitet-disclaimers i våra inlägg så är det här ett exempel på hur himla lätt det kan gå fel.

 

[Arfert]

jag tycker ofta det är så Basse beskriver, att subjektiva åsikter presenteras som det vore hugget i sten. Och det gillar inte jag, även om jag säkert gjort den blundern själv...

 

[Sodivra]

jag tycker ofta det är så Basse beskriver, att subjektiva åsikter presenteras som det vore hugget i sten. Och det gillar inte jag, även om jag säkert gjort den blundern själv...

Ja, du gjorde det när du svarade Basse.

Förstår du vad jag menar? Jag säger inte emot dig eller Basse nu när du skriver "jag tycker ofta", det jag reagerade på var formuleringen

"...det är givetvis en helt korrekt observation."

Och det är den jag skrivit om hela tiden, du kan gå tillbaka till mina inlägg med det i åtanke om jag varit otydlig. Men nu ska jag inte skriva mer om det, allt har sagts, really, i en tråd som egentligen handlar om något helt annat. Förlåt, Wulfrik!

 

[Arfert]

Förstår var du menar.

MEN, i det stora fleratalet av fall, så har Basse troligen objektivt rätt här... Hans känsla är en väldigt bra beskrivning av verkligheten. Folks tyckande upphöjs till sanning.

 

[Eksem]

"Jag har haft det problemet med mina spelare – att magikern helt plötsligt blir den resurs som kan användas i alla lägen. Men det handlar ju faktiskt om hur utmaningarna konstrueras och passas in i sammanhanget."

Nej, det handlar om att magikern är gjord sådan i reglerna.

---

Fyran är inte ett sämre rollspelsäventyrandespel än trean, utom i att fyran är så roligt att spela som brädspel att andra aspekter av spelandet trillar åt sidan. Detta beror iofs också en hel del på hur WotCs officiella äventyr är konstruerade. Det är en hel del golvplaner, om man säger så.