Nekromanti 3 rollspelserkännanden

[God45]

1. Jag gillar bara Apocalypse World för att det har lurat indie folket att karaktärs klasser är coola igen.

2. Jag hade inte gillat Vampire the Masquerade hälften så mycket om jag inte träffat så många jag legat med genom det.

3. Jag tycker katanas och trenchcoats är coola på riktgt.

 

[Mekanurg]

3 rollspelserkännanden

1. Jag har inte spelat eller spellett någon version av Mutant*. Vidare så är Mutant 2 i mina ögon min mest misslyckade "tunga produkt". Jag ser ett samband här.

2. De fantasyförfattare som mest påverkade mitt arbete med Drakar och Demoner var Elizabeth Lynn (The Chronicles of Tornor) och Barbara Hambly (Dragonsbane, Ladies of Mandrigyn,m fl). Föga kända i Sverige då eller idag.

3. Min favoritsetting är ett klassiskt science fantasy-Mars med kanaler, ruinstäder och dekadenta marsianer. Jag har spelat Space 1889 av och till sedan 1990, och jag vill skriva fler sådana settingar. Men bortsett från Sci-Fi! verkar det tunnsått med öppningar för just detta.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------
* Däremot spelledde jag 1976-77 en kampanj i Metamorphosis Alpha (mutanter på ett havererat generationsrymdskepp), vilket var TSR:s tredje rollspel och Mutants andlige förfader.

 

[obak]

1. Jag hatar nostalgi

2. Jag älskar melodrama

3. Svenska rollspel, med få undantag, har helt jävla värdelösa regelsystem.

 

[God45]

3 rollspelserkännanden

1. Jag har inte spelat eller spellett någon version av Mutant*. Vidare så är Mutant 2 i mina ögon min mest misslyckade "tunga produkt". Jag ser ett samband här.

2. De fantasyförfattare som mest påverkade mitt arbete med Drakar och Demoner var Elizabeth Lynn (The Chronicles of Tornor) och Barbara Hambly (Dragonsbane, Ladies of Mandrigyn,m fl). Föga kända i Sverige då eller idag.

3. Min favoritsetting är ett klassiskt science fantasy-Mars med kanaler, ruinstäder och dekadenta marsianer. Jag har spelat Space 1889 av och till sedan 1990, och jag vill skriva fler sådana settingar. Men bortsett från Sci-Fi! verkar det tunnsått med öppningar för just detta.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------
* Däremot spelledde jag 1976-77 en kampanj i Metamorphosis Alpha (mutanter på ett havererat generationsrymdskepp), vilket var TSR:s tredje rollspel och Mutants andlige förfader.

1:an förvånar mig jättemycket måste jag erkänna!

 

[Dilandau]

1. Jag är helst SL, för varje gång någon annan spelleder så sitter jag och tänker ”vilken sopa, det här skulle jag gjort så mycket bättre”.

2. Jag ångrar att jag spelade så jävla mycket rollspel i åldern 10-24. Spela, förbereda spel och tänka på spel var i princip det enda jag gjorde, och jag är övertygad om att det bromsade in min sociala utveckling rejält.

3. Jag tycker rollspel är en väldigt intim grej att göra med andra människor. Därför har jag i praktiken svårt för konvent och att känna mig bekväm att spela med nytt folk i allmänhet.

 

[Mogger]

1. Jag gillade ganska mycket med Chronopia när det kom (och nu med, antar jag). Även de strutsridande alverna. Eller kanske i synnerhet dom!
2. Ibland när jag spelar slås jag av hur jäkla fånigt det känns att sitta där och låtsas. Men sen glömmer jag bort det.
3. Jag kan inte längre förmå mig att läsa rollspel om jag inte ska spela dem. Har nog inte läst ett rollspel på ca 5 år.

 

[krank]

1. Öppen hemlighet: jag gillar egentligen inte flera av mina spel. Framför allt Evolutionens Barn skapades ju explicit som ett spel i en genre jag själv tycker väldigt illa om att spela.

2. Lite mer sluten hemlighet: Mina spel är generellt väldigt dåligt speltestade. Jag tror att jag faktiskt aldrig haft ett externt speltest som jag styrt upp. Lukas körde ju lite ihopskramlade versioner av VÄRMEDÖD innan det kom ut, men det är ju inte riktigt samma sak. Rotsystem har jag knappt spelat överhuvudtaget; jag har kört äventyret Drömväv ett par gånger med olika grupper, och ett ganska misslyckat äventyr med min lokala spelgrupp förra året. Men det mesta materialet har inte spelats av mig överhuvudtaget.

3. En grej det verkligen tar emot att erkänna: Jag tycker egentligen att rollspelsskapandet är den roligaste delen av hobbyn. Ibland känner jag det som att det är den enda roliga delen. Spelledande är visserligen hyfsat kul, men jag tycker att det är för svårt för att det riktigt ska vara värt besväret. Spela har jag inte fått göra så ofta, så det vet jag knappt vad jag känner inför. Det har varit roligt de senaste gångerna, men det har fortfarande tagit väldigt mycket tid och energi – det har varit värt det, men med lite för liten marginal givet att rollspel ändå är en ganska stor del av min identitet.

Jag är ju liksom rollspelare, men jag vet inte om jag egentligen gillar rollspel så mycket längre...

 

[Mogger]

Men, jag har lösningar och svar!

1. Jag gillade ganska mycket med Chronopia när det kom (och nu med, antar jag). Även de strutsridande alverna. Eller kanske i synnerhet dom!

För mig måste rollspel numer innehålla tokiga grejer och humor. Jag har spelat för mycket drama och allvar. Nu vill jag bara skratta och ha kul.

2. Ibland när jag spelar slås jag av hur jäkla fånigt det känns att sitta där och låtsas. Men sen glömmer jag bort det.

Blandar man in lite humor blir det mycket enklare. RP som är lite mer karikatyrer, SLP:s som är skumma på ett kul sätt etc. Mutant: UA är guld här, och, återigen, Kopparhavets hjältar. Jag menar, ankor!?!

3. Jag kan inte längre förmå mig att läsa rollspel om jag inte ska spela dem. Har nog inte läst ett rollspel på ca 5 år.

Well, nej, den har jag ingen lösning på, men det är heller inget problem. Jag ögnar igenom det som verkar intressant och läser lite här och var. Det räcker för att jag ska kunna konstatera att det är "spelbart" eller "ospelbart" (för mig personligen då).

 

[Rangertheman]

1. Jag har hemskt svårt för actual play, med ytterst få undantag. Därför kan jag inte vända mig till YouTube eller poddar för att lära mig om nya spel.
2. Jag har inga problem att komma igång med korrekturläsning eller andra former av läsning av andras material. Men jag har förfärligt svårt att få tummarna loss och skriva eget material, trots att viljan och önskan är stark.
3. Jag bär större delen av ansvaret för att både min sambo och min yngsta dotter blivit fullfjädrade rollspelsnördar =)

 

[Björn Wärmedal]

1. Jag skäms över att jag är så dålig på att läsa rollspel. Det är roligare att skriva eget än att läsa. Case in point: när jag skulle läsa Traveller sist så skapade jag ett eget spel istället. Alla jag spelar med verkar gilla att plöja igenom tjocka regel- och settingböcker. Att jag inte pallar med det är en orsak till att jag inte upplever djupet och "hemkänslan" i kampanjvärldar som är så härlig när man spelat på samma plats ett tag. Och det är också en orsak till punkt 2...

2. Jag är rädd för att min spelgrupp bara står ut med mig och mina idiotier. Det känns ofta som att de skulle tycka det var lättare och roligare om vi bara kunde ta en etablerad spelvärld och regelsystem och köra, och att det är jag som är bromsklossen.

3. Efter 20 år av spelledande känner jag mig fortfarande som en nybörjare och är ofta nervös för att det inte ska bli bra.

 

[Mekanurg]

3 rollspelserkännanden

1. Jag har inte spelat eller spellett någon version av Mutant*. Vidare så är Mutant 2 i mina ögon min mest misslyckade "tunga produkt". Jag ser ett samband här.

2. De fantasyförfattare som mest påverkade mitt arbete med Drakar och Demoner var Elizabeth Lynn (The Chronicles of Tornor) och Barbara Hambly (Dragonsbane, Ladies of Mandrigyn,m fl). Föga kända i Sverige då eller idag.

3. Min favoritsetting är ett klassiskt science fantasy-Mars med kanaler, ruinstäder och dekadenta marsianer. Jag har spelat Space 1889 av och till sedan 1990, och jag vill skriva fler sådana settingar. Men bortsett från Sci-Fi! verkar det tunnsått med öppningar för just detta.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------
* Däremot spelledde jag 1976-77 en kampanj i Metamorphosis Alpha (mutanter på ett havererat generationsrymdskepp), vilket var TSR:s tredje rollspel och Mutants andlige förfader.

Jag måste rätta mig själv -- efter en del grunnande kom jag ihåg att jag på en Äventyrsspelskongress spelledde turneringsversionen av Mutantäventyret Ambassadören som försvann.

 

[Rymdhamster]

Jag måste rätta mig själv -- efter en del grunnande kom jag ihåg att jag på en Äventyrsspelskongress spelledde turneringsversionen av Mutantäventyret Ambassadören som försvann.

Jaha, nu kommer den lortiga sanningen fram!

( :wink: )

 

[krank]

3. Efter 20 år av spelledande känner jag mig fortfarande som en nybörjare och är ofta nervös för att det inte ska bli bra.

Jag också.

 

[afUttermark]

1. Jag hatar regler och vill bara förmedla en bra story när jag är sl. 2. Jag vill helst spela den coolaste karaktären i spelgruppen. 3. När jag visualiserar rollspel i min hjärna är det alltid tecknad film, har därför inga problem med vare sig ankor, Paul Bonners axelplåtar eller gröna orcher

 

[Feuflux]

1. Jag är lite för introvert och har lite för lång startstrecka för att öppna upp mig så mina gestaltningar blir lite för mycket "mig själv typ, fast magiker" eller "riddare, men vill helst inte spela ut pep-talket innan vi stormar borgen eftersom jag inte gillar för mycket uppmärksamhet och att alla tittar på mig". Att spela med folk jag känner utanför spelgruppen har också nackdelen att jag bromsar mig själv för att jag inte vill ha bleed ut till verkligheten. Jag vill kunna träffa person X ute på stan utan något som helst bagage, så jag pushar mig aldrig till någon ovan/utforskande inlevelse. Min drömspelgrupp är med folk som inte existerar ute i verkligheten (nä, men ni fattar vad jag menar) och att jag över tid kan bli så bekväm med dem att jag vågar/vill testa lite mer djupdykning.

2. Har jag ett (eller flera) rollspel jag är intresserad av/pepp på så är det omöjligt att få mig intresserad av andra rollspel. Jag begriper mig inte på folk som köper massor av spel, läser massor av spel eller hänger med i alla kickstarters. >90% av spelmarknaden är direkt ointressant, och då ser jag mig ändå som en rollspelsnörd.

3. Strid blir tråkigare och tråkigare med åldern, men jag har inte riktigt listat ut vad jag vill ha mer av istället för att fylla tomrummet.

 

[Minimoni]

1: Jag är alltid SL i min grupp och har extremt svårt att hålla mig sugen och motiverad på en kampanj så där enormt länge som jag sett andra gör. Jag blir alltid distraherad mellan spelmöten och peppad på något annat än just den kampanj jag för tillfället är SL i. Därför blir jag enormt avundsjuk på er som kan hålla en kampanj flytande i flera år utan att byta.

2: Jag älskar att vara SL eftersom det ger mig en sorts överblick som jag inte har som spelare, jag är ganska mycket av en person som har enormt kontrollbehov. Som tur är vill ingen annan i min grupp vara SL.

3: Jag ogillar osexiga ”arter, raser” eller vad nu ett rollspel väljer att kalla det. Med detta menas inte att jag bara gillar arter som är kåta Chronopia-alver, men jag har svårt för asexuella arter som stereotypiskt endast föredrar att hugga sten eller något liknande. Dock tycker jag just att dvärgarna i Chronopia är en sexig art eftersom de trots sina delvis stereotypiska drag är såpass annorlunda att de blir coola. Jag håller starkt med det Rising en gång sa om att ”vem vill spela en ras/art som man inte själv skulle kunna tänka sig att ligga med” eller något i den stilen.

 

[terje]

1. Jag är inte bra på och inte särskilt intresserad av karaktärsgestaltning, det där som vissa menar är kärnan i rollspel.

2. Jag är inte mycket till "gamer", utöver rollspel är jag inte intresserad av brädspel, kortspel, datorspel, figurspel, lajv eller annat som brukar klumpas ihop med hobbyn.

3. Det jag tycker bäst om i rollspel är nog att utforska och upptäcka - platser och miljöer (dungeons, skogar, städer, etc), mysterier och hemligheter (pussla ledtrådar, se mönster) och händelseförlopp (vad händer sen? hur ska det gå?). Jag gillar att spela sådant, men tycker också det är kul som spelledare - även om jag redan vet hur platserna ser ut så blir de ju levande först när spelarna interagerar med dem och i öppna äventyr kan även jag som sl bli glatt överraskad av vad som händer härnäst!

 

[God45]

Jag också.

Jag också (fast bara 11 års erfarenhet).

 

[ÅkeZorkh]

1. Är bara intresserad av fantasyrollspel. Ingen annan genre vad gäller rollspel. Inte brädspel. Möjligtvis open world fantasy-tv-spel.
2. Jag tycker Star Wars är överskattad smörja.
3. Jag sitter på en massa fördomar om rollspelare i allmänhet som jag gärna vill utmana men som allt som oftast bekräftas.

 

[Krille]

1. Jag är en closet powergamer som inte orkar bry mig om reglerna för att powergamea bra.
2. Jag är en kass rollgestaltare.
3. Genrer som slutar med -punk är inte min grej.